Nyckeln till framgång: Arbetets organisation


Bildresultat för unt uppsala nya tidning logotyp
I UNT den 19 januari 2016 skriver Jan Ch Karlsson, Gerd Lindgren och undertecknad om Fortes utvärdering av arbetsorganisationsforskning, ledningens inriktning och marginaliseringen av en samhällsvetenskaplig forskning om arbete, inflytande och organisation.

I UNT publicerades den 23 januari en replik från Fortes ledning. Vi svarar i en slutreplik idag den 31 januari. Vi hoppas förstås på en fortsatt diskussion om de frågor vi tar upp. I UNT, eller Dagens Arbete, som också publicerat en bearbetad version av artikeln. Kanske i en facebookgrupp som Högskoleläckan, hos Forum för arbetslivsforskning eller i andra medier och fora.

Vår första artikel inleds: ”Arbetets organisation är en nyckel för att möta utmaningar i svensk ekonomi. Här har samhällsforskningen bidrag att ge, men en aktuell utredning missar målet.
• Arbetslösheten är fortsatt hög, särskilt bland utlandsfödda och unga som tvingas gå mellan korta jobb
• Ohälsotalet är högt, ojämlikt fördelat och i växande grad orsakat av organisatoriska förhållanden på arbetsplatserna.
Vilka är lösningarna?”

Den frågan diskuterar vi i artikeln, som avslutas: ”Det krävs en tydlig finansiär – under arbetsmarknadsdepartementet, men även närings- och utbildningsdepartementen – som tillförs resurser från Forte (som prioriterar inomvetenskapliga kriterier och medicin, vård och hälsa) samt från Vinnova (som stödjer tillämpad forskning, men fokuserar affärsmässig innovation). Varken Vinnova eller Forte har förmått stödja en samtidigt vetenskapligt kvalitativ och arbetsplatsrelevant samhällsforskning.
Forskning om arbetsorganisation har skurits ned, samtidigt som arbetslivets och ekonomins problem i ökande utsträckning bestäms av arbetets organisation. För att Sverige ska återta sin internationellt ledande position krävs riktad finansiering och institutioner för arbetslivsvetenskap med målen att stärka jobbkvalitet, innovation och konkurrenskraft.”

UNT 19-01-2016 Debattsidan Forte

Fortes ledning skrev på unt.se en replik på med rubriken ”Missförstånd om Forterapport” (23 januari)

Vår slutreplik i UNT .se den 31 januari:  ”Radikal nyinriktning behövs”:
”Fortes ledning ser inte de skevheter och problem som samhällsvetare påpekar, skriver Gerd Lindgren, Jan Ch Karlsson och Åke Sandberg i slutreplik till Peter Allebeck och Ewa Ställdal.”
I vår replik refererar vi till det upprop bland samhällsvetare som startade bland nationalekonomer vid Stockholms universitet. Uppropet har fick snabbt mer än ett hundra underskrifter och uttrycker oro över att samhällsvetenskapliga discipliner får svag representation i Forte:s styrelse.

Här är UPPROPET från från forskare angående forskarrepresentanter i Forte styrelse; finns även här.

I Dagens Arbete  publicerades den 29 januari bearbetad version av vår första artikeln under rubriken  ”Arbetlöshet kan organiseras bort”
”Arbetets organisation är avgörande för att hantera utmaningar i svensk ekonomi. Här har samhällsforskning viktiga bidrag att ge, men en aktuell utredning missar målet.”
 

Värden i välfärden – recension i A&A

A -A omslag

Så glad för professor Gunnela Westlanders kunniga och välskrivna recension av Värden i välfärden, min rapport  om styrning och organisering i välfärden, efter New Public Management (NPM).

Recensionen publicerades i Arbetsmarknad & Arbetsliv (A&A) nr 3, 2015. Recensionen granskar förstås min framställning, men den ger också en utmärkt sammanfattning av rapporten.

Det är angeläget fortsätta intressera sig för välfärdens utveckling. Nästa år (hösten 2016)  kommer Illmar Reepalus utredning om vinster i välfärden, och på departementet pågår Ardalan Shekarabis utredning om just styrning efter NPM.

Här finns rapporten, i den reviderade upplagan från juni 2014, på Arena idé.

Video från seminariet där rapporten presenterades på ABF-huset, och  mer om rapportens tema finns i länken.

 

ABF 1 sept 2014 Makten... Gunnela Westlander och Åke Sandberg Kenneth A foto
I samspråk med Gunnela Westlander vid ett seminarium hösten 2014 om ”Makten och ledningen i arbetslivet”, också på ABF-huset på Sveavägen.

 

Cyklopen på DN om vinststyrd välfärd

Min artikel i Värmlands Folkblad den 5  juni 2015

Debatt.  Vinster i välfärden – var skulle vi vara dem förutan, frågade sig ledarskribenten i Dagens Nyheter förra veckan (27/5).

För att visa vinstdriftens välsignelse framhålls att Skanska som bygger Nya Karolinska är vinstdrivet, liksom privata tandläkare. Andra argument är lika oskarpa och närmast ovärdiga med försök till ”human touch”. S- kongress pågick, då blir det ”lilla valrörelsen” på DN:s ledarsida och mycket är tillåtet.

Vinstens välsignelse brukar framhållas av Svenskt Näringsliv och Riskkapitalföreningen. Ofta argumenteras det i tre absurda led: Jaha, de vill förbjuda vinstuttag i välfärden, i skolor och vård. Men då måste väl också vinstdrivna bolag som bygger skolor och sjukhus förbjudas? Och i nästa steg allt vinstdrivet företagande. DDR nästa!

Det tredje ledet besvaras bäst genom att ta sig för pannan. Mellan de två första leden är skillnaden väl utforskad. Att det är olämpligt att privatisera drift av sjukhus och skolor visade Donahue i en bok på SNS för ett kvartssekel sedan, och det har styrkts i forskningen sedan dess. Byggnation och annat tekniskt är det lämpligare att lägga ut och privatisera – där klarar en att upprätta fungerande kontrakt.

DN finner det närmast löjligt att hävda att vinstintresset påverkar incitamentsstrukturen vilket går ut över kvalitet etcetera. Men att introducera vinstintresse är att premiera ett tydligt, mätbart mål som påverkar hela verksamheten och enligt lag i aktiebolag är överordnat andra mål som kvalitet.

Det är förvånande att DN lyfter fram Nya Karolinska som föredömligt med dess överskridna budgetar och ifrågasatta skatteupplägg. Förvånande är också exemplet tandläkarna. Det brukar framhållas som en vårdverksamhet som är relativt enkel att styra med den sorts kvantitativa mått som är en förutsättning för marknadisering och köp-säljsystem. När detta, enligt bland andra Riksrevisionen, inte fungerar som avsett talar inte mycket för att det skulle fungera i mer komplexa och långvariga vård- och utbildningsrelationer.

När sakargumenten är svaga har DN lyckats finna en gammal ledare med ”human touch” i Dalarnas tidningar, skriven av PR-konsulten Martin Borgs med uppdrag för moderaterna:

” ’Grattis till överlevnaden, älskade pappa’. Så stod det på ett kort jag fick i måndags. Vi firade att det var exakt tio år sedan jag kom hem från sjukhuset efter sex månaders cellgiftsbehandling.” Så inleds ledaren. Och tillfrisknandet är en seger som både Borgs och svensk offentligt driven vård ska gratuleras till.

Men Borgs och DN:s sätt att använda berättelsen för att rättfärdiga vinstuttag i välfärden är manipulativt och ovärdigt.

DN citerar: ”Apparaten som gjorde det möjligt att skiktröntga min kropp. Manicken under huden som cellgifterna sprutades in genom. Sprutorna som stacks in i ryggmärg och benmärg. Framtagna på vinstdrivande företag, av människor av kött och blod.” – Chefernas och aktieägarnas vinster, avslutar Borgs, ”blev också min och min familjs”.

Men nu var ju vården Borgs fick bekostad av skattemedel och gavs i offentlig regi. Och vinstdrivna bolag inom tillverkning av läkemedel och medicinsk teknik är nog ifrågasatta bara i Borgs och DN-skribentens enögda marknadsdogmatiska dröm.

Med en mer välgrundad och mångsidig syn är det, som civilminister Ardalan Shekarabi framhöll i en intervju ”skillnad på barn och betong”, på att driva en förskola och att bygga den. Att i köp-säljsystem skriva kontrakt som styr verksamheten är kvalitativt svårare än att styra ett bygge. Särskilt svårt om incitament och ersättningar domineras av vinstdrift.

Vinstdrift är den kraftfullaste av styrformer och därför vore det lämpligt att Shekarabis utredning om andra styrformer efter NPM och Ilmar Reepalus om vinstdrift kopplas nära samman. Gör de inte det kan båda bli tandlösa.

Åke Sandberg

ekonom och sociolog, prof.em

Värmlands Folkblad
Publicerad: 2015-06-05 09:11

Sysslolösa jourläkare i SLL

SLL:s jourläkare sitter i stort sett sysslolösa. Privata bolaget Curera får 24 milj kr för att mesta av tiden sitta och vänta. I DNs exempel idag, jobb två timmar av femton. Pinsamt. 2.000 hembesök gjordes jämfört med miniminvå som satts till 6.000. SLL ska bli effektivare på att nytjja jourbilarna säger man, beställa mer. Bra.. kanske, om det behövs fler besök.
Men det finns ytterligare ett sätt, som är väl beprövat i all annan verksamhet: De anställda får bredare arbetsuppgifter så att om en uppgift inte kräver en insats så har man annat att ta itu med. I snabbköpet t.ex.: Om det är tomt i kassan så blir jobbet att packa upp varor.
Läkaren som sitter sysslolös hemma i tretton-fjorton timmar och gör två hembesök på totalt max två timmar – vad kan hen göra i ett bredare jobb? Ja, utan att jag kan branschen kanske
– vara uppkopplad till ett telefonrådgivningssystem och ge råd till sjuka?
– sitta och vänta på en mottagning av något slag och där göra lite nytta, kanske t o m ta emot patienter, men vara beredd ge sig ut på uppdrag när det påkallas?
– osv
Så snäva jobb som SLL:s jourläkare verkar ha är rena stenåldern. Sen femtio år kallas alternativet i organiationslitteraturen arbetsutvidning. Det fungerar Pröva det!

Var ligger ansvaret för slöseriet?
Fel på flera händer menar jag.

– Inkompetent upphandling från SLL. 
– I grunden: privatiseringar skapar olycklig suboptimering – varför inte driva i egen regi, integrerat i SLL:s egen verksamhet, med flexiblare/ bredare arbetsuppgifter.
– Ansvariga för arbetsorganisation och ledning inom SLL: varför så snäva arbetsuppgifter – 1800-talsmässig arbetsorganisation
– Det smarta företaget som plockar ut 24 mkr utan mycket ansträngning; deras mål är vinst så med slapp upphandling och dålig organisation i SLL kan de sitta nöjda; etiken i Ab är shareholder value, i samklang med lagens bokstav
– Läkarna som länge rullat tummarna och inte slagit larm – etiken? Det är bra att jourläkaren Anders Flood nu sägerifrån, men alla andra, länge…

http://www.dn.se/sthlm/landstinget-lovar-stoppa-sloseriet/

Dags att balansera ”Dagens Samhälle”!

Jag är inte ensam att ha kritiserat SKL:s tidning Dagens Samhälle för att under nuvarande chefred. Mats Edman ha blivit en hårdvinklad tidning på högerkanten, där han och redaktionen driver sitt personliga tyckande i både krönikor och reportage. Nu med en ny röd-grön majoritet är det läge för en ny inriktning på tidningen, en allsidig och balanserad kvalitetstidning som speglar hela dagens samhälle, och ger rimligt utrymme för olika perspektiv. En sådan omgörning är angelägen. Däremot bör tidningens pigga form bibehållas, där har Edman gjort ett bra jobb.

I Dagens Arena kritiseras Dagens Samhälle och dess chefredaktör för att ha en politisk agenda åt högerhållet, både i opinionsmaterial och nyhetsmaterial. Läs de kritiska röd-gröna kommentarerna av politikerna Ilmar Reepalu (S), Emil Broberg (V) och Karolina Skog (MP).

Tillagt 4 feb 2015: Chefred. Edman har nu engagerat en (1) ny kolumnist, som faktiskt ligger klart till vänster om den socialdemokrat på högerflanken som väl tidigare utgjorde vänstern bland krönikörerna. Att Edman därmed anser sig ha nått balans i krönikörsuppsättnignen säger en del om var hans ’mitten’ ligger. Mer om detta aktualiserat och vidare utvecklat  i min tidigare bloggpost.

Uppdatering 17 april 2015.
Edman fortsätter använda Dagens Samhälle som plattform för sitt korståg mot vinstbegränsning och för vinstdrivna bolag i välfärden. Hans argument denna gång. Många landets stora bolag finns i (den skattefinansierade) välfärdssektorn. Och de ’räddar’ Sverige när industrin går nedåt.
MEN: Alternativet att icke-vinstdrivna företag, kooperativ, idéburet och offentligt sköter detta och ’fyller tomrummet’ – det ser han inte in ensidighet. Vinstdriften är för Edman det viktiga, inte verksamheten. Det genomskådar förstås Reepalu. Liksom att det vinstdrivna bolagens alla intäkter och vinster utgörs av skattemedel.
Nu rekryterar Edman f ö en ledarskribent från SvD som ny debattredaktör!
Ska bli spännande se vad utredaren av ’vinster i välfärden’, Ilmar Reepalu (S) kommer fram till, liksom vad rödgröna i SKL tänker om: Hur få en Dagens Samhälle som är balanserad, självständig och av hög kvalitet?
Fråga till Lena Micko (S), Emil Broberg (V) och Karolina Skog (MP) m fl.

Se mer om min tidigare kritik och Edmans svar (fulla av invektiv, men få argument), i min tidigare bloggpost här.

Värden och styrning i välfärden efter NPM

Här har jag ställt samman länkar till några kommentarer under hösten till frågan om välfärdens organisering. Om möjliga former för styrning efter NPM (New public management) och efter dominans för vinstdrivna bolag i välfärden.
Då finns utrymme för primärt kvalitetsmotiverade aktörer, styrda av välfärdsvärden, idéburet, kooperativt och en förnyad offentlig drift, och med stor roll för yrkeskunskap och brukarinflytande.

 

1.
http://www.akesandberg.se/om-valfardens-organisering/

2.
http://www.akesandberg.se/driftformer-management-och-kvalitet-valfarden/

3.
Min rapport ”Värden i välfärden” i reviderad upplaga, juni 2014
Rättelseblad för den som har den tryckta rapporten

4.
En bisak, men inte helt oviktig: Tidningen Dagens Samhälles obalans

 

Dagens samhälle allsidigt speglat i ”Dagens Samhälle”?

Bildresultat för dagens samhälle logotyp     

Låt mig först säga: Stort grattis till Dagens Samhälles redaktion att ha lyckats så väl med upplagan, inte minst i pappersformatet.  Till det har säkert bidragit både den spänstiga journalistiken, inriktningen på det relativt stabila affärssegmentet (beslutsfattare, företagsledare och kommunpolitiker,  i det kommunal&välfärdsindustriella komplexet) och, som chefredaktör Mats Edman framhållit, även den svaga konkurrensen.

Dagens samhälle allsidigt speglat i ”Dagens Samhälle” (DS)? Det är temat i några artiklar där jag presenterat en kritik av Dagens Samhälles bevakning av välfärdssektorn, av frågan om driftformer. Min sammanställning här är föranledd av en diskussion initierad på facebook av DS debattredaktör Andreas Henriksson med anledning av DS upplageframgångar. I tråden hyllas tidningen, men där reses också krav på en allsidigare och kritiskt granskande journalistik och Henriksson förefaller positiv till önskemålen. Kanske stärkt av upplageframgången och inspirerad till visst omtänkande av alliansens svagare ställning i många av Sveriges kommuner.

Jag skrev  i Medievärlden en genomgång av ett par exempel som verkar relativt väl spegla tendensen i tidningens bevakning av välfärdens driftformer – för att uttala sig mer säkert om representativiteten skulle en stor undersökning behöva göras. Det de valda exemplen visar  är dock illa nog, hårt vinklad journalistik  i en väsentlig samhällsfråga som dessutom verkar vara Dagens Samhälles hjärtefråga. DS hade först accepterat publicering, men sedan grep Edman personligen in och refuserade. Efter publiceringen i Medievärlden skrev Edman tillmälen och otidigheter på Facebook. I en artikel i Resumé  diskuterar jag därefter Edmans bemötande och denne kommenterar (med fortsatta invektiv)  i en intervju i Dagens Opinion, som jag bemöter i en slutreplik i samma blad. – Se även en aktuell  kommentarnederst i posten här, med anledning av den nya röd-gröna majoriteten i Sveriges kommuner och landsting, SKL, som äger tidningen.

I en senare artikel diskuterade jag socialdemokratins politik för välfärdssektorn. Där fanns en passant en kritisk kommentar om DS obalanserade journalistik, men DS debattredaktör sa sig vilja publicera om jag strök en mening. Det gjorde jag, men sedan kom inget svar – kan det ha berott på att en kvarstående sakupplysning om DS styrelseordförandes ledande roll i Moderaterna var redaktionen misshaglig? Tidningen Etc publicerade artikeln. (I Dagens ETC skriver f ö Kajsa Ekis Ekman om ”Dagens Samhälle: Riskkapitalisternas bästa vän och ett journalistiskt haveri”)

DS honnörsord verkar vara balanserad. Chefredaktören förefaller dock långt därifrån i sina utfall, och i tidningen som helhet är i vart fall i behandlingen av välfärdssektorn obalanserad och inte allsidig. – Tidningen är formellt oberoende men verkar i hög grad i samklang men den majoritet som länge rått inom SKL.  Föga har setts av kritisk granskning av SKLs verksamhet – det brukar annars ses som en indikation på organisationspressens faktiska oberoende.

Jag tillåter mig citera Torsten Kindtröm i DS debattredaktörs offentliga facebooktråd idag (10 okt): ”Det lustiga var att i tioårsjubileumstexten i DS påstods att tidningens självständighet gentemot ägaren var a och o. En tidning som aldrig under nuvarande regim varit i närheten av att våga granska SKL- en ytterst märklig halvreviderad semimyndighet som döljer hur många granskningsbara skräphögar som helst.
 Självständig – no way!”  Jag har själv i en av mina artiklar fört fram en liknande synpunkt om oberoende och allsidighet.

Det är därför  uppmuntrande att  Andreas Henriksson säger att redaktionen nu överväger satsning på kritiska granskningar av SKL – välkommet om kritik tas på allvar och leder till förändring. AH tar också positivt upp en annan läsares, Nicke Bremer, önskan om mer fördjupning, bidrag av forskare etc. Däremot kommenteras inte fleras önskan om fler/andra krönikörer – trots förnyelse finns där en bias idag. Detsamma kan sägas om forskarmedverkan – forskare har t ex mycket olika syn på DS hjärtefråga: Vinster i välfärden. Så även där är urvalet avgörande för om det blir en kritisk, allsidig och oberoende journalistik.  Låt oss hoppas att det ändrade politiska landskapet blåser in lite frisk luft av journalistisk oförvägenhet och allsidighet i Dagens Samhälle. Då har skiftet i majoriteter i vart fall fört en god sak med sig.

Texten ovan publicerad 10 okt 2014, reviderad 16 januari 2015, samt tillägg här:
Läs Dagens Arena om ny röd-grön majoritet i SKL och Reepalus kritik av Dagens Samhälle. Jag delar hans syn att DS ofta är välgjord, men även att den bör bli balanserad och allsidig, inte ensidigt högerorienterad som idag. Debattörer på DS facebooksida talar gärna om att då blir det Pravda. Nej tvärtom, nuvarande ’högerpravda’ – för att ansluta till språkbruket i facebooktråden – bör ersättatas med balans och måtta och professionalitet. Undrar om nuvarande chefred Edman är rätt person för det?

Tillägg 4 februari 2015:
Obalansen i Dagens Samhälle som helhet, inklusive i krönikörsstallet.
Bearbetning av kommentar på Dagens Samhälle samt på min facebooksida.

Jag läser en intressant krönika  av Daniel Suhonen (chef för fackliga idéinstitutet Katalys) i Dagens Samhälle: Skattesänkningar och snedvridande bidrag till branscher har urholkat välfärdens kvalitet. Som K O Feldt brukar framhålla, med ref till SKL, krävs ökade skatteintäkter bara för att bibehålla nuvarande standard inom välfärden – än mer för att öka den. (Sker inte det riskerar vi, som Suhonen skriver, bl a växande krav på privat medfinansiering för ”det lilla extra” och mer därtill)
Krönikan: http://www.dagenssamhalle.se/…/maerklig-paradox-om-den-trae…

Alltså, intressant nyrekrytering av Suhonen som kolumnist på Dagens Samhälle. En krönikör till vänster i det borgerligt dominerade krönikörsstallet, till vänster om chefredaktör Mats Edman och Timbrohögern förstås, till vänster om goda liberaler och klart till vänster om S högerflank.

Chefredaktören tycker sig enligt Dagens Opinion ha uppnått en balans bland krönikörerna mellan höger-vänster-mittemellan. Det säger en del om var Edmans ”mitt” ligger. Balansering är en vällovlig ambition till förändring av en tidning vilken som helhet är obalanserad och kantrar kraftigt åt höger. Men, bland krönikörerna fortsatt kraftig dominans för högersidan och borgerligheten således; en fluga gör ingen sommar.

En omfattande omgörning i balansens tecken behövs, och då inte bara bland krönikörerna. Balans och oberoende borde bli ledstjärna för hela tidningen – och för hela SKL (med visst oberoende av aktuell majoritet, inte i praktiken dess språkrör som under den gångna mandatperioden). Socionom David Liljekvist framhåller  i Dagens Arena (den 26 januari 2015) utifrån sina erfarenheter, att inte bara Dagens Samhälle, utan även SKL, kommit att fungera som en ”politisk plattform” för den tidigare majoriteten – och att det är inte acceptabelt.

Referens
Om styrning och organisering i välfärden – efter NPM –  skriver jag i rapporten ”Värden i välfärden” från arena idé, våren 2014.

 

 

Om välfärdens styrning och organisering efter NPM

Debatten om välfärdens organisering och styrning har fortsatt vara intensiv, inte minst på Dagens Nyheters debattsidor, DN Debatt.

 

Bo Janssons, Lärarnas Riksförbund hade en intressant artikel i förrgår på DN Debatt (9 sept 2014: ”Alliansens väljare vill stoppa eller reglera vinster i välfärden”. Min resonerande kommentar samma dag hade rubriken ”Förbjuda vinst inte lätt – och alternativen behöver utvecklas” Som jag skrivit om tidigare: att ha kvar vinstdrivna bolag och samtidigt försöka minska vinstjakt och vinstuttag är svårt, direkta vinsttak etc kan kringgås av smarta skattejurister, målstyrning leder ofta fel och styrning av insatser kräver ofta detaljerad reglering av personal, lokaler mm. Nån slags kombination kan vara en väg. Eller så tackar man nej till vinstdrivna bolag och satsar på alternativ, på stöd till och utveckling av offentligt driven välfärd och annan idéburen i form av  not-for-profit stiftelser, kooperativ, föreningar, SVB etc. Livskraftiga, dynamisk alternativ med delaktighet för brukare och personal, det kräver en stor FoU-satsning. En kan inte direkt ta över styrmodeller utvecklade i en företagsekonomi anpassad mest för vinstdrivna aktiebolag.

Dagen efter, den 10 sept, skrev entreprenören och it-miljardären Dan Olofsson en artikel med, för att uttrycka sig drastiskt, dåligt underbyggda självklarheter: ”Åtta av tio välfärdsföretag berörs negativt av vinsttak”. Min replik samma dag: ”Olofsson upprepar sig och rapporterar självklarheter”  Han upprepar sig från tidigare artiklar. Nytt (?) är att han redovisar  att de vinstdrivna bolagen i välfärdssektorn inte gillar vinstbegränsning (sic!)., bl a skulle de investera mindre då. Källan är en liten enkät hans bolag , tillsammans med Wallenbergs Investor (med flera bolag i sektorn) låtit göra. Det Olofsson framställde som ett ointresserat inlägg (har inga företag inom välfärden) visar sig alltså vara en maskerad partsinlaga för en av de stora privata aktörerna inom vård och skola, Investor.

Varför skrev jag igår att Olofsson upprepar sig? Jo, han har drivit liknande  teser, bl.a. på DN Debatt några veckor tidigare (18 sept): ”En myt att vinster tömmer vård och skola på resurser” som jag bemötte (20 sept) i en replik som gavs rubriken ”Valfrihet förutsätter inte privata bolag

I skrivande stund, som det brukade heta, ser jag  på dagens DN Debatt en artikel där tre skribenter (Lars Bryntesson, S i Sigtuna, Lars Pettersson, Famna och Anders Wijkman, ordf. i Upphandlingsutredningen) uppmanar politikerna ”Satsa på den tredje vägen i välfärden – idéburna bolag”, som visar det sig, innefattar avtal och kontrakt mellan kommuner och landsting och ett spektrum av former som ideella föreningar, kooperativa företag, aktiebolag med not-for-profit-klausul (kanske i form av SVB). De kräver att lagen om offentlig upphandling (LOU) ändras får att underlätta för idéburna och mindre organisationer. Detta möjliggörs genom ändringar i EU:s reglering, som tillåter mer av sociala krav i upphandling, t.ex. avseende driftform, miljö, kollektivavtal. Särskilt förespråkas olika former för direkta avtal och kontrakt mellan det offentliga och idéburna organisationer, gärna i form av idéburet-offentligt partnerskap (IOP)

Vidare krävs bättre kapitaltillgång, rådgivning och stöd, och  en satsning på forskning om idéburna organsationer. Det senare ser jag som långsiktigt helt centralt, och de handlar om att bygga upp institutioner eller centra för sådan FoU, som är fristående och inte underordnade mainstream inom företagsekonomin.

Den intressanta artikeln om idéburna organisationer i välfärden gör det lägligt att citera avslutningen på min artikel på DN Debatt den 9 sept, där jag argumenterar för en stor satsning på forskning om och utveckling av såväl offentlig som idéburen drift: organisering, reglering och styrning: ”Då kommer andra frågor högt på dagordningen: Hur undvika en återgång till den stelbenthet som kännetecknade offentlig drift på 1980-talet? Här krävs en stor satsning på stöd (finansiering och utbildning) för idéburna alternativ och forskning om och utveckling av former för organisation och styrning i offentlig drift med ledord som lokala alternativ och delaktighet för personal och brukare. Att ”låta lärare vara lärare” och allmänt ge olika yrkesgrupper utrymme att göra sitt professionella jobb.”

I en replik instämmer Ulla Andersson (V) i mycket med Bryntesson-Andersson-Wijkman i deras argumentation för idéburna alternativ,  men hon ser dem som komplement till en utveckling av en mindre stelbent offentlig sektor. Acko Ankarberg, partisekreterare i KD bejakar också han den ideella sektorn men vill inte ”stänga ute entreprenörer från välfärdstjänsterna

Som jag ser det har dock Ankarberg missat en huvudtanke hos Bryntesson m fl, nämligen  att ”vinstuttag inte är nödvändiga incitament” för dem som startar och driver verksamhet.er. Incitamenten är i stället att professionellt driva en värdegrundad verksamhet. Exempel som ges: Stadsmissionerna, Bräcke diakoni, HSB Omsorg. – Det är här som vikten av forskning och utveckling av en ekonomi för idéburna verksamheter blir central. En gedigen satsning på forskning som innefattar företagsorganisation, verksamhetens kvalitet, styrning, arbetsorganisation, arbetsvillkor, anställningsvillkor, miljö.  En  helhet av kvalitet i resultaten, verksamheten och arbetet, med grund i sociala värden.

Publicerat den 11 sept 2014, reviderat 13 sept.

 

Sandberg omslagEn bakgrund till mina artiklar och kommentarer är rapporten Värden i välfärden. Om styrning och organisering efter NPM, (Arena idé 2014). Om välfärden som en del i den svenska eller nordiska modellen, vid sidan av arbetsmarknadens organisering, skriver jag med kollegor i antologin Nordic Lights. Work, management and welfare in Scandinavia (SNS förlag 2013). Jag tror att dessa skrifter sammantaget kan bli användbara bidrag i utredningar, överväganden och överenskommelser, även efter det stundande valet.

 

MAKTEN OCH LEDNINGEN I ARBETSLIVET. Seminarierapport & video.

 

Fullsatt med  extrastolar  i ABF-husets Palmesal. I väntan på öppningen av seminariet.

Vad säger forskningen om arbetslivets problem och om möjliga alternativ? Vad händer med den nordiska modellen på samhällsnivån och i företag och förvaltningar?
Närmare diskuteras bl.a. organisation av arbetet, arbetsmiljön, jämställdhet och genus, företagsledning, ’human resource management’, new public management, flexibilitet, utmaningar för facklig verksamhet och den skandinaviska modellen. 
Över dessa teman reflekterar och samtalar en del av författarna från boken Nordic Lights.
ABF-huset i Stockholm, måndag den 1 septtember 2014

Organisation av arbetet, arbetsmiljön, jämställdhet och genus, företagsledning, ’human resource management’, new public management, flexibilitet, utmaningar för facklig verksamhet och den skandinaviska modellen.

Palmesalen i ABF-huset var fullsatt, 78 deltagare räknade ABFs Göran Eriksson till, och det blev en spänstig kväll genom att vi valt bort långa akademiska föreläsningar. I stället hade jag lagt upp kvällen med bara två inledande kortföreläsningar och därefter väl förberedda författarsamtal och paneldiskussioner.

Seminariet videosändes direkt och finns i sin helhet att se på ABF Play.
Video Del 1. Föredrag av Åke Sandberg och Anna Wahl, därefter utfrågning och samtal med var och en av forskarna
Video Del 2. Tre panelsamtal och avslutning om behovet.

Seminariet i medierna
Artikel i Arbeidsliv i Norden”Forskarkritik: Sysselsättningen har blivit viktigare än arbetets innehåll”

Anna Wahl föreläser och presenterar nya rön från sin offentliga utredning, SOU, om höga chefer i näringslivet, kvinnor och män

Medverkande forskare:
Gunnar Aron
sson, professor,Stockholms universitet
Torsten Björkman, professor, Försvarshögskolan,
Anders Boglind, docent Göteborgs univ, f.d. chef vid Human Resources, Volvo Cars
Patrik Hall, docent, Malmö högskola
Annette Kamp, professor, Roskilde universitet
Jan Ch Karlsson, professor, Karlstds universitet
Christian Koch, professor, Chalmers
Fredrik Movitz, fil.dr., forskare, Stockholms universitet
Åke Sandberg, professorStockholms universitet
Anna Wahl, professorKTH
Concluding comment by Russell Lansbury, professor, Sydney University
Kommentarer och frågor: Ann Bergman, Karlstads universitet
Moderator: Lisa Pelling, Arena Idé

Kvällens program
Åke Sandberg inleder om management och arbete i den svenska och nordiska modellen

Anna Wahl talar om Management: mansdominans i förändring, utifrån en aktuell utredning SOU, som hon leder

Ann Bergman frågar ut och samtalar med var och en av forskarna på deras specialområden

Ann Bergman i raden av forskarsamtal, här med Fredrik Movitz

Tre panelsamtal ledda av Lisa Pelling, de tio forskarna deltar i olika konstellationer
1. Management, makt, moden:
Anders Boglind,  Torsten Björkman, Patrik Hall, Anna Wahl

2. Arbetsorganisation i omvandling: Flexibilitet och arbetets kvalivet:
Gunnar Aronsson, Annette Kamp, Jan Ch Karlsson, Christian Koch

3. Arbetsmarknaden och parterna. Den nordiska modellens framtid.
Annette Kamp, Fredrik Movitz, Åke Sandberg

Internationellt perspektiv Russell Lansbury

Åke Sandberg: Lärdomar av kvällen. Dags för ny arbetslivsforskning!

 

De tre panelerna i bild

Lisa Pelling modererar panelsamtal 1: Anna Wahl, Patrik Hall, Anders Boglind, Torsten Björkman

 

Panelsamtal 2: Annette Kamp, Jan Karlsson, Christian Koch, Gunnar Aronsson

 

abf1sept2014 panel 3 beskuren-3 FM ÅS Annete K Russell L 14MAKTEN 018

 

 

 

 

 

 

 

Panelsamtal 3: Fredrik Movitz, Åke Sandberg, Annette Kamp, Russell Lansbury

 

Eftersnack

ABF 1 sept 2014 Makten... Gunnela Westlander och Åke Sandberg Kenneth A foto

 

 

 

 

 

 

 

Gunnela Westlander, en nestor i arbetsorganisationsforskningen,  samtalar med Åke S.

 

Eftersnack: Torsten Björkman och Russell Lansbury


Torsten Björkman och Russell Lansbury talar om sin gemensamma ABB-studie

 


Några av forskarna  på Cafe 60 på Sveavägen. Jan, Ann, Anders, Fredrik, Torsten och Patrik, och den tomma stolen är seminariearrangörens/ fotografens.
I övrigt, tack till Kenneth Abrahamsson för några av de andra bilderna.

 

Boken Nordic Lights (Åke Sandberg, red; SNS förlag) är en bakgrund till seminariet

Och efteråt blev det Biff Rydberg, lax och gös (! länge en) – förstsås på upphovsstället till lyxbiffen/pytt i pannan. Här väntar Ann och Fredrik på mat och öl.

2014-09-01 20.39.35