Alliansens favorit i repris – stänga ner kunskap om arbetslivet

Nu vill alliansen lägga ner arbetslivsforskning – igen!

Åke Sandberg. Bild: Privat
Åke Sandberg
Debattinlägg den 11 juni 2018.  Läs på Dagens Arena.

DEBATT    Att alliansen förra mandatperioden avskedade ett par hundra misshagliga forskare är unikt i det demokratiska Europas moderna historia. Nu vill de göra samma sak igen, skriver Åke Sandberg professor em. i sociologi vid Stockholms universitet. 

I dagarna meddelade partierna i den borgerliga alliansen att de avser lägga ner Myndigheten för arbetsmiljökunskap i Gävle som startade den 1 juni.

Myndigheten ska analysera arbetsmiljöpolitik till nytta för regering och arbetsmarknadsparter, identifiera kunskapsluckor och bidra till att forskningsresultat kommer till nytta i arbetslivet.

Genomförs detta hot blir det en repris på regeringen Reinfeldts nedläggning av Arbetslivsinstitutet för elva år sedan, med borgerliga ledarsidor och ministrarna Lars Leijonborgoch Sven-Otto Littorin som pådrivare. Arbetslivsinstitutet var en stor, internationellt ledande forskningsorganisation med enheter runtom i landet.

Att avskeda ett par hundra misshagliga forskare på det sättet är unikt i det demokratiska Europas moderna historia. Nu 2018 är det en mindre organisation som ska raderas ut, en analys- och förmedlingsfunktion utan egen forskning. Men den är tydligen tillräckligt oroande och därför oönskad.

Arbetslivets fortsatta radikala omdaning med stressjukdomar, lagstiftade lönesänkningar, försvagning av partssystemet, segregering och försämrad arbetsmiljö avses tydligen ske i det fördolda.

Arbetslivets fortsatta radikala omdaning med stressjukdomar, lagstiftade lönesänkningar, försvagning av partssystemet, segregering och försämrad arbetsmiljö avses tydligen ske i det fördolda.

När Arbetslivsinstitutet las ner framfördes var att forskningen hade för nära samverkan med arbetslivet och framför allt facket, samt att forskning skulle bedrivas vid universitet, inte institut. Men den nystartade myndigheten bedriver inte egen forskning.

Ytterligare argument för nedläggning av Arbetslivsinstitutet var bristande forskningskvalitet, men studier visade att kvaliteten var väl i nivå med universitetsforskning.

Det är värt att påminna om att samtidigt som Arbetslivsinstitutet las ner utreddes industriforskningsinstituten, statligt stödda i nära samverkan med näringslivet. I det fallet var det inte ett problem att vara institut, eller att samverka med praktiken, snarare en merit.

Professorn vid KTH, Sverker Sörlin, utredde den näringslivsrelevanta forskningen under denna tid och föreslog att instituten rakt inte skulle läggas ner utan samlas i bolaget Rise och stärkas. I vår bok om arbetsorganisation och forskningspolitik, På jakt efter framtidens arbete(Tiden 2016) ser därför Sörlin nedläggningen av Arbetslivsinstitutet som ”en bisarr yttring av politisk klåfingrighet … ”av en minister som inte förstod innebörden av sitt agerande. Men han var ju å andra sidan inte alldeles ensam”.

Nu verkar de borgerliga beredda att upprepa en sådan klåfingrighet. I den oberoende tidningen Arbetarskydds nätupplaga motiverar de sin ambition att lägga ner den nya myndigheten. Liberalerna anser att parterna ska sköta detta, Moderaterna att forskning inte ska detaljstyras styras politiskt.

Vad ska en säga om detta? Arbetsmarknadsparterna efterfrågar just denna kunskap. Och myndigheten ska inte alls forska, utan vara ett analyserande och kunskapsförmedlande centrum. Och det behovet ser också forskare på fältet.

Centerpartiet säger sig vilja ha ett kunskapscentrum och i bästa fall menar de centrum för forskning om arbetsliv och arbetsmiljö. Det är precis vad vi forskare efterfrågar, inte ett nytt Arbetslivsinstitut men många tvärvetenskapliga centra och institutioner vid universiteten med olika inriktning. Regeringen borde erbjuda universiteten möjlighet att i konkurrens om medel etablera sådana centra.

Det behövs komplement till institutioner som företagsekonomi och industriell ekonomi som bas också för den angelägna  yrkesutbildningen i personalfrågor, ledning och arbetsorganisation.

Säkert kommer sådana krav att höras vid de svenska arbetslivsforskarnas årskonferens Falf2018 som pågår vid Högskolan i Gävle (10-12 juni)

Åke Sandberg är civilekonom, professor em. i sociologi vid Stockholms universitet. Utkommer i höst med boken Arbete & Välfärd.

Tillägg här i bloggen. På facebook finns liten rapport i ord & bild från våra falf-sessioner som rönte stort intresse. Många kom.

Arbetsorganisatorisk innovation och forskning

I Värmlands Folkblad torsdag 25 maj skriver jag bl.a. så här:

Med stor arbetslöshet försvagas omvandlingsstrycket i arbetslivet. Det är då alltför lätt att finna arbetssökande även till jobb som kräver lite kunskap. Med en lägre arbetslöshet stärks trycket på utvecklande arbeten genom innovation i arbetets organisation.

Det är belagt i forskning och det har framhållits av till exempel legendariske Volvo-vd:n Pehr G. Gyllenhammar och fackföreningsekonomen Rudolf Meidner. På detta sätt förutsätter arbetsmarknadspolitiken för sysselsättning och arbetslivspolitiken för hållbara arbeten varandra.

I en innovationspolitik värd namnet är arbetsorganisatorisk innovation och forskning en omistlig del tillsammans med innovation i produkter och tjänster och en arbetsmarknadspolitik inriktad på utveckling av kompetens. En nystart för arbetslivsforskningen kan igen föra Sverige till fronten i denna utveckling.

Läs hela artikeln på VF här.