ILPC2012 Stockholm University, March 27-29

Here are a couple of potos from the 30th International Labour Process Conference was organized by the Department of Sociology at Stockholm University, March 27-29. The venue was the beautiful Aula Magna (left pricture). I was an organizer together with two colleagues, Fredrik Movitz and Lotta Stern.  Two key note speeches were given – by Michel Freysenet, Paris and Joan Greenbaum, New York (in the picture to the right) on aspects of the intellectual division the division of labour. A plenary panel with participants from research and the labour market parties discussing the ’Scandinavian model in perspective’ concluded the conference. There are more photos on the ilpc2012 blog.

The detailed programme for the conference with all the interesting abstracts may be downloaded as a pdf file:  ILPC_2012_Programme. There were more than 200 participants and about 180 papers were presented. We also had four special streams: lean production,  global networks,  political economy, and work or nature. Five symposia were organized on such themes as Volvo’s Uddevalla plant, worklife research, financialization, wage earner consultants and flexibility. And of course many interesting paper sessions. The conference Timetable/Schedule gives a quick overview.

Basic information about the conference is found at the homepage and more at the conference blog.

Nobel prize, Aula magna, the City Hall and Runmarö

As I write this, Dec. 8,  in my office some 100 meters from the Aula Magna at the Frescati Campus, Nobel prize laureates are lecturing all day. I may go there in the afternoon to listen to the economists. All lectures are transmitted live on the net.

If you are not interested in this years economists, perhaps Paul Krugman’s lecture is of interest?

Saturday the 10th Dec. is the Nobel day. Prizes will be awarded by the king – now under pressure becasue of supposed contacts with organized king and ‘café cirls’ – and in the evening there will be a gala dinner in the City Hall with a cultural programme in the Blue hall, and dancing in the Golden hall. Swedish public television will broadcast it all.

If you are not invited to the gala dinner the television is one option. Another one is to wait till March 27, that is the reception that Stockholm city will be giving the ilpc2012 in the Blue hall.

Or if you are on Runmarö, the island of the poet Tomas Tranströmer, this years prize for literature, there will be a local gathering for neighbours and friends  in the Runmarö Community Center and local museum, with dinner, dance and wide screen projection from the City Hall.

Below, again, a picture I like. I shot it at a poetry reading a summer day on Runmarö a few years. Tomas Tranströmer’s stroke and afasi now prevents him now from reading, but he enjoyed the afternoon with his wife and neighbours.

I often quote a couple of lines from ‘The truth barrier’ (1978): ‘Deep in the forest there’s an unexpected clearing that can be reached only by someone who has lost his way’  I think that is part of research, related to serendipity.

While waiting for next summer, have a look at the lectures today, and the City Hall party this Saturday night.

/picture disappered 🙁  searching  /

Photo: Aftonbladet

Some five years ago the Center-right government as one of its first acts decided to close down the Arbetslivsinstitutet, the National Institute for Working Life, where both Fredrik Movitz and myself were then working. On the evening of the Nobel prize award ceremony researchers from the NIWL gathered outside the Concert Hall and protested. On the picture you may see among others professors Niklas Bruun (European labour law, now at the Helsinki school of economics) and Casten vont Otter (sociology of public sector organization). Today the 200 researchers are spread out, many have left the field of worklife research, others continue. But the strong milieu for critical research on work and organization has been destroyed, and that was the ambition. The banner in the middle reads: No Nobel prize to the Swedish government.

This text was first publshed earlier today on a site I run with two colleagues as part of our preparations for the 30th Labour process conference in Stockholm next March

Uppföljning ’Carema-gate bör vara slutet för vinst i vården’

”Vanvården av de gamla på boenden som Vintertullen, Kampementet, Koppargården, Tallbohov har skapat en bred misstro som förstärks av att bolag som Attendo och Carema blivit synonyma med bonusar till cheferna och skattefria vinster. Men denna breda misstro behöver nyanseras. Det är inte vårdsektorn i allmänhet som behöver ifrågasättas, inte mångfalden eller alla de privata alternativen. Det är i vinstdrivna bolag som vanvården uppdagats. ”

Det är ingressen till min artikel som idag till sist publiceras på DN Debatt/Stockholm. Mantrat från alla håll är mer kontroll, bättre uppföljning, sanktioner. Och det är gott och väl. Men: Kontroll är svårt. När det gäller mänskliga värden som hur de gamla får omsorg och de unga kunskap är det särskilt svårt att formulera exakta, mätbara krav. Närmast omöjligt och ytterst kostsamt är det att kontrollera organisationer som har mål (vinst), på tvärs med uppdragsgivarens mål (kvalitet i vård och skola).

Mer om detta i DN:s Stockholmsdebatt  29 nov. 2011

Läs och dela gärna artikeln, och kommentera,  för idag 1 dec har DN  lagt in kommentarfunktion även vid min artikel, men nu har ju de flesta besöken redan gjorts. Här nedan uppdaterar och kompletterar jag med lite spridda reflexioner.

Att Riskkapitalföreningen (i DN)  försvarar riskkapitalisterna förvånar inte. I SvD försvaras de av Jordahl  och Tåg vid Institutet för Näringslivsforskning med bl.a. följande:  ”En rimligare argumentation tar i stället fasta på att det går att höja vinsten genom att tumma på kvaliteten. Att gå in för att leverera låg kvalitet är väldigt sällan en framgångsväg på normala marknader, men kan vara lockande inom välfärdssektorn eftersom avtal mellan politiker och företag inte exakt kan reglera kvalitetskraven i verksamhetens alla mjuka dimensioner. ” Men just detta förhållande är det som leder fram till dyrbara kontrollspiraler. I stället bör problemet undanröjas, dvs bolagen och cheferna som har vinst inte god vård som mål. Det kan förenas med mångfald och konkurrens mellan olika ideellt inriktade organisationer. Varför detta? Jo vanvården som rapporterats handlar om många fall, inte ett enskilt fall som Jordahl och Tåg skriver.  Och privatiseringen till vinstdrivna bolag är en kostsam historia som inte förefaller ha givit de kvalitets- och effektivitetsvinster som förutskickats, var sig här eller i USA som författarna hänvisar till. Och som bekant kostar det ojämlika amerikanska sjukvårdssystemet väldigt mycket mer än det svenska.

Som vi alla sett har många skrivit om vanvård, vinst och ägandeformer. Min artikel har legat till sig på redaktionen ett par veckor och många har skrivit både före och efter. Till de senaste hör Patricia Hedelius i SvD Näringsliv igår 28 nov. Hon framhåller mycket riktigt att  ”Det går inte att ha marknadsdjuret springande lös eftersom det ligger i dess natur att maximera sin egennytta.” Men slutsatsen verkar vara att djuret ska tämjas lite lagom inte motas bort från vården och skolan. Grundproblemen med kontroll av vinstdrivande bolag i mjuka verksamheter som vård och skola förbigås. Det känns igen från många inlägg den senaste månaden.

Trots en något annorlunda infallsvinkel drar Thomas Bodström i en kolumn i Aftonbladet samma dag  liknande slutsatser. Han ser inte vinstdrivna verksamheter som ett problem i sig, bara om regler är otydliga och kontrollen svag. Dessutom ska privatiseringar ske bara när det är till fördel för medborgarna – inte av ideologiska skäl får man förmoda. Men inte heller Bodström är tydlig i att ”marknadsdjuret”/vinstdriften är mycket svår att tämja. Och, framför allt, att mångfald, konkurrens och valfrihet är möjlig utan vinstdrift. Han tar inte avstånd från vinst i välfärden.

Tomas Bodström är för möjlighet för vinstdrivna bolag i välfärden, och han sitter själv i styrelsen för Pysslingkoncernen inom förskolan.  Lena Sommestad visar hur Ibrahim Baylan redan 2005 tillsatte en utredning om att förhindra vinstuttag i skolan men hur de borgerliga med miljöpartiets hjälp motsatte sig detta.  Carin Hultin argumenterade även hon ett par år senare mot vinstuttag, men tystades ner. Vi har nu sett hur det gått – dvs snett – i både omsorg och skola. Kvaliteten är låg, vinster plockas ut skattefritt på diverse öar, bonusarna är rikliga. Men (S) ledande politiker centralt (Hallengren, Damberg m fl) nöjer sig med att tala om att vi måste säkra kvaliteten genom bättre kontroll. Som jag visar i DN är kontrollspiralen kostsam och fungerar inte. Orsaken, ’marknadsdjuret’ måste bort från välfärden.

I Göteborgs-Posten skriver Ann-Sofie Hermansson: Dags att sluta snacka skit [inom socialdemokratin]. Ja det är mycket skitsnack och skvaller om interna förhållanden. (Och visst, ledarskap kan behöva diskuteras – på ett juste sätt.) Ett helt annat problem, men kanske med liknande bakgrund, är det öronbedövande tigandet. I den viktiga debatten om vinst i vård och skola hörs t.ex. föga från talespersoner för olika områden som t.ex. Damberg (skola) och Hallengren (vård), m.fl.

Nu efter förtroenderåd verkar (s) komma att ompröva det kongressbeslut som bidragit till att man runt om i landet accepterat den borgerliga alliansens politik med privatisering till vinstdrivna bolag.

På ett socialt forum skrev någon nyligen ”Men då behövs ju inget ”vinstförbud”. Det är kommunerna som avgör och blir s tydliga med att vi inte upphandlar vård och omsorg med hjälp av LOU och priskonkurrens men gärna ser en mångfald av aktörer som utvecklar kvaliteten så gäller det bara att hitta en metod för det, samverkansavtal tex.” Svårt förstå, för att alla kommuner skulle bli s-styrda är väl inte så troligt, men någon gång kommer man kanske i regeringsställning och kan stifta lag. Och det verkar behövas.

Peter Franke i Värmlands Folkblad den 3 dec. är tydlig: ”Partiet lider sedan kongressen 2009 av en monumental otydlighet i den centrala frågan om vinstuttag i välfärdsföretagen. Det blev ett herrans liv om att förra borgarrådet Kristina Axén Olin (M) suttit med i Caremas rådgivande styrelse, men ingen har sagt någonting om att förre riksdagsmannen, numera chefredaktören Widar Andersson (S) ledde densamma.” Han har brukar sin plattform som chefredaktör för Folklbladet till att sjunga vinstens i vård och skola lov. Jag hade missat att det också var hans jobb eller bisyssla!

Det är välkommet att (s) nu ska se över och ompröva sin politik om vinst i välfärden. Återstår att se om Widar A gör detsamma. Eller viktigare: Återstår att se om de lokala kommunalpolitiker som i åratal gått med på utackordering av de gamla till vinstdrivande vårdbolag, om de nu byter linje. Många är de möten där frågan om vinst i vård och skola diskuterats, och där den kritiserats har  det ofta mötts av en besvärad tystnad eller av invändningar av typen: Men nu har vi ju företagen och en marknadslogik vi har att anpassa oss till. Och det finns kongressbeslut. Det vi kan göra är att kontrollera bolagen bättre. Och de gamla vill ju ha valfrihet inte kommunal byråkrati.

Det sägs, trots att runt hörnet pågår vanvård. I konkreta fall har man dock börjat driva krav på fortsatt kommunal drift och inte privatisering till bolag som misskött sig grovt. De erfarenheterna och sådana ställningstaganden ger grund för omprövning av den lokala politiken. Man behöver inte vänta tills andra tänkt färdigt.

Utifrån sådana vardagliga erfarenheter, och egen och andras forskning om planering, marknad  och organisation  skrev jag min artikel i DN. Min erfarenhet är att det är svårt att få förståelse för att valfrihet och förnyelse kan nås genom en mångfald av icke vinstdrivna verksamheter.  Den bokstavstroende moderata marknadsfundamentalismen verkar ha nått långt in i socialdemokratin, Widar Andersson är långt ifrån ensam. Men nu sker kanske en omorientering utifrån grundläggande värden och verkligheten.

På Newsmill fortsätter jag diskussionen av ”Vinsten med rätta värden i vården” och vikten av ledningens och personalens kompetens, värderingar och incitamenten i organisationen. Vinst kanske inte måste totalförbjudas. Man bör ordentligt utreda och forska om under vilka villkor vinsdrivna bolag kan fas att agera med god vård, skola och omsorg som sina grundläggande mål. Går det t ex att kontrollera vinstuttag och olika kringgående manövrer för att ta ut vinsten på andra sätt och för att slippa skatt, utan att hamna i kostsamma kontrollspiraler? Hur ser de internationella erfarenheterna ut? Går det inte att styra på rimligt sätt, och skapa önskade incitament, då ska vinst inte tillåtas i skattefinansierad drift av välfärdsverksamheter. Sådan forskning och utredning brådskar. De stora privatiseringarna till vinstdrivna boalg har skett utan underlag och beredning och utan utvärdering. Styrda av ideologi och inte av vetenskap och erfarenhet (som framhålls i en debattartikel i DN)

 

ILPC News: Call for Papers – Stockholm 27-29 March 2012. Submission deadline Oct. 31st, 2011

As announced the 2012 International Labour Process will take place at the University of Stockholm. The deadline for submissions of proposals for abstracts and symposia is 31st October 2011.

The second call for papers can be downloaded and gives details of the conference.  You may also download a conference poster that can be used for advertising the conference. Proposals for abstracts and symposia shall be submitted through the conference website www.ilpc.org.uk

The website now contains full details of the special streams that will supplement the general conference. These consist of:

-S1: Lean in ideology and practice: from labour process and societal effects perspectives

-S2: Putting labour in its place: The Global Commodity Chain, the Global Value Chain, the Global Production Network and Labour Process Analysis

-S3: Work or nature? The Effects of Climate Change on the Labour Process and the Responses of the Labour Movement in the Global South and the Global North

-S4: Global capitalism, national institutions and the comparative political economy of work and employment relations

We also hope to get in touch with (potential participants), so please visit and comment our ilpc2012 conference blog where you may find background information and now e.g. a clarificationabout papers, symposia and panels.

For those of you on facebook our event there (so far known only to some facebook friends). Members of the ISA International Sociological Association and its RC10, Research Committee on Participation, Organizational Democracy and Self-management, may want to use the RC10 wiki as a forum.

We look forward to seeing you in Stockholm!

Fredrik Movitz, Åke Sandberg, Lotta Stern, all at Stockholm University, Department of Sociology

ilpc.admin@ilpc.org.uk

 

Paul Krugman in SVT

Paul Krugman: Big mistake to introduce the euro – and the euro is one of the main reasons for today’s world economic crisis

Today Paul Krugman gave an interview in SVT Swedish public television. He said it was a big mistake to introduce the euro.

Eight years ago at a seminar organized by Arbetslivsinstitutet (the National Institute for Working Life / NIWL) and the Trade Union Confederation LO he said it would be big mistake to introduce the euro. True today, true in 2003, the year of the Swedish referendum on joining the euro or not – naught won.

Paul Krugman in SVT

Photo: SVT Aktuellt

In the interview in the news program Aktuellt at 9 PM tonight, Nobel Prize laureate and Princeton professor Paul Krugman said that lack of essential preconditions for a common European currency creates today’s deep economic and political crisis in Europe.

What are those essential preconditions? As I remembered Krugman’s argument from 2003, and have kept reminding my friends and colleagues, Europe has the following problematic charecteristics if it wants a common currency:

# to small budget in Bruxelles to be able to intervene in countries with problems

# no really common labour market (if there is a tornado in Florida, US building workers move from Oregon to work in Florida, People from northern Sweden do not move to south Italy if there is an earthquake there)

# no common culture, no common language

He said, as I recall it, that for these three reasons it is a bad idea to introduce the euro, it will simply not work well.

In the interview today Krugman had similar arguments. Asked about the common currency and interest rate in the 17 euro zone countries, and whether ’one size fits all’, Krugman said:

# Development in the seventeen countries is very different

# The European economies are not integrated in the way that would be needed, in several ways:

– There is no fiscal union, no common taxes

– No banking union

– Not the degree of labour market mobility needed

So, in conclusion, it was premature to introduce the euro. Basically: The necessary preconditions for a succesful common currency (the euro) were not there and they still are not there.

According to Krugman, the introduction of the euro, combined with the inability of the American political system to make necessary changes (mainly due to the Republican party resistance to tax increases) are the two factors that create todays deep crisis in the world economy. And Krugman concludes, the difficult situation will be there for the next ten years.

Krugman was right in his analysis and prognosis in 2003, and right in his analysis after the fact today. Sad so many people did not listen in 2003.

WORK MATTERS – Labour Process Conference in Stockholm March 27-29, 2012

ILPC2012 in the Aula Magna conference center at the Frescati Campus

 

The 30th International Labour Process Conference: Work Matters to take place at Stockholm University, 27th – 29th March 2012

The International Labour Process Conference (ILPC) is one of the longest established and best known forums for analysis of all aspects of work and employment, now celebrating its 30th anniversary. The 30th  conference will be organized by the Sociology Department at Stockholm university.

During its history, the conference has earned its reputation as a cornerstone of empirical research and cutting edge theoretical debate within the labour process and work organization tradition. Every year, the conference brings together academics and policy makers from the sociology of work and employment, business and management studies, industrial relations, human resource management, organizational analysis and a range of other disciplines to discuss developments in the field, present their research and initiate new collaborations. The primary focus of the ILPC conference is work and its organization in the context of the broader political economy.

We welcome not only researchers but also professionals and practitioners from working life, companies, and labour market organizations.

Call for papers and for arranging a symposium is now open. Submission deadline is 31st October 2011. A symposium is generally one session of 1,5 hours, and the slot may be used in various ways, with various formats like panels or debates etc. with different perspectives represented

Most abstracts will be submitted to the general conference. But besides that, special streams may be proposed and organized by conference participants. Special streams will relate to the ilpc tradition but at the same time bring in new perspectives and audiences. Streams will involve several sessions during the course of the conference. We have received several proposals for special streams, and those selected will be announced shortly, in a second and revised call for papers.

If you want to discuss ideas of a symposium you are most  welcome to contact me or my colleagues.  Have a look at the perspectives and background to the ilpc conferences, so that your proposal links up to those perspectives but at the same time is not limited by them.

As said , symposia may be proposed until October 31. After that date proposals will be further developed in dialogue with the organizers, so there is no need for a fully fledged proposal.

See also the conference event on facebook.

My two conference co-organizers are Fredrik Movitz (fredrik.movitz@sociology.su.se) and Lotta Stern (lotta.stern@sociology.su.se), all of us at the Sociology Department of Stockholm University.

We hope to hear from you, and to see you in Stockholm the week before easter next year.

At the Frescati Campus, Updated Sept. 19, 2011  / Åke S.

Aula Magna in winter. Aula Magna was created by British-Swedish architect Ralph Erskine. Photo: Orasis

Produktiv rättvisa – under vilka betingelser?

Kul debattinlägg häromdan i Aftonbladet om en affärsplan för (S) av IT-företagaren Charlie Hansson, som pga krisen i partiet inte ser någon annan råd än att själv vilja bli partiledare. På vilka grunder:  IT-entreprenör, ung, verbal, självsäker, framåtblickande – inte så dumma egenskaper i ett parti som mest verkar passiviserat och träter internt.

Hur ser då Hanssons analys och program ut? Så mycket av samhällsanalys får vi inte. Programmet då? Det kokar snabbt samman. Vänster och höger kvittar, de mest kompetenta ska verka inom (S) under Hanssons ledning.  Mot vilka mål? Jo politiken ska främja tjänstesektor, akademi, entreprenörskap och nya jobb, men även satsa på kollektivtrafik, skolan, de hemlösa, minskad integration. Sverige ska bli Europas starkaste ekonomi samtidigt som tendenser till ett tuffare klassamhälle skall motverkas och en hållbar utveckling säkras.

Allt detta är gott. Men det svåra återstår. Avvägningar mellan olika ibland motstridiga mål. Det krävs en analys av under vilka historiska, samhälleliga och organisatoriska förutsättningar de olika målen kan nås i mer eller mindre samklang. Hur kan man t ex säkra en ’produktiv rättvisa’ – en tidigare socialdemokratisk slogan.

Vad krävs t ex för att en ’stark ekonomi’ inte ska öka klyftorna i samhället. Eller vad krävs för att allt produktivare verksamhetsformer och arbetsorganisationer i allt från bilindustri via äldreomsorg till IT och interaktiva medier ska vara förenligt med utvecklande arbeten och hälsa i arbetslivet? (För bilindustrins del som exempel vet vi att låg arbetslöshet och starka fack liksom en progressiv företagsledare, PG Gyllenhammar, var ett par av de betingelser som drev fram innovativa produktionsupplägg på 70-talet)

Hanssons artikel må ha det oförstördas friskhet och oförvägenhet, men den ger inga analyser och inga svar på de väsentliga frågor som politikens kärna, att veta, att vilja och att välja.

Att spela med systemet- ”Låna 5 böcker till och slipp förseningsavgift”

”Låna fem böcker till och slipp förseningsavgift!” I en krönika i Dagens Nyheter idag (19 december 2010) berättar Björn Wiman om hur ett privatiserat bibliotek försöker maximera sin vinst genom rena bondfångarmetoder.  Ersättningen från kommunen beror på hur många böcker man lånar ut, och då gäller det förstås för biblioteksdirektören att maximera antalet böcker som lånas.

Liknande problem finns i alla offentligt finansierade verksamheter som drivs av privata företag och där det är svårt för kommun eller stat att formulera bra mått på kvaliteten i verksamheten. De med nödvändighet ofullkomliga kvantitativa måtten blir det som företagen maximerar för att maximera sin vinst. De ”spelar med systemet”. Man kan kritisera företagens beteende ur moralisk/politisk synvinkel: Misshushållning med skattebetalarnas pengar. Bondfångeri mot kommunen. Man kan också kritisera kommun och stat som privatiserar verksamheter som svårligen låter sig styras med några enkelt mätbara mått. Företagen, det gör ju bara det de ska!

Vinsten är målet för företag. Aktiebolagets uppgift är att generera vinst åt ägarna. Så säger lagen, och så ser det ut i praktiken. Visst finns gränser för vad ett företag kan kosta på sig i sin vinstjakt. Kunderna kan reagera om kvaliteten är för dålig. Krav på ekologisk produktion växer, även tryck på att ”rättvisa”, att arbetarna som producerat kaffet eller kläderna ska ha en lön det går att leva på och anständiga arbetsvillkor, kanske t o m  demokratiska fackliga rättigheter.

Företag kan tvingas anpassa sig till kundkraven, att ibland helt konkret visa ’socialt ansvar’, CSR, Corporate Social Responsibility, genom sättet att organisera sin produktion och ha koll på sina underleverantörer. Men inte sällan stannar det vid vackra ord, en tjusig policy som bättrar på image och varumärke, men inte produkter och arbetssvillkor.

Dessa anpassningar i ord och handling är för företagsledningar  begränsningar i deras huvuduppgift: största möjliga vinst, helst under det kommande kvartalet.

Att göra vinst är företaget inte bara ett mål, det är ett lagenligt krav från ägarna och ett villkor för överlevnad på markanden. Vinsttrycket är alltså extremt starkt. Därför är det också så extremt svårt att styra företag utifrån andra mål, exempelvis sociala, politiska, kvalitetsmäggsiga. Ur företagets och företagslednignens synvinkel är de senare bara medel att nå målet, vinst.

Och finns det andra, enklare medel att nå vinstmålet — än att sträva att nå exempelvis de politiskt satta överordnade  kvalitesmålen för skolan, vården, biblioteken — då väljer man de medlen.

Tankarna om styrning inte med budget och tilldelning av pengar i olika potter, utan mot mål/program med utvärderingsbara mått, och med beställar/utförarorganisation utvecklades inom försvaret på 1960-talet under namnet Programbudgetering. Snart såg man bristerna i det nya systemet. Under 70-talets början arbetade jag vid FOA (Försvarets forskningsanstalt)med planeringsteori och en  organisationssociologisk analys av planering och styrning. Exemplet med Nackabibliotekets trick med ”låna fem böcker, slipp avgift” kallades vid FOA att ”spela med systemet”.

Tips till biblioteksföretaget i Nacka: Gå bara vidare.  Inför ett enkelt sätt att omedlebart, varför inte automatiskt, återlämna och låna om, återlämna och låna om… tänk vilka höga kulturpolitiska mål man kunde, och vilka vinster för företaget! Och ta det ett steg till: Dela vinsten med de låntagare som ställer upp på vinstkarusellen så att det även blir i deras intresse lägga ner tid på omlånen. Nacka skulle snart slå rekord i antal utlånade böcker per capita.

En väg som diskuterades för att komma tillrätta med ”spelet med systemet” var att bygga organisatoriska system där man kunde vänta sig att delarna, bl a utifrån professionella utgångspunkter, värderingar, kunskap, inom givna ramar, kunde väntas sträva mot de uppsatta kvalitetsmålen.  I biliotekens fall t.ex. bibliotekariernas professionella engagemang i allas tillgång till kunskap, folkbildning osv. Inom vården läkares och sjuksköterskors vilja att hjälpa, stödja och i bästa fall bota patienterna. I skolan lärarnas kunnande och lust att se elever lära och utvecklas. — Som alternativ till mål som antal utlånade böcker, antal vinstgivande patienbesök osv. Mer om dessa diskussioner i ett annat sammanhang.

Så viktiga frågor som kvaliteten i bibliotek, vård och skola förtjänar en organisatorisk form och en driftform som bättre gagnar verksamheten än vinstdrivna aktiebolag och i värsta fall skatteflyende riskkapitalbolag med maximering av aktiernas värdetillväxt.

Professionella kunskaper, mål, värden och etik måse vara grunden i anständiga verksamheter inom grundläggande samhällsfunktioner som vård, skola, bibliotek och infrastruktur. Inom en sådan ram måste man organisera verksamheten så att innovationer och nytänkande uppmuntras och man förmår ta till idéer och kunskap från såväl dem som arbetar i verksamheten som från ”brukare” och ”kunder”.

Zlatan & Facebook’s Randi i BCN

– Svensk?   – Ibrahimovic!, sa taxichauffören, ’han passade inte här i Barcelona, han är egoist, i Barca är vi solidariska och jämlika! Ibra’s stil var egoistisk både på och utanför planen’, sa chauffören.

Senare paa kvaellen dagen efter ankomsten till Barcelona, den vaenlige mannen paa caféet, sjaelv foerestaandare paa en irlaendsk pub (Drunken Duck !) nere vid Olympiska parken i Barceloneta, men ledig fraan midnatt.  Han, Peter (Barcelonafoedd, inte irlaendare )  imiterar Zlatan, broestande upp sig, stoltserande med haenderna i det som kunde varit broestfickor eller haengslen. Messi ’vaerledens baeste’ han praalar inte saa daer, sa han. Han goer sitt jobb utan att framhaeva sig sjaelv, utan att plocka aat sig aeran. Istaellet ser han lite blygt ner i marken. Ibra´s stil passar inte i BCN, men i Madrid, dom aer annorlunda!. Haer i BCN aer vi inte och goer oss inte maerkvaerdiga.

’Och saa kostade Ibra rikgit myckeet, maangmiljoner, och gjorde inte maanga maal’, reflekterar Peter. Det blev dyrt per maal, sa han.

Hoenan och aegget! Aer han sur paa Zlatan foer att han inte lyckades saa bra, och saeger daerfoer att han ahr fel stil. Eller var det stilen som gjorde att han hade svaart att passa in i Barca? Jag ska fraaga Peter naer jag traeffar honom pa Drunken Duck foer att laemna aater de 30 € han laanade mig, till en billig pensione den kvaellen. Pennningbristen – en svit efter raanet ett par dar tidigare – paa tursitbyraan just vid min ankomst till Placa de Catalunya.

Varning foer proffs-ficktjuvar i BCN- som vi alla hoert tidigare. Tillaegg: Goer dig redo redan i flygbussen att moeta proffsen saa snart du tram`par BCN-mark , dela upp pengar, kreditkort, pass, leg, mobil etc etc i olika fickor, fack, fotbeklaednader och foervaringar. Naer du gaar ut ur bussen kan det vara foer sent – i vart fall om du som jag gaar till turistbyraan!

Men ficktjuvarna aer trots allt faa – vilka fantastiskt hjaelpsamma maenniskor man moeter som strandsatt och pan.  Franska senantikforskare paa Residencia Universitario foersta kvaellen, Peter paa Drunken Duck, Pau och Mark och Bianka i lilla byn i Tarragona-provinsen, alla bistod de med pengalaan till en okaend svensk, med middagar, lift, och en foedelsedagsfest i en underbart vacker by i bergen naera Falcet. Underbara maenniskor – tron paa maenniskor aater efter naagra timmars tvivel paa polisstationen – inet laett utan pengar, pass och inge tolk till engelska paa plats. Men det ordner sej, som vi Vaermlaenningar saeger. Och det gjorde det! Excellent – och nya vaenner som jag traeffat tack vare raanarna. Man faar ta det onda foerst foer att faa del av det goda.

…. Och saa hoppas jag skriva naagot om konferensen paa UB, Universitad Barcelona, om sociala meder, bl a Facebook, aktuellt foer oss i Sverige, med breda satsningar fraan baade blaaa och roedgroena, och med en enorm aktivitetsnivaa bland Sverigedemokrater. Konferernsen handlade om social meda, participatory democracy and politics. Intressant. Och saa lite kaendisfaktor – den omvittnat IRL inte saa sociale  facebook-grundarens syster Randi var en av deltagarna – trevlig, social och engagerad i filantropi och Corporate social responsibility; hon presenterade ett facebook peace project, peace promotion genom sociala kontakter och naetverk. Aaterkommer om detta.

’Facebookvalet kapat av SD’

Teknisk notering: Debattsiten Newsmill stängdes ner i juli 2013. Det finns vissa möjligheter att via googles nedcashade sidor återfinna en del. Jag sökte i mitt arkiv och fann ett manus som tror jag är en kopia av den version Newsmill  publicerade 8 september. Idag är artikeln intressant då den visar att SD-arnas aktiva närvaro på nätet funnits länge, exempelvis både i ’riksdagsvalet’ på facebook, och i kommentarsfältet till min artikel.  Kommentarerna fanns förstås inte i min dator, men Torbjörn Sassersson på nyhets- och debattsiten newsvoice.se har hjälpt mig återskapa kommentarerna och även artikeln uppdaterad till den 17 sept. Tack!   Torbjörn har sökt och funnit vad jag förstår en cachad kopia på nätet.  
Torbjörn beskriver här hur man söker upp en försvunnen artikel. Jag fick även tips att googla och söka efter någon annan sida som länkat till min newsmill-artikel och sen ta  newsmill-urlen till webb.archive.org och klistra in vid Browse history, och hoppas att de cashat ner artikeln – och det hade de!

 

Valet 2010

Newsmill ÅS header 2010

ÅKE SANDBERG OM VALET 2010

Facebookvalet kapat av SD

Publicerad på newsmill.se: 2010-09-08, Uppdaterad: 2010-09-17

På Facebook kan man lägga sin röst i ’Riksdagsvalet 2010’ [sidan finns inte nu 2015]. SD är där stort och största parti bland unga upp till 30 års ålder. De utnyttjar siffrorna för att framstå som ett parti på frammarsch – om än i en icke-representativ enkät, färgad av SD:s effektiva utnyttjande av nätet. Ett bidrag till att få ett sannolikt mer rättvisande utfall, och vrida facebookvapnet ur Sverigedemokraternas nävar är att gå kvinna och man ur huse och rösta antirasistiskt, för social integration, nu på Facebook och den 19 september. Därtill: Begrunda opinionsläget och rösta så att risken för en minoritetsregering med (SD) som stödparti minimeras.

Foto: Joar Jacobsson (från 14 juli 2010 – vid fest på Mosebacke för Svenska institutet i Paris.)

  • 63  MILLNINGAR   [man kan säga om man gillar eller inte, ca 70% gillade uttrycket ”SD som stödparti”]
  • 8 KOMMENTARER   [nedan]

På Facebook finns en valenkät, applikationen ’Riksdagsvalet 2010’. I dag måndag lunch den 13 sept. har över 230.000 ’röstat’ och av dem är drygt 191.000 röstberättigade över 18 år. Fördelningen bland dessa 191.000 är den att (M) har 24 %, (S) 20 %, (SD) 17%, (MP) 10% (V) 9%, (FP) 6%, (PP, Piratpartiet) 5%.

Bland enkätsvaren hamnar övriga partier under fyra procent, i fallande storlek: (C), blankröstande, (KD), (Fi), annat parti. Anmärkningsvärd är främst SD:s storlek, liksom PP:s, samt att både C och KD hamnar på låga 2-3% . Fi får drygt 1% av de svarandes röster. Dessa siffor, och de mer detaljerade nedan, har varit mycket stabila de senaste par veckorna.

SD:s storlek är bekymmersam även om resultaten av enkäten förstås inte är representativa för alla röstberättigade över 18 år. De svarande är inget slumpurval ur hela befolkningen, och Facebook-användare i allmänhet, och även de som besvarat enkäten, är t.ex. yngre än befolkningssnittet. De som ’röstar’ på Facebook är inte ens representativa för alla som är på Facebook, särskilt som man har skäl anta en organiserad röstningskampanj från SD.

Varför bekymra sig om en icke-representativ enkät på Facebook? Jo, det kan faktiskt vara så att SD är större bland ungdomar på Facebook och internet, än vad kanske trott utifrån frågor till slumpurval av alla ungdomar.

Väsentligare är att SD genom sina samordnade ’nätaktioner’ troligen är uppblåst stora, och att de använder enkätsiffrorna för att hävda att man är stor och på väg bli större, ett sätt stärka de egna och värva nya sympatisörer i deras släptåg. Några medier har hakat på och spridit siffrorna, med en rubrik som ‘De unga väljer Sverigedemokraterna’ i en nättidning. Danska Ekstrabladet rapporterar uppjagat om mätningen på Facebook: ‘Chokmåling: Sverigedemokraterna tredjestørst’.

Facebookundersökningen är, som jag bedömer det, seriös, gjord som ett hobbyprojekt av en datorintresserad ung marknadsundersökare från Stockholm. Några har misstänkt att SD skulle ligga bakom tillämpningsprogrammet, men den misstanken är såvitt jag kan finna helt ogrundad.

SD kan däremot sägas ha ’kapat’ undersökningen i den meningen att SD är mycket aktiva på nätet, inte bara som rabiat missnöjda, oftast okunniga kommentatorer så snart någon journalist eller debattör skriver om en generös flyktingpolitik, eller för den delen helt enkelt om kultur – då kommer invändningar som att invandrare bara ställer till problem, och att kulturarbetare inte gör nytta för anslagen (i det senare instämmer för övrigt inte sällan helt vanliga marknadsdogmatiska nyliberaler). På den artikel du nu läser kommer den slags kommentarer, troligen att inflyta, SD-nätverken på sociala medier förefaller finmaskiga och snabba.

Facebookresultaten ger partiet självsäkerhet i slutspurten i valet och bidrar till att göra dess politik rumsren – ‘så många kan ju inte ha helt fel!’ Opinionsmätningar om val kan, som valforskare framhållit, bidra till att stärka det parti som verkar ha medvind. Och SD blåser under genom att propagera med hjälp av facebooksiffrorna. Facebookenkätens hittillsvarande utfall kan således bidra till att osäkra, inte minst unga nätaktiva väljare, den 19 sept. röstar vare sig rödgrönt eller blått utan brun light.

Med dagens osäkra opinionsläge finns risken att Sverigedemokraterna blir vågmästare i riksdagen. Risken skärps av oklara besked från Reinfeldt och den borgerliga alliansen om hur man skulle ställa sig i en sådan situation. En borgerlig allians lutande sig åt höger på ett främlingsfientligt sluttande plan vore en mardröm som ett Sverige som glider isär inte behöver.

Därför, den som vill en human flykting- och invandringspolitik, en social integrering och ett inkluderande samhälle: Gå till www.facebook.com/riksdagsval, ’lägg din röst’, använd möjligheten bjuda in vänner till ’valet’ och publicera enkätlänken på hemsidor. Så kan kanske facebookvapnet vridas ur de främlingsfientligas händer.

Framför allt: Rösta 19 september mot rasism, som Fredrik Reinfeldt sa: Älskar du Sverige så rösta inte på SD. Kolla och begrunda vidare opinionsläget och lägg rösten på ett sätt som minimerar risken för en regering med stöd från SD, om än passivt.

Kanske kommer någon faktiskt överväga bli blockbytare?

Åke Sandberg

—————————————————————————————————————————————-

Bakgrund och siffror: SD:s nätaktivism och ’valresultatet’ på Facebook

SD är aktivt i val-enkäten på Facebook på flera sätt, genom ...
• – poster i SD:s Facebook-grupp, redan i somras när applikationen lades ut,
• – inlägg på lokala siter som t.ex. (SD) i Klippan i Skåne,
• – tecken på att man gjort massutskick med e-post till medlemmar och sympatisörer
• – en lång diskussionstråd på webben på Flashback, med ca 400 inlägg, med huvudtemat, en uppmaning att gå till Facebook och rösta (SD)
• – och dessutom ett youtube-klipp med samma maning, och där resultatet av enkäten kommenteras av SD i Jönköping med att trenden att de yngsta röstar SD är förväntad, och de konstaterar att målet bli tredje största parti i år är realistiskt.

SD är särskilt starka bland de unga som svarat. I svaren på enkäten finns i tättrion bland alla upp till 50 års ålder (M), (S) och (SD). Oroande och anmärkningsvärd är SD:s andel bland de unga svarande. SD är största partiet bland alla upp till 30 år; 24 % av dem under 18 år väljer, SD, 22 % av dem mellan 18 och 30 år.

Tabell: Rangordningen i enkötsvaren mellan de fem största partierna i olika ålderstrupper (måndag lunch, 13 sept)
• – Under 18 år: SD, M, S, PP, MP
• – 18-30 år: SD, M, S, MP, V
• – 30-50 år: M, S, SD, V, MP
• – 50 år och uppåt: S, M, V, SD. MP

Fler siffor och diagram finns på facebookenkätens statistiksida [finns inte 2015]
______________________________________________________________________

OM FÖRFATTAREN
Åke Sandberg, professor em. vid Sociologiska institutionen, Stockholms universitet. I anslutning till min forskning om arbete och företag, har jag noterat hur utländska arbetare, med villkor sämre än i svenska kollektivavtal, kan ge en grogrund för SD: invandraren blir syndabock för pressade löner, i stället för de EU- och svenska politiker som tillåter sådan ’lönedumpning’.

——————————————————————————————————————————————–

 

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/27748

8 kommentarer Logga in för att kommentera [länkarna fungerar förstås inte 2015]
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Börjar inte detta bli lite fånigt nu? Okej att SD är ditten och datten, men nu börjar väl ändå desperationen inför valet på söndag ta väldigt pinsamma uttryck.

  Permalänk | Anmäl#1 Fredrik Berggren, 2010-09-15, 02:11

 

Tack Fredrik Berggren
– du utgör inte ett representativt urval, men att du svarar och snabbt motsäger i vart fall inte en av mina teser, att SD och dess sympatisörer är snabba och effektiva i sociala medier. Bl.a. som jag skriver: ”SD är mycket aktiva på nätet, inte bara som… kommentatorer så snart någon journalist eller debattör skriver om en generös flyktingpolitik…” utan också i FB-valet.

De etablerade partierna verkar traska patrull på nätet, trots stora och omskrivna satsningar.

  Permalänk | Anmäl#2 Åke Sandberg, 2010-09-15, 13:58

 

Åke Sandberg, jag vet inte som jag ska skratta eller gråta åt detta.
Meningar som: ”Begrunda opinionsläget och rösta så att risken för en minoritetsregering med (SD) som stödparti minimeras. ”

”SD kan däremot sägas ha ’kapat’ undersökningen i den meningen att SD är mycket aktiva på nätet, inte bara som rabiat missnöjda, oftast okunniga kommentatorer så snart någon journalist eller debattör skriver om en generös flyktingpolitik…”

Din artikel vittnar på ett mycket genomskinligt sett ett väljarförakt mot de som tänkt på SD. Jag litar på att folk har tillräckligt med eget kritiskt tänkande för att veta vad de ska rösta på, utan dig.

  Permalänk | Anmäl#3 Karl Rosenqren, 2010-09-15, 15:44

 

Jag tänker rösta på socialdemokraterna eller miljöpartiet. Rösta inte på SD, för de skyller ju allt på invandrarna, istället för att hjälpa dem så att de får utbildning och jobb! D: Det är moderaternas 🙁 fel att invandrarna tvingas jobba för låga löner så att de konkurrerar ut svenska arbetare som då röstar på SD. Svenska kollektiv avtal måste gälla också för invandrare. Skyll på moderaterna och inte på invandrarna

  Permalänk | Anmäl#4 Klas Andersson, 2010-09-16, 18:25

 

Min artikel har hittills legat långt ner i bunten av inkommande newsmillbidrag, så inte så många har ännu sett den. Av dem som nu torsdag den 16:e vid halvsjutiden hittat artikeln och som ’millat’ är nästan 70 % glada åt SD som stödparti, i riksdagen. Bara ca 20 % är arga.

Vilka kan de 70 procenten vara? Sverigedemokrater förtås och kanske några andra på yttersta högerkantan. Tillsammans utgör dessa två grupper långt ifrån 70 % av befolkningen eller deltagare i samhällsdebatten. Alltså, precis som jag skriver i artikeln: SD-sympatisörer är kraftigt överrepresenterade bland dem som engagerar sig i vissa frågor på nätet, inklusive ’valet’ på Facebook.

Till K. Rosengren: a) I artikeln skrev jag att ”SD kan däremot sägas ha ’kapat’ undersökningen i den meningen att SD är mycket aktiva på nätet” och alltså fått uppblåsta opinionssiffror, siffror som de sen utnyttjar i sin propagande på nätet och vi valstugor. Skapar en kraftigt överdriven bild av vind i seglen.

b) Rosengren skriver att min ”…artikel vittnar [om] ett väljarförakt mot de som tänkt på SD. Jag litar på att folk … vet vad de ska rösta på, utan dig.” Fel! Rosengren däremot verkar förakta kunskap och argument. Han bara påstår!

Jag kan visst förstå varför t.ex. en byggarbetare med pressade villkor funderar på att rösta SD. En byggarbetare som ser sin lön och villkor försämras, kanske avskedas, under trycket av konkurrens från entreprenadarbetare från andra länder, ’invandrare’ som tvingas arbeta utan riktigt stöd i svenska kollektivavtal. Kunskapen om detta brister hos många. Skolan borde givit insikter om EU:s avreglering av dessa förhållanden. Fackliga och politiska studier och folkbildning likaså.

Nu blir ’invandrarna’ syndabock. Det är förståeligt. Bättre kunskap och insikt skulle visa att orsaken finns i Bryssel och Stockholm, att skulden ligger på de politiker i EU och i Sverige som godtagit denna illojala konkurrens med dumpade löner.

För decennier sedan var det ’göteborgare’ som kom till Värmland och tog jobben från byggjobbarna där, genom att bjuda under i lön och villkor. Då kallades det ’smutskonkurrens’. Det var en tid med försämrade villkor, med massarbetslöshet, då fascism och förakt för de annorlunda, för de svagaste, växte fram. Då som nu. Jag avser att återkomma till dessa frågor på min blogg, www.akesandberg.se

Ekot av 30-talet ljuder i fonden bakom SD:s frammarsch i dessa dagar. Låt oss stoppa de högerextrema och främlingsfientliga mens tid är. Ett sammanhållet samhälle, med minskade klyftor och med solidaritet med dem som är utsatta, både infödda svenska och dem som flytt eller flyttat hit – det är grunden för en demokratisk och mänsklig utveckling. Motsatsen, klyftor och ’satsa på dig själv’ är grogrunden för missnöje , och för SD.

  Permalänk | Anmäl#5 Åke Sandberg, 2010-09-16, 19:16

 

Vi unga måste rösta på ett icke rasistiskt parti i FB-valet för att visa sverigedemokraterna att de inte har så stort stöd som de tror. Samt förhindra dem att använda sig av siffrorna i sin valpropaganda. Rösta om du är demokrat och anrirasist!

  Permalänk | Anmäl#7 Viktor Bertilsson, 2010-09-17, 08:22

 

Vi unga måste rösta på ett icke rasistiskt parti i FB-valet för att visa sverigedemokraterna att de inte har så stort stöd som de tror. Samt förhindra dem att använda sig av siffrorna i sin valpropaganda. Rösta om du är demokrat och anrirasist!

  Permalänk | Anmäl#8 Viktor Bertilsson, 2010-09-17, 08:22

 

Nu har jag skrivit mer om kommentarerna på min artikel, gå tillhttp://www.akesandberg.se/2010/09/18/sd-are-superaktiva-pa-newsmill-med-…