Sri Lanka, Resebrev 4, Ella och Yala National Park

Mirissa, 28 januari 2011

Vaenner!

Fantastisk taagresa fraan Kandy till Ella, 7 timmar i sakta mak, med spaar som snirklar sig fram laengs bergsidorna. Genom the Hill Country med teplantager och kvinnor i vacras saris som plockar.  Dimma och moln darar in oever bergen. Vi sitter i taagets sista vagn, det aer foersta klass, Observtion deck med panoramafoenster  – det kostar 40 kronor cirka.

Jag avstaar fraan att stanna till i Nuwara Eliya, Little England som det kallas, med typiskt engelska hus,  travbanor, golfklubb och ett klimat som Englands eller kallare. Haer svalkade sig och roade sig engelsmaennen under kolonialtiden. I staellet fotsaetter jag till lilla bergsbyn Ella, bor paa ett guesthouse med underbar utsikt oever Ella gap, mellan Ella Rock och ’Little Adam’s peak’. Den senare aer en laett vandring paa ett par timmar fram och tillbaka – med barn som samlar braensle med sin mor, och inte kan faa nog av att bli fotograferade och kika paa bilderna med famnen full av kvistar. Foer att hitta enklaste vaegen upp paa Ella Rock, 4 timmar fram och aater, faar jag hjaelp sista biten av en bonde, som odlar tomater och andra Europeiska groensaker, i det svala klimatet.

En eftermiddag tar jag en threewheeler, en tuk-tuk, upp till den ledande tefabriken i distriktet UVA. Det ger en intressant inblick i hela produktions- och arbetsprocessen fraan plockning till paketerat te. Kvinnorna som plockar arbetar aatta timmar om dagen och tjaenar paa det ca 400 Rupies. En kokosnoet kostar 50 Ruppies! Foer att faa full ersaettning maaste de plocka 16 kg, och kvalitetskontrollen kollar att det inte aer foer stor andel stora blad, det aer de oeversta bladen, och de vita knopparna, som ger baest kvalitet. I vaara tepaasar hamnar det saemsta, kallas ’dust’, damm!

I fabriken torkas varje dygn 17 ton teblad! De efterbehanlas i flera steg och till sist siktas olika kvaliteter fram, och saends till teauktionen i Colombo daer det kvalitetsbedoems och koeps in av olika temaerken som goer blandningar anpassade till deras egen tradition. Men en liten del packas paa fabriken, som aeven har egen direktfoersaelning av ’singel factory tea’ till Sydkoera och Japan. Samma skillnad som mellan blended och single malt whiskey.

Dagen daerpaa tre-fyra timmars bussresa ner till Tissamaharama, tidigt i saeng och vaceknign kl 04.30 foer en hastig frukost och saa jeep in i Yala National Park. Paa jeeepen ocksa Stig och Theresa fraan Goeteborg, som jag moett paa bussen. Vi slaar oss ihop om en jeep, och paa morgoen hoppar aeven Robert fraan Muenchen upp i jeepen.

Vi ser maanga faglar, storkar och pelikaner, elefanter paa naera haall, vattenbufflar, vildsvin.. Och det som aer klon, som det hela gaar ut paa: Intnensiv spaning efter leoparder. Jeeparna fraan vaar arrangoer har telefonkonakt och tipsar varann. Och haaller ibland inne med vad det vet naer vi moaeter ’fraemmande’ jeppar – foer maanga jeepar paa samma staelle stoer djuren, ingen faar se naagot.

Vi, eller i vart fall, var chauffoer ser en leopard ligga paa en gren i ett traed 150 meter bort. Vi aer tveksamma om det verkligen aer en leopard, intebara en gren… Men chauffoeren soeker oevertyga oss. Tecknar traedet, ritar pilar… Men viktigt foer honom kunna saega vi sett en leopard – och viktigt foer oss… Men vi tvekar. kastar menande blickar till varann.

Saa ploetsligt – en stor leopard springer framfoer oss paa vaegen, vill korsa vaegen, men aatervaender. Vi aaker fram och aater i jeepen, foeraren sveper professionellt med oegonen och soeker av terraengen. Efter ett tag ser vi den igen inne i bushen, halvt sammansmaelt med naturen, ett femntontal meter vid sidan av vaegen. Och sen ser vi den framfoer oss paa vaegen, bara naagra meter framfoer oss. Imponerande. Vilken kaenslag.

Chauffoeren aer jaetteglad, vi ocksaa. Han goer tummen upp och vi tar alla i hand med honom. Han straalar, och vi aer glada! Vi har sett det vi hoppades se och uppleva, och det flera gaanger. Laangt ifraan alla safaris faar se en av parkens 35 djur, och vi faar se den flera gaanger, och paa naera haall.

Aater pa Pala guest house, dusch, och saa bussen ner mot kusten, till Merissa!

Haelsningar,  Aake

PS. Aa, ae, oe  hoppas jag inte stoer alltfoer mycket. Vaerre aer vael alla skriv- och stavfel. Det aer braattom vid Communication Centre i Mirissa. Manga vill nyttja interent, skriva och skypa. Och etablissemanget staenger strax. Stavningen ska jag foersoeka raetta till efter hand. Nu vandring i nattsvart tropiknatt, laengs en vaeg med vansinnig trafik, tuk-tuk och maneger av bussar och tutar intensivt. Och mitt i allt naagra kvaellsvandrare, hundar, enstaka kor…

Sri Lanka, Resebrev 3, Kandy

Buss tre dryga timmar fraan Weligama upp till Colombo, seafood combo paa Golden Mile Restaurant paa Mt Levinia beach, oevernattning hos vaenner och paa morgonen kl 7 taag upp till Kandy genom det vackra hill country med groena teplantagaer och blaanande berg. Kandy aer den kulturella och religioesa huvudstaden i Sri Lanka. tre viktiga tempel i omgivningarna och mitt i stan, vid Kandy Lake, ett templet med buddas heliga tandrelik – som man inte faar se, daeremot, under stort hemlighetsmakeri fem stycken gyllene kaerl, ask i ask, daer det innerstad saegs rymma tanden. Templet med the sacred tooth anses vara ett av Sri Lankas viktigaste pilgrimsmaal och alla buddister boer minst en gang i livet vallfaerda dit.

Den botaniska traedgaarden aer underbart vacker och vaelskoett –  trots att man knappast ser naagon arbeta daer, undrar hur det gaar till? En hvudattraktion aer ett enormt stort fikontraed som skuggar ett par tusen kvadratmeter.

En dag bussresa paa morgonen upp till Sigiria-klippan 3 timmar norrut. Det aer en lavaklippa som reser sig oever djungeln och daer fanns foer ett par tusen aar sen ett kloster, har arkeologer visat – i folkmun var det ett kungligt palats. I en av grottorna i klippan finns vackra otroligt vael bevarade fresker.

Lite sydvaest om Sigiria ligger Dambulla med sitt Rock temple, bestaaende av fem stycken mindre klipptempel med maengder av buddastatyer, bl a ett par liggande budda, och ett par tusen aar gamla fresker paa vaeggar och i tak.

Vid hemresan aer bussarna, som gaar ca varje kvart, proppfulla. Resan aer skumpig, vaegarna foerstoerdes rejaelt under den tre maanader laanga exceptionella regnperiod man haft i inlandet och i nordoest. Regnandet upphoerde foer bara en vecka sidan. Jag star i en packad buss de tvaa foersta timmarna, sitter den sista och kommer ner till guest house Freedom Lodge, daer jag bor i Kandy. Underbart vaenlig familj, vid tio-tolv som bor daer tas verkligen emot i familjen, som deltar i maaltider, samtalar och beraettar. Rekommenderas!

Naesta etapp blir taagresa ett tiotal mil i bergen ner till Ella – resan paa vindlande spaar med femton hundra meters hoejdskillnad tar sju timmar. Jag har bokat ’observation deck’ med panoramafoenster – ska vara en fantastisk upplevelse. Resan kostar drygt 40 kronor. Bussresan t o r till Sigiria kostade sju kronor. Att resa kollektivt aer otaenkbart billigt.

I Ella blir det vandringar, bestigning av ’little Adam’s peak’ , teodlingar, tefabrik hoppas jag. Och vidunerlig utsikt oever the hills.

Resebrev 2, Weligama, Sri Lanka, 14 January 2011

Weligama 14 januari 2011

Vänner!

Det är märkligt hur oinformerad och bekymmerslös man kan vara bara några tiotal mil från en omfattande översvämningskatastrof. Frågor hemifrån per skype och mail fick mig att ta reda på mera. Här i mitt beach house i Weligama är allt lugnt. Ingen TV eller radio. Inga tidningar, då måste man in till den lilla stadens hank och stör, och dit åker man bara sällan för att proviantera.

Läser nu om en miljon drabbade, hemlösa, utan mat och andra förnödenheter.

En av kyparna berättar att hans by västerut står under vatten, familjen har överlevt med har det svårt. Det är bara att arbeta på säger han. Efter tsunamin fick vi mycket hjälp utomlands ifrån, men nu inget! Och regeringen gör inget. Korrupt! (Korruption, obegåvning och inkompetens – det är f ö rätt samstämmiga synpunkter på regeringen här. De dugliga och begåvade äser på universitet, blir läkare, advokater, lärare – resten blir politiker)

De drabbade områdena i öster är inte sällan samma som förstördes av tsunamin 2004. Bara i distriktet Batticaloa har mer än en halv miljon mäniskor tvingats lämna sina hem –  ett område som fram till 2009 var skådeplats för ett blodigt inbördeskrig mellan Tamil Tigers och regeringen.

Mahinda Rajapakse, presidenten, och hans regering är inte populära. Inte heller politiker i allmänhet. Regeringen har anslagit Rs.138 million som katastrofhjälp, motsvarande ungefär 9 milj sv.kr. Bland kommentarerna till en artikel om monsunregnen och katastrofen kan man läsa:

– ”Government would have spent at least twice as much for the Presidents inauguration ceremony”

– ”This amount is just 0.00001% comparied to the amount spent on war. Now people are suffering against nature. more money should be sent.”

– ”How much of this went to the flood victims?? we all know where the tsunami money went!”

– ”Always reactive !!! start getting proactive theres a lot more Natural Hazards ahead….!!!”

– ”RS.1,300 MN FOR 65 PRADOS AND RS. 138 MN FOR 1.0MN DISPLACED PEOPLE……”

Den sista kommentaren lär handla om 65 st Toyota Prado, lyckas inte reda ut precis, men man tror det handlar om regeringens inköp av representationsbilar, till en kostnad 10 gånger större än den summa som avsatts tiull katastrofhjälp. Goverment is corrupt, säger surfläraren som passerar förbi när vi kollar tidningen och bilder från katastrofen.

Det är väldigt motsägelsefullt här i paradiset med strand och kokospalmer, och någon timme bort mänsklig katastr0f. Kan man göra nåt? Borde man göra nåt? Skicka pengar? Ge sig iväg, utan kunskap, till områdena?

Funderar

Åke


Resebrev från Sri Lanka den 13 jan. 2011

Fishermen's katamaran in Weligama, Sri Lanka south coast
With Nish and vendor of King Coconuts in Mt Lavinia, Colombo

Weligama, Sri Lanka den 13 januari 2011

Kära vänner!

Jag tänkte skriva ett par gemensamma resebrev, inte så långa och inte så många. För att berätta lite om min resa i Sri Lanka.

Som vanligt var det lite packande i sista minuten inför avresan 5 januari med Qatar airways till Colombo via Doha. Men jag verkar, vis av erfarenhet, ha lärt mig vara i god tid till flyget, Märklig känsla, snart landa i tropisk värme. Bara ett par dagar tidigare på skidor i Romme med Emil och Klara.

I transfer i Doha en observation: En kraftig kille i svarta kläder med fornnordisk text, rejäla svarta kängor – misstänkt, varför här? På flykt? Smuggling? Eller bara semester? I handen en bok: Svensk maffia! Jag har förstås sett kommentarer om bokens mottagande i gangsterkretsar. Att de skulle känna sig glorifierade, bekräftade. Och att det skulle vara bra marknadsföring för dem: Man kan få hjälp med allt. Och folk är rädda, det är själva produkten. Och räddare blir vi kanske efter att ha läst boken?

I Colombo ett furstligt mottagande. En chaufför hämtar på flygplatsen. Jag ska bo hos vänner till kompisen Nish, tidigare kollega vid Arbetslivsinstitutet. Gästfriheten med rum och mat och omsorger är överväldigande och jag får möta fler från Nishs familj och vänkrets i deras hem, på Mount Lavinia Beach, på dagen bad, på kvällen seafood combo till stearinljus sken. Vi dricker King Coconuts, och åker tuk-tuk, three-wheelers, som väl inte är farliga än andra trafikmedel härnere där transporter känns som att med viss skräck åka zig-zag med tivolits häftigaste attraktioner. Allt ackompanjerat av ett ständigt tutande i alla tonarter.

Efter några dagar i Colombo tre timmars hisnande bussresa ner till söderns paradisstränder, kokospalmer och havsdyningar. Jag slår mig ner utanför lilla byn Weligama i ett ’beach house’, det är lite mulet men det passar mig fint, för jag åkte på en rejäl feber och hosta som nu efter ett par dagar klingar av. Jag tar långa promenader efter stranden, slappar till vågorna, långa frukostar och middagar vid stranden, och kanske en liten lur på eftermiddagen. Jag har fått igång skype på ett internetcafé och har haft ett par samtal med familjen på Söder. Och ringt till bror Göran på hans födelsedag.

Är det allt? Ja ungefär… läser en del, kollar lokala affärer, åker tuktuk, träffade kompisen Björn en em, han visade sig bo bara en halvmil bort. En tysk med dykskola några kilometer norrut längs stranden är bekymrad över tjuvjakten på korallrevens fiskar, till europeiska akvarier, förbjudet men lönsamt och myndigheterna ser mellan fingrarna, tjänstemännen kan göra sig en hacka.

Det är slående hur vänliga alla här är, och nyfikna, inte servila. Och hur rent det är och hur tryggt det känns

Tsunamin 1994: Där jag bor klarade sig alla. Trots att hela bottenvåningen blåstes ur. I receptionen har man ritat ett märke på väggen, dryga två meter upp. Dit nådde vattnet under flodvågen. En av servitörerna berättar hur han jobbade i restaurangen och såg vattnet stiga en halvmeter högre än normalt. Och så såg han det ’svarta vattnet’ ute till havs, väckte alla, som tog sig upp till ett buddistiskt tempel på en kulle en bit inåt land. Nu lär det finnas larmssytem som går till polisstationen

Här i Weligama blir jag kvar ett tag till, kanske prövar jag att surfa på vågorna, sen troligen en rundresa upp till bl a Kandy (gamla kejsarstaden), Ella, Hutton och teplantager med britternas tåg som nu restaureras.

Hälsningar

Åke

Röda Rummet i Säffle

För ett par veckor sen besökte jag min bror Göran. Sista helgen i september var det som vanligt Säffle-Mârten i min uppväxtstad vid Vänern, bruksorten med Billerud (köpt av nôrsken) nu  med medelstora företag inom reglerteknik, varav ett nyligenavskedade 250, flyttade prudktionen utomlands. Staden känd för ”En kopp kaffe” (Hasse och Tage) på Holgers konditori och av Hasse även småskriften om ’Att bränna löv, ris och kvistar…’ med fokus på lövbrännare Bengtsson i Säffle.

Numera är staden en attraktion rikare, med en av de vackraste, mest välkomande bohandlare jag besökt,  ”Röda Rummet”, lite som Söderbokhandeln på Götgatan + café. Den startades i maj av Johan Österman, som efter några år i Göteborg, pendlande mellan Stadsbiblioteket vid Götaplatsen och det stora antikvariatet, återvände till Säffle.  I Röda Rummet ligger framme några ex av New Yorker, Robert Kapa Krigfotografen, Murakami, Oates, Söderberg;  men inte pallar med senaste produkten från Läckberg och andra varaumärken (som kallar sig författare; dem hittar man på Konsum, ICA eller Macken). Johan har funnit att hans kunde inte allas bara vill ha senaste deckaren, bara alternativen presenteras på ett intressant sätt.

Se inslaget om Säffles Röda Rummet i SVT Värmlandsnytt.

Så nu har Säffle inte bara en kopp kaffe, utan också Sveriges finaste lilla bokhandel. Och så har Säffle tillsammans med Åmål den märkligt okände fotobollslegenden (i Marseille) Säffle-Gunnar, men det är en annan historia, som ska skrivas…

Zlatan & Facebook’s Randi i BCN

– Svensk?   – Ibrahimovic!, sa taxichauffören, ’han passade inte här i Barcelona, han är egoist, i Barca är vi solidariska och jämlika! Ibra’s stil var egoistisk både på och utanför planen’, sa chauffören.

Senare paa kvaellen dagen efter ankomsten till Barcelona, den vaenlige mannen paa caféet, sjaelv foerestaandare paa en irlaendsk pub (Drunken Duck !) nere vid Olympiska parken i Barceloneta, men ledig fraan midnatt.  Han, Peter (Barcelonafoedd, inte irlaendare )  imiterar Zlatan, broestande upp sig, stoltserande med haenderna i det som kunde varit broestfickor eller haengslen. Messi ’vaerledens baeste’ han praalar inte saa daer, sa han. Han goer sitt jobb utan att framhaeva sig sjaelv, utan att plocka aat sig aeran. Istaellet ser han lite blygt ner i marken. Ibra´s stil passar inte i BCN, men i Madrid, dom aer annorlunda!. Haer i BCN aer vi inte och goer oss inte maerkvaerdiga.

’Och saa kostade Ibra rikgit myckeet, maangmiljoner, och gjorde inte maanga maal’, reflekterar Peter. Det blev dyrt per maal, sa han.

Hoenan och aegget! Aer han sur paa Zlatan foer att han inte lyckades saa bra, och saeger daerfoer att han ahr fel stil. Eller var det stilen som gjorde att han hade svaart att passa in i Barca? Jag ska fraaga Peter naer jag traeffar honom pa Drunken Duck foer att laemna aater de 30 € han laanade mig, till en billig pensione den kvaellen. Pennningbristen – en svit efter raanet ett par dar tidigare – paa tursitbyraan just vid min ankomst till Placa de Catalunya.

Varning foer proffs-ficktjuvar i BCN- som vi alla hoert tidigare. Tillaegg: Goer dig redo redan i flygbussen att moeta proffsen saa snart du tram`par BCN-mark , dela upp pengar, kreditkort, pass, leg, mobil etc etc i olika fickor, fack, fotbeklaednader och foervaringar. Naer du gaar ut ur bussen kan det vara foer sent – i vart fall om du som jag gaar till turistbyraan!

Men ficktjuvarna aer trots allt faa – vilka fantastiskt hjaelpsamma maenniskor man moeter som strandsatt och pan.  Franska senantikforskare paa Residencia Universitario foersta kvaellen, Peter paa Drunken Duck, Pau och Mark och Bianka i lilla byn i Tarragona-provinsen, alla bistod de med pengalaan till en okaend svensk, med middagar, lift, och en foedelsedagsfest i en underbart vacker by i bergen naera Falcet. Underbara maenniskor – tron paa maenniskor aater efter naagra timmars tvivel paa polisstationen – inet laett utan pengar, pass och inge tolk till engelska paa plats. Men det ordner sej, som vi Vaermlaenningar saeger. Och det gjorde det! Excellent – och nya vaenner som jag traeffat tack vare raanarna. Man faar ta det onda foerst foer att faa del av det goda.

…. Och saa hoppas jag skriva naagot om konferensen paa UB, Universitad Barcelona, om sociala meder, bl a Facebook, aktuellt foer oss i Sverige, med breda satsningar fraan baade blaaa och roedgroena, och med en enorm aktivitetsnivaa bland Sverigedemokrater. Konferernsen handlade om social meda, participatory democracy and politics. Intressant. Och saa lite kaendisfaktor – den omvittnat IRL inte saa sociale  facebook-grundarens syster Randi var en av deltagarna – trevlig, social och engagerad i filantropi och Corporate social responsibility; hon presenterade ett facebook peace project, peace promotion genom sociala kontakter och naetverk. Aaterkommer om detta.

’Zetterlunden’ in Stockholm inaugurated, in memory of jazz vocalist Monica Zetterlund – and meeting someone from forty years ago

What’s on my mind Facebook asks as soon as you open your account? Monica is on my mind. The great, fabolous Monica Zetterlund, musician, jazz vocalist with a broad repertoire. One of those great cultural personalities from the province of Värmland – my province 😉 Others: Selma Lagerlöf, Gustaf Fröding, Göran Tunström…

Monica died five years ago A couple of weeks ago, a park in her memory, Zetterlunden in Stockholm city, was inaugurated with music and speeches, and with a beautiful wooden ’singing sofa’ with her songs playing as soon as someone sits in the sofa.- If you do not know her music, go to youtube or to www.spotify.se to listen free of charge. For example ‘Walz for Monica’ with Bill Evans, who changed the song title from ‘Walz for Debbie

The inauguration ceremony was complete, with music and a main speech by our beloved Hans Alfredsson, author, film director and ’stand up comedian’ (before we knew that is what he also is). Afterwards,in the bar of 18th century restaurant ’Claes på hörnet’ I had an extremely interesting conversation with someone I did not meet for several decades. In Göteborg (Gothenborg).

I studied at the School of Economics and he was part of a generation of young, progressive and brilliant actors. We, some students belonging to Värmland-Dals Nation (a social organization for students coming from those two provinces) located in a nice, old cellar on Lorensbergsgatan close to Götaplatsen and Stadsteatern/ the City Theater, now and then went to Stadsteatern together to see a play. We had invited some of the young actors for a dinner we had prepared in our cellar, we went there to lay the table and the young actors, our age, came, accompanied by Harry Ahlin, a distinguished actor/gentleman in his late 60’s. — In the bar now we talked about life and ambitions then, and life today. We talked about critical theatre and research then, and now. A reference point was August Strindberg’s ‘Mäster Olof’ about the young revolutionary priest Olaus Petri, and his being forced to compromise with the king …

We had food and wine or beer and aquavit and discussed theater and culture and academia – and politics! This was during the ’student revolution’! I had been as an exchange student in Paris i June-July 1968 – in May I was not allowed to enter France. The months in an internship in an EDF power plant and in a regional main office south of Paris were fascinating and I learned a lot about life, work and politics – But that is another story…

New site design ready to roll! Rock on!! In search of followers and comments …”

Kära vänner och kollegor / Dear friends and colleagues / Chers amis et collègues / Liebe Freunde und Kolleg(inn)en and etc.  …

”Rock on!!” says my friend Björn, who designed this site for me. (By the way – Any comments on the site design and usability are welcome, to both Björn and me. I myself am now getting acquainted. )

I will continue slowly filling the various pages of my site with content, mainly from my work and research, and also try to write now and then some more substantial blog posts; so far, as you noticed, blog posts have but announced site updates. As usual, as autumn begins, ambitions are high, there is energy uploaded during a long and sunny summer in the Stockholm archipelago and on Danish island. The result may be somewhat less sporadic blog posts.

I also have another blog (almost exclusively in Swedish) on Blogger, at http://akesandberg.blogspot.se. Most posts are opinion texts, comments to ongoing debates and processes in the Swedish society: Culture, media, IT, work, organization – and politics, especially now with elections to the Riksdag (Parliament) coming up, on Sunday Sept. 19.

The outcome may turn out to be of fundamental importance for the the economy, competitiveness and welfare. Can competitiveness and material prosperity be combined with a high ambitions in social welfare, high taxes, equality/solidarity, strong union and employer organizations and collective agreements between management and labour?

Some believe that the above characteristics constitutes the ’Swedish model’  that has served us so well for decades. Others seem to believe that essential principles and parts of the welfare system must be dismantled in order to secure economic development – while repeatedly saying they want to maintain and develop the ’Swedish welfare model’.  I may come back to the election in a blog post in English here soon.

My blog at blogspot.com,  in Swedish, thus mostly contains opinion articles, while the blog here will have a leaning more towards research-related issues, which is not to say neither that my other, Swedish, blog is not influenced by research –  It certainly is! – nor that my English blog here would not present opinion and comments.

This is my first real and substantial blog post.  So I now hope I will find followers, and also get comments. If not immediately, as this post is rather general and introductory, but on posts to come.

Hej då, Cheers, Salutations, Ciao  / Åke