Säffle och Grums i storstadsmedia

Apropos  SVT Uppdrag gransknings program om Grums

Utkast baserat på inlägg i sociala medier (en Säffle-site)
Säffle känner jag ganska väl, staden där jag växte upp under nitton år, och med regelbundna besök till familjen . Jag försöker följa vad som händer i stan. Grums känner jag bara flyktigt, så jag kan inte rätt bedöma om det är särskilt stora problem där. Men utifrån andra källor verkar det rimligt anta att Uppdrag granskning ger en ensidigt negativ bild.

Uppdrag granskning och Aftonbladets mörka bilder av värmländska Säffle och Grums
Som oftast, ny skarp ledare i Säffle-Tidningen av Solveig Voyce. Denna dag om storstads/Stockholmsmedias svartmålning eller töntmålning av småstäder, av landet, av värmlänningar, Nu senast Uppdrag granskning från Grums. Tidigare Aftondbladets serie när reportar återvände till de småstäder de lämnat, närmare bestämt bl a Säffle och Karlskoga. I en stad med många röster på SD håller Voyce en konsekvent linje för generöst och anständigt flyktingmottagande. Häromveckan bemötte hon ”veckans rasist” bland de anonyma insändarna – som även kletat ner porten till hennes hem. Inom den i stort sett mörkblå/konservativa Anderkoncernen finns här en tydlig socialliberal röst. Det behövs som motvikt till storstadsmedias nedlåtande attityd. Den vitala lokala tidningen är angelägen och väsentlig.
http://nwt.se/saff…/st-ledare/…/03/12/a-ru-go-i-hovve-eller…

Även Värmlands Folkblad skriver om UG under rubriken ”Utan nyanser i Grums” http://www.vf.se/asikter/ledare/utan-nyanser-i-grums
Som alltid, skarp och angelägen ledare av Peter Franke – som borde följas även av storstadsmedia och storstadsmänniskor – inte bara av värmlänningar i förskingringen som jag.

”Uppdrag granskning om att leva och dö i Grums var Uppdrag granskning när det är som sämst, vilket tyvärr inträffar lite för ofta nu för tiden. Med dystra Twinpeaksbilder och ödesmättad musik skildrar man ett samhälle som enligt SVT är dömt att dö.”

Läs Värmlands Folkblad, idag den enda helägda/ helt självständiga arbetarrörelsetidningen. Och det bästa, det mesta (allt?) ligger tillgängligt för alla: Ingen betalvägg.

Tips även till redaktionen för Panelen i P1:s Godmorgon, världen: Den imponerande Göran Greider kan ju få förhinder en dag… och då kan kanske en värmlänning från Karlstad få ersätta en deltids dalkarl? Eller varför inte Säffles Solveig Voyce i Panelen?

Debatten fortsätter
Debatten om Uppdrag granskning och Grums (och glesbygd/landsbygd) fortsätter i både värmländska medier och i ’storstadsmedier’

Aftonbladet, kritik från Grums kommunalråd
http://www.aftonbladet.se/debatt/article20454958.ab
Replik från Uppdrag granskning
http://www.aftonbladet.se/debatt/article20457866.ab

På Grums kommuns facebooksida
https://www.facebook.com/grumskommun
finns länkar till en rad artiklar i bl.a. nwt, t ex av två forskare vid Karlstads universitet, som bor i Grums
http://nwt.se/…/03/14/dalig-research-daligt-program…

I Aftonbladet skriver också Dala-demokratens kulturchef om svarta skildringar av Bergslagen
Hög tid att uppdatera bilden av glesbygden”
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/kulturochnoje/article20463665.ab
Och en ung mor som medverkade i UG berättar om sin oro för missbruk och de ungas framtid i Grums och tro på gemenskap och behov av nya jobb
http://www.aftonbladet.se/debatt/article20461642.ab
även i VF http://www.vf.se/asikter/debatt/jag-hatar-inte-grums

UG:s presentation av programmet om Grums:
http://www.svt.se/ug/unga-lamnar-grums-tappat-var-femte-invanare

Bra att UG nu bidrar till debatt om ojämlikhet i landet, om klyftor land-stad och om mer nyanserade bilder av det som ligger utanför storstäderna

Mediekonsulten Paul Ronge har intressanta kommentarer om TV-programmet på sin blogg i tidningen Resumé http://blogg.resume.se/paulronge/ Han anser det ohederligt att kommunalrådet i Grums helt klipptes bort (trots 30 min intervju). Ronge berättar också att han jobbat för Grums kommun under granskningen och krisen. I blogginlägget finns länkar till fler intressanta inlägg.  http://blogg.resume.se/paulronge/2015/03/13/fradga-och-muspip/

En annan intressant kommentar finns i en blogg på allehanda.se, av anonyme Majed i Sollefteå, som presenterar sig så här: Är pappa till Elliot, sambo med Karin och jobbar med kommunikation till vardags.  http://blogg.allehanda.se/majed/2015/03/13/uppdrag-granskning-lamnar-redaktionen-och-aker-vilse/

Mot bakgrund av uppmärksamheten kring UG om Grums, finns det anledning återvända och för att fördjupa diskussionen kring Aftonbladets serie ”På min hemmaplan”:
http://story.aftonbladet.se/minhemmaplan
Och avsnittet om Säffle: http://story.aftonbladet.se/minhemmaplan/#section-7
Även då blev det debatt i medierna, men inte som omfattande som nu om Grums. Uppdrag granskning har ju ett enormt genomslag.

I höstas skrev jag i Säffle-Tidningen om arbetslöshet och främlingsfientlighet i staden. Jag arbetar, så sakta på en rapport om dessa frågor.

 

Istanbul: hüzün, food and food for thought in media

I spent a week in Istanbul  (mega 15-20 million, I did not know, believed there were some 2-3 million inhabitants) in September-October, a few days before sailing around Marmara, and a few days after. Istanbul is an old beauty in various stages of decay and reconstruction. The decay was especially evident on the Princes islands with beautiful wooden houses sometimes falling apart, seemingly from a horror movie. And besides new supermodern constructions. The atmosphere in Istanbul I found as told by Osman Pamuk: hüzün and that means things like melancholy, sadness, gloom, blues. East meets west, but less east than I had expected.

I stayed first in the Harem area on the Asian/Anatolian side of the Bosphorus, and then  on the European side, in Karaköy in the modern city north of the Golden Horn, close to the Galata bridge. The first four days I visited all the things you must see in the old city south of the Golden Horn, starting with the huge Topkapi palace The three days after sailing were mainly spent in the modern city around Karaköy and the Ishtikal Street with many small and big  fish restaurants, and also kebab places and good street food. Now a focus on food.

One morning i had a delicious breakfast plate with olives, cold meat, cheeses etc— at  Karaköy-Namlı Gurme, a lively place close to the fsh market. For lunch fresh fish (mackerel) in bread at Karaköy close to Galata Bridge and the Bosphorus lively boat traffic to Anatolia, the Asian side.

 

In the steep street from Karaköy up towards Ishtikal street and opposite Galata Tower youwill find a small  fish joint at with excellent food an good value, Furreyya Galata Balikcisi. I had their Balik  dürüm, a wrap with grilled fish and caramelized onions – mmm.  While Fürreyya is at the low price end, Sofyali 9 (also the address) nearby is a little less cheap with also delicious fish. In the old town, close to Sirked railway station (the final stop for the Orient express, from Paris – whose passangers, like Agatha Christie, often stayed in the Perla Palas Hotel), I had lunch at two exceptionally good kebab places, both on Hocapasa Sokak: Kasap Osman abdShezade Erzurum Cag Kebabi each with their specials.
–I found all those restaurants in ”Istanbul Eats. Exploring the culinary backstreets”, with low and medium price eateries. The book is handy but the authors, Ansel Mullins and Yigal Schleifer, also run a  website. The little book helped finding good food at low prices in spots tourists not always find.
–The last afternoon at sunset around 6 pm I followed a recommendation in the same booklet, and went to Akin Balik, a simple fish place behind the fish market west of the Galata bridge. Following the recommendations in the book I had thought of ordering a chowder-like thick fish soup and the a fish sandwich, and a sallad.  I turned out the personnel were not particularly attentive, especially not for single guest, and I was placed at the back of the restaurant and did not see much of the sunset over the Golden horn and the Bosphorus. They had no fish soup. The fish sandwiches were finished. I got a can of beer, and no glass till I asked for it. And the personnell were arguing all the time over where to place new clients. etc. I recommend th book, to find ’secret’ restaurants, but also that you have a look yourself before ordering – things change also in Istanbul restaurants.

Being single in a restaurant is a good opportunity to read newspapers, before or after the meal. Geopolitcs in Turkey is course interesting, beling close to Syria, the middle east and Russia. Threats of war. And complex relations to EU and the yearly EU evaluation of progress just presented, criticizing most of all lacking human rights

Istanbul’s two ambitious English editions of the major newspapers Today’s Zaman and Hurriyet Daily News give two very different perspectives on politics, Zaman close to today’s government (democratic reforms, conservative and with an islamist tendency, and now perhaps with steps back when it comes to human rights) and Hurriyet close to the traditional, secular Ataturk tendency dominating modern Turkey except the last decade, and with links to the military). It is very fascinating today to read two perspectives on the ongoing trials against earlier alleged military plans of coups, and parliamentary hearings about the role of the press in earlier military actions. In spite of severe limits to the freedom of the press in Turkey today, I find myself thinking that it would be fine if we had in Stockholm serious morning newspapers on to the right as well as to the left, and not as today three conservative ones all supporting the government (Dagens nyheter, Svenska dagbladet, Dagens industri). Sweden has been exceptional in the strength of its  labour movement, and at the same time the weakness of daily left and green media.  But it should of course be added that intellectual freedom is severly limited in Turkey, journalists and authors in jail. And the governing party now openly says it will try and put pressure on media to silence critical voices.