Unik styrka: Tankesmedjor i samspel med studiecirklar

Standsatt på en ö har jag inte kunnat se om artikeln nedan som planerat kommit i dagens Dala-Demokraten, lördagen den 26 maj 2012. Vad jag ser är att den ännu inte lagts ut i DD:s nätupplaga. Jag lägger därför ut den här tills vidare. I samband med publiceringen här har jag gjort några smärre ändringar i texten:

I en pragmatisk politik behövs självrannsakan  och nytänkande. När en reform inte fungerar gör man annorlunda. Som grund för omprövning behövs utvärdering och kunskap i gränsen mellan forskning och politik.Den borgerliga sidan dominerar bland tankesmedjor, men de progressiva folkrörelserna har en unik styrka: lokala studiecirklar som  kan samspela i nätverk med tankesmedjor på nationell nivå. Det kan bli väl förankrade tankesmedjor med en unik styrka. Men resurser behövs för att matcha Timbro och andra.

Vad är egentligen en tankesmedja? Kan vi lite på deras resultat? Produceras  kunskap eller ideologi och propaganda?

Ordet tankesmedja må vara relativt nytt, men verksamheten och frågorna är inte nya. Inom försvaret fanns  ’think tanks’ på 60-talet.  Tankesmedjor försöker knyta samman praktik, politik och forskning. Kunskapen ska bli användbar i praktiken, i beslutsfattandet, men numera handlar det i hög grad om att fånga och påverka opinioner.

En bakgrund är att arbetsmarknadens organisationer och politiska partier har nedrustat sin samhällsanalys, men ibland stärkt opinionsstudier och kommunikation. Det offentliga utredningsväsendet, SOU, med tung representation för forskning, partier och organisationer har även det rustats ner, medan s.k. kommunikationsavdelningar byggs ut. Sektorforskningsinstitut som bl.a. Arbetslivsinstituet har lagts ner (av den första regeringen Reinfeldt).

Samtidigt styrs universitetsforskning alltmer utifrån inomvetenskapliga krav och popularisering tillmäts minskande betydelse och närmast negativt meritvärde.

Markus Uvell, VD för näringslivets Timbro, menade i en diskussion nyligen på tankesmedjan Sektor3 att de politiska partierna blivit alltmer av kampanjorganisationer. En titt på partiers lokala närvaro på nätet tycks bekräfta detta.  Strömlinjeformade uttalanden och kampanjer verkar stå högt i kurs, öppet kunskapssökande, meningsbrytningar och alternativanalys som grund för vägval lågt i kurs.

Den utvecklingen är bekymmersam särskilt för organisationer som vill vara levande rörelser med aktiva medlemmar. Men här finns en möjlighet att utveckla fritt sökande efter kunskap och alternativ i lokalt liv och arbete i studiecirkelns form.

Vid seminariet deltog utöver Timbro även progressiva Arena Idé, gröna-liberala Fores och SNS (Studieförbundet näringsliv och samhälle). Alla framhöll att man bygger på god och empirisk forskning, är oberoende av finansiären, och har öppna mandat att pröva olika synsätt, och presentera oväntade lösningar – men att man samtidigt i val av frågeställningar och perspektiv är i samklang med uppdragsgivaren.

SNS tf VD Pernilla Klein ville dock inte instämma fullt ut. Hon ser SNS som en mötesplats för oberoende forskare som möter samhället; SNS skulle inte ha något eget perspektiv. Boa Ruthström är tveksam till möjligheten av detta, och för honom är Arena Idé tydligt en center-vänster tankesmedja, vilket inte hindrar att den är en mötesplats, som ger näring åt nytänkande.

I slutrundan uppmanade Markus Uvell LO att satsa massivt på en kvalificerad tankesmedja. Timbro har 300 mkr från näringslivet i en stiftelse. Stiftarna har inget med den löpande verksamheten att göra. Uvell hoppades LO skulle göra sammalunda, och satsa 300 mkr eller mer, och det skulle, menade han, bli en farlig aktör för Timbro, men välkommen för kvaliteten i samhällsdebatten.

För LO borde arbetsorganisation och arbetsmarknad vara centralt, liksom ekonomisk politik och innovation. Ja, nytänkta arbetsorganisatoriska former, och innovativt klimat i arbetsorganisationer borde vara centrala i en bred innovationspolitik. Men även allmänpolitiska frågor som vinstdrivna bolag i välfärden, och hur de påverkar kvalitet och arbetsförhållanden i välfärden behöver man tänka till om.

För en pragmatisk politik är det naturligt att i komplicerade frågor skaffa sig gedigen kunskap och på den grunden välja linje. Reformer som inte fungerar leder till självrannsakan och man gör annorlunda. Starka smedjor behövs som motvikt till dem som dominerar idag. Och i kunskapandets och politikens näringskedjor behövs också i grunden en återuppbyggd arbetslivsforskning, och i det offentliga samtalet stärkta medier för en större mångfald och därmed kvalitet.

Särskilt farliga för näringslivets Timbro skulle en eller flera sådana fritänkande smedjor bli om de nyttjade folkrörelsers unika styrka och samspelade med studiecirklar som undersöker lokala förhållanden och möjliga alternativ. Det skulle ge en förankring och tyngd som tankesmedjors skrifter och utspel ibland saknar.

Åke Sandberg

Resebrev från Sri Lanka den 13 jan. 2011

Fishermen's katamaran in Weligama, Sri Lanka south coast
With Nish and vendor of King Coconuts in Mt Lavinia, Colombo

Weligama, Sri Lanka den 13 januari 2011

Kära vänner!

Jag tänkte skriva ett par gemensamma resebrev, inte så långa och inte så många. För att berätta lite om min resa i Sri Lanka.

Som vanligt var det lite packande i sista minuten inför avresan 5 januari med Qatar airways till Colombo via Doha. Men jag verkar, vis av erfarenhet, ha lärt mig vara i god tid till flyget, Märklig känsla, snart landa i tropisk värme. Bara ett par dagar tidigare på skidor i Romme med Emil och Klara.

I transfer i Doha en observation: En kraftig kille i svarta kläder med fornnordisk text, rejäla svarta kängor – misstänkt, varför här? På flykt? Smuggling? Eller bara semester? I handen en bok: Svensk maffia! Jag har förstås sett kommentarer om bokens mottagande i gangsterkretsar. Att de skulle känna sig glorifierade, bekräftade. Och att det skulle vara bra marknadsföring för dem: Man kan få hjälp med allt. Och folk är rädda, det är själva produkten. Och räddare blir vi kanske efter att ha läst boken?

I Colombo ett furstligt mottagande. En chaufför hämtar på flygplatsen. Jag ska bo hos vänner till kompisen Nish, tidigare kollega vid Arbetslivsinstitutet. Gästfriheten med rum och mat och omsorger är överväldigande och jag får möta fler från Nishs familj och vänkrets i deras hem, på Mount Lavinia Beach, på dagen bad, på kvällen seafood combo till stearinljus sken. Vi dricker King Coconuts, och åker tuk-tuk, three-wheelers, som väl inte är farliga än andra trafikmedel härnere där transporter känns som att med viss skräck åka zig-zag med tivolits häftigaste attraktioner. Allt ackompanjerat av ett ständigt tutande i alla tonarter.

Efter några dagar i Colombo tre timmars hisnande bussresa ner till söderns paradisstränder, kokospalmer och havsdyningar. Jag slår mig ner utanför lilla byn Weligama i ett ’beach house’, det är lite mulet men det passar mig fint, för jag åkte på en rejäl feber och hosta som nu efter ett par dagar klingar av. Jag tar långa promenader efter stranden, slappar till vågorna, långa frukostar och middagar vid stranden, och kanske en liten lur på eftermiddagen. Jag har fått igång skype på ett internetcafé och har haft ett par samtal med familjen på Söder. Och ringt till bror Göran på hans födelsedag.

Är det allt? Ja ungefär… läser en del, kollar lokala affärer, åker tuktuk, träffade kompisen Björn en em, han visade sig bo bara en halvmil bort. En tysk med dykskola några kilometer norrut längs stranden är bekymrad över tjuvjakten på korallrevens fiskar, till europeiska akvarier, förbjudet men lönsamt och myndigheterna ser mellan fingrarna, tjänstemännen kan göra sig en hacka.

Det är slående hur vänliga alla här är, och nyfikna, inte servila. Och hur rent det är och hur tryggt det känns

Tsunamin 1994: Där jag bor klarade sig alla. Trots att hela bottenvåningen blåstes ur. I receptionen har man ritat ett märke på väggen, dryga två meter upp. Dit nådde vattnet under flodvågen. En av servitörerna berättar hur han jobbade i restaurangen och såg vattnet stiga en halvmeter högre än normalt. Och så såg han det ’svarta vattnet’ ute till havs, väckte alla, som tog sig upp till ett buddistiskt tempel på en kulle en bit inåt land. Nu lär det finnas larmssytem som går till polisstationen

Här i Weligama blir jag kvar ett tag till, kanske prövar jag att surfa på vågorna, sen troligen en rundresa upp till bl a Kandy (gamla kejsarstaden), Ella, Hutton och teplantager med britternas tåg som nu restaureras.

Hälsningar

Åke

Apple, Facebook och regeringen kontrollerar medier

I en artikel i Sydsvenskan refererar Marin Gelin amerikansk debatt där Apples Ipad fått epitetet ’soffdator’ , för att läsa, kolla film, skriva lite – mest för passivt mottagande, mindre för skapande, skrivande och deltagande.

En viktig aspekt av Apples inflytande diskuterades nyss i P1 morgon. Det handlade om Apples ansträngningar att kontrollera vad tidningar får och inte får publicera på Ipad. Apple förbjuder bl.a. nakenhet, nedsättande religionskritik och förhärligande bilder av vapen.  De stora svenska dagstidningarna har  valt att skriva på ett avtal där de förbinder sig att följa Apples riktlinjer. Agneta Lindblom Hulthén, Svenska journalistförbundet (SJF), debatterade med Thomas Mattsson, chefredaktör för Expressen.

Det finns förstås andra läsplattor än Apples, men Ipaden har en dominerande ställning, och därför har avtalen en stor betydelse. Lindblom Hulthén ser Apples krav som en slags förhandscensur av publiceringar, som begränsar ansvarige utgivarens rätt besluta. Det är allvarligt eftersom många ser läsplattor som framtidens distributionsform för tidningar. En form som dessutom gör det möjligt att, igen, ta betalt för journalistik.

Apple har tidigare visat på ambitioner till kontroll och upplåsning till Apples produkter som Iphone och Ipod genom sätten sälja mobiler, musik osv. Man kan jämföra med Microsofts tidigare helt dominerande ställning på programvaruområdet.

Men Apple är inte ensamt om att vilja kontrollera medieinnehåll och medieanvändning. Svenska regeringens nya myndighet för förhandskontroll av SVTs, SRs och URs nya programidéer är ett annat exempel, med syfte att förhindra att Public Service utvecklar nya program som kan konkurrera med privata medieföretag.

Ett tredje, anknytande  exempel är möjligen Facebook. Där fanns ett ”Upprop mot förhandsprövning av public service-tjänster”, i form av ett ’event’ med närmare 50.000 medlemmar. Uppropet togs plötsligt bort från Facebook den 22 december. De som skapade eventet har inte fått någon förklaring från Facebook. Nu har initiativtagarna skapat en ny facebooksida med samma namn – ”Upprop mot förhandsprövning av public service-tjänster” – som dock bara nått 89 medlemmar. Det är säkert svårt att på nytt samla många. Den som gillar att regeringen ska förhandsgranska Public service har anledning vara nöjd.

För ett och ett halvt år sedan startade jag en facebookgrupp som efter hand fick över 7.000 medlemmar. Gruppen kritiserade regeringens planer på nedläggning av Svenska kulturhuset i Paris, CCS. Gruppen stängdes plötsligt ner. Jag mejlade till Facebook och fick automatiserade svar där jag ombads läsa Facebooks regler och redogöra för om jag eventuellt brutit mot dem. I något mail påstods att jag missbrukat Facebook, att det var fråga om ’abuse’.

Jag vet inte, men min förmodan är att några, tillräckligt många, facebookanvändae hade rapporterat sidan (för ’abuse’ etc) och troligen stängde Facebook då automatiskt ner sidan. Jag insisterade i fortsatta mail att jag inte på något sätt brutit mot Facebooks regler, och efter många varvs korrespondens kom jag till sist fram till en person på Facebook, en person  med namn. Efter ytterligare brevväxling öppnades sidan sedermera, utan förklaring.

Kanske är det så att när Facebook får upprepad kritik mot en sida, man hellre fäller än friar, för att undvika konflikter och fortsatt kritik. Och att man sedan kan öppna den igen om de som skapat sidan, och andra, protesterar så ihärdigt, att Facebook gör en prövning och fattar ett annat beslut.

Sammantaget ser man här exempel på hur ett företag som Facebook faktiskt kan påverka och styra opinionsbildningen. Detsamma gäller alltså Apple och Ipads kontroll av journalistiken. Och svenska regeringens nya regler för förhandsgranskning av Public service.

Freedom fighters – ”The government as editors of public broadcasting”

Freedom fighters, the editorial board of the new television  Swedish Freedom News Network, in a unique photo. The editors happen to be the  Swedish rightwing government party leaders (as they looked a couple of years ago).

The background: The Swedish government just announced that all new programme ideas coming up from the Public Broadcasting System in Sweden, from Public Service radio and TV, must first be announced and scrutinized by a government unit and by commercial media, to prevent that ideas come up that might compete with or diminish the market for commercial media. The governemnt sais this new ’censorship’, control before publication, is due to a directive from the European Union.

Anyhow, many say it is against the Swedish Constitution, with its strong regulation in favour of freeedom of the press.

On the other hand it is in line with the European Unions consistent priorities: the free market, the economy, business in short is #1, second and third and fourth comes democracy, culture and social aspects like health, and the environemnt.

Juian Assange, WikiLeaks and Sweden

After seeing the Swedish Public Television documentary on WikiLeaks, link in my previous post,  it might be of interest to read an article in today’s the Independent (London). Katrine Kielos writes about Assange’s relation to Sweden. Kielos is a lead writer in Aftonbladet,  Sweden’s only national left or centre-left newspaper. Today’s breaking news in Aftonbladet is the fact that the communications and lobbying company Prime, have been paid by the Employer’s Federation (Svenskt Näringsliv) to try and influence the social democratic party’s new policy, after its defeat in the recent elections. Prime counts many (former) social democrats among its partners; one of them, Niklas Nordström was a chairperson of the social democratic youth organization, and is among the names mentioned as a possible new party leader.

WikiLeaks: The documentary

Wikileaks:  With the leak as weapon

My friend, Björn Granberg (webdesigner, photographer, environmentalist…) has published Swedish Televisions SVT documentary on Wikileaks and the net activist Julian Assange. Like Björn I find this a very fascinating document which tries to get under the surface of the organization, understand the driving forces and the ideology behind the tremendous impact that Wikileaks has made the past year.

In Sweden there is, probably like elsewhere, a debate about Assange: On the one hand as the creator and editor of Wikileaks, on the other hand as a person accused here of sexual harassment and rape. The conclusion seems to be that, of course, you have to keep the two things apart. Wikileaks may be of tremendous importance importance and impact. No matter whether Assange has committed the crimes he is accused of or not.

Björn writes: ”The documentary was aired on Swedish Televison the 12th of December, and is available for a short time  after that [only until today, December 16th] at SVT Play from where I ripped the English version (SVT Play is restricted to those that have a Swedish ip-address).”

Now click here. And enjoy the film.

När det nu ändå är så att folk tycker att…

… individuell valfrihet (avreglering)  och individuell konsumtionskraft (lägre skatter) är bra, så måste vi utgå från individens situation, och inte prata verklighetsanalys, värderingar,  maktförhållanden,  drivkrafter o offentligfinaiserad verksamhet (vinst eller kvalitet) etc. Kommunikationsexperter och opinionsundersökare ska lära oss det rätta språket och hur vi ska kommunicera det folk vill ha. I politiken! Ungefär som det brukar sägas i och om kvällspressen. Känns tankefiguren igen. Självuppfyllande profetia:  När situationer definieras som verkliga blir de verkliga i sina konsekvenser.  (Ref: Thomas’ theorem, Robert Merton, modern klassisk sociolog)

Att utgå från både individernas situation och önskemål idag och från en analys av med vilka strategier och institutioner man kan främja alla människors måluppfyllelse, i samklang med grundvärden som solidaritet och jämlikhet – det är väl för komplicerat? För politiskt?

Undrar signaturen ’Naiv’

Vem är karriärist – öppen kandidat eller grå män i korridoren

I P1 i morse hade Sven Hulterström många intressanta tankar om hur (s) utser partiledare. Sven Hultertröm var ordförande i (s)valberedningen när Invar Carlssons efterträdare skulle utses.  Bland de kloka tankarna blev jag dock undrande när Hulterström sa, ungefär,  att inom rörelsen gillar vi inte dom som öppet säger att de är kandidater och vill bli partiledare. De uppfattas som karriärister.

Men, vad ska man då säga om de tysta grå klättrarna i rörelsens innandömen, inne i apparaten, de som  inget säger utåt men dyker upp i en sluten valberednings förslag, vid nomineringsmöten och val av företrädare. Utan att medlemmar fått höra deras analyser, visioner, politik och berättelser.  Är det inte de som är de verkliga karriäristerna.

Ut i luften och livet med kandiater och politik. Tänd ljuset! Vädra!  Berätta om vad var och en står för och varför just de är de bästa att leda en radikal, till rötterna gående och framtidsinriktad omvandling. Den som går ut öppet med vad hon eller han står för, den riskerar något. Andra, om än också med god vilja och ambition, verkar mest vilja sitta kvar på sin trygga försörjning utan alltför mycket ljus och dialog. Och valberedningar tenderar att se det som sin uppgift att fortsätta med mer av samma: ’Har vi egentligen något att invända mot det arbete som NN gjort? Han/hon har gjort det bästa av en svår situation. Inte ska vi väl degradera, flytta ner någon som gjort så lång och trogen insats?”  Osv.

Med sådana tankemönster, som man möter både nationellt och lokalt, förefaller utsikterna till omprövning och omvandling inte vara de bästa.

Mediehögern uppbragt över att andra röster hörs

PJ Anders Linder på SvD twittrar och ropar: Hear, hear! och instämmer i @paulinaneuding (chefred. på nyliberala magasinet neo) som hyllar Roland Poirier Martinsson (Timbrochef) med orden:  ”lysande i aftonbladet i dag”Timbrochefen förfasar sig på Aftonbladet debatt över en kritisk recension av George W Bush’s memoarer på samma tidnings kultursidor.

Den samlade mediehögern är upprörd, Svenskan, Neo och Timbro.  Här kommer alltså en recension som i sin kritiska hållning till USA:s förre president avviker från högerns devota bugningar. Eller för att uttrycka sig lite nyanserat. Jag tror att uppbragtheten hänger samman med att mediehögern är så van vid att definiera vad som gäller, vad som är sakligt och objektivt, så att allt annorlunda framstår som osakligt, icke objektivt.

Mediehögern är van vid att när ett skeende ska kommenteras så görs det av en tre-fyra PJAndersLindrar och en fyra-fem PeterWoldarskiar och så nån enstaka avvikare: Gredier eller Klein eller Kielos. Men i public service är det inte så, den ska vara allsidig och inte ensidig som SvD, DN och förstås Neo.  Där är det balans mellan vänster och höger. Men för mediehögern framstår det som vänstervridet.

Man kan ha synpunkter på Sara Stenholms recension i Aftonbladet, men att en enskild medarbetare i SR skriver en personligt hållen artikel som inte faller SvD, Neo och Timbro på läppen haqr föga att göra med SR:s trovärdighet. SR ska vara allsidigt, ’objektivt’ i sitt utbud. Men ett enskilt program eller inslag kan förstås anlägga ett särskilt perspektiv, och bortse från andra. Och en medarbetare i SR måste förstås kunna skriva en personligt hållen bokrecension.

Nej, upprördheten säger mest om mediehögerns ensidiga perspektiv och vana att själva bestämma vad som är verkligt och vad som är det rätta perspetkivet.

Heja Public Service, Heja Godmorgon Världen!