Åke Sandberg: Så kan välfärden organiseras och styras

Målstyrning, detaljstyrning och vaga mål leder välfärden i fel riktning. Alternativet är att styra resurser, något som kan utveckla den nordiska modellen med produktiv rättvisa, skriver forskaren Åke Sandberg.

Som vi vet är arbete fundamentet som skapar de värden som fördelas i privat och gemensam konsumtion. En fungerande välfärd och arbetsmarknad är förutsättning för tillit och allas engagemang i ekonomins och samhällets utveckling. Men i dag är det svenska samhällskontraktet hotat på både välfärdens och arbetsmarknadens områden, med massarbetslöshet och sämre villkor i a-kassa och sjukförsäkring. Det samtidigt som vi har växande klyftor mellan dem som är innanför och utanför, och mellan dem med enkla respektive kvalificerade jobb. En politik för innovation och jämlikhet behövs nu.

I välfärden deltar vi i ett världsunikt storskaligt experiment med skattefinansierad välfärd utlagd till vinstdrivna bolag. Vi ser avigsidor och då är det dags utvärdera och ifrågasätta. Det möter hinder – för bakom experimentet ligger krafter i näringslivet som söker offentliga marknader efter varuproduktionens nedgång, och politiker som gärna avhänt sig ansvar för nedskärningar. De uppgivna motiven var att istället för byråkrati få effektivet och kvalitet, men det visar sig inte hålla. Kvar står vi med negativa fördelningseffekter och en nyliberal ideologi om individens valfrihet. Individer väljer och styr resurser med negativa effekter för likvärdigheten.

Det behövs en direkt kontroll av etablering av vinstdrivna företag i välfärden och en styrning av de resurser som går in i välfärdsverksamheterna; målstyrning och business management förslår inte.  / ….

Läs hela artikeln i Dagens Arena här!

Content by Åke Sandberg Så kan välfärden organiseras och styras

Hela listan finns att ladda ner  här i dokumentet  Publicerat – Om välfärden, vinsten….

Content by Åke Sandberg Publicerat – Om välfärden, vinsten, kvaliteten och organiseringen

On the macro level the labour market model with its solidaristic wages policy, active labour market policy and job creation is at the heart of the Swedish model. It interacts with welfare and social security policy. On the micro level we find models of qualified, decent and even ‘good work’ and participative forms of management. These are mutually dependent elements in a social contract. There are however recent tendencies that threaten this contract of ‘productive welfare’: degradation of work, and precarious employment conditions, unemployment as well as hikes in social security and in the welfare sector (lower taxes, less resources and crisis in schools and healthcare) may result in lower trust in the future of the model. Privatizations in the welfare sector with a growing role for tax-evading venture capitalists may additionally strengthen such distrust. The willingness to accept technological change and rationalizations in the economy, so central to the Scandinavian model of economic development and job creation may thus be jeopardized.

On the micro level, is Volvo’s human-centered model of work organization and production at the end of the road? In Volvo’s car assembly plant in Kalmar the work content was 20-40 minutes as compared to a couple of minutes in standard line production. Workers followed the car on a wagon along the line between various stations or they worked in a dock, with the car in a kind of side track. The Uddevalla plant had stationary parallel production groups of nine workers assembling whole cars and working for two hours or more before repeating the tasks. Material was brought to the autonomous groups.

Production according to the innovative concepts in the plants in Kalmar and Uddevalla was closed down some twenty years ago, but the ideas are alive not least in academia but also in practice. In a panel we will discuss what we can learn from the Uddevalla experience. Will we again se forms of production like in the Uddevalla plant where qualified workers in autonomous groups assemble whole cars? And more generally what can we learn for a future development of work organization where workers to a high extent control their own work, supported by advanced forms of automation, organization and learning strategies? And what types of vertical integration of planning and execution and of reorganization, even on the societal level, may be needed to make such an autonomous work possible.

The report argues that we must look at the model as a whole, you cannot pick for example only the productivity and innovation side while making hikes in the welfare systems and damaging the functioning of the labour market by cuts in the enemployment insurance. Productivity and welfare are, in Scandinavia, two sides of the same coin.

Read the whole report here  Contested Nordic Models _March2013_prel  Comments are welcome, and a final version will be uploaded here and elsewhere in the first half of April 2013. Mail to ake.sandberg2 /at/ gmail. com

Content by Åke Sandberg Contested Nordic Models of Work and Employment:Volvo Uddevalla and Welfare Capitalism

Forthcoming book edited by Åke Sandberg, Stockholm University 

With a Foreword by Paul Adler, University of Southern California

From the editor’s preface: This forthcoming book has grown out of research based in a long Swedish and Scandinavian tradition of belief in welfare, qualifications, dialogue, equality and democracy at work, both as goals in themselves and as means to economic development. It gives critical Scandinavian perspectives, ‘Nordic lights’ on management and the new working life, in Scandinavia and elsewhere. Twentyfive researchers contributed to this project aiming at taking stock of what we know about working life, organization and management in Nordic welfare capitalism. A basic idea has been that of ‘productive justice’, that there is no trade-off between welfare and equality on the one hand, and productivity on the other hand. Rather they strengthen each other. This social contract is today challenged both on an ideological level and in practice as part of the welfare arrangements are dismantled. But essential parts are still there.

A background to part of  this volume is a textbook in Swedish that came in four revised editions: Ledning för alla? [Management for everybody?]. The latest edition is still available at SNS förlag.

”Nordic Lights” will be released in June 2013 by SNS förlag, Stockholm, in print and as e-book.

There will be updated information at www.sns.se/forlag and www.akesandberg.se/nordic-lights. The book will be available at www.bokus.com/english

Content by Åke Sandberg Forthcoming book: Nordic Lights

Jag skrev om detta här på hemsidan den 8 mars, dagen efter Åsa Mobergs publicering i Dagens samhälle. Inlägget har nu publicerats av Newsmill.  Läs det gärna där. Newsmills rubrik är: Kritik  mot vinst i vård och skola är inte kritik mot kvinnligt företagande.

Åsa Moberg har skrivit samma sak i flera artiklar tidigare. Även Lena Melin har skrivit om detta, om att man verkar vilja begränsa vinsten i vissa sektorer, därför att där jobbar mest kvinnor, i Aftonbladet 28 okt. 2012.

Moberg har inga nya argument jämfört med de fyra artiklar jag senast granskade i Dagens arena: ”Åsa Moberg är inte ensam om att inte förstå att det är en grundskillnad vad gäller vinstdrifts lämplighet och konsekvenser i skola och vård jämfört med i byggande av en skola eller äldreboende.  Vinstdrivna byggen kan någorlunda styras och följas upp av politikerna. Med mjuka verksamheter är det svårare, där är professionellt ansvar och mänskliga värden lämpligare.”

Moberg argumenterar inte i sakfrågan, hon bara vidhåller påståenden.  Kanske kan belägg från forskningen påverka? Man kan konsultera t.ex. J. Donahues studie Den svåra privatiseringen på SNS förlag för mer än tjugo år sedan, eller Bo Rothsteins kommentar för några månader sedan i Expressen.

I den aktuella krönikan i Dagens Samhälle tar Moberg som exempel inte bara byggnation av skolor och sjukhus utan läkemedelsproduktion, och IT-projekt i skola, vård och omsorg.  Hon förundras över att dessa verksamheter inom välfärden tillåts gå med vinst, medan vinstdrift och vinstuttag i välfärdsverksamheternas kärna kritiseras. Hennes tolkning verkar vara att det är missunnsamhet mot kvinnor som tjänar pengar som ligger bakom kritiken.

Men Moberg blandar bort begreppen. Visst finns verksamheter inom välfärdssektorn där vinstdrivkraft kan vara lämpligt, t.ex. just sådana hon nämner. Men de handlar inte om omsorg, utbildning, vård – det är fortfarande byggnation, varuproduktion och IT. Det kan inte vara svårt hålla isär.

Även de upphandlingarna är svåra att styra och följa upp, det visar t.ex. haveriet med IT i Stockholms skolor upphandlat från Volvo. Så mycket svårare styra med enkla vinstmått är utbildning, vård och omsorg om gamla, unga och barn. Det Donahue visade för tjugo år sen är orsaken till kritiken mot vinstdrift i välfärdsverksamhet. Att behöva säga att kritiken inte bottnar i motstånd mot kvinnors rätt tjäna pengar är pinsamt.

Sedan återkommer Moberg till tesen att vinst är grunden för forskning och framsteg. Hon har alltså inte bemödat sig läsa på om vinst, överskott, vinstuttag, t.ex. följande i min kommentar till hennes tidigare inlägg: ”Åsa Moberg, liksom lobbyister och twittrare som snabbt sprider hennes funderingar, har inte förstått – eller vill inte förstå – en grundläggande tanke: Problemet i välfärden är inte att verksamheten gör överskott eller vinst om man vill, överskott är nödvändigt. Problemet är dels otyglade vinstmotiv som drivkraft, dels omfattande uttag av vinst ur verksamheten, direkt eller genom tricksande och transaktioner i koncernen eller vid försäljning”

Välfärdsverksamheterna handlar om människors kunskap, utveckling och hälsa. Den offentliga sektorn må ses som en ’offentlig marknad’, till och med en potentiellt  ’ofantlig marknad’ för kapital som söker nya intjäningsområden. Men där saknas förutsättningar på både utbuds- och efterfrågesidan för en väl fungerande marknad. Vi har nu för mycket marknad och för lite politik som Henrik Berggren skrev i DN.

Oförmågan att se att kritik mot vinstdrift i välfärden inte riktar sig mot kvinnor delar Åsa Moberg med många politiker, ledarskribenter och vinstlobbyister av föregivet olika kulörer. Argumenten  har befunnits ohållbara i flera omgångar. Gårdagens krönika blir inte mera rätt för att den publiceras dagen före 8 mars. Snarare patetisk. Så blir det när man söker argument bortom gränsen för det rimliga.

Content by Åke Sandberg Långsökta argument för vinstdriven vård och skola – Åsa Moberg letar igen

Åke Sandberg kommenterar Stefan Sterns artikel om arvet efter Per Schlingmann och funderar över ett framgångsrecept för S.

Moderaternas förändring är inte bara image. M har förändrats i verkligheten. Det hävdar Stefan Stern, påtryckare för vinstdrift i välfärden och vice VD i Magnora-koncernen med bolag i skola och omsorg.

Hans artikel i Aktuellt i Politiken (läs den här) är föranledd av Per Schlingmanns avgång. Kanske vill Stern också ta chansen till ett slags inhopp i sin forna roll som strategisk rådgivare inom socialdemokratin. Och kanske fungerar det på ett grundläggande plan, som en del i det nya jobbet.
Hur mycket Moderaternas politik har förändrats i praktiken kan diskuteras. De säger sig försvara den ”svenska modellen”, och godtar till exempel Las, men driver främst klassisk moderatpolitik med enorma skattesänkningar, mest för de välbeställda, men även, och det är viktigt, de breda grupperna av löntagare har fått mer i plånboken. M försämrar a-kassa och sjukförsäkring och skapar ökade möjligheter till anlitandeformer som ger otrygga jobb på arbetsmarknaden, som drabbar den sämst ställda tredjedelen. Resultatet är klyftor och minskande tillit i samhället, som i sin tur försämrar ekonomins funktionssätt.

Stern är däremot klarsynt i sin andra punkt. Han skriver: ”Jag menar att det M snarare gjort sedan 2003 är att de insett betydelsen av att bygga breda väljarkoalitioner. Och till det använt sakpolitik i förening med professionell kommunikation.”
Jag förstår det så att politiken handlat om att ekonomiskt gynna de stora ”valvinnande” grupper som har någorlunda välavlönade jobb, på bekostnad av de sämre ställda. Alla med jobb kan därtill se sig som framgångsrika, värda ett gott liv – till skillnad från dem utan jobb, samhällets förlorare och olycksbarn. Så gynnas den växande medel­klassen materiellt och blir också en del i sin egen framgångssaga.
Stern fortsätter: ”Moderaterna har skickligt lyckats bygga en koalition i väljarkåren mellan höginkomsttagare, medelklassen och förvärvsarbetande.” Där blir det riktigt oklart, för medel­klassen är typiskt sett förvärvsarbetande med många höginkomsttagare.

Vad Stern menar när han föreslår att S ska kopiera M och ”försöka bygga samma koalition fast underifrån” är lika svårbegripligt. Snus är snus vare sig i blå eller röda dosor. Ett alternativ till M-koalitionen måste förstås ha annan sammansättning och andra perspektiv.
M-koalitionen innefattar självklart inte ”alla som går till jobbet”. En kärna hos M är nog de som tänker mycket på den egna plånboken och egna fördelar. Till dem som saknas hos M hör förmodligen den engagerade medel- och arbetar­klass som också bryr sig om andra, om dem som inte har ett jobb att gå till eller som har serier av osäkra jobb: korttids, deltids, projekt, vikariat. Men det är klart att en alternativ ”valvinnande” politik inte bara kan handla om den sämre ställda tredje- eller fjärdedelen.

En grundbult i en annorlunda berättelse är den ”produktiva rättvisan”, där det anständiga, jämlika samhället är en förutsättning för både individernas utveckling och välfärd och ekonomisk utveckling som kommer alla till del. Om det skriver nobelpristagaren Joseph Stiglitz i sin nya bok The price of inequality.
Ett alternativ måste inte bara visa på en berättelse om ett anständigt och solidariskt samhälle att vara stolt över, utan samtidigt på hur de stora grupperna får ett bättre liv, och att välfärdssystemen är till för dem, inte bara för ”dem i utanförskap”.
Och att berättelsen och det materiella hänger samman: Att offensivt vinna och inkludera den växande medelklassen i ett projekt för välstånd, välfärd och gemenskap i ett samhälle som inte går sönder. Där människor kan förverkliga sina drömmar, men inte på bekostnad av andra.
Åke Sandberg
sociolog och civilekonom, professor emeritus

Läs artikeln i Stockholmstidningen här.

Content by Åke Sandberg Det finns fler valvinnande koalitioner

Men helst bör vi inte tala om läxhjälp utan tala klarspråk om vad det handlar om: Skattesubventionerad privatundervisning till de ekonomiskt välbeställda och deras barn. Informatorer i hemmet till övre medelklassen. Jonas Vlachos, nationalekonom, skriver spännande och klokt om detta på twitter. Bl a om det greksiska skolsystemet med stora klyftor: ”I Grekland får alla som har råd privatundervisning efter skolan (ofta av sina vanliga lärare). Det är inte ett särskilt lyckat system.”

Content by Åke Sandberg ‘Läx-rut’ är skattesubventioner till privatundervisning till bättre bemedlade – inte likvärdigt

Content by Åke Sandberg Åke Sandberg: Dramat om vinster i välfärden inte över

Content by Åke Sandberg Vinst, vinstuttag, vinstdrivkraft – varför så svårt hålla isär?

Den offentligt drivna välfärden styrs idag i hög grad på liknande sätt som den privat drivna. Målstyrning, kvalitetsmål, uppföljningar, utvärdering och revision sker med metoder, såsom TQM och Lean production, som lånats in från det privata näringslivet under namnet New public management.

Och båda har samma grundproblem: Att välfärden tilldelas för små resurser i förhållande till löften och ambitioner. Det andra problemet är en tung apparat för utvärdering, uppföljning och kontroll, som är en följd av de nya styrmetoderna, där detaljerade mål och revision ersätter yrkeskunnande och självständighet exempelvis för lärare och vårdpersonal. För att skapa reda i kaoset i välfärdssektorn behövs en lång rad varandra kompletterande metoder.  …

Artikeln fortsätter i Värmlands Folkblad, 1 nov 2012. Det är samma artikel som på Newsmill, med ett par smärre justeringar.

Content by Åke Sandberg Komplicerad utmaning att säkra kvalitén i välfärden