Privatiseringar behöver utvärderas!

Publicerat i Fria Tidningen lördag 26 maj 2012. I papperstidningen. Lär väl komma på nätet snart, här: http://www.fria.nu/opinion/debatt


Privatiseringarna av välfärden har skett utan förberedelser och utan utvärderingar. Om de första stegen på privatiseringens väg togs i god tro tas fortsatta steg med berått mod av en regering som är förblindad av sin marknadsliberala dogmatism, skriver Åke Sandberg.

Mycket är anmärkningsvärt med privatiseringarna i välfärden, kanske mest att denna revolution drevs igenom utan föregående beredning: utan undersökningar av nuläge, alternativ och bedömda konsekvenser. Och nu när vi ser resultat, som med förlov sagt inte är odelat fördelaktiga, fortsätter revolutionen och, än mer anmärkningsvärt, utan utvärdering, omprövning och förändringar i strategin.

Visst finns fläckvisa goda utvärderingar och kunskapsöversikter, som till exempel SNS rapport Konkurrensens konsekvenser. Den visar att privatiseringarna inte hade de positiva effekter på kvalitet och effektivitet som revolutionärerna utlovat, och att kunskapsläget är dåligt: vi vet inte.

Undersökningar av helheten av privatiseringar i välfärden, i skola, vård, omsorg, apotek behövs nu som underlag för samlade ställningstaganden.

För Miljöpartiet och Socialdemokraterna borde det vara en självklarhet med självrannsakan. De har båda på olika sätt genom åren medverkat till valfrihet i välfärden och i privatiseringsprocesser. Men i dag hyser båda tveksamheter särskilt till konsekvenserna av vinstdrivna bolag. Idén med privatiseringarna var att personalkooperativ och stiftelser med eldsjälar skulle ta över lokalt, istället gjorde internationella koncerner och riskkapitalbolag stora vinster, som plockats ut i skatteparadis.

Med en pragmatisk erfarenhetsbaserad ansats vill man ha ett bra underlag för beslut. Och i väntan på det skyndar man långsamt, skapar rådrum. Socialdemokrater ger ’dubbla budskap’ – ja till vinst men inga skattepengar i ägarnas fickor. Miljöpartister i Stockholms län vill ha stopp för privatiseringar och vårdval tills seriösa utvärderingar genomförts.

För dessa pragmatiska partier är det väsentligt med kunskapsöversikter och utvärderingar så att de kan ta välgrundad ställning. Görs inga utvärderingar kan beslut komma att tas inte på basis av kunskap utan tillfälliga opinioner. Pragmatismen kan urarta till opportunism. Välfärdsfrågorna är för viktiga för att avgöras på det sättet.

Om de första stegen på privatiseringens väg togs i god tro och med fromma förhoppningar tas fortsatta steg i dag med berått mod av en regering som gärna vill framställa sig som pragmatisk, men är förblindad av sin marknadsliberala dogmatism.

Vad har styrt förändringarna i offentligt finansierade verksamheter, både i offentlig och privat regi? Bakgrunden är ekonomiska kriser, globalisering och ett tryck mot reduktion av skatter. På ideologiplanet har en nyliberal agenda rått, med oreglerade marknader och privatisering till vinstdrivna bolag som problems lösning.

En annan metod har varit decentralisering till kommuner och till lägre nivåer i myndigheter, med bibehållen offentlig drift. I båda fallen har nya managementmetoder för målstyrning och kostnadsminskning kommit till användning, som köp-säljmodeller, internprissättning, ”lean production” och TQM, total quality management, alla hämtade från näringslivet. Lockelsen är stor eftersom de högsta nivåerna, till synes, kan avhända sig ansvaret för verksamhetens faktiska drift. På detta sätt har politiker sluppit ta ansvar för effekten av nedskärningar.

Men politikerna får då andra problem. De decentraliserade utförarna är svåra att få att verka för verksamhetsmålen. Mjuka kvalitetsmål är svåra att följa upp. Det driver fram kontrollapparater som blir egna kostsamma byråkratier av jurister och civilekonomer. De professionella, lärare och vårdpersonal, hamnar på undantag.

Missförhållanden blir till sist så stora att politikerna kan tvingas att ta sitt ansvar. Vill de det? Finns det i så fall beprövade alternativ till målstyrda vinstdrivna bolag?

Ett är att förbjuda vinstdrivna bolag och återgå till enbart offentlig regi och icke vinstdrivna stiftelser och kooperativ. För att säkra mångfald och valfrihet behöver förutsättningarna för icke-vinstdrivna stiftelser förbättras, vad gäller finansiering, beskattning och till exempel riktade projektanslag.

Ett annat alternativ är att tillåta vinstdrivna bolag, men med riktade lagar begränsa vinstuttag. Företagens skattejurister finner dock sätt att kringgå försöken , så åter är risken för en kontrollbyråkrati stor.

En möjlighet är att formulera krav inte på resultatet utan krav på insatser och resurser som bedöms bidra till god kvalitet och effektivitet: bemanning, utbildningsnivå, tid för kompetensutveckling på arbetstid, skolbibliotek och så vidare. Det var så man i stor utsträckning styrde före målstyrningen. Det kritiserades då som en hämsko på innovation och nya sätt att driva verksamheter.
Dagens välfärd behöver kartläggas och analyseras i dessa olika dimensioner, alternativ konstrueras och jämföras och politik läggas fast. Här duger inte fortsatt tvekan och tövan. Låt välfärdspolitiken möta verkligheten. Det är dags för pragmatiskt grundade men tydliga vägval i välfärdspolitiken.

Åke Sandberg
www.akesandberg.se

PS. Eftertankar. Mitt förslag är att påskynda tydliga beslut och vägval grundade i tillgänglig kunskap. Inte att begrava ambivalens och otydlighet i långbänkar i form av utredningar utan slut. Utvärdera idag, besluta i morgon

Menar att det är viktigt att de i vårdvinstfrågan öppna och pragmatiska partierna, S och MP, tar sig samman, utvärderar och blir tydliga. Pragmatism och ’dubbla budskap’ kan leda till handlingsförlamning. Politiker som inte kan bestämma sig hamnar i suddighet, självmotsägelser, konstruerar ibland omöjliga ’medelvägar’ (ex ska och måste vinstdrivna bolag göra max vinst, inte lite lagom; aktiebolagens logik kräver det). 

Pragmatism får inte rättfärdiga tankeoreda och velighet. Pragmatism innebär att lära av erfarenheten, och att på goda empiriska grunder ta tydlig ställning,  Utvärdera alternativa organisationsformer, inse att olika institutionella arrangemang följer olika logiker, som man inte kan blunda för, och inte blanda hur som helst.

Utvärdera idag, tydligt beslut i morgon.

Arbetsorganisatorisk innovation och forskning

I Värmlands Folkblad torsdag 25 maj skriver jag bl.a. så här:

Med stor arbetslöshet försvagas omvandlingsstrycket i arbetslivet. Det är då alltför lätt att finna arbetssökande även till jobb som kräver lite kunskap. Med en lägre arbetslöshet stärks trycket på utvecklande arbeten genom innovation i arbetets organisation.

Det är belagt i forskning och det har framhållits av till exempel legendariske Volvo-vd:n Pehr G. Gyllenhammar och fackföreningsekonomen Rudolf Meidner. På detta sätt förutsätter arbetsmarknadspolitiken för sysselsättning och arbetslivspolitiken för hållbara arbeten varandra.

I en innovationspolitik värd namnet är arbetsorganisatorisk innovation och forskning en omistlig del tillsammans med innovation i produkter och tjänster och en arbetsmarknadspolitik inriktad på utveckling av kompetens. En nystart för arbetslivsforskningen kan igen föra Sverige till fronten i denna utveckling.

Läs hela artikeln på VF här.

Vinsten med rätt värden i vården & Viljan att själva göra rätt

Publicerad på Newsmill   2012-04-19 11:04

Ekonom och sociolog: Politiker bör byta ut sina trilskande utförare/bolag och i stället skapa och anlita organisationer som i grunden har samma mål som medborgarna och politikerna, dvs. god vård och skola.

Om författaren

Forskar om planering, organisation och management. Civilekonom och sociolog, professor em. vid Stockholms universitet. Slutredigerar nu boken ’Absolut management. Scandinavian perspectives on management in the new working life.’

 

Aggressiv skatteplanering, räntesnurror, bonusar, vårdcentraler på rea … Ord som idag förknippas med välfärdssektorn. Trots skandaler fortsätter privatiseringarna till vinstdrivna bolag och är, säger förespråkarna, nödvändiga för att säkra mångfald och valfrihet, innovation och nytänkande, och vilja att satsa sin energi. Stockholm, särskilt Södermalm är skyltfönstret för utförsäljningarna – och skräckkabinett för avarterna med Attendo Cares äldreboende Vintertullen som värsta fall. Ska Stockholm och Södermalm också gå i spetsen för strävan skapa alternativ som bygger på människors önskan om att göra ett gott jobb och vilja att göra rätt?

Nu genomdrivs  privatiseringar inom psykiatrin, även vården av de mest sårbara patienterna med psykosdiagnos och behov av kontinuitet skall underkastas vinsten som drivkraft  och marknadens nyckfullhet. Upphandlingar  drivs igenom trots motstånd från läkare och annan personal. Varför? Kanske av ideologisk princip: vinstdriven vård är effektivast, och bara med vinsten som drivkraft blir det engagemang och förnyelse. För detta finns få  belägg.

Kanske är det precis tvärtom? Kanske jobbar vårdpersonal effektivare, hårdare och mer nytänkande med god vård som mål, än med andras vinst och egen bonus som drivkraft?  Tro mig – sådana människor och verksamheter finns. Det finns en vinst med rätt värden i vården och med förutsättningar för att de ska frodas.

Skulle vinstdriften ge problem så är lösningen skärpta regleringar: specifikationer, kontroll och sanktioner. Det säger riskkapitalister, Svenskt näringsliv och Vårdföretagarna – och många politiker. Det gäller då att skriva kravspecifikationer som kan följas upp: Hur många minuters dusch har den gamla rätt till hur ofta? Bemanning, offentlighet, meddelarfrihet. Och inte minst krav på bemanning, utbildningsnivå, kompetensutveckling. Det är bra men kostar och räcker inte när ’marknadsodjuret’ släppts lös som SvD skrev.

Då återstår att lita på riskkapitalisternas sociala ansvar, CSR, corporate social responsibility. Riskkapitalister välkomnar nu inte bara mer kontroll utan lovar också att börja betala skatt!, minska bonusar, och sätta kvaliteten främst. Fa’n tro’t. Så brukar det låta efter att girigheten gripit omkring sig alltför brett – men snart är det ’business as usual’.

Annars kunde det vara en bra idé om företag tog sitt ansvar för kvaliteten i omsorgen, för kvalitet i sådana verksamheter är närmast omöjlig att mäta. Det skulle bli en byråkratisk kontrollspiral som lätt kostar mer än eventuella andra fördelar smakar, transaktionskostnaderna blir orimligt stora.

Men vad göra om CSR inte är att lita på som en hållbar lösning och om transaktionskostnader för kontroll blir för stora gentemot motspänstiga vinstdrivna bolag med tricksande skattejurister?

Man kunde skriva särskilda lagar som gäller bolag som utför skattefinansierade välfärdstjänster. Lagarna kan stadga att alla skattemedel skall användas i verksamheten och inte får tas ut genom tricksande med internpriser, räntor, höga löner och bonusar, ackumulering av vinst som plockas ut vid en företagsförsäljning osv. Man kan också ge ideella organisationer en reell chans och begränsa företagens storlek, exempelvis att man får driva bara en vårdcentral. Här finns exempel värda att studera närmare från våra grannländer och möjligheter att söka skarpa konkreta lösningar för den som bestämt sig för att tillåta vinst men begränsa vinstuttag. Lätt blir det sannerligen inte, för det handlar om att tämja vinstdrivna bolag till att avvika från sin kärnuppgift, att göra vinst. Men bättre än idag kan det bli.

Förespråkarna för privatiserad välfärd gör konsekvent ingen åtskillnad mellan vinstdriven och icke-vinstdriven verksamhet utan ställer privata företag mot offentliga monopol. De antyder att den som är emot vinstdrivna bolag skulle vara emot innovation, alternativ och valfrihet. De som motvilligt medger att det finns privata, ideella alternativ säger att det blir ändå ingen riktig mångfald: Bara med vinst blir det många utförare och bara de har den riktiga energin. Dock hindras idag framväxt av lokala ideella alternativ och småföretag av upphandlingssystem som gynnar stora koncerner. Och att bara vinstmöjligheter kan ge människor energi och motivation säger mycket om människosynen hos vinstförespråkarna: ’economic man’, pengar styr inte engagemang i arbetet och uppgiften.

Man kan förstå varför privata bolag framställs som enda alternativen till kommunala verksamheter när man vet att vård och omsorg är en kraftigt växande och lukrativ sektor med goda vinstmarginaler, där många framtida jobb kommer att finnas, och där det finns en tryggad finansiering genom skatter. Då gäller det att få vinstdrivna bolag att framstå som de bästa, om inte enda, alternativen till påstådda offentliga/kommunala monopol.

Ett alternativ är som framgått att inte ha vinstdrivna bolag i svårkontrollerade och verksamheter som handlar om sköra människor, som att driva vård, skola och omsorg. Aktiebolag drivs av fel logik och mål och drar till sig fel slags människor. Men distinktionen som gör att vi kan ha privatisering utan vinstdrivna bolag verkar svår att förstå, liksom den grundläggande skillnaden i organisatorisk logik dem emellan. Så vi tar det igen, med hjälp av en anekdot berättad av Jens Henriksson i SvD för ett par månader sedan om Europeiska centralbanken ECB:s problem styra motspänstiga regeringar.

”När jag var liten sade min mor att jag skulle borsta tänderna varje kväll. Ibland när jag sagt att jag borstat kände min  mor på tandborsten och sade att ’den är ju inte blöt’. Kvällen efter blötte jag tandborsten. Då sade min mor ’men du har ju inte använt tandkrämen’. Dagen efter smetade jag på tandkräm och tvättade sen tandborsten. Min mor var nöjd och jag var lycklig över att ha lurat systemet. Men säg den lycka som varar. Jag fick ett hål. Nu borstar jag flitigt och följer min mors regel. Regler är bra men kan aldrig ersätta viljan att själv göra rätt.”

Liknelsen haltar förstås. Barn kan lära sig. Men aktiebolag kan inte lära sig att ha andra överordnade mål än att göra vinst men kanske kan de tvingas genom lagstiftning om former med begränsad rätt till vinstuttag. Mammor kan inte lätt byta ut sina barn, men politiker kan byta ut sina trilskande utförare/bolag och i stället skapa och anlita organisationer som i grunden har samma mål som medborgarna och politikerna, dvs. god vård och skola.  Det kan handla om ideella organisationer och föreningar, kyrkan, Ersta diakoni osv. Det kan också vara personal- och patientkooperativ och enskilda firmor och bolag i lokal, liten skala. Professioners värden och etik och alla  anställdas vilja göra ett gott jobb kan tas tillvara och ges spelrum. Organisationer och människor som ges möjligheten och har ’viljan att själva göra rätt’, liksom det läraktiga barnet i anekdoten.

Uppdateringar:

Ytterligare exempel på ’Vinsten med rätt värden i vården’ och att vinstdriven vård lätt leder fel ges av två läkare och forskare  i en debattartikel 18 april i Dagens Nyheter. I vårdval Stockholm premieras vård mätt i antal läkarbesök, följaktligen blir det många läkarbesök!

Ett annat exempel är utförsäljningarna ofta till reapriser som gymnasiet i Täby eller Serafens vårdcentral. Filippa R. har rea. Turerna kring upphandlingen av St Görans sjukhus, som vanns av Capio, bl.a. genom att hemlighålla information för konkurrenterna. Om Capio riskkapitalägt som trots hundratals miljoner i vinst knappt betalat skatt i Sverige skriver Eva Franchell i  Aftonbladet.

Frågan om vinster i välfärden är kontroversiell och svår. För en dogmatiskt lagd marknadsliberal är svaret dock enkelt, att det är bra och oproblematiskt med vinst, i alla slags verksamheter. Utförsäljningar till främst storka koncerner har skett utan nämnvärd beredning eller utvärdering. När PJ Anders Linder i SvD närmast raljerar och gläds åt att inom socialdemokratin och hos Stefan Löfven finns skilda ståndpunkter och olika aspekter betonas, kunde en annan kommentar vara: Så bra med en allsidig diskussion, att problemodogmatiskt  lyfts fram, gärna som startpunkt för ordentliga undersökningar, utredningar och kanske forskning. Innan man tar slutlig ställning till om vinst är bra eller dåligt, eller om det är så att det kan vara bra eller dåligt i vissa verksamheter reglerat på visst sätt och under vissa förutsättningar.

ILPC2012 Stockholm University, March 27-29

Here are a couple of potos from the 30th International Labour Process Conference was organized by the Department of Sociology at Stockholm University, March 27-29. The venue was the beautiful Aula Magna (left pricture). I was an organizer together with two colleagues, Fredrik Movitz and Lotta Stern.  Two key note speeches were given – by Michel Freysenet, Paris and Joan Greenbaum, New York (in the picture to the right) on aspects of the intellectual division the division of labour. A plenary panel with participants from research and the labour market parties discussing the ’Scandinavian model in perspective’ concluded the conference. There are more photos on the ilpc2012 blog.

The detailed programme for the conference with all the interesting abstracts may be downloaded as a pdf file:  ILPC_2012_Programme. There were more than 200 participants and about 180 papers were presented. We also had four special streams: lean production,  global networks,  political economy, and work or nature. Five symposia were organized on such themes as Volvo’s Uddevalla plant, worklife research, financialization, wage earner consultants and flexibility. And of course many interesting paper sessions. The conference Timetable/Schedule gives a quick overview.

Basic information about the conference is found at the homepage and more at the conference blog.

Vården: Mångfald och konkurrens utan vinstdrivna bolag

Aftonbladets Debattsida har jag idag, 20 dec. ett litet inlägg. Det finns i papperstidningen men inte på nätet. Jag lägger upp en inskannad pdf-fil med artikeln ”Marknadsdogmatikerna blundar för vanvården”  Här betonar jag (S) vankelmod och svårighet att se misstagen när man, till skillnad från i grannländerna, släppte in vinstdriften i vården i stället för att söka mångfald utan vinst. (M) ser bristerna men vill skyla över genom att köpa PR och mediehantering från närstående konsulter.

Även lokaltidningen Mitt i Södermalm har publicerat ett inlägg, med titlen ”Satsning på vinstdriven vård fortsätter i tysthet”  Länken går till den ”senaste tidningen”, dvs just nu till nr 20.11 2011. Framöver får man i stället gå till Arkiv 2011 och klicka på datumet. Här betonar jag den oerhörda, dyra kontrollapparat som behövs om man ska få styr på såna herrar som befolkar vinstdrivna bolag i denna lukrativa bransch.

Ett längre resonemang finns på DN Stockholmsdebatt 28 nov. 2012: ”Carema-gate bör vara slutet för vinst i vården

En aspekt på vinstdrivna bolag i omsorgen behandlas væl av Bo Rothstein i Expressen: vinsdrivna bolag kan vara bra før att bygga vårdhem men inte før att bedriva vården. Det handlar igen om kontrollbyråkrati, transaktionskostnader.

Kommentera gärna artiklarna.

Nobel prize, Aula magna, the City Hall and Runmarö

As I write this, Dec. 8,  in my office some 100 meters from the Aula Magna at the Frescati Campus, Nobel prize laureates are lecturing all day. I may go there in the afternoon to listen to the economists. All lectures are transmitted live on the net.

If you are not interested in this years economists, perhaps Paul Krugman’s lecture is of interest?

Saturday the 10th Dec. is the Nobel day. Prizes will be awarded by the king – now under pressure becasue of supposed contacts with organized king and ‘café cirls’ – and in the evening there will be a gala dinner in the City Hall with a cultural programme in the Blue hall, and dancing in the Golden hall. Swedish public television will broadcast it all.

If you are not invited to the gala dinner the television is one option. Another one is to wait till March 27, that is the reception that Stockholm city will be giving the ilpc2012 in the Blue hall.

Or if you are on Runmarö, the island of the poet Tomas Tranströmer, this years prize for literature, there will be a local gathering for neighbours and friends  in the Runmarö Community Center and local museum, with dinner, dance and wide screen projection from the City Hall.

Below, again, a picture I like. I shot it at a poetry reading a summer day on Runmarö a few years. Tomas Tranströmer’s stroke and afasi now prevents him now from reading, but he enjoyed the afternoon with his wife and neighbours.

I often quote a couple of lines from ‘The truth barrier’ (1978): ‘Deep in the forest there’s an unexpected clearing that can be reached only by someone who has lost his way’  I think that is part of research, related to serendipity.

While waiting for next summer, have a look at the lectures today, and the City Hall party this Saturday night.

/picture disappered 🙁  searching  /

Photo: Aftonbladet

Some five years ago the Center-right government as one of its first acts decided to close down the Arbetslivsinstitutet, the National Institute for Working Life, where both Fredrik Movitz and myself were then working. On the evening of the Nobel prize award ceremony researchers from the NIWL gathered outside the Concert Hall and protested. On the picture you may see among others professors Niklas Bruun (European labour law, now at the Helsinki school of economics) and Casten vont Otter (sociology of public sector organization). Today the 200 researchers are spread out, many have left the field of worklife research, others continue. But the strong milieu for critical research on work and organization has been destroyed, and that was the ambition. The banner in the middle reads: No Nobel prize to the Swedish government.

This text was first publshed earlier today on a site I run with two colleagues as part of our preparations for the 30th Labour process conference in Stockholm next March

Uppföljning ’Carema-gate bör vara slutet för vinst i vården’

”Vanvården av de gamla på boenden som Vintertullen, Kampementet, Koppargården, Tallbohov har skapat en bred misstro som förstärks av att bolag som Attendo och Carema blivit synonyma med bonusar till cheferna och skattefria vinster. Men denna breda misstro behöver nyanseras. Det är inte vårdsektorn i allmänhet som behöver ifrågasättas, inte mångfalden eller alla de privata alternativen. Det är i vinstdrivna bolag som vanvården uppdagats. ”

Det är ingressen till min artikel som idag till sist publiceras på DN Debatt/Stockholm. Mantrat från alla håll är mer kontroll, bättre uppföljning, sanktioner. Och det är gott och väl. Men: Kontroll är svårt. När det gäller mänskliga värden som hur de gamla får omsorg och de unga kunskap är det särskilt svårt att formulera exakta, mätbara krav. Närmast omöjligt och ytterst kostsamt är det att kontrollera organisationer som har mål (vinst), på tvärs med uppdragsgivarens mål (kvalitet i vård och skola).

Mer om detta i DN:s Stockholmsdebatt  29 nov. 2011

Läs och dela gärna artikeln, och kommentera,  för idag 1 dec har DN  lagt in kommentarfunktion även vid min artikel, men nu har ju de flesta besöken redan gjorts. Här nedan uppdaterar och kompletterar jag med lite spridda reflexioner.

Att Riskkapitalföreningen (i DN)  försvarar riskkapitalisterna förvånar inte. I SvD försvaras de av Jordahl  och Tåg vid Institutet för Näringslivsforskning med bl.a. följande:  ”En rimligare argumentation tar i stället fasta på att det går att höja vinsten genom att tumma på kvaliteten. Att gå in för att leverera låg kvalitet är väldigt sällan en framgångsväg på normala marknader, men kan vara lockande inom välfärdssektorn eftersom avtal mellan politiker och företag inte exakt kan reglera kvalitetskraven i verksamhetens alla mjuka dimensioner. ” Men just detta förhållande är det som leder fram till dyrbara kontrollspiraler. I stället bör problemet undanröjas, dvs bolagen och cheferna som har vinst inte god vård som mål. Det kan förenas med mångfald och konkurrens mellan olika ideellt inriktade organisationer. Varför detta? Jo vanvården som rapporterats handlar om många fall, inte ett enskilt fall som Jordahl och Tåg skriver.  Och privatiseringen till vinstdrivna bolag är en kostsam historia som inte förefaller ha givit de kvalitets- och effektivitetsvinster som förutskickats, var sig här eller i USA som författarna hänvisar till. Och som bekant kostar det ojämlika amerikanska sjukvårdssystemet väldigt mycket mer än det svenska.

Som vi alla sett har många skrivit om vanvård, vinst och ägandeformer. Min artikel har legat till sig på redaktionen ett par veckor och många har skrivit både före och efter. Till de senaste hör Patricia Hedelius i SvD Näringsliv igår 28 nov. Hon framhåller mycket riktigt att  ”Det går inte att ha marknadsdjuret springande lös eftersom det ligger i dess natur att maximera sin egennytta.” Men slutsatsen verkar vara att djuret ska tämjas lite lagom inte motas bort från vården och skolan. Grundproblemen med kontroll av vinstdrivande bolag i mjuka verksamheter som vård och skola förbigås. Det känns igen från många inlägg den senaste månaden.

Trots en något annorlunda infallsvinkel drar Thomas Bodström i en kolumn i Aftonbladet samma dag  liknande slutsatser. Han ser inte vinstdrivna verksamheter som ett problem i sig, bara om regler är otydliga och kontrollen svag. Dessutom ska privatiseringar ske bara när det är till fördel för medborgarna – inte av ideologiska skäl får man förmoda. Men inte heller Bodström är tydlig i att ”marknadsdjuret”/vinstdriften är mycket svår att tämja. Och, framför allt, att mångfald, konkurrens och valfrihet är möjlig utan vinstdrift. Han tar inte avstånd från vinst i välfärden.

Tomas Bodström är för möjlighet för vinstdrivna bolag i välfärden, och han sitter själv i styrelsen för Pysslingkoncernen inom förskolan.  Lena Sommestad visar hur Ibrahim Baylan redan 2005 tillsatte en utredning om att förhindra vinstuttag i skolan men hur de borgerliga med miljöpartiets hjälp motsatte sig detta.  Carin Hultin argumenterade även hon ett par år senare mot vinstuttag, men tystades ner. Vi har nu sett hur det gått – dvs snett – i både omsorg och skola. Kvaliteten är låg, vinster plockas ut skattefritt på diverse öar, bonusarna är rikliga. Men (S) ledande politiker centralt (Hallengren, Damberg m fl) nöjer sig med att tala om att vi måste säkra kvaliteten genom bättre kontroll. Som jag visar i DN är kontrollspiralen kostsam och fungerar inte. Orsaken, ’marknadsdjuret’ måste bort från välfärden.

I Göteborgs-Posten skriver Ann-Sofie Hermansson: Dags att sluta snacka skit [inom socialdemokratin]. Ja det är mycket skitsnack och skvaller om interna förhållanden. (Och visst, ledarskap kan behöva diskuteras – på ett juste sätt.) Ett helt annat problem, men kanske med liknande bakgrund, är det öronbedövande tigandet. I den viktiga debatten om vinst i vård och skola hörs t.ex. föga från talespersoner för olika områden som t.ex. Damberg (skola) och Hallengren (vård), m.fl.

Nu efter förtroenderåd verkar (s) komma att ompröva det kongressbeslut som bidragit till att man runt om i landet accepterat den borgerliga alliansens politik med privatisering till vinstdrivna bolag.

På ett socialt forum skrev någon nyligen ”Men då behövs ju inget ”vinstförbud”. Det är kommunerna som avgör och blir s tydliga med att vi inte upphandlar vård och omsorg med hjälp av LOU och priskonkurrens men gärna ser en mångfald av aktörer som utvecklar kvaliteten så gäller det bara att hitta en metod för det, samverkansavtal tex.” Svårt förstå, för att alla kommuner skulle bli s-styrda är väl inte så troligt, men någon gång kommer man kanske i regeringsställning och kan stifta lag. Och det verkar behövas.

Peter Franke i Värmlands Folkblad den 3 dec. är tydlig: ”Partiet lider sedan kongressen 2009 av en monumental otydlighet i den centrala frågan om vinstuttag i välfärdsföretagen. Det blev ett herrans liv om att förra borgarrådet Kristina Axén Olin (M) suttit med i Caremas rådgivande styrelse, men ingen har sagt någonting om att förre riksdagsmannen, numera chefredaktören Widar Andersson (S) ledde densamma.” Han har brukar sin plattform som chefredaktör för Folklbladet till att sjunga vinstens i vård och skola lov. Jag hade missat att det också var hans jobb eller bisyssla!

Det är välkommet att (s) nu ska se över och ompröva sin politik om vinst i välfärden. Återstår att se om Widar A gör detsamma. Eller viktigare: Återstår att se om de lokala kommunalpolitiker som i åratal gått med på utackordering av de gamla till vinstdrivande vårdbolag, om de nu byter linje. Många är de möten där frågan om vinst i vård och skola diskuterats, och där den kritiserats har  det ofta mötts av en besvärad tystnad eller av invändningar av typen: Men nu har vi ju företagen och en marknadslogik vi har att anpassa oss till. Och det finns kongressbeslut. Det vi kan göra är att kontrollera bolagen bättre. Och de gamla vill ju ha valfrihet inte kommunal byråkrati.

Det sägs, trots att runt hörnet pågår vanvård. I konkreta fall har man dock börjat driva krav på fortsatt kommunal drift och inte privatisering till bolag som misskött sig grovt. De erfarenheterna och sådana ställningstaganden ger grund för omprövning av den lokala politiken. Man behöver inte vänta tills andra tänkt färdigt.

Utifrån sådana vardagliga erfarenheter, och egen och andras forskning om planering, marknad  och organisation  skrev jag min artikel i DN. Min erfarenhet är att det är svårt att få förståelse för att valfrihet och förnyelse kan nås genom en mångfald av icke vinstdrivna verksamheter.  Den bokstavstroende moderata marknadsfundamentalismen verkar ha nått långt in i socialdemokratin, Widar Andersson är långt ifrån ensam. Men nu sker kanske en omorientering utifrån grundläggande värden och verkligheten.

På Newsmill fortsätter jag diskussionen av ”Vinsten med rätta värden i vården” och vikten av ledningens och personalens kompetens, värderingar och incitamenten i organisationen. Vinst kanske inte måste totalförbjudas. Man bör ordentligt utreda och forska om under vilka villkor vinsdrivna bolag kan fas att agera med god vård, skola och omsorg som sina grundläggande mål. Går det t ex att kontrollera vinstuttag och olika kringgående manövrer för att ta ut vinsten på andra sätt och för att slippa skatt, utan att hamna i kostsamma kontrollspiraler? Hur ser de internationella erfarenheterna ut? Går det inte att styra på rimligt sätt, och skapa önskade incitament, då ska vinst inte tillåtas i skattefinansierad drift av välfärdsverksamheter. Sådan forskning och utredning brådskar. De stora privatiseringarna till vinstdrivna boalg har skett utan underlag och beredning och utan utvärdering. Styrda av ideologi och inte av vetenskap och erfarenhet (som framhålls i en debattartikel i DN)

 

”Dessa små grabbar som slåss om vem som har störst…”

Nordeas VD Clausen. M fl, m fl, m fl. Bonusar, lägenheter…. Allra värst i vården, gamla utan vård, utan mat, utan torra blöjor – direktörer med miljonbonusar, riskkapitalbolag med 33% avkastning till skatteparadis. Med våra skattepengar.

Detta handlar i grunden inte bara om en viss direktör i en viss bank. Inte om bara om direktörer i Carema.

I grunden hadlar det om växande klyftor och ojämlikhet. Punkt. Exemplen finns i tusentals på ohemula bonusar till små direktörer, till ingen nytta för kunder/brukare, samhälle och anställda. Dessa små grabbar och tjejer som, med kompisars stöd slåss om vem som har störst.. jag vet inte vad… bil, villa, vingård i Frankrike… och påstår att lön och bonus har med deras värde på en fri marknad att göra – de ljuger.<

Och jag tror de vet det. Att de är ett kompisgäng som belönar varann. Att deras arbetsinsats inte beror på ytterligare miljoner. Det säger de klarsynta och ärliga bland dem. Andra är förblindade av sitt självförhärligande. Och/eller av sitt förakt för oss andra, som är så dumma att vi inte skaffar oss samma förmåner. Basta. Amen.

Dags vi miljoner formerar oss mot deras miljoner!

ILPC News: Call for Papers – Stockholm 27-29 March 2012. Submission deadline Oct. 31st, 2011

As announced the 2012 International Labour Process will take place at the University of Stockholm. The deadline for submissions of proposals for abstracts and symposia is 31st October 2011.

The second call for papers can be downloaded and gives details of the conference.  You may also download a conference poster that can be used for advertising the conference. Proposals for abstracts and symposia shall be submitted through the conference website www.ilpc.org.uk

The website now contains full details of the special streams that will supplement the general conference. These consist of:

-S1: Lean in ideology and practice: from labour process and societal effects perspectives

-S2: Putting labour in its place: The Global Commodity Chain, the Global Value Chain, the Global Production Network and Labour Process Analysis

-S3: Work or nature? The Effects of Climate Change on the Labour Process and the Responses of the Labour Movement in the Global South and the Global North

-S4: Global capitalism, national institutions and the comparative political economy of work and employment relations

We also hope to get in touch with (potential participants), so please visit and comment our ilpc2012 conference blog where you may find background information and now e.g. a clarificationabout papers, symposia and panels.

For those of you on facebook our event there (so far known only to some facebook friends). Members of the ISA International Sociological Association and its RC10, Research Committee on Participation, Organizational Democracy and Self-management, may want to use the RC10 wiki as a forum.

We look forward to seeing you in Stockholm!

Fredrik Movitz, Åke Sandberg, Lotta Stern, all at Stockholm University, Department of Sociology

ilpc.admin@ilpc.org.uk

 

WORK MATTERS – Labour Process Conference in Stockholm March 27-29, 2012

ILPC2012 in the Aula Magna conference center at the Frescati Campus

 

The 30th International Labour Process Conference: Work Matters to take place at Stockholm University, 27th – 29th March 2012

The International Labour Process Conference (ILPC) is one of the longest established and best known forums for analysis of all aspects of work and employment, now celebrating its 30th anniversary. The 30th  conference will be organized by the Sociology Department at Stockholm university.

During its history, the conference has earned its reputation as a cornerstone of empirical research and cutting edge theoretical debate within the labour process and work organization tradition. Every year, the conference brings together academics and policy makers from the sociology of work and employment, business and management studies, industrial relations, human resource management, organizational analysis and a range of other disciplines to discuss developments in the field, present their research and initiate new collaborations. The primary focus of the ILPC conference is work and its organization in the context of the broader political economy.

We welcome not only researchers but also professionals and practitioners from working life, companies, and labour market organizations.

Call for papers and for arranging a symposium is now open. Submission deadline is 31st October 2011. A symposium is generally one session of 1,5 hours, and the slot may be used in various ways, with various formats like panels or debates etc. with different perspectives represented

Most abstracts will be submitted to the general conference. But besides that, special streams may be proposed and organized by conference participants. Special streams will relate to the ilpc tradition but at the same time bring in new perspectives and audiences. Streams will involve several sessions during the course of the conference. We have received several proposals for special streams, and those selected will be announced shortly, in a second and revised call for papers.

If you want to discuss ideas of a symposium you are most  welcome to contact me or my colleagues.  Have a look at the perspectives and background to the ilpc conferences, so that your proposal links up to those perspectives but at the same time is not limited by them.

As said , symposia may be proposed until October 31. After that date proposals will be further developed in dialogue with the organizers, so there is no need for a fully fledged proposal.

See also the conference event on facebook.

My two conference co-organizers are Fredrik Movitz (fredrik.movitz@sociology.su.se) and Lotta Stern (lotta.stern@sociology.su.se), all of us at the Sociology Department of Stockholm University.

We hope to hear from you, and to see you in Stockholm the week before easter next year.

At the Frescati Campus, Updated Sept. 19, 2011  / Åke S.

Aula Magna in winter. Aula Magna was created by British-Swedish architect Ralph Erskine. Photo: Orasis