Okt 26, 2012

Så kan vinstfrågan lösas

Jag skriver idag på Newsmill  om att välfärden är ett svårstyrt pastorat som kräver en bredd av kompletterande återgärder. Läs gärna artikeln på Newsmill.

Välfärdstjänster är svårstyrda pastorat. Vare sig de drivs i offentlig regi eller läggs ut på privata utförare. Den offentligt drivna välfärden styrs idag i hög grad på liknande sätt som den privat drivna med målstyrning. Och båda har samma grundproblem: Att välfärden tilldelas för små resurser i förhållande till löften och ambitioner. Det andra problemet är en tung apparat för utvärdering. För en effektiv styrning måste flera kompletterande metoder brukas.

I välfärden är det svårt att formulera relevanta och utvärderingsbara mål. Än svårare styra är det om utföraren drivs av ett vinstintresse som inte sammanfaller med beställarens mål, dvs god välfärd. Förespråkare för vinstdrift brukar framhålla att den leder till effektivitet och innovation. De brukar bortse från en annan drivkraft:  ett meningsfyllt jobb för angelägna värden, med engagerade, kunniga och professionella anställda och chefer.

Att enbart ha kommunala eller privata icke vinstdrivna utförare är dock inte utan problem. Det fanns skäl till privatiseringarna. Ett var politikers önskan att slippa stå för konsekvenser av nedskärningar, men det fanns även kritik för ineffektivitet, brister i mångfald och innovation. Drift i offentlig regi förutsätter därför stöd till innovation, alternativ och kundanpassning. Liknande problem finns med ideellt drivna verksamheter.

Vinst är ett tydligt kvantifierbart mål för ett företag som kan leda till innovation och påhittighet. En del av denna är produktiv, det kan vara smarta arbets- och organisationsformer. Den andra sidan är påhittighet som handlar om att göra vinst på bekostnad av kvalitet, kringgående av beställarnas styrning, liksom avancerad skatteplanering. Vinstdrivna bolag driver pga. sina mål fram en särdeles kostsam kontrollapparat.

En sålunda framtvingad kontroll riskerar att hämma inte bara innovation utan också det professionella, självständiga ansvaret hos sjuksköterskor, läkare, lärare och andra. Alternativen till försök att tämja vinstdriften är dagens vilda-västern i välfärden med okontrollerad vinstdrift, eller enbart icke-vinstdrivna verksamheter.

Alternativ

Politikens rättsliga förutsättningar att reglera vinst i företag i väldfärdssektorn är stora. Det visar Ardalan Shekarabi i en genomgång för Arena Idé. Mot den bakgrunden skissar Shekarabi tre alternativ.

Jag vill här kort utveckla alternativen utifrån grundsynen att en kraftfull reglering i välfärdssektorn är nödvändig, en grundsyn som vi sett tecken på även i den borgerliga alliansen, bland politiker och närstående media.

  1. Förbud mot vinstutdelning. Den stora fördelen är att man här slipper verksamheter som är vinstdrivna och i stället får sådana som drivs av syftet god välfärd. Därmed minskar risken för försök att kringgå styrning av kvalitet på olika sätt. Om vinsten inte helt förbjuds utan begränsas hamnar man i alternativ 2. Ett vinsttak på ”rimlig nivå” (som direkt sorterar bort de värsta avarterna av vinstdrift) kanske kan förena många som ett inslag i en samlande lösning; begränsningen kan något minska behovet av andra styrformer för kvalitetssärking.
  2. Begränsning av vinstutdelning.   Tillåts vinstuttag av icke oväsentlig storlek kommer vinstdrivna bolag att fortsätta, även om de som bara strävar efter stora, snabba vinster kan väntas lämna branschen. Vinstdrivna bolag kan ha en innovationsförmåga som bidrar till kvalitet. Nackdelarna är den nödvändiga och omfattande kontrollapparat som handlar inte bara om vinstuttag utan även, vid ägarbyten, att hindra eller begränsa tillgodogörande av ackumulerad, outtagen vinst. Här finns en känd uppsjö av metoder att kringgå försök till styrning.
  3.  Krav på verksamhetens kvalitet. I detta alternativ sker ingen direkt reglering av möjligheter till vinstuttag, utan man begränsar sig väsentligen till att ställa höga krav på verksamhetens kvalitet.  Denna behöver följas upp i alla de tre alternativ vi skisserar och i alla slags driftformer, men störst är behovet i vinstdrivna bolag, där motiv och möjligheter till manipulation är störst.

Om man inte avser att förbjuda eller kraftigt begränsa vinstuttag, blir dessa kvalitetskrav det avgörande styrmedlet. Därför är det angeläget att dröja vid innehållet i dessa krav, och då skilja på utfall/output (hur bra är utbildningen, vården osv) och insatser/input (personal, lokaler osv). Vi gör det här helt kort men har för avsikt återkomma.

a. Utfall. Detta handlar om mått på resultatet, dvs hur bra är vårdens, omsorgens respektive skolans resultat. Vi vet att det är synnerligen svårt att formulera fungerande kvantitativa mått på utfallet.

b. Insats. Något enklare är det med kvantitativa mål för sådana insatser som vi vet bidrar till verksamhetens kvalitet. Intressanta generella variabler är personaltäthet, olika kvalifikationer och nivåer, total lönebudget för personal; ändamålsenliga lokaler.

c. Andra krav.   Andra väsentliga krav gäller etablering och tillstånd att driva verksamheter, former för väsentligt utökat inflytande för personal och brukare (och deras anhöriga); meddelarfrihet och offentlighetsprincip; ”öppna böcker” i varje företags/verksamhetsenhets redovisning.

Krav på kvalitet är alltså viktiga under alla omständigheter men särskilt vid helt eller delvis oreglerade möjligheter till vinstuttag. Det är klart att politiker måste formulera smarta krav som leder till kvalitet utan att det blir onödiga låsningar.

Sammanfattningsvis är en möjlighet att förbjuda eller kraftigt begränsa möjligheter till vinstuttag och därmed återföra bolag till icke vinstdrivna former med god välfärd som styrande mål. Väljer man att istället sätta frikostiga gränser för vinst eller inga gränser alls, är vinstdriften grunden. Då måste hela arsenalen av andra kraftfulla styrmöjligheter nyttjas, med åtföljande kostnader.  Tuff styrning krävs, med kvalitetskrav på inte bara de svårmätta resultaten/output utan också insatser av personal, lokaler etc., som samvarierar med kvaliteten. Höga sådana krav gör att rena lycksökare lämnar sektorn och därmed kan kontrollapparaten bli något mindre.

Utmaningen att säkra kvalitet i välfärden är stor. Problemen är komplicerade och ödmjukhet av nöden. Inga alternativ bör förhastat utmönstras och en bredd av åtgärder för kontroll, stöd och utveckling måste tas i anspråk.

——–

Ardalan Shekarabi sammanfattar sin rapport på DN Debatt.  Hela rapporten från Arena Idé finns här. På DN Debatt fördjupas frågan om professionell kunskap, utvärderingsraseri och NPM, New public managment i en intressant artikel.

Okt 14, 2012

Istanbul: hüzün, food and food for thought in media

I spent a week in Istanbul  (mega 15-20 million, I did not know, believed there were some 2-3 million inhabitants) in September-October, a few days before sailing around Marmara, and a few days after. Istanbul is an old beauty in various stages of decay and reconstruction. The decay was especially evident on the Princes islands with beautiful wooden houses sometimes falling apart, seemingly from a horror movie. And besides new supermodern constructions. The atmosphere in Istanbul I found as told by Osman Pamuk: hüzün and that means things like melancholy, sadness, gloom, blues. East meets west, but less east than I had expected.

I stayed first in the Harem area on the Asian/Anatolian side of the Bosphorus, and then  on the European side, in Karaköy in the modern city north of the Golden Horn, close to the Galata bridge. The first four days I visited all the things you must see in the old city south of the Golden Horn, starting with the huge Topkapi palace The three days after sailing were mainly spent in the modern city around Karaköy and the Ishtikal Street with many small and big  fish restaurants, and also kebab places and good street food. Now a focus on food.

One morning i had a delicious breakfast plate with olives, cold meat, cheeses etc— at  Karaköy-Namlı Gurme, a lively place close to the fsh market. For lunch fresh fish (mackerel) in bread at Karaköy close to Galata Bridge and the Bosphorus lively boat traffic to Anatolia, the Asian side.

 

In the steep street from Karaköy up towards Ishtikal street and opposite Galata Tower youwill find a small  fish joint at with excellent food an good value, Furreyya Galata Balikcisi. I had their Balik  dürüm, a wrap with grilled fish and caramelized onions – mmm.  While Fürreyya is at the low price end, Sofyali 9 (also the address) nearby is a little less cheap with also delicious fish. In the old town, close to Sirked railway station (the final stop for the Orient express, from Paris – whose passangers, like Agatha Christie, often stayed in the Perla Palas Hotel), I had lunch at two exceptionally good kebab places, both on Hocapasa Sokak: Kasap Osman abdShezade Erzurum Cag Kebabi each with their specials.
–I found all those restaurants in ”Istanbul Eats. Exploring the culinary backstreets”, with low and medium price eateries. The book is handy but the authors, Ansel Mullins and Yigal Schleifer, also run a  website. The little book helped finding good food at low prices in spots tourists not always find.
–The last afternoon at sunset around 6 pm I followed a recommendation in the same booklet, and went to Akin Balik, a simple fish place behind the fish market west of the Galata bridge. Following the recommendations in the book I had thought of ordering a chowder-like thick fish soup and the a fish sandwich, and a sallad.  I turned out the personnel were not particularly attentive, especially not for single guest, and I was placed at the back of the restaurant and did not see much of the sunset over the Golden horn and the Bosphorus. They had no fish soup. The fish sandwiches were finished. I got a can of beer, and no glass till I asked for it. And the personnell were arguing all the time over where to place new clients. etc. I recommend th book, to find ‘secret’ restaurants, but also that you have a look yourself before ordering – things change also in Istanbul restaurants.

Being single in a restaurant is a good opportunity to read newspapers, before or after the meal. Geopolitcs in Turkey is course interesting, beling close to Syria, the middle east and Russia. Threats of war. And complex relations to EU and the yearly EU evaluation of progress just presented, criticizing most of all lacking human rights

Istanbul’s two ambitious English editions of the major newspapers Today’s Zaman and Hurriyet Daily News give two very different perspectives on politics, Zaman close to today’s government (democratic reforms, conservative and with an islamist tendency, and now perhaps with steps back when it comes to human rights) and Hurriyet close to the traditional, secular Ataturk tendency dominating modern Turkey except the last decade, and with links to the military). It is very fascinating today to read two perspectives on the ongoing trials against earlier alleged military plans of coups, and parliamentary hearings about the role of the press in earlier military actions. In spite of severe limits to the freedom of the press in Turkey today, I find myself thinking that it would be fine if we had in Stockholm serious morning newspapers on to the right as well as to the left, and not as today three conservative ones all supporting the government (Dagens nyheter, Svenska dagbladet, Dagens industri). Sweden has been exceptional in the strength of its  labour movement, and at the same time the weakness of daily left and green media.  But it should of course be added that intellectual freedom is severly limited in Turkey, journalists and authors in jail. And the governing party now openly says it will try and put pressure on media to silence critical voices.

Okt 14, 2012

Filippa Reinfeldt – mediernas gunstling, i VF

I Värmlands Folkblad hade jag härförleden en notis om mediernas ömsinta behandling av makthavaren Filippa Reinfeldt (19 juli 2012).

”Filippa Reinfeldt är en trevlig person och som politiker har hon en fantastisk förmåga att hantera medierna. … Hon har satt en ny standard när det gäller att strategiskt välja i vilka sammanhang hon vill synas”. Läs lite till i VF.

Jul 13, 2012

Makt, myter och motstridigheter: FALF-konferens i Karlstad

Makt, myter och motstridigheter, det är temat för den konferens som Arbetsvetenskap vid Karlstad Universitet och FALF, Forum för arbetslivsforskning ordnar i dagarna tre. Första eftermiddagen inleddes med en rundvandring i det vackra Värmlands museum och därefter inledningstalade Stephen Ackroyd, professor vid University of Lancaster i UK.

Ackroyd gav en bred överblick över utvecklingen i ekonomin och i arbetslivet. Igår var de anställdas strategi  mot exploatering ofta att begränsa arbetsinsatsen, idag tvingas man arbeta stenhårt på gränsen till att bli utbränd. Storföretagen styrs alltmer av aktieägarkrav och finanssektorn växer. Vinstandelen ökar, löneandelen minskar. Inkomstskillnadern blir större, direktörerna får alltmer. Datorstödda informationssystem medger en central koncernkontroll av nyckeindikatorer, som avkastning på kapitalet, lager och försäljning.
Finansialisering av  a l l a   företag betyder att alla enheter, alla individer ska ge vinst. Oviktigt hur, bara indikatorerna nås. Företagen kräver mer av våra sociala jag, mer av vårt engagemang i ”gränslösa” jobb. Det kan leda till mycket långa arbetsdagar, ‘överarbete’ och utbrändhet.

De skandinaviska länderna utmärks av att de rankas högt bland världens länder vad gäller såväl rikedom och inkomst som sociala förhållanden; de är stabila och säkra länder. Och det beror på nationell politik, på investeringar i både mänskligt och industriellt kapital. Finansialiseringen har inte gått alls så längt som i Storbritannien och USA, världens finansiella centra.

Men även Sverige förändras. Svenska Dagbladet visade för en tid sen att Stockholmsbörsen nu inte domineras av industriföretag som Astra och Ericsson, utan av bank och finans.
Historiskt sett har centra för världens ekonomiska utveckling varit Venedig, Nederländerna, Storbritannien, USA och nu Kina. Ett nytt centrums uppgång börjar med tillverkningsindustri och slutar med finanskapitlets dominans. Kina är idag världens verkstad, som en gång Scotland och Glasgow var. Kinas finansiella styrka växer, men Kina är inte ett demokratiskt land! Den geopolitiska utvecklingen oroar.

Kan de skandinaviska länderna fortsätta som undantag? Kanske. Stephen Ackroyds slutsats och uppmaning var. Ta vara på det värdefulla i de skandinaviska länderna. Den unika föreningen av både social och ekonomisk framgång. Samarbeta nära. ”Ni borde vara ett land, som med kraft kan försvara er effektiva och jämlika välfärdsmodell”

Jun 12, 2012

Sveriges unika samhällskontrakt på spel

Moderaterna fortsätter på den inslagna vägen av att revidera historien. När verkligheten är att man är på god väg att slå undan benen för den svenska modellen. Det skriver organisationsforskaren Åke Sandberg.

Per Schlingmann och moderaterna målar upp en hallelujabild av dagens Sverige. Nu senast påpassligt på nationaldagen i SvD. Allt är bra. Landet är i stort sett bäst i världen på de flesta områden. Och framför allt: Sverige kombinerar två dimensioner som många menat vara svårförenliga. Å ena sidan välfärd, trygghet, små inkomstskillnader, jämställdhet, sammanhållning och ekologisk hållbarhet. Å andra sidan ekonomisk tillväxt, kreativitet och omställningsförmåga.

Dessutom förenas individernas unikt höga grad av autonomi med en stark välfärdsstat som inte hindrar individernas utveckling utan tvärtom har skapat förutsättningarna. I ett sådant samhälle har människor hög tillit till varandra och det bidrar till effektivitet.

Artikeln fortsätter i  Dagens Arena ….

Jun 2, 2012

”Privatiseringarna behöver utvärderas” – version på nätet

Den 26 maj 2012 publicerade Fria tidningen på papper min artikel om vinster i välfärden, pragmatism och kunskap. Igår, fredag 1 juni, lades artikeln ut på Fria tidningars webb:

Mycket är anmärkningsvärt med privatiseringarna i välfärden, kanske mest att denna revolution drevs igenom utan föregående beredning: utan undersökningar av nuläge, alternativ och bedömda konsekvenser. Och nu när vi ser resultat, som med förlov sagt inte är odelat fördelaktiga, fortsätter revolutionen och, än mer anmärkningsvärt, utan utvärdering, omprövning och förändringar i strategin.

Visst finns fläckvisa goda utvärderingar och kunskapsöversikter, som till exempel SNS rapport Konkurrensens konsekvenser. Den visar att privatiseringarna inte hade de positiva effekter på kvalitet och effektivitet som revolutionärerna utlovat, och att kunskapsläget är dåligt: vi vet inte.

Undersökningar av helheten av privatiseringar i välfärden, i skola, vård, omsorg, apotek behövs nu som underlag för samlade ställningstaganden.

fortsättning i Fria tidningen …

Maj 28, 2012

Arbetarrörelsen behöver väl förankrade tankesmedjor

I en artikel i Dala-Demokraten diskuterar jag tankesmedjor och studiecirklar

Artikeln finns nu på tidningens hemsida, sedan den 25 maj 2012.

I en pragmatisk politik behövs självrannsakan  och nytänkande. När en reform inte fungerar gör man annorlunda. Som grund för omprövning behövs utvärdering och kunskap i gränsen mellan forskning och politik. Den borgerliga sidan dominerar bland tankesmedjor, men de progressiva folkrörelserna har en unik styrka: lokala studiecirklar som  kan samspela i nätverk med tankesmedjor på nationell nivå. Det kan bli väl förankrade tankesmedjor med en unik styrka. Men resurser behövs för att matcha Timbro och andra.

Vad är egentligen en tankesmedja? Kan vi lite på deras resultat? Produceras  kunskap eller ideologi och propaganda?

Ordet tankesmedja må vara relativt nytt, men verksamheten och frågorna är inte nya. Inom försvaret fanns  ’think tanks’ på 60-talet.  Tankesmedjor försöker knyta samman praktik, politik och forskning. Kunskapen ska bli användbar i praktiken, i beslutsfattandet, men numera handlar det i hög grad om att fånga och påverka opinioner.

forts i Dala-demokraten…

 

Maj 26, 2012

Unik styrka: Tankesmedjor i samspel med studiecirklar

Standsatt på en ö har jag inte kunnat se om artikeln nedan som planerat kommit i dagens Dala-Demokraten, lördagen den 26 maj 2012. Vad jag ser är att den ännu inte lagts ut i DD:s nätupplaga. Jag lägger därför ut den här tills vidare. I samband med publiceringen här har jag gjort några smärre ändringar i texten:

I en pragmatisk politik behövs självrannsakan  och nytänkande. När en reform inte fungerar gör man annorlunda. Som grund för omprövning behövs utvärdering och kunskap i gränsen mellan forskning och politik.Den borgerliga sidan dominerar bland tankesmedjor, men de progressiva folkrörelserna har en unik styrka: lokala studiecirklar som  kan samspela i nätverk med tankesmedjor på nationell nivå. Det kan bli väl förankrade tankesmedjor med en unik styrka. Men resurser behövs för att matcha Timbro och andra.

Vad är egentligen en tankesmedja? Kan vi lite på deras resultat? Produceras  kunskap eller ideologi och propaganda?

Ordet tankesmedja må vara relativt nytt, men verksamheten och frågorna är inte nya. Inom försvaret fanns  ’think tanks’ på 60-talet.  Tankesmedjor försöker knyta samman praktik, politik och forskning. Kunskapen ska bli användbar i praktiken, i beslutsfattandet, men numera handlar det i hög grad om att fånga och påverka opinioner.

En bakgrund är att arbetsmarknadens organisationer och politiska partier har nedrustat sin samhällsanalys, men ibland stärkt opinionsstudier och kommunikation. Det offentliga utredningsväsendet, SOU, med tung representation för forskning, partier och organisationer har även det rustats ner, medan s.k. kommunikationsavdelningar byggs ut. Sektorforskningsinstitut som bl.a. Arbetslivsinstituet har lagts ner (av den första regeringen Reinfeldt).

Samtidigt styrs universitetsforskning alltmer utifrån inomvetenskapliga krav och popularisering tillmäts minskande betydelse och närmast negativt meritvärde.

Markus Uvell, VD för näringslivets Timbro, menade i en diskussion nyligen på tankesmedjan Sektor3 att de politiska partierna blivit alltmer av kampanjorganisationer. En titt på partiers lokala närvaro på nätet tycks bekräfta detta.  Strömlinjeformade uttalanden och kampanjer verkar stå högt i kurs, öppet kunskapssökande, meningsbrytningar och alternativanalys som grund för vägval lågt i kurs.

Den utvecklingen är bekymmersam särskilt för organisationer som vill vara levande rörelser med aktiva medlemmar. Men här finns en möjlighet att utveckla fritt sökande efter kunskap och alternativ i lokalt liv och arbete i studiecirkelns form.

Vid seminariet deltog utöver Timbro även progressiva Arena Idé, gröna-liberala Fores och SNS (Studieförbundet näringsliv och samhälle). Alla framhöll att man bygger på god och empirisk forskning, är oberoende av finansiären, och har öppna mandat att pröva olika synsätt, och presentera oväntade lösningar – men att man samtidigt i val av frågeställningar och perspektiv är i samklang med uppdragsgivaren.

SNS tf VD Pernilla Klein ville dock inte instämma fullt ut. Hon ser SNS som en mötesplats för oberoende forskare som möter samhället; SNS skulle inte ha något eget perspektiv. Boa Ruthström är tveksam till möjligheten av detta, och för honom är Arena Idé tydligt en center-vänster tankesmedja, vilket inte hindrar att den är en mötesplats, som ger näring åt nytänkande.

I slutrundan uppmanade Markus Uvell LO att satsa massivt på en kvalificerad tankesmedja. Timbro har 300 mkr från näringslivet i en stiftelse. Stiftarna har inget med den löpande verksamheten att göra. Uvell hoppades LO skulle göra sammalunda, och satsa 300 mkr eller mer, och det skulle, menade han, bli en farlig aktör för Timbro, men välkommen för kvaliteten i samhällsdebatten.

För LO borde arbetsorganisation och arbetsmarknad vara centralt, liksom ekonomisk politik och innovation. Ja, nytänkta arbetsorganisatoriska former, och innovativt klimat i arbetsorganisationer borde vara centrala i en bred innovationspolitik. Men även allmänpolitiska frågor som vinstdrivna bolag i välfärden, och hur de påverkar kvalitet och arbetsförhållanden i välfärden behöver man tänka till om.

För en pragmatisk politik är det naturligt att i komplicerade frågor skaffa sig gedigen kunskap och på den grunden välja linje. Reformer som inte fungerar leder till självrannsakan och man gör annorlunda. Starka smedjor behövs som motvikt till dem som dominerar idag. Och i kunskapandets och politikens näringskedjor behövs också i grunden en återuppbyggd arbetslivsforskning, och i det offentliga samtalet stärkta medier för en större mångfald och därmed kvalitet.

Särskilt farliga för näringslivets Timbro skulle en eller flera sådana fritänkande smedjor bli om de nyttjade folkrörelsers unika styrka och samspelade med studiecirklar som undersöker lokala förhållanden och möjliga alternativ. Det skulle ge en förankring och tyngd som tankesmedjors skrifter och utspel ibland saknar.

Åke Sandberg

Maj 26, 2012

Privatiseringar behöver utvärderas!

Publicerat i Fria Tidningen lördag 26 maj 2012. I papperstidningen. Lär väl komma på nätet snart, här: http://www.fria.nu/opinion/debatt


Privatiseringarna av välfärden har skett utan förberedelser och utan utvärderingar. Om de första stegen på privatiseringens väg togs i god tro tas fortsatta steg med berått mod av en regering som är förblindad av sin marknadsliberala dogmatism, skriver Åke Sandberg.

Mycket är anmärkningsvärt med privatiseringarna i välfärden, kanske mest att denna revolution drevs igenom utan föregående beredning: utan undersökningar av nuläge, alternativ och bedömda konsekvenser. Och nu när vi ser resultat, som med förlov sagt inte är odelat fördelaktiga, fortsätter revolutionen och, än mer anmärkningsvärt, utan utvärdering, omprövning och förändringar i strategin.

Visst finns fläckvisa goda utvärderingar och kunskapsöversikter, som till exempel SNS rapport Konkurrensens konsekvenser. Den visar att privatiseringarna inte hade de positiva effekter på kvalitet och effektivitet som revolutionärerna utlovat, och att kunskapsläget är dåligt: vi vet inte.

Undersökningar av helheten av privatiseringar i välfärden, i skola, vård, omsorg, apotek behövs nu som underlag för samlade ställningstaganden.

För Miljöpartiet och Socialdemokraterna borde det vara en självklarhet med självrannsakan. De har båda på olika sätt genom åren medverkat till valfrihet i välfärden och i privatiseringsprocesser. Men i dag hyser båda tveksamheter särskilt till konsekvenserna av vinstdrivna bolag. Idén med privatiseringarna var att personalkooperativ och stiftelser med eldsjälar skulle ta över lokalt, istället gjorde internationella koncerner och riskkapitalbolag stora vinster, som plockats ut i skatteparadis.

Med en pragmatisk erfarenhetsbaserad ansats vill man ha ett bra underlag för beslut. Och i väntan på det skyndar man långsamt, skapar rådrum. Socialdemokrater ger ‘dubbla budskap’ – ja till vinst men inga skattepengar i ägarnas fickor. Miljöpartister i Stockholms län vill ha stopp för privatiseringar och vårdval tills seriösa utvärderingar genomförts.

För dessa pragmatiska partier är det väsentligt med kunskapsöversikter och utvärderingar så att de kan ta välgrundad ställning. Görs inga utvärderingar kan beslut komma att tas inte på basis av kunskap utan tillfälliga opinioner. Pragmatismen kan urarta till opportunism. Välfärdsfrågorna är för viktiga för att avgöras på det sättet.

Om de första stegen på privatiseringens väg togs i god tro och med fromma förhoppningar tas fortsatta steg i dag med berått mod av en regering som gärna vill framställa sig som pragmatisk, men är förblindad av sin marknadsliberala dogmatism.

Vad har styrt förändringarna i offentligt finansierade verksamheter, både i offentlig och privat regi? Bakgrunden är ekonomiska kriser, globalisering och ett tryck mot reduktion av skatter. På ideologiplanet har en nyliberal agenda rått, med oreglerade marknader och privatisering till vinstdrivna bolag som problems lösning.

En annan metod har varit decentralisering till kommuner och till lägre nivåer i myndigheter, med bibehållen offentlig drift. I båda fallen har nya managementmetoder för målstyrning och kostnadsminskning kommit till användning, som köp-säljmodeller, internprissättning, ”lean production” och TQM, total quality management, alla hämtade från näringslivet. Lockelsen är stor eftersom de högsta nivåerna, till synes, kan avhända sig ansvaret för verksamhetens faktiska drift. På detta sätt har politiker sluppit ta ansvar för effekten av nedskärningar.

Men politikerna får då andra problem. De decentraliserade utförarna är svåra att få att verka för verksamhetsmålen. Mjuka kvalitetsmål är svåra att följa upp. Det driver fram kontrollapparater som blir egna kostsamma byråkratier av jurister och civilekonomer. De professionella, lärare och vårdpersonal, hamnar på undantag.

Missförhållanden blir till sist så stora att politikerna kan tvingas att ta sitt ansvar. Vill de det? Finns det i så fall beprövade alternativ till målstyrda vinstdrivna bolag?

Ett är att förbjuda vinstdrivna bolag och återgå till enbart offentlig regi och icke vinstdrivna stiftelser och kooperativ. För att säkra mångfald och valfrihet behöver förutsättningarna för icke-vinstdrivna stiftelser förbättras, vad gäller finansiering, beskattning och till exempel riktade projektanslag.

Ett annat alternativ är att tillåta vinstdrivna bolag, men med riktade lagar begränsa vinstuttag. Företagens skattejurister finner dock sätt att kringgå försöken , så åter är risken för en kontrollbyråkrati stor.

En möjlighet är att formulera krav inte på resultatet utan krav på insatser och resurser som bedöms bidra till god kvalitet och effektivitet: bemanning, utbildningsnivå, tid för kompetensutveckling på arbetstid, skolbibliotek och så vidare. Det var så man i stor utsträckning styrde före målstyrningen. Det kritiserades då som en hämsko på innovation och nya sätt att driva verksamheter.
Dagens välfärd behöver kartläggas och analyseras i dessa olika dimensioner, alternativ konstrueras och jämföras och politik läggas fast. Här duger inte fortsatt tvekan och tövan. Låt välfärdspolitiken möta verkligheten. Det är dags för pragmatiskt grundade men tydliga vägval i välfärdspolitiken.

Åke Sandberg
www.akesandberg.se

PS. Eftertankar. Mitt förslag är att påskynda tydliga beslut och vägval grundade i tillgänglig kunskap. Inte att begrava ambivalens och otydlighet i långbänkar i form av utredningar utan slut. Utvärdera idag, besluta i morgon

Menar att det är viktigt att de i vårdvinstfrågan öppna och pragmatiska partierna, S och MP, tar sig samman, utvärderar och blir tydliga. Pragmatism och ‘dubbla budskap’ kan leda till handlingsförlamning. Politiker som inte kan bestämma sig hamnar i suddighet, självmotsägelser, konstruerar ibland omöjliga ‘medelvägar’ (ex ska och måste vinstdrivna bolag göra max vinst, inte lite lagom; aktiebolagens logik kräver det). 

Pragmatism får inte rättfärdiga tankeoreda och velighet. Pragmatism innebär att lära av erfarenheten, och att på goda empiriska grunder ta tydlig ställning,  Utvärdera alternativa organisationsformer, inse att olika institutionella arrangemang följer olika logiker, som man inte kan blunda för, och inte blanda hur som helst.

Utvärdera idag, tydligt beslut i morgon.

Maj 25, 2012

Arbetsorganisatorisk innovation och forskning

I Värmlands Folkblad torsdag 25 maj skriver jag bl.a. så här:

Med stor arbetslöshet försvagas omvandlingsstrycket i arbetslivet. Det är då alltför lätt att finna arbetssökande även till jobb som kräver lite kunskap. Med en lägre arbetslöshet stärks trycket på utvecklande arbeten genom innovation i arbetets organisation.

Det är belagt i forskning och det har framhållits av till exempel legendariske Volvo-vd:n Pehr G. Gyllenhammar och fackföreningsekonomen Rudolf Meidner. På detta sätt förutsätter arbetsmarknadspolitiken för sysselsättning och arbetslivspolitiken för hållbara arbeten varandra.

I en innovationspolitik värd namnet är arbetsorganisatorisk innovation och forskning en omistlig del tillsammans med innovation i produkter och tjänster och en arbetsmarknadspolitik inriktad på utveckling av kompetens. En nystart för arbetslivsforskningen kan igen föra Sverige till fronten i denna utveckling.

Läs hela artikeln på VF här.

Select language

Meta

    Log In