Jun 18, 2014

”Le modèle suédois résiste malgré tout” – grand entretien

  grand entretien –
”Le modèle suédois résiste malgré tout”


Apparu dans Les Mondes du Travail, No 14, mars 2014
Publié avec le soutien de Centre Pierre Naville (Université d’Evry/Paris)

Interview with Åke Sandberg, by professors Stephen Bouquin and Francoise Piotet, Paris, and published in the sientific journal Mondes du Travail (Worlds of Work), not digitally published. Yhis publication is done with the permission of the journal.

CouvLMDT14.

Entretien réalisé le 26 septembre 2013 par Stephen Bouquin et Francoise Piotet avec
Ake Sandberg à l’occasion de la sortie del’ouvrage qu’il a dirigé: Nordic Lights.
Work, Management and Welfare in Scandinavia (SNS, Stockholm 2013)

SB – Comment se porte le modèle suédois ?

L’analyse que nous défendons dans notre ouvrage est que le modèle suédois
peut conserver ses fondamentaux malgré les contraintes imposées par
la mondialisation des échanges et la concurrence accrue. Les pays scandinaves
ont beaucoup de caractéristiques en commun mais ils ont aussi des
différences.

Le modèle scandinave se distingue de ceux de l’Europe continentale ainsi
que des pays anglo-saxons et même s’il y a une pression extérieure forte
qui s’exerce sur eux, il peut résister. Il y a un numéro de The Economist 2
qui mettait bien en évidence ces différences entre ‘le model suédois’ et
celui des autres pays. The Economist souligne la combinaison d’un système
de protection sociale et de productivité élevée. Je pense qu’il s’agit-là
d’une caractéristique unique : le pays n’a pas seulement un Welfare state
mais il est également très innovateur et productif. Mais il ajoute aussi que
pour être encore meilleur, il faut réduire un peu plus les impôts, déréguler
et libéraliser davantage mais que la trajectoire choisie il y a près de
cent ans peut se poursuivre. Je pense qu’en poursuivant les déréglementations
comme The Economist le propose, ce qu’il fait depuis des années et
comme le gouvernement suédois est en train de le faire, les fondamen-
taux du modèle suédois – cette combinaison vertueuse du Welfare et de la
productivité du travail – ainsi que le contrat social entre travail et capital
sont non seulement menacés mais risquent même d’être détruits.

 

–>   Lisez le rest de l’entretien ici …
–>  Read the rest of the interview, in French,  here …

 

Jun 8, 2014

Den svenska modellen och ”Nordic Lights”

Under strecket:
”Den svenska modellen segare än sitt rykte

Att ”den svenska modellen” numera är ett minne blott tycks alla vara överens om – oenigheten gäller bara huruvida detta är av godo eller ondo. Men trots alla förändringar verkar kärnan i modellen kvarstå.

Har vi lämnat folkhemsidealet bakom oss?

Foto: Bertil Norberg/TT

DRAFT. Kommentarer välkomna.
På självaste nationaldagen uppmärksammas vår bok Nordic Lights (SNS förlag 2013) av Lars Magnusson, i finrummet, i en understreckare i Svenska Dagbladet. Det är vi som författare och jag som redaktör mycket glada. Boken höll alltså ett helt år, och då lär den hålla länge än!  (Bokens inledningskapitel, kan laddas ner: www.akesandberg.se/nordic-lights)

Magnussons essä reser som jag ser det en grundfråga: När kan man säga att den nordiska/svenska modellen fortsätter existera eller inte finns längre? För att svara på den frågan måste modellen definieras, vilka är dess grundbultar? Vad måste finnas för att modellen ska finnas? Eller mer generellt: Vad är en systemförändring? När kan man säga att ett system, en modell, övergått i något annat? Frågan kan belysas såväl,  i prinicpiella teoretiska resonemang som mer konkret empiriskt.  Detta finns det anledning återkomma till. Här följer några snabba kommentarer till understreckaren

Det är en intressant  essä Magnusson skrivit. Han framhåller som särskilt värdefullt att boken tar upp en försummad sida av den ‘svenska modellen’, arbetslivet och dess förändring, där Sverige har många särdrag och bidrag till tänkande internationellt. Denna meso- och mikronivå behandlas i de flesta av bokens kapitel, på ett skiftande sätt av olika författare sätt. Magnusson fokuserar makronivån som förvisso är ämnet för ett par, tre tunga kapitel, och de ger en ram, som respektive kapitelförfattare står för.

För att recensionen ska bli så elegant som Magnusson har för sed måste han ge en något svart-vit bild av verkligheten och en ganska oklar bild av vår mångfacetterade mer än 500-sidiga bok med nitton kapitel av tjugofyra författare. Det är nästan så att man kan säga att Magnusson genom sin renodling skapar en egen ‘strawman’ att kritisera (och någon slags förenkling måste ju göras i en recension även om den fyller en helsida i tidningen). Sedan kan  den förenklade bilden ställas mot andra framställningar av den ‘svenska modellen’. Magnusson hävdar att vi menar att modellen förfallit och avskaffats. Tvärtom skriver vi att de nordiska länderna länge varit annorlunda och kan fortsätta vara annorlunda i framtiden, och att de utvecklas, deras provisoriska utopier ändras med erfarenheter över tiden.

Läs gärna Nordic Light’s inledningskapitel som kan laddas ner här www.akesandberg.se/nordic-lights  Där framgår att vårt resonemang är i hög grad nyansrikt: stora förändringar och samtidigt stabilitet,  modell förändras men består med väsentliga drag, välfärd/jämlikhet och konkurrenskraft/innovation förenas, modellen har styrka men utmanas idag av politiska beslut och globalt tryck, solidarisk lönepolitik bidrar till strukturomvandling, fackliga organisationer är positiva till teknisk utveckling, lagarbete och platt organisation men stärkta hierarkier.

Flera bidrag antyder, skriver recensenten ‘att det mest gått i baklås sedan 90-talet’, däribland ett kapitel ett kapitel av Torsten Björkman om managementmoden med ursprung i amerikanska konsultfirmor, och ett kapitel av Kjellberg-Bruhn-Sandberg,  om ‘A new world of work challenging Swedish unions’. Magnusson tolkar de tre författarna så att fackets minskade inflytande orsakar ‘modellens förfall. Någon sådan enkel orsakskedja presenteras dock inte.  Snarare betonas att regeringens nedskärningar i arbetslöshets- och sjukförsäkringssystem tillsammans med underlättande av visstidsanställningar och försvagning av kollektivavtalens ställning varit bidragande orsaker till fackets försvagning, vilket i sin tur får effekter på olika samhällsområden.

Men där är inte temat undergång och förfall. Snarare lyfts de skandinaviska fackens ännu idag absoluta och växande relativa styrka fram, och att idag ställs de  inför stora utmaningar som de förmått hantera bättre än de flesta. Nya utvecklingsvägar framöver skisseras.

Magnusson betonar att Sverige som landet annorlunda  har historiska rötter i medeltidens samhälle med svaga feodala strukturer. Vi diskuterar den bakgrunden men betonar mer än Magnusson – och moderaterna i deras programskrifter – 1900-talets arbetarrörelses kamp och  reformer som centrala för formandet av det moderna välfärdssamhället och den ‘svenska modellen’ med socialförsäkringar, kollektivavtal och aktiv arbetsmarknadspolitik.

Kanske kan man, som några  medförfattare uttryckt det, säga att Magnusson gör samma sak i bedömningen av vår bok som han – menar vi felaktigt – tillskriver oss vad gäller den ‘svenska modellen’, nämligen att ge en tämligen ensidig bild av det en skriver om. Men visst, en recension kan inte rymma allt, ens som den här på en helsida.

Det lär finnas anledning att återkomma till boken och understreckaren. Det vore intressant med kommentarer till bok och recension.

 

Maj 24, 2014

Attackerna på arbetsmiljön, inspektionerna och forskningen

24 maj 2014
På DN Debatt idag.  Skrämmande om dagens arbetslivoch brist på inspektioner och kunskap, av Stefan Löfven och Arvid Solli, far till 55-procentigt brännskadade Gustaf. Gustafs lidande skildras och ingen tar ansvar för olyckan.

Jag citerar en del av Stefan Löfvens slutsatser:
”Just nu sker en tyst attack på vår arbetsmiljö och säkerhet på jobbet. Sedan högern tog över har mer än var fjärde arbetsmiljöinspektör försvunnit. Och högerns allra första åtgärd när de kom till makten var att lägga ned arbetslivsinstitutet. I EU driver de på för att undanta alla företag med mindre än 250 anställda från EU:s arbetsmiljöregler. Det skulle innebära att 99,4 procent av alla svenska företag kommer undantas. Dessutom vägrar de stå upp för huvudentreprenörsansvar, alltså att huvudentreprenören – den som har huvudansvaret för bygget, industrin eller arbetsplatsen – ska vara ansvarig för att alla entreprenörer i kedjan är seriösa. Konsekvenserna är i bästa fall ett fusk med löner och skatter, och i många fall ohyggliga – de mänskliga kostnaderna omöjliga att överblicka och mäta.”

Den första regeringen Reinfeldt lade omgående ner Arbetslivsinstitutet och skar ner Arbetsmiljöverket, och de nedskärningarna har bara fortsatt. Samtidigt som arbetslivet omvandlas i allt snabbare takt. Det handlar om teknisk förändring, arbetstakt, osäkra anställningsformer, globalisering och utläggning av produktion som gör att det blir svårt att lokalisera ansvaret.

Det behövs mer resurser till inspektioner och utredningar, och nystart och resurser till en arbetslivsforskning som ser sammanhanget mellan flera nivåer
– individens arbete och hälsa
– arbetsorganisationen och produktionstekniken
– företagens ledning och styrning som bestämmer hur arbetsmiljön ser ut
– den arbetsrättsliga regleringen
– och det hela i ett europeiskt och globalt perspektiv där produktionsnätverk och värdekedjor ses som en helhet

***
Tidigare har jag diskuterat arbetslivsforskning i Dagens Arbete och Dagens Arena.

 

Maj 24, 2014

”Vi behöver ett nationellt institut för arbetsmiljö”

Dagens Arbete har en debatt om arbetslivsforskning. Tidigare har Ann Bergman och Gunnar Aronsson skrivit och här nedanför finns mitt bidrag, och även länkar till de tidigare.

Omstart för arbetslivsforskning!  är mitt tema.
Inte minst omstart för en kritisk forskning om arbetsorganisation. Den har farit särskilt illa de senste åren. Det är arbetets organisation och ledning som, tillsammans med tekniken, bestämmer hur arbetsmiljön blir, hur hälsosamma arbetsplatserna är. Och det är genom förändringar i dessa villkor som jobben kan bli bättre. Annars återstår individuell behandling av de skador som arbetsorganisationen åstadkommer.
Kanske kan man sammanfatta några av förslagen i min artikel på  DA Debatt så här:
o  Institut eller centra vid universiteten och/eller helt fristående forskningsinstitut
o  Ett nationellt centrum för samverkan, förmedling, bibliotek, internationella och nordiska nätverk och samarbeten
o  Öronmärkta pengar för tillämpad, problemorienterad FoU i arbetslivet,
o  Som sammantaget säkrar en balans mellan vetenskaplig kvalitet och praktisk arbetsplatsorientering. 

Läs hela debatten om arbetsmiljö och forskning på DA Debatt:
Gunnar Aronsson: Samhällsutveckling kräver kunskap om arbetslivet
Ann Bergman: Svensk arbetslivsforskning är utarmad

 

Vid Volvos Uddevallafabrik hade arbetarna kunskap om bygget av en hel bil
och därför en särskild förmåga att bidra med nytänkande, skriver Åke Sandberg- Foto: TT Nyhetsbyrån

Åke Sandberg

”Vi behöver ett nationellt institut för arbetsmiljö”

Om skribenten
Åke Sandberg är professor emeritus vid Stockholms universitet.Han har givit ut boken Nordic Lights om den skandinaviska modellen i arbetslivet och en rapportom vinster och värden i välfärden.
Fler debattartiklar av Åke Sandberg: Regeringen ratar kunskap om arbetslivet (I Dagens Arena)

DA DEBATT När Arbetslivsinstitutet lades ner 2007 uppstod ett tomrum. Universitetsinstitutioner prioriterar inte självklart flervetenskapligt samarbete och inte heller problem- och praktikorientering.

Det blev också tomt i kassan, de 300 miljonerna per år som drogs in från Arbetslivsinstitutet gick inte öronmärkta till arbetslivsforskning vid universiteten, utan slukades av deras svarta hål och fördelades förståeligt nog bland redan etablerade institutioner och verksamheter.

Därför krävs nya grepp. Ett särskilt skäl att ta det greppet nu är riksdagens krav nyligen till regeringen att ”tillsätta en utredning om hur arbetslivsforskningen kan samlas och stärkas”

Företagsledning och arbetsorganisation är de verksamheter som avgör hur det blir med arbetsmiljö och hälsa. Det är en del av arbetslivsforskningen som for mycket illa av Arbetslivsinstitutets nedläggning. Forskning om individers arbetsmiljö och hälsa drabbades också, men är inte lika ifrågasatt.

Ledning och arbetsorganisation handlar med nödvändighet om makt och inflytande i arbetslivet, och kan därför uppfattas som kontroversiell, men det är inget skäl att försumma den. Där handelshögskolor och liknande ofta har perspektivet: Hur styra människors arbete mot ökad produktivitet har arbetslivsforskningen fokus på: Vilka effekter har nya ledningsformer på arbetsinnehåll, kompetens, inflytande och hälsa, och hur får de anställda en bra miljö?

Svaret finns i att sociologer och organisationsforskare samverkar med dem som särskilt undersöker effekter för individer: psykologer, ergonomer och medicinare. Det är genom ändringar i organisation och styrning, och förstås teknik, som arbetsmiljön kan förbättras.

En relevant arbetslivsforskning har ett dubbelt perspektiv: Målet är goda arbeten i effektiva verksamheter. De arbetandes kunnande kan tas tillvara inte bara för att utveckla själva arbetsprocessen utan även produkter och tjänster, bl.a. som inslag i en arbetsplatsbaserad innovationspolitik. Ett historiskt exempel: Vid Volvos Uddevallafabrik hade arbetarna kunskap om bygget av en hel bil och därför en särskild förmåga att bidra med nytänkande. De anställda vill vara delaktiga i en bra verksamhet.

Nästa fråga är hur man åstadkommer och organiserar en sådan forskning. Arbetslivsforskningen idag är splittrad i mindre miljöer runtom – men den finns! Ann Bergman skriver på DA Debatt om behovet av öronmärkta medel och en samlande kraft för en långsiktig arbetslivsforskning.  Även Gunnar Aronsson betonar behovet av stabila villkor för en forskning som är både samhällsrelevant och har vetenskaplig kvalitet.

Här finns olika organisatoriska lösningar. Man kan, som Aronsson, tänka sig särskilda institut med egen finansiering och fokus på tillämpning, institut som samverkar med universiteten som har fokus på vetenskaplighet; forskare kan röra sig mellan miljöerna.

Sådana institut kan vara helt fristående, men det finns också flervetenskapliga delvis externt finansierade institut, avdelningar och centra vid universiteten, i Stockholm t.ex. demografi och på miljöområdet Stockholm Resilience Centre; annorstädes finns exempelvis Arbetsvetenskap i Karlstad. Men trycket mot att prioritera vetenskaplig kvalitet på bekostnad av samhällsrelevans är starkt, så en särskild, långsiktig finansering med anslag som tydligt pekar ut och stödjer flervetenskaplig problemorientering är en avgörande förutsättning.

Det senare kunde säkras genom ett nationellt centrum med medel att dela ut för just arbetslivsrelevant, flervetenskaplig forskning. Idag är Sverige ett av få länder i Europa som saknar ett nationellt institut för arbetsliv och arbetsmiljö. I den svenska och nordiska modellen har reformer baserade i forskning varit ett särmärke, och det borde idag alldeles särskilt gälla arbetslivet som är mitt i en genomgripande omvälvning.

Det nationella centret skulle också hysa bibliotek och ha ett samordnade ansvar för förmedling, information och utbildning av olika slag. Centret skulle också ha en särskild roll i att utveckla svensk närvaro i nordiska, europeiska och internationella nätverk och samarbeten. Där är Sverige svagt idag, grannländerna starkare med nationella institut. Ett stärkt nordiskt samarbete ligger också nära till hands, länderna delar många särdrag i den nordiska modellen.

… Läs hela artiklen på Dagens Arbete Debatt

—————————-
Tillägg 24 maj 2014
DN Debatt idag. Skrämmande om dagens arbetslivoch brist på inspektioner och kunskap, av Stefan Löfven och Arvid Solli, far till 55-procentigt brännskadade Gustaf. Gustafs lidande skildras och ingen tar ansvar för olyckan. Artikelns exempel och resonemang visar på det akuta behovet av mer resurser till inspektioner och utredningar, och nystart och resurer till en arbetslivsforskning som ser sammanhanget mellan flera nivåer  http://www.dn.se/debatt/det-pagar-en-tyst-attack-mot-svensk-arbetsmiljo/

Tillägg i sept 2014
Intervju med Stefan Löfven i Arbetarskydd, om satsningar på arbetsmiljö och på arbetslivsforsning.  ”Nytt nationellt centrum för arbetslivsforskning behövs”
Maj 7, 2014

”Regeringen ratar kunskap om arbetslivet”

I Dagens Arena kräver jag en nystart av den arbetslivsforskning
som första Reinfeldtregeringen lade i träda:

Regeringen har satt arbetslivsforskningen på undantag.
Trots krav från riksdagen råder tystnad från regeringen.

”Regeringen bör tillsätta en utredning om hur arbetslivsforskningen kan samlas och stärkas …
Regeringens forskningspolitik säkerställer inte att det bedrivs tillräcklig forskning om arbetslivet.”

Så sant om det är sagt. Det var riksdagen som den 20 mars i år gav regeringen detta uppdrag. Det är hög tid. Sju år har gått sedan den första regeringen Reinfeldt brådstörtat och på oklara grunder stängde Arbetslivsinstitutet.
[…]

Tyngdpunkten i en ny arbetslivsforskning, och det som särskilt försummas i dag, bör vara att bidra till och undersöka förutsättningar för effektiva och kvalitativa arbeten (kvalifikationer, inflytande, hälsa, miljö). Den väsentligaste förutsättningen är hur arbete och företag organiseras.

Innovationsupphandling är ett sätt för stat och kommuner att beställa produkter och tjänster, inte från lagerhyllan utan sådant som inte finns och som kräver forskning och utveckling. Så används statens beställarkraft till förnyelse i ekonomin. Detta är intressant även i arbetslivet.

Genom EU stöds nu projekt med arbetsplatsbaserad innovation, där kunnande och engagemang i arbetet bidrar till nya processer och produkter. I en arbetslivsinriktad innovationsupphandling kan nya hälsobringande sätt organisera och leda verksamheter efterfrågas.

Inte mycket har hörts från regeringen om det uppdrag den fått från riksdagen att samla och stärka arbetslivsforskningen. Att omedelbart tillsätta en kvalificerad utredning vore enkelt sätt för regeringen att visa att den tar på allvar både riksdagen och de problem som arbetslivets drastiska omvandling genererar.

Läs hela artikeln på Dagens Arena, här
Där kan man också gärna dela och kommentera!

 

Arbetarbladet - till startsidan

En omarbetad version av artikeln publicerades av Arbetarbladet i Gävle med rubriken
Arbetslivsforskning och riksdagen   och sammalunda i Piteå-tidningen och Folkbladet (Norrköping)

”Den för tio år sedan blomstrande, internationellt ledande svenska arbetslivsforskningen är i dag försvagad – den ligger i träda, men det är inte för sent för nystart, kunskapen lever utspridd i landet.”

Apr 4, 2014

VÄRDEN I VÄLFÄRDEN. Om styrning och organisering efter NPM

Sandberg omslag

April 2014. Min nya rapport på Arena idé: VÄRDEN I VÄLFÄRDEN. Om styrning och organisering efter New public management.  Jag jobbar vidare med temat, så alla slags kommentarer är välkomna, epost ake.sandberg2 [at] gmail com

Juni 2014 publicerades en reviderad upplaga. En del fel hade insmugit sig i den tekniska produktionen av den första upplagan ovan.
På arena idés webbsida ligger fortfarande en pdf av den första upplagan. Ladda alltså inte ner den.
För den som redan har den tryckta rapporten från april finns ett rättelseblad att ladda ner här. [Rättelsen införd här 6 okt 2014].

Rapporten presenterades vid ett seminarium på ABF-huset 2 april. Utredarna Joa Bergold, LO och Ulrika Lorentzi från Kommunal tillförde intressanta kommentarer och perspektiv.

Seminariet webb-sändes direkt, och nu finns videon på ABF Play

Från inledningen till rapporten
I denna rapport fokuseras det som i politiken och samhällsdebatten givits rubriken vinster i välfärden. Det handlar om former för drift: offentligt, idéburet eller vinstdrivet. Och det handlar om olika former för styrning, där de ”nya” inslagen hämtats från näringslivet och industrin. Från början var förändringarna för många inom politiken ett sätt att komma till rätta med den traditionella förvaltningens byråkratisering, kostnadsläge och medborgarnas kritik. Ansatser till öppenhet och brukarmedverkan i förvaltningens arbetssätt fanns, men efter hand kom förändringarna i driftsformer och styrning att bli sådana som i grunden står i samklang nyliberal ideologi som vill ”konstruera kunder” på vad som kallas en kvasimarknad där ”kunden” betalar med skattemedel. Samlingsbeteckningen är New public managment (NPM). Omvandlingen har samspelat med omfattande skattesänkningar. Nu i en tredje fas är frågan: Vad kan komma efter NPM.
 
Låt mig här inledningsvis göra ett par personliga reflexioner. Min forskning genom åren har huvudsakligen behandlat arbetsorganisation, företagsledning och partsrelationer i den privata sektorn. Det speglas av bidragen i den nya bok jag redigerat, Nordic Lights, men där finns också kapitel om New public managment, som är centralt i denna rapport. Jag har följt utvecklingen inom offentlig sektor med intresse, ända sedan jag vid FOA:s Planeringsbyrå på 1970-talet skrev en avhandling om planering och demokrati och var med om att lyfta fram organisationssociologiska och kritiska aspekter på framväxten av det som kallades programbudgetering och som kan ses som inledande steg mot NPM. På Handelshögskolan i Göteborg och sedermera på Industriell ekonomi på KTH verkade professor Albert Danielsson vars seminarier om vetenskapsteori, modeller av beslutsprocesser, och rationella kalkylers problematiska och särskilda roll påverkat den här framställningen.
 
Albert Hirschmans analys av politik och marknad i boken Exit, Voice and Loyalty har likaså betytt mycket; en av mina sociologilärare, Ulf Himmelstrand i Uppsala skrev förordet till den svenska utgåvan (1972).Med bakgrunder som dessa är det inte förvånande att denna rapport har ett kritiskt perspektiv på förenklade modeller av marknader, beslutsfattande, planering och styrning som de nu manifesterar sig i New Public Management. Sett som ett instrument att ruska om och vitalisera den offentliga välfärdssektorn kunde konkurrensen och den förändrade styrningen behövas och ha sina förtjänster, men när den nu dominerar visar den upp sina negativa sidor
Välfärdens organisering och styrning är ett i grunden komplext område. Det är svårt att urskilja en orsak till förändringar och därmed inte enkelt att föreslå en handlingslinje. Därtill skiljer sig förutsättningarna i olika sektorer. I skolan kommunalisering, lärarutbildning, politisk detaljstyrning av rapportering, situationen i klassrummen; i sjukvården ersättningar kopplade till detaljerade diagnosmetoder som rycker isär vårdkedjan; för järnvägarnas del åtskillnad av underhåll och drift där driftbolaget eftersätter underhållet för de ska ju inte köra tågen på rälsen. Arbetets konkreta organisering, arbetsprocesserna, och hur personal möter brukare är förstås olika i de olika fallen.Det finns ändå mycket som är gemensamt för sektorerna. Det gäller driftsformer, styrformer och organisationsprinciper, det gäller marknad och politik, individuella val och demokrati, likvärdighet och integration i samhället, och arbetsorganisationens betydelse för kvalitet i verksamheten och prestationer. Det gäller också de värden som ligger bakom NPM: betydelen av individuella val på en marknad – och konsekvenserna av dem.En rapport av den här omfattningen kan givetvis inte göra anspråk på att grundligt och detaljerat belysa hela detta problemkomplex. Men avsikten är att denna översikt av sätt att se på välfärdsområdet skall visa på nödvändigheten av att ta ett steg tillbaka, begrunda beslut som tagits och hur det blev, och så säga: Det här blev ju bra! Eller kanske: Det blev fel, vi tar nya grepp och gör om. Att det senare inte är helt lätt för den som varit involverad i processerna är klart. Men det är likafullt angeläget. Lättare blir det när man betänker att situationen och kunskapsläget var annorlunda när avgörande beslut togs i början av 1990-talet och i senare skeden. Nu har vi erfarenhet och mer kunskap, även om den fortfarande är ofullständig.[…]… Läs hela rapporten, ladda ner från  Arena idés hemsida
Mar 25, 2014

En glimt av den cyniska marknadsmodellens kollaps

Min artikel  på Dagens Arena om vanvård och misslyckad kontroll i barnomsrogen

Att svälta ut en förskola, göra vinst och köpa en förskola till kan kallas att återinvestera, att låta pengarna stanna i verksamheten. Professor Åke Sandberg skriver om Hälsans förskola och stängningen av förskolan Sjöglimten

Den nyliberala omvandlingen av den svenska välfärden har gått snabbt. Det är inget plötsligt ”omslag” som det med ett nytt väderord heter i politiken. Det är en högervind som har blåst stadigt, med marknadsorientering, köp-och-säljsystem och privatisering.

Med vinden har nya managementmetoder kommit med alltmer detaljerad målstyrning och vidhängande byråkrati, jurister och konsulter. Marknad och managementmetoder summeras som New Public Management, NPM. Vi har också sett enförmögenhetsöverföring till vinstdrivna bolag, med stora vinstuttag, gärna obeskattade i Sverige.

På Södermalm i Stockholm stängde förvaltningen nyligen förskolan Sjöglimten. Det är den andra privata förskolan på Södermalm på ett par år som håller så låg kvalitet att den måste stängas. Likaså på privata Hälsans förskola i Älvsjö fick barnen knäckebröd och vatten till frukost – matbudgeten räckte inte till mer.

Hälsans förskola i Nacka valde att lägga ner när kommunen ställde krav. Men 11 miljoner i vinst gjorde företaget 2011–2012. Det är lokaltidningar respektive SVT som berättar om exemplen.

På Sjöglimten hade det varit missförhållanden i ett par år, och förskolans chef och ägare hade fått anmärkningar, men kommunens försök styra upp kvaliteten lyckades inte, trots de nya managementformerna.

/…….

Läs hela artikeln på Dagens Arena

 

Mar 14, 2014

Seminarium: Vägar till ett gott arbete, effektivitet & kvalitet

Min uppgift vid seminariet var att ge en inledande översikt och historisk bakgrund till dagsläget i den nordiska modellen och i arbetsorganisationens förändring de senaste årtiondena. Temat i inlägget var den ”produktiva rättvisan” och ”solidarisk individualism”. Jag tog upp lean Production och Volvos Uddevallafabrik som historiskt alternativ. Och frågade: Kan  Lean idag vara vad som helst?  En bakgrund finns i vår bok Nordic Lights (SNS förlag 2013); inledningskapitlet ”How bright are the Nordic Lights?”  kan laddas ner här.

Sten Gellerstedt, LO, organiserade seminariet. Flera  fackliga företrädare medverkade: Lasse Thörn och Stefan Wiberg. Och forskare: Kenneth Abrahamsson, Per Sederblad och Jörgen Eklund. Vid detta tillfälle medverkade också Norska LO som redovisade erfarenheter av försök med medarbetarstyrda och arbetsbaserade innovationer: Anja Kildal Gabrielsen och Anthony Kallevig.

Seminarie-videon finns utlagd på LO:s hemsida på LO Play

 

Feb 3, 2014

Vägen framåt viker av från NPM

Dagens Nyheters huvudledare idag har rubriken ”Svårt att hitta vägen fram”. DN kommenterar en utvärdering från Karolinska Institutet om Vårdval Stockholm.  Rapporten skriver om ökad produktion och förbättrad tillgänglighet utan att kostnaderna ökat. Men som DN så  riktigt framhåller: om ökad produktion = fler besök så är det inte ett bra mått på nyttig produktion. Hur många besök en patient behöver och vilken slags besök – ett kort för ont i örat eller långt för den multisjuka gamla  –  det kan man inte styra med enkla politiskt bestämda kvantitativa och detaljerade mått.

De yrkesverksamma, de professionella, läkare och andra kan och måste göra den bedömningen. Och då utgå från patientens behov och sin egen kunskap, etik och ansvar.

Siffrorna på kundnöjdhet ligger konstanta, samma nöjdhet före och efter vårdvalsreformen. Och så brukar det vara. En anpassar sig och sina förväntningar till läget – om det inte är helt katastrofalt. Kundnöjdhet är ofta dåligt som mått på kvalitet, ska det vara användbart måste det på ett genomtänkt sätt relteras till mer ”objektiva” kvalitetsmått.

DN fortsätter: ”Vägen tillbaka till en primärvård som ofta inte ens gick att nå per telefon är stängd.” Ja, så är det säkerligen, och det är bra. Sen önskar sig DN en väg framåt. DN vill bort från ”onödiga besök och medicinskt omotiverat tricksande med både kontroller, återbesök och registrering”. Bort från dagens läge så att en ”multisjuk åldring av bokföringstekniska skäl inte måste boka in flera besök eftersom 20 minuter inte är tillräckligt för att tala om höften som värker, blodtrycksmedicinen, livsleda och sömnsvårigheter”. Bra så!

Men dessa orimligheter – för patienter, men också för personal som tvingas kompromissa med etik och professionell kunskap – de är effekter av New Public Management, NPM. Dvs. de är effekter av en kombination av marknadisering genom vårdval och förstärks av att många utförare är snävt vinstdrivna, kanske även med bonus och personlig vinning som ytterligare styrfaktor. Ett sådant system tvingar fram mer av  just den alltmer detaljerade kontroll som ytterligare förstärker de negativa, nedåtriktade kontrollspiralerna. I evighet, amen.

Vill man slippa de negativa effekterna av vårdval och NPM kan man inte bara fortsätta med more of the same, med mera marknad och management hämtad från tillverkningsindustrins 60-tal.

*

Som Susanna Birgersson framhåller i en signerad spalt intill  huvudledaren: NPM, ”när offentlig verksamhet organiseras enligt principer hämtade från näringslivet, har det skapat en stigande efterfrågan på kontroll och granskning. Det är inte entydigt positivt; det är kostsamt och innebär inte nödvändigtvis att förtroendet för verksamheterna ökar.”

Birgersson har rätt i att ”den som beklagar vår tids granskningsberoende, gör klokt i att samtidigt betänka att offentligt slöseri och statlig ineffektivitet varken är något nytt eller något trevligt.”

Om få vill traska vägen tillbaka till stelbent offentlig drift och om vägen fram inte bär till än mer avancerad NPM, då är det tid att i grunden söka alternativ till bådadera, till hierarkisk förvaltning och till styrning utifrån enkla affärsmodeller med de negativa effekter vi nu ser.  Det är möjligt utan att återvända till 70-80-talens stelbenta  offentligt drivna primärvård, och utan dogmatisk marknadisering och management. Vägen framåt måste sökas bortom dagens NPM.  Jag räknar med att snart återkomma till sådana frågor i en raportfrån ett pågående arbete.

 *

Huvudedaren fortsätter med att stockholmare går till läkare dubbelt så ofta som örebroare, och skulle det visa sig att stockholmare egentligen inte är sjukare än örebroare, så är kostnaden onödigt hög i Stockholm och sjukvårdsresurer i landet fördelas fel    [De många besöken i Stockholm beror i hög grad på att vårdcentralerna i Vårdval Stockholm får ersättning per besök, och då har läkarna intresse att boka in många korta besök. Andra målstyrningssystem har andra felkällor, kan tricksas med på andra sätt.]

Riktigt intressant blir det när det hävdas att i opinioner och val förlorar den som gör en förändring som upplevs som en försämring. Därför ”finns små möjligheter för såväl den sittande landstingsmajoriteten som oppositonen att minska antalet besök” fast de många besöken inte ger hälsovinster, utan kan ses som slöseri och felallokering av resurser. Alltså det går inte att rätta till fel om de upplevs som fördelaktiga av medborgarna.

Det fortsätter: ”Det är detta som förklarar att Socialdemokraterna alltid till sist säger sig vara för de borgerliga reformer de från början varit emot Det gäller allt ifrån privata för- och friskolor till privata alternativ inom vård och omsorg”. Och man kunde lägga till en del annat, inte minst kommande jobbskatteavdrag.

Frågan är om detta upphöjande till allmän princip verkligen är ett allmänt  politiskt förhållningssätt eller en specialitet för socialdemokratin Vad gäller jobbskatteavdragen t.ex. hör man inte sällan från S-ledningen: Människor kommer att ha vant sig vid så mycket pengar i plånboken och då kan vi inte ta bort det, vi måste gilla läget och börja i den verklighet som är.

På motsvarande sätt låer det om vinster i välfärden: föräldrar och elever har vant sig vid att välja skola och många går i vinstdrivna skolor som de trivs med, och då kan vi inte ta ifrån dem det, vi måste gilla läget och starta där. Ibland har man hört tillägget: Vi är reformister och då utgår vi från verkligheten.

Moderaterna har också sagt att de utgår från verkligheten och talar med människor på ett språk de förstår (Schlingmann). De har sagt att Sverige är ett bra land men att det behöver förbättras lite. Men sen har man gått till verket med det allra största skattesänkningar och med långtgående och skärpt  marknadisering och vinstdrift i välfärden. De gillar läget i meningen att börja där vi står, men inte i meningen att acceptera läget som det är. Tvärtom.

 

 

Jan 31, 2014

Konkurrens och kvalitet i skolan – utan vinst

Åke Sandberg. Bild: Privat

 

 

 

 

Åke Sandberg: Konkurrens och kvalitet i skolan – utan vinst

Publicerat 31 januari 2014

Den som är skeptisk till vinstutdelande skolbolag har anledning att argumentera:
Vi satsar på idéburna skolor som ger mångfald och kvalitet.

Pisastudien som jämför skolor i olika länder innehåller en mängd statistik och många har räknat fram samband mellan friskolekonkurrens och elevers resultat – svårbedömda samband som pekar åt olika håll.

Men tre forskare från Institutet för näringslivsforskning (IFN) anser sig ha lösningen. De hävdar att konkurrens från friskolor förbättrar skolsystemet i ett land – utan att ha gjort begripligt att det är så.

Men om de har rätt i att det inte är viktigt vilka driftsformer de privata skolorna har, då kan den som är skeptisk till vinstutdelande skolbolag argumentera: Vi satsar på idéburna skolor som ger mångfald och kvalitet.

IFN-forskarna lyfter fram ”den mest övertygande studien” som dessutom stöds av en rapport, som täcker ”all forskning om skolval över hela världen”. Det låter rätt tvärsäkert – men alla sådana modeller har stora osäkerheter, och de redovisas inte av IFN-ekonomerna. De tre vet, där andra inte sägs förstå. Men tala om enkel lösning: Gör bara marknad av det hela så fixar det sig. Det är dogmatiskt.

 

…….  läs hela artikeln på Dagens Arena här
och den som har lust, kommentera gärna, och dela artikeln på facebook eller twitter

——————–

Om metod och pretentioner

Ett tillägg till artiklen i Dagens arena

När  längden inte behöver begränsas, som i ett redigerat debattforum,  finns här i bloggen möjlighet till en utvikning om metod och om pretentioner i debatten.

Den studie IFN-forskarna refererar sägs visa att andelen katoliker i ett land år 1900 är indikator på andelen friskolor i dag (syftet är att få ett utgångsvärde, en oberoende variabel, som inte påverkas av särdrag i läget idag i ett land som påverkar prestationen, t.ex. inkomstnivå, utbildningssatsningar). De medger att studien inte är invändningsfri men de redovisar den inte på ett sådant sätt att ens en kvalificerad läsare har möjlighet ta välgrundad ställning.

Kan det vara problem med data, metod, teori? Är analysen så abstrakt att man har svårt att säga något konkret om till exempel Sveriges skolor i dag? Beror sambandet på att den katolska kyrkan är särskilt framgångsrik i att driva skolor? Vad skulle hända med ett annat startår än 1900, till exempel år 1950 efter andra världskriget? Eller med ett annat slutår än deras Pisa 2003 – kanske Pisa 2013?  Vad betyder den stora invandringen från Sydeuropa till Sverige? Som jag ser det lyckas de inte visa att sambandet beror på konkurrens och inte att det är ett orsakssamband. Det finns studier, bl.a. i Sverige, som kan sägas visa på positiva lokala effekter, men isf mycket svaga, av konkurrens inom skolsektorn. 

IFN-forskarna borde sammantaget redovisat hur känsliga de resultat de refererar är för val av antaganden som dessa – en känslighetsanalys. Det är man skyldig läsaren när man uttalar sig så starkt som de gör.

De tre har stora pretentioner på att ha lösningen på skolans problem.  Därför uppskattas att de i en kommentar beklagar sin nedlåtande ton mot politiker och skribenter som sägs ”inte veta bättre”, tycka att forskning är ”tråkig och komplicerad” och söka efter ”en lättfattlig bibel om hur skolan bör reformeras”. Men tala om enkel lösning från IFN-ekonomerna: Gör bara marknad av det hela så fixar det sig! Det är tämligen dogmatiskt, och i sättet avfärda andras synsätt anas en grad av elitism 

Referenser
De tre forskarna med IFN-anknytning som skrivit är Gabriel Heller Sahlgren, Philip Booth och Henrik Jordahl. Heller Sahlgren är också knuten till Center for market reform of education i London. De tre skrev först på DN Debatt ”Pisarapporten säger inget om vad som fungerar väl”, jag replikerade ”En enskild studie är inget alexanderhugg i skoldebatten” och de tres slutreplik var ”Det är konkurrensen i sig som ger bättre resultat”. Deras slutreplik var lång, och för balansens skull hade jag behov runda av och det sker genom artikeln ovan i Dagens Arena, och metodkommentaren här.
I Värmlands folkblad hade jag tidigare skrivit en bredare kommentar om forskning och avregleringspolitik: ”Det blev fel – vi gör om

 

Sidor:«123456789...14»

Select language

Meta

    Log In