Browsing articles in "Media"
Dec 1, 2016

Seminarium 7 dec. på KTH: Utmaningar i arbetets organisering och forskning

En ny bok om forskning och framtidens arbete

Onsdagen den 7 december kl 17.30 – 20
KTH, Sal D2, Lindstedtsvägen 5
Mera info finns i flyern nedan, 
och den laddas ner här

I flyern finns länkar till mer underlag.
Ladda ner boken här ”På jakt efter framtidens arbete”  
Den ger bakgrunden  till seminariet.

Motsvarande inbjudan från Stockholms universitet här

Anmälan görs här 

På jakt KTH Flyer_A5_7dec2016_sem (002)-page-001

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jan 16, 2016

Erik Gandinis film ”The Swedish theory of love”

Värmlands Folkblad

Min artikel i Värmlands Folkblad 14 januari 2016:

En svart bild av det svenska välfärdssamhället

Erik Gandinis film ”A Swedish theory of love” ger en svart bild av vad det svenska välfärdssamhället kan göra med oss.   Det brukar framhållas att välfärden ger autonomi och oberoende för alla, inte minst kvinnor, genom barn- och äldreomsorg. Vi behöver inte ha fullt individuellt ansvar för barn och gamla. Men en konsekvens, som Gandini drastiskt målar upp, kan bli isolering och ensamhet. 
Läs min artikel i Värmlands Folkblad .

* * *

Här nedan en längre version, som kom till tidningen först efter deadline.

Nästa steg: Politik och civilsamhälle för solidariskt oberoende

Erik Gandinis film ”The  Swedish theory of love”  — inte ”A Swedish theory…” — som jag skrev i mitt manus till VF) ger en svart bild av vad det svenska välfärdssamhället kan göra med oss. Vi lyfter gärna ram välfärdens positiva sidor: Den ger autonomi och oberoende för alla, inte minst kvinnor, genom barn- och äldreomsorg. Vi behöver inte ha fullt individuellt ansvar för barn och gamla. Förändringarna drevs i hög grad, med förnyad kraft på 1970-talet, av arbetarrörelsen och kvinnorörelsen och bidrog till kvinnors frigörelse, ett tema som det dock inte syns mycket av i Gandinis film.

En negativ sida av välfärden, som Gandini drastiskt målar upp, kan bli isolering och ensamhet. Vi tvingas inte hjälpa ochvårda varandra, inte umgås, vi får inte den friktion i relation till andra som är det som skapar oss som människor, som sociala varelser säger den 90-årige polske sociologen Zygmunt Bauman i filmen.  Resultatet kan bli en ofrivillig isolering.

Filmen visar gamla som hittas när de legat döda länge, anonym befruktning med nedfrysta spermier, SFI-elever som får lära sig att inte prata för mycket utan svara kort och koncist på frågor, ”så som svenskar gör”. Sådan mänsklig isolering i svensk vardag kontrasteras mot någon slags new age grupp som gosar med varandra i en solig skogsglänta, och mot en svensk läkare som flytt det kalla, sterila välfärdssamhället för Etiopien för att där möta värme och verkligen kunna göra nytta och vara behövd. Men jämförelserna och kontrasterna blir som framgår krystade, ovidkommande för frågan om ensamhet i Sverige.

Stundtals tänkte jag att psykiatern David Eberhardt – som gjorde sig ett medialt namn genom sitt kallhamrade bemötande av Anna Odell och hennes konstprojekt – kan få nytt vatten på kvarn. Men den kvarnen snurrar nog på i sin dogmatism under alla omständigheter; vi känner ju hans avsky mot svenskars ”trygghetsnarkomani”. Och han skulle nog inte uppfatta det ibland ironiska i filmen.

Filmen är dock angelägen, och oavsett att välfärdens dödgrävare bland nyliberaler kan hitta citat till stöd, så inspirerar den framför allt, genom sin dystopi, till eftertanke och ger känslomässiga avtryck – är vi kanske så här tysta, avskärmade? Ja, sådana tendenser och risker finns.

Filmen är i sin tur inspirerad av Henrik Berggrens och Lars Trägårdhs bok med en teori om statsindividualism, ”Är svensken människa?” (Norstedts) I ett efterföljande samtal framstod som ett tema: Hur kan, utifrån den autonomi och oberoende som vi vant oss vid och vill ha, förutsättningar skapas för mer av gemenskap och socialt samspel? Det behövs en politik för det, vilket framhölls av Lawen Redar (i riksdagen, S) och Henrik Berggren, som menade att staten och civilsamhället behöver samverka här.

I vår bok ”Nordic Lights” (SNS 2013) skrev vi om en ”solidarisk individualism” och ser den svenska individualismen eller snarare oberoendet som framväxt i samspel inte bara med staten utan i föreningsliv och folkrörelser och därför med drag också av gemenskap. Men den bakgrunden räcker inte. För visst finns ändå idag tendenser till isolering och ensamhet.

Ett nytt politiskt projekt idag kan vara att undersöka en autonomi, ett oberoende, som inte utesluter utan snarare skapar förutsättningar för gemenskap, för det allmänna. För sociala relationer som inte är framtvingade av beroenden (vi måste inte dagligen vårda vår sjuka förälder), men där oberoendet inte får göra att vi tappar den sociala närheten (att vi ofta besöker äldreboendet till exempel, träffar våra vänner). Ett solidariskt oberoende.

En del i en politik för solidariskt oberoende är ett samhälls- och bostadsbyggande med demokratiska mötesplatser, med förutsättningar och lokaler för gemenskap. Det kan vara en större lokal i stadsdelen och mer decentraliserat i varje kvarter, ja i varje större flerbostadshus. Inte en grå möteslokal i ett mörkt hörn, utan en plats som inbjuder till spontant umgänge över hushållsgränserna, där de unga kan träffas, kanske för gemensamma måltider ibland. Andra kan vilja nyttja förutsättningarna för mer en mer organiserad samverkan.

Själv lever jag i en bogemenskap (den danska beteckningen som är ett mer träffande  ord än kollektiv), med ett tjugotal lägenheter som delar ett gemensamt utrymme med bra kök, matsal, TV/läsrum, barnens lekrum och gästrum. Hjärtat är gemensam matlagning och fyra middagar i veckan för dem som önskar. Annars har alla sin helt vanliga lägenhet med rejält kök. Vi turas om att laga mat (ett par matlagarpass var femte vecka för var och en). Genialt!

Allmännyttiga Familjebostäder skapade en gång förutsättningar för sådan gemenskap (politiken), och vi som ville bo så förverkligar denna (det civila samhället). En politik för resurser till det civila samhället. Kanske arbetstidsförkortning kan bli en del. Något i den vägen ser jag som nästa steg i utvecklingen av den ”svenska modell” som skapat världens mest autonoma människor. Det är på en sådan grund som en närhet kan byggas som inte är påtvingad genom (ekonomiska och andra) beroenden, utan är fritt vald. Och det är angeläget att sådana möjligheter öppnas för alla. Då räcker inte en kvarterslokal för fester och sammanträden, det behövs något mindre, närmare. Detta må vara en utopi – men det har vi inte för mycket av i svensk politik idag. Inspirerar den oss att ta steg på vägen att förena autonomi och gemenskap är det gott nog.

Bogemenskaper kan även ge särskilda möjligheter till kontakter och möjligheter bjuda in nyanlända till  bekantskaper och mänskliga  med oss som är etablerade i landet.

Så även om Eric Gandinis film om svensk ensamhet är dystopisk och målar i bjärta kontraster, väcker den känslor och tankar som pekar framåt mot fortsatt utveckling av ”världens bästa land”.

Åke Sandberg
januari 2016

Dec 10, 2015

Kris i ”Dagens Samhälle”. Edman stoppar kritik internt och externt.

Uppdaterat 18 dec 2015
Nu är bloggposten här  nedan omarbetad till en längre  artikel i tidningen  Arbetet idag. Rubriken är Kris (krig) i ”Dagens Samhälle” – debatt och redaktion tystas

Anställda vittnar om ett utbrett missnöje på tidningen Dagens Samhälle där Mats Edman är chefredaktör och vd.

—————

Tidningen Journalisten skriver om allvarliga arbetsmiljöproblem på Dagens Samhälle, SKL:s tidning. Dagens Nyheter följer upp i två artiklar

Anställda vittnar om ett utbrett missnöje på tidningen där Mats Edman är chefredaktör,  vd och ansvarig utgivare. Turbulensen runt  växer i styrka. Åtta journalister har uttalat sitt misstroende. Nu väljer journalister  att öppet kritisera chefredaktören – och utesluter inte att de blir avstängda liksom en kollega redan blivit. Edman ska dessutom ha förbjudit de anställda att diskutera konflikten på arbetstid i lokalerna, om det inte sker i regi av facket.

För den som läst Dagens Samhälle är det väl känt att Edman haft en mycket uttalad samhällspolitisk agenda. I vinster i välfärden har han i tidningen drivit Timbro-högerns linje. Hans samhällssyn har skapat obalans i tidningens opinionsmaterial och även det redaktionella innehållet. Många har framhållit detta, och jag har skrivit om det i  artiklar och i  tidigare blogginlägg här och här med exempel från tidningen. Länkar till mina artiklar i Resumé, Medievärlden och Dagens Opinion finns i blogginläggen.

Debattredaktören på Dagens Samhälle hade accepterat en artikel, men Edman grep in och stoppade den. Edman gillar inte öppen debatt om tidningen – det visste vi. Nu vet vi att han lägger locket på för intern debatt också.I blogginläggen finns länkar  även till Edmans svar. Den som läser svaren ser lätt en tydlig linje mellan  hur han förhåller sig på liknande sätt till å ena utomståendes  kommentarer om tidningen, å andra sidan anställda journalisters synpunkter: auktoritärt, obalanserat och, i vart fall om mina kommentarer, dogmatiskt och fyllt av invektiv i tidningarna och  i sociala medier.

På Facebook skrev Edman bland annat: ”Det går inte att bemöta Åke Sandberg som är så pinsamt okunnig, oinsatt och politiserad. … tendensiös, patetisk, konspirationsteoretiker helt i nivå med Avpixlat, fast från vänster”

Dagens Samhälle och dess läsare vore värda en mer balanserad och professionell journalistisk ledning.

Edman verkar dock vara en duktig tidningsmakare. Från Veckans affärer till Ofantliga affärer i den offentliga sektorn. Det är med privatiseringarna i välfärden en lukrativ marknad för köp och sälj, med offentliga köpare och privata välfärdsbolag som säljare, mellan t.ex. kommuner och det Anna Dahlberg i Expressen förskönande kallar ‘buskapitalister’ i skolsektorn. Denna marknad ger annonsintäkter för Edmans tidning; det är hemligheten bakom den penningmässiga framgången för tidningen.

Säkert finns plats för Edman i någon renodlad affärstidning. Eller på Timbro. SKL har idag en rödgrön majoritet, men SKL:s ordförande vill inte kommentera och en annan styrelseledamot ser allvarligt på det som framkommer men hänvisar till  SKL:s särskilda aktiebolag för tidningen, och dess styrelse har nu den 9 december fortsatt förtroende för Edman.  Verkar inte funka bra där på SKL, Dagens Samhälles styrelse, och själva tidningen.

Mar 17, 2015

Thomas Piketty undresses Norwegian Airlines CEO: Inequality, and taxes on wealth and inheritance

As a service to foreign friends. Here are two clips you must see – Piketty 1, Piketty 2 – from the Swedish-Norwegian talk show, Skavlan, with an excellent and revealing dialogue. Economist Thomas Piketty verbally undresses capitalist and CEO of Norwegian airlines, Bjoern Skos.
Piketty among other things reveals CEO Skos’ tax sham (saying he pays 1000 % taxes) – but in reality a very small percentage of his wealth of several billion dollars.

Piketty also criticized Sweden’s 0 % inheritance tax (equal only to that in Berlusconi’s Italy) and compared to about 40 % tax on big fortunes inherited in most countries. The Swedish model is changing.

Added May 9, 2015
More on inequality by Piketty: Back to 19th century conditions

Mar 12, 2015

Säffle och Grums i storstadsmedia

Apropos  SVT Uppdrag gransknings program om Grums

Utkast baserat på inlägg i sociala medier (en Säffle-site)
Säffle känner jag ganska väl, staden där jag växte upp under nitton år, och med regelbundna besök till familjen . Jag försöker följa vad som händer i stan. Grums känner jag bara flyktigt, så jag kan inte rätt bedöma om det är särskilt stora problem där. Men utifrån andra källor verkar det rimligt anta att Uppdrag granskning ger en ensidigt negativ bild.

Uppdrag granskning och Aftonbladets mörka bilder av värmländska Säffle och Grums
Som oftast, ny skarp ledare i Säffle-Tidningen av Solveig Voyce. Denna dag om storstads/Stockholmsmedias svartmålning eller töntmålning av småstäder, av landet, av värmlänningar, Nu senast Uppdrag granskning från Grums. Tidigare Aftondbladets serie när reportar återvände till de småstäder de lämnat, närmare bestämt bl a Säffle och Karlskoga. I en stad med många röster på SD håller Voyce en konsekvent linje för generöst och anständigt flyktingmottagande. Häromveckan bemötte hon ”veckans rasist” bland de anonyma insändarna – som även kletat ner porten till hennes hem. Inom den i stort sett mörkblå/konservativa Anderkoncernen finns här en tydlig socialliberal röst. Det behövs som motvikt till storstadsmedias nedlåtande attityd. Den vitala lokala tidningen är angelägen och väsentlig.
http://nwt.se/saff…/st-ledare/…/03/12/a-ru-go-i-hovve-eller…

Även Värmlands Folkblad skriver om UG under rubriken ”Utan nyanser i Grums” http://www.vf.se/asikter/ledare/utan-nyanser-i-grums
Som alltid, skarp och angelägen ledare av Peter Franke – som borde följas även av storstadsmedia och storstadsmänniskor – inte bara av värmlänningar i förskingringen som jag.

”Uppdrag granskning om att leva och dö i Grums var Uppdrag granskning när det är som sämst, vilket tyvärr inträffar lite för ofta nu för tiden. Med dystra Twinpeaksbilder och ödesmättad musik skildrar man ett samhälle som enligt SVT är dömt att dö.”

Läs Värmlands Folkblad, idag den enda helägda/ helt självständiga arbetarrörelsetidningen. Och det bästa, det mesta (allt?) ligger tillgängligt för alla: Ingen betalvägg.

Tips även till redaktionen för Panelen i P1:s Godmorgon, världen: Den imponerande Göran Greider kan ju få förhinder en dag… och då kan kanske en värmlänning från Karlstad få ersätta en deltids dalkarl? Eller varför inte Säffles Solveig Voyce i Panelen?

Debatten fortsätter
Debatten om Uppdrag granskning och Grums (och glesbygd/landsbygd) fortsätter i både värmländska medier och i ‘storstadsmedier’

Aftonbladet, kritik från Grums kommunalråd
http://www.aftonbladet.se/debatt/article20454958.ab
Replik från Uppdrag granskning
http://www.aftonbladet.se/debatt/article20457866.ab

På Grums kommuns facebooksida
https://www.facebook.com/grumskommun
finns länkar till en rad artiklar i bl.a. nwt, t ex av två forskare vid Karlstads universitet, som bor i Grums
http://nwt.se/…/03/14/dalig-research-daligt-program…

I Aftonbladet skriver också Dala-demokratens kulturchef om svarta skildringar av Bergslagen
Hög tid att uppdatera bilden av glesbygden”
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/kulturochnoje/article20463665.ab
Och en ung mor som medverkade i UG berättar om sin oro för missbruk och de ungas framtid i Grums och tro på gemenskap och behov av nya jobb
http://www.aftonbladet.se/debatt/article20461642.ab
även i VF http://www.vf.se/asikter/debatt/jag-hatar-inte-grums

UG:s presentation av programmet om Grums:
http://www.svt.se/ug/unga-lamnar-grums-tappat-var-femte-invanare

Bra att UG nu bidrar till debatt om ojämlikhet i landet, om klyftor land-stad och om mer nyanserade bilder av det som ligger utanför storstäderna

Mediekonsulten Paul Ronge har intressanta kommentarer om TV-programmet på sin blogg i tidningen Resumé http://blogg.resume.se/paulronge/ Han anser det ohederligt att kommunalrådet i Grums helt klipptes bort (trots 30 min intervju). Ronge berättar också att han jobbat för Grums kommun under granskningen och krisen. I blogginlägget finns länkar till fler intressanta inlägg.  http://blogg.resume.se/paulronge/2015/03/13/fradga-och-muspip/

En annan intressant kommentar finns i en blogg på allehanda.se, av anonyme Majed i Sollefteå, som presenterar sig så här: Är pappa till Elliot, sambo med Karin och jobbar med kommunikation till vardags.  http://blogg.allehanda.se/majed/2015/03/13/uppdrag-granskning-lamnar-redaktionen-och-aker-vilse/

Mot bakgrund av uppmärksamheten kring UG om Grums, finns det anledning återvända och för att fördjupa diskussionen kring Aftonbladets serie ”På min hemmaplan”:
http://story.aftonbladet.se/minhemmaplan
Och avsnittet om Säffle: http://story.aftonbladet.se/minhemmaplan/#section-7
Även då blev det debatt i medierna, men inte som omfattande som nu om Grums. Uppdrag granskning har ju ett enormt genomslag.

I höstas skrev jag i Säffle-Tidningen om arbetslöshet och främlingsfientlighet i staden. Jag arbetar, så sakta på en rapport om dessa frågor.

 

Jan 17, 2015

Dags att balansera ”Dagens Samhälle”!

Jag är inte ensam att ha kritiserat SKL:s tidning Dagens Samhälle för att under nuvarande chefred. Mats Edman ha blivit en hårdvinklad tidning på högerkanten, där han och redaktionen driver sitt personliga tyckande i både krönikor och reportage. Nu med en ny röd-grön majoritet är det läge för en ny inriktning på tidningen, en allsidig och balanserad kvalitetstidning som speglar hela dagens samhälle, och ger rimligt utrymme för olika perspektiv. En sådan omgörning är angelägen. Däremot bör tidningens pigga form bibehållas, där har Edman gjort ett bra jobb.

I Dagens Arena kritiseras Dagens Samhälle och dess chefredaktör för att ha en politisk agenda åt högerhållet, både i opinionsmaterial och nyhetsmaterial. Läs de kritiska röd-gröna kommentarerna av politikerna Ilmar Reepalu (S), Emil Broberg (V) och Karolina Skog (MP).

Tillagt 4 feb 2015: Chefred. Edman har nu engagerat en (1) ny kolumnist, som faktiskt ligger klart till vänster om den socialdemokrat på högerflanken som väl tidigare utgjorde vänstern bland krönikörerna. Att Edman därmed anser sig ha nått balans i krönikörsuppsättnignen säger en del om var hans ‘mitten’ ligger. Mer om detta aktualiserat och vidare utvecklat  i min tidigare bloggpost.

Uppdatering 17 april 2015.
Edman fortsätter använda Dagens Samhälle som plattform för sitt korståg mot vinstbegränsning och för vinstdrivna bolag i välfärden. Hans argument denna gång. Många landets stora bolag finns i (den skattefinansierade) välfärdssektorn. Och de ‘räddar’ Sverige när industrin går nedåt.
MEN: Alternativet att icke-vinstdrivna företag, kooperativ, idéburet och offentligt sköter detta och ‘fyller tomrummet’ – det ser han inte in ensidighet. Vinstdriften är för Edman det viktiga, inte verksamheten. Det genomskådar förstås Reepalu. Liksom att det vinstdrivna bolagens alla intäkter och vinster utgörs av skattemedel.
Nu rekryterar Edman f ö en ledarskribent från SvD som ny debattredaktör!
Ska bli spännande se vad utredaren av ‘vinster i välfärden’, Ilmar Reepalu (S) kommer fram till, liksom vad rödgröna i SKL tänker om: Hur få en Dagens Samhälle som är balanserad, självständig och av hög kvalitet?
Fråga till Lena Micko (S), Emil Broberg (V) och Karolina Skog (MP) m fl.

Se mer om min tidigare kritik och Edmans svar (fulla av invektiv, men få argument), i min tidigare bloggpost här.

Jan 9, 2015

Je suis Charlie

 

Charlie - Peanuts.jpg-large

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Charlie Brown i tårar, tecknad av Schulz.

Sorg. Oro. Kamplystnad. Tillsammans, alla,  försvara demokrati och frihet.
Här några bilder, länkar till Charlie-omslag och till tecknares skildringar av attacken.
Och för franksspråkiga, länk till Le Mondes bevakning.

Added Jan. 11
Sarah Palin: ‘Why Do Muslims Hate Charlie Brown?’
Satire. On Sarah Palin mixing up Charlie Brown with Charlie Hebdo.

 

Je-suis-charlie-skärmbild

 

 

 

 

 

Charlie Hebdo annonserar nästa nummer, onsdag 13 januari, 1 miljon exemplar trycks
Le Mondes täckning av attacken: Aktuella fakta, analyser, rörande vittnesmål

12 Charlie Hebdo-omslag. Le Monde publicerar och kommenterar  – med satir över  politik och religion, kristen, judisk och muslimsk.

 

xDessin Je suis Charlie

Tecknares syn på attacken, i Liberation här  och här
bl a Snobbenbilden ovan

 

Je suuis Charlie - plural

Okt 2, 2014

Dagens samhälle allsidigt speglat i ”Dagens Samhälle”?

Bildresultat för dagens samhälle logotyp     

Låt mig först säga: Stort grattis till Dagens Samhälles redaktion att ha lyckats så väl med upplagan, inte minst i pappersformatet.  Till det har säkert bidragit både den spänstiga journalistiken, inriktningen på det relativt stabila affärssegmentet (beslutsfattare, företagsledare och kommunpolitiker,  i det kommunal&välfärdsindustriella komplexet) och, som chefredaktör Mats Edman framhållit, även den svaga konkurrensen.

Dagens samhälle allsidigt speglat i ”Dagens Samhälle” (DS)? Det är temat i några artiklar där jag presenterat en kritik av Dagens Samhälles bevakning av välfärdssektorn, av frågan om driftformer. Min sammanställning här är föranledd av en diskussion initierad på facebook av DS debattredaktör Andreas Henriksson med anledning av DS upplageframgångar. I tråden hyllas tidningen, men där reses också krav på en allsidigare och kritiskt granskande journalistik och Henriksson förefaller positiv till önskemålen. Kanske stärkt av upplageframgången och inspirerad till visst omtänkande av alliansens svagare ställning i många av Sveriges kommuner.

Jag skrev  i Medievärlden en genomgång av ett par exempel som verkar relativt väl spegla tendensen i tidningens bevakning av välfärdens driftformer – för att uttala sig mer säkert om representativiteten skulle en stor undersökning behöva göras. Det de valda exemplen visar  är dock illa nog, hårt vinklad journalistik  i en väsentlig samhällsfråga som dessutom verkar vara Dagens Samhälles hjärtefråga. DS hade först accepterat publicering, men sedan grep Edman personligen in och refuserade. Efter publiceringen i Medievärlden skrev Edman tillmälen och otidigheter på Facebook. I en artikel i Resumé  diskuterar jag därefter Edmans bemötande och denne kommenterar (med fortsatta invektiv)  i en intervju i Dagens Opinion, som jag bemöter i en slutreplik i samma blad. – Se även en aktuell  kommentarnederst i posten här, med anledning av den nya röd-gröna majoriteten i Sveriges kommuner och landsting, SKL, som äger tidningen.

I en senare artikel diskuterade jag socialdemokratins politik för välfärdssektorn. Där fanns en passant en kritisk kommentar om DS obalanserade journalistik, men DS debattredaktör sa sig vilja publicera om jag strök en mening. Det gjorde jag, men sedan kom inget svar – kan det ha berott på att en kvarstående sakupplysning om DS styrelseordförandes ledande roll i Moderaterna var redaktionen misshaglig? Tidningen Etc publicerade artikeln. (I Dagens ETC skriver f ö Kajsa Ekis Ekman om ”Dagens Samhälle: Riskkapitalisternas bästa vän och ett journalistiskt haveri”)

DS honnörsord verkar vara balanserad. Chefredaktören förefaller dock långt därifrån i sina utfall, och i tidningen som helhet är i vart fall i behandlingen av välfärdssektorn obalanserad och inte allsidig. – Tidningen är formellt oberoende men verkar i hög grad i samklang men den majoritet som länge rått inom SKL.  Föga har setts av kritisk granskning av SKLs verksamhet – det brukar annars ses som en indikation på organisationspressens faktiska oberoende.

Jag tillåter mig citera Torsten Kindtröm i DS debattredaktörs offentliga facebooktråd idag (10 okt): ”Det lustiga var att i tioårsjubileumstexten i DS påstods att tidningens självständighet gentemot ägaren var a och o. En tidning som aldrig under nuvarande regim varit i närheten av att våga granska SKL- en ytterst märklig halvreviderad semimyndighet som döljer hur många granskningsbara skräphögar som helst.
 Självständig – no way!”  Jag har själv i en av mina artiklar fört fram en liknande synpunkt om oberoende och allsidighet.

Det är därför  uppmuntrande att  Andreas Henriksson säger att redaktionen nu överväger satsning på kritiska granskningar av SKL – välkommet om kritik tas på allvar och leder till förändring. AH tar också positivt upp en annan läsares, Nicke Bremer, önskan om mer fördjupning, bidrag av forskare etc. Däremot kommenteras inte fleras önskan om fler/andra krönikörer – trots förnyelse finns där en bias idag. Detsamma kan sägas om forskarmedverkan – forskare har t ex mycket olika syn på DS hjärtefråga: Vinster i välfärden. Så även där är urvalet avgörande för om det blir en kritisk, allsidig och oberoende journalistik.  Låt oss hoppas att det ändrade politiska landskapet blåser in lite frisk luft av journalistisk oförvägenhet och allsidighet i Dagens Samhälle. Då har skiftet i majoriteter i vart fall fört en god sak med sig.

Texten ovan publicerad 10 okt 2014, reviderad 16 januari 2015, samt tillägg här:
Läs Dagens Arena om ny röd-grön majoritet i SKL och Reepalus kritik av Dagens Samhälle. Jag delar hans syn att DS ofta är välgjord, men även att den bör bli balanserad och allsidig, inte ensidigt högerorienterad som idag. Debattörer på DS facebooksida talar gärna om att då blir det Pravda. Nej tvärtom, nuvarande ‘högerpravda’ – för att ansluta till språkbruket i facebooktråden – bör ersättatas med balans och måtta och professionalitet. Undrar om nuvarande chefred Edman är rätt person för det?

Tillägg 4 februari 2015:
Obalansen i Dagens Samhälle som helhet, inklusive i krönikörsstallet.
Bearbetning av kommentar på Dagens Samhälle samt på min facebooksida.

Jag läser en intressant krönika  av Daniel Suhonen (chef för fackliga idéinstitutet Katalys) i Dagens Samhälle: Skattesänkningar och snedvridande bidrag till branscher har urholkat välfärdens kvalitet. Som K O Feldt brukar framhålla, med ref till SKL, krävs ökade skatteintäkter bara för att bibehålla nuvarande standard inom välfärden – än mer för att öka den. (Sker inte det riskerar vi, som Suhonen skriver, bl a växande krav på privat medfinansiering för ”det lilla extra” och mer därtill)
Krönikan: http://www.dagenssamhalle.se/…/maerklig-paradox-om-den-trae…

Alltså, intressant nyrekrytering av Suhonen som kolumnist på Dagens Samhälle. En krönikör till vänster i det borgerligt dominerade krönikörsstallet, till vänster om chefredaktör Mats Edman och Timbrohögern förstås, till vänster om goda liberaler och klart till vänster om S högerflank.

Chefredaktören tycker sig enligt Dagens Opinion ha uppnått en balans bland krönikörerna mellan höger-vänster-mittemellan. Det säger en del om var Edmans ”mitt” ligger. Balansering är en vällovlig ambition till förändring av en tidning vilken som helhet är obalanserad och kantrar kraftigt åt höger. Men, bland krönikörerna fortsatt kraftig dominans för högersidan och borgerligheten således; en fluga gör ingen sommar.

En omfattande omgörning i balansens tecken behövs, och då inte bara bland krönikörerna. Balans och oberoende borde bli ledstjärna för hela tidningen – och för hela SKL (med visst oberoende av aktuell majoritet, inte i praktiken dess språkrör som under den gångna mandatperioden). Socionom David Liljekvist framhåller  i Dagens Arena (den 26 januari 2015) utifrån sina erfarenheter, att inte bara Dagens Samhälle, utan även SKL, kommit att fungera som en ”politisk plattform” för den tidigare majoriteten – och att det är inte acceptabelt.

Referens
Om styrning och organisering i välfärden – efter NPM –  skriver jag i rapporten ”Värden i välfärden” från arena idé, våren 2014.

 

 

Aug 5, 2014

Varför tonas driftformernas betydelse i välfärden ner? — Om styrning i välfärden efter NPM

2014-07-03 23.12.02

 

 

 

 

 

 

Vi lär oss efterhand mer och mer om de komplexa organisationerna och verksamheterna i välfärden: skolor, äldreboenden, sjukvård. Om svårigheter organisera och styra för kvalitet och anständiga arbetsvillkor.

Men att det är komplext betyder inte att allt går för sig, att alla former för organisering och ledning är lika bra. Att det finns problem både i vinstdrivet och icke-vinstdrivet betyder inte att driftformen saknar betydelse. Den är en av flera avgörande faktorer.

En del marknadsdogmatiska förespråkare för vinstdrift hävdar förstås att aktiebolag alltid är överlägsna andra former: innovation, effektivitet, kvalitet, allt gott kommer ur AB. Det är en konsekvent hållning. Det är däremot märkligt att så många förespråkare för vinstdrivet samtidigt hävdar att driftformen inte är viktig.

Att välja driftform är att välja ett visst sätt styra, där vissa värden och mål prioriteras. Aktiebolag är och skall vara primärt motiverade av aktieägarnas intresse: vinst och kapitaltillväxt. Vilket  inte utesluter att kvalitet ibland kan vara en bieffekt. Alternativet är att välja driftformer som inte är primärt vinststyrda utan styrda mot kvalitet.

Forskare bl.a. från IFN har hävdat att det är konkurrensen som är det viktiga för att nå kvalitet. Då kan man hävda att i så fall kan man skapa konkurrens mellan icke vinstdrivna verksamheter, idéburna och kommunala. (Jag deltog i en debatt i DN om detta med IFN-forskare, men min egen slutreplik kom i Dagens Arena.)

Men då krävs kraftiga utvecklingssatsningar för att säkra dynamik och följsamhet mot brukares behov i de icke-vinstdrivna formerna. Fördelen är att just behoven kan styra, inte starka individeras efterfrågan, alltså att resurstilldelningen i stort sker efter behov, vårdtyngd, elevkårens sammansättning osv.

I stället för den styrning mot utfall/resultat som lånats in från privata företag med klara vinstmål kan en styra genom att ange insatser/resurser och så kvalificerade, kvalitativa utvärderingar, men kvantitativa inslag, säg vart fjärde år. Då kan det bli en reell styrning, med reellt politiskt ansvar (inlägg på DN Debatt om egen regi)

HemBland dem som anser att vinstdrift har betydelse och som anser att den är negativ finns ledande socialdemokrater som vill få bort ”vinstjakten i välfärden” men ändå behålla primärt vinstdrivna (enligt lag) aktiebolag. Varför inte välja bort aktiebolag till förmån för andra alterntiv, kan man fråga sig. I en artikel i ETC diskuterar jag vad avsaknaden av omprövning kan bero på?

Main logo  &  Main logo Arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv SN har fått ny VD, Carola Lemne från Praktikertjänst. Jag jämför hennes syn med Urban Bäckströms bombastiska uttalanden. Det är nya mildare ord, men i sak samma ganska dogmatiska tror på marknadens överhöghet över politiken. Artikel i Länstidningen Östersund och i Dala-Demokraten.

En del av dessa frågor behandlar jag utförligare i rapporten Värden i välfärden. Om styrning och organisering efter NPM” (Arena idé, april 2014)  och tänker om framtiden bl.a. :”… tillskapandet av organisationer där kompetens och förnyelseförmåga kan komma till sin rätt, vars resultat mäts med hjälp av omfattande kvalificerade och kvalitativa utvärderingar(med (kvantitativa inslag) med långa mellanrum- Detta kan vara ett alternativ till organisationer där professionalismen satts på undantag, som kräver kvantitativa detaljmått och ymnigt och ständigt dokumenterande istället för att göra det man egentligen är anställd för: undervisa, ta hand om patienter ellerhjälpsökande och så vidare.”

Sandberg omslag

Dec 15, 2012

Det finns fler valvinnande koalitioner

Stockholmstidningen/AiP, Debatt, 10 dec. 2012, på nätet 14 dec. 2012

Åke Sandberg kommenterar Stefan Sterns artikel om arvet efter Per Schlingmann och funderar över ett framgångsrecept för S.

Moderaternas förändring är inte bara image. M har förändrats i verkligheten. Det hävdar Stefan Stern, påtryckare för vinstdrift i välfärden och vice VD i Magnora-koncernen med bolag i skola och omsorg.

Hans artikel i Aktuellt i Politiken (läs den här) är föranledd av Per Schlingmanns avgång. Kanske vill Stern också ta chansen till ett slags inhopp i sin forna roll som strategisk rådgivare inom socialdemokratin. Och kanske fungerar det på ett grundläggande plan, som en del i det nya jobbet.
Hur mycket Moderaternas politik har förändrats i praktiken kan diskuteras. De säger sig försvara den ”svenska modellen”, och godtar till exempel Las, men driver främst klassisk moderatpolitik med enorma skattesänkningar, mest för de välbeställda, men även, och det är viktigt, de breda grupperna av löntagare har fått mer i plånboken. M försämrar a-kassa och sjukförsäkring och skapar ökade möjligheter till anlitandeformer som ger otrygga jobb på arbetsmarknaden, som drabbar den sämst ställda tredjedelen. Resultatet är klyftor och minskande tillit i samhället, som i sin tur försämrar ekonomins funktionssätt.

Stern är däremot klarsynt i sin andra punkt. Han skriver: ”Jag menar att det M snarare gjort sedan 2003 är att de insett betydelsen av att bygga breda väljarkoalitioner. Och till det använt sakpolitik i förening med professionell kommunikation.”
Jag förstår det så att politiken handlat om att ekonomiskt gynna de stora ”valvinnande” grupper som har någorlunda välavlönade jobb, på bekostnad av de sämre ställda. Alla med jobb kan därtill se sig som framgångsrika, värda ett gott liv – till skillnad från dem utan jobb, samhällets förlorare och olycksbarn. Så gynnas den växande medel­klassen materiellt och blir också en del i sin egen framgångssaga.
Stern fortsätter: ”Moderaterna har skickligt lyckats bygga en koalition i väljarkåren mellan höginkomsttagare, medelklassen och förvärvsarbetande.” Där blir det riktigt oklart, för medel­klassen är typiskt sett förvärvsarbetande med många höginkomsttagare.

Vad Stern menar när han föreslår att S ska kopiera M och ”försöka bygga samma koalition fast underifrån” är lika svårbegripligt. Snus är snus vare sig i blå eller röda dosor. Ett alternativ till M-koalitionen måste förstås ha annan sammansättning och andra perspektiv.
M-koalitionen innefattar självklart inte ”alla som går till jobbet”. En kärna hos M är nog de som tänker mycket på den egna plånboken och egna fördelar. Till dem som saknas hos M hör förmodligen den engagerade medel- och arbetar­klass som också bryr sig om andra, om dem som inte har ett jobb att gå till eller som har serier av osäkra jobb: korttids, deltids, projekt, vikariat. Men det är klart att en alternativ ”valvinnande” politik inte bara kan handla om den sämre ställda tredje- eller fjärdedelen.

En grundbult i en annorlunda berättelse är den ”produktiva rättvisan”, där det anständiga, jämlika samhället är en förutsättning för både individernas utveckling och välfärd och ekonomisk utveckling som kommer alla till del. Om det skriver nobelpristagaren Joseph Stiglitz i sin nya bok The price of inequality.
Ett alternativ måste inte bara visa på en berättelse om ett anständigt och solidariskt samhälle att vara stolt över, utan samtidigt på hur de stora grupperna får ett bättre liv, och att välfärdssystemen är till för dem, inte bara för ”dem i utanförskap”.
Och att berättelsen och det materiella hänger samman: Att offensivt vinna och inkludera den växande medelklassen i ett projekt för välstånd, välfärd och gemenskap i ett samhälle som inte går sönder. Där människor kan förverkliga sina drömmar, men inte på bekostnad av andra.
Åke Sandberg
sociolog och civilekonom, professor emeritus

Läs artikeln i Stockholmstidningen här.

Sidor:123»

Select language

Meta

    Log In