Skip to main content

Arbetslivet, ALI, Mynak med mera

Det händer mycket dessa dagar. Brexitkalabalik i UK. Härhemma fika med talmannen och nu en ’mittenregering’ på skakig grund. På datorn ser jag en

Jag forskade vid Arbetslivsinstitutet när Reinfeldt I la ner det för tio år sen. Nu har en ny, mindre, annorlunda myndighet för arbetsmiljökunskap (Mynak) börjat verka i Gävle. När S-MP-regeringen annonserade inrättandet meddelade de borgerliga att de omedelbart skulle läggas ner om de vann valet.

Nu har vi, tills vidare, en annan regering, som vad jag kan se, inte avser lägga ner Mynak. Gott så!

Före jul intervjuades kollegan Ulf Sandström och jag av Marika Sivertsson för tidningen Arbetarskydd, en tidning om arbetsmiljö. De har i senaste numret en specialsektion om forskning. Där är Ulf och jag överens:

”– Arbetslivets snabba och stora förändringar kräver att individforskning samspelar med forskningen om arbetslivets organisation, och anställdas inflytande. Men den forskningen är kraftigt underförsörjd i dag.

Det bekräftas av Ulf Sandström, forskare vid KTH, som har studerat ALI-forskningens genomslag internationellt såväl under som efter nedläggningen. Inför nedläggningen fick Ulf Sandström av regeringen i uppdrag att kartlägga den svenska arbetslivsforskningens inflytande. Undersökningen visade att Sverige hade en framträdande position, och att det främst var tack vare forskningen vid ALI.

– Jag fann då, 2007, att kvaliteten på ALI:s forskning var påfallande hög. Några år efter nedläggningen gjorde jag samma undersökning igen. Det framgick tydligt och klart att forskningen på arbetslivsområdet har minskat och att Sverige har gått tillbaka, säger Ulf Sandström.

Lösningen är inte ett nytt ALI, betonar båda. Åke Sandberg anser att vad som behövs är nya samt stärkta oberoende centrum eller institut för arbetslivsforskning på universitet och högskolor, och ett nytt forskningsråd.”

* * *

På datorn ser jag nu ett streamat föredrag från ABF-huset av Richard Wilkinson, om den växande ojämlikhetens skadliga effekter på den psykiska hälsan. S+MP-regeringen har skrivit en överenskommelse med C och L, där Mynak-nedläggning inte annonseras. Däremot något mycket oroande: systematiska åtgärder för ökad ojämlikhet.

Kunskap om arbetsmiljön

Nu vill alliansen lägga ner arbetslivsforskning – igen!

Åke Sandberg. Bild: Privat
Åke Sandberg
Debattinlägg den 11 juni 2018.  Läs på Dagens Arena.

DEBATT    Att alliansen förra mandatperioden avskedade ett par hundra misshagliga forskare är unikt i det demokratiska Europas moderna historia. Nu vill de göra samma sak igen, skriver Åke Sandberg professor em. i sociologi vid Stockholms universitet. 

I dagarna meddelade partierna i den borgerliga alliansen att de avser lägga ner Myndigheten för arbetsmiljökunskap i Gävle som startade den 1 juni.

Myndigheten ska analysera arbetsmiljöpolitik till nytta för regering och arbetsmarknadsparter, identifiera kunskapsluckor och bidra till att forskningsresultat kommer till nytta i arbetslivet.

Genomförs detta hot blir det en repris på regeringen Reinfeldts nedläggning av Arbetslivsinstitutet för elva år sedan, med borgerliga ledarsidor och ministrarna Lars Leijonborgoch Sven-Otto Littorin som pådrivare. Arbetslivsinstitutet var en stor, internationellt ledande forskningsorganisation med enheter runtom i landet.

Att avskeda ett par hundra misshagliga forskare på det sättet är unikt i det demokratiska Europas moderna historia. Nu 2018 är det en mindre organisation som ska raderas ut, en analys- och förmedlingsfunktion utan egen forskning. Men den är tydligen tillräckligt oroande och därför oönskad.

Arbetslivets fortsatta radikala omdaning med stressjukdomar, lagstiftade lönesänkningar, försvagning av partssystemet, segregering och försämrad arbetsmiljö avses tydligen ske i det fördolda.

Arbetslivets fortsatta radikala omdaning med stressjukdomar, lagstiftade lönesänkningar, försvagning av partssystemet, segregering och försämrad arbetsmiljö avses tydligen ske i det fördolda.

När Arbetslivsinstitutet las ner framfördes var att forskningen hade för nära samverkan med arbetslivet och framför allt facket, samt att forskning skulle bedrivas vid universitet, inte institut. Men den nystartade myndigheten bedriver inte egen forskning.

Ytterligare argument för nedläggning av Arbetslivsinstitutet var bristande forskningskvalitet, men studier visade att kvaliteten var väl i nivå med universitetsforskning.

Det är värt att påminna om att samtidigt som Arbetslivsinstitutet las ner utreddes industriforskningsinstituten, statligt stödda i nära samverkan med näringslivet. I det fallet var det inte ett problem att vara institut, eller att samverka med praktiken, snarare en merit.

Professorn vid KTH, Sverker Sörlin, utredde den näringslivsrelevanta forskningen under denna tid och föreslog att instituten rakt inte skulle läggas ner utan samlas i bolaget Rise och stärkas. I vår bok om arbetsorganisation och forskningspolitik, På jakt efter framtidens arbete(Tiden 2016) ser därför Sörlin nedläggningen av Arbetslivsinstitutet som ”en bisarr yttring av politisk klåfingrighet … ”av en minister som inte förstod innebörden av sitt agerande. Men han var ju å andra sidan inte alldeles ensam”.

Nu verkar de borgerliga beredda att upprepa en sådan klåfingrighet. I den oberoende tidningen Arbetarskydds nätupplaga motiverar de sin ambition att lägga ner den nya myndigheten. Liberalerna anser att parterna ska sköta detta, Moderaterna att forskning inte ska detaljstyras styras politiskt.

Vad ska en säga om detta? Arbetsmarknadsparterna efterfrågar just denna kunskap. Och myndigheten ska inte alls forska, utan vara ett analyserande och kunskapsförmedlande centrum. Och det behovet ser också forskare på fältet.

Centerpartiet säger sig vilja ha ett kunskapscentrum och i bästa fall menar de centrum för forskning om arbetsliv och arbetsmiljö. Det är precis vad vi forskare efterfrågar, inte ett nytt Arbetslivsinstitut men många tvärvetenskapliga centra och institutioner vid universiteten med olika inriktning. Regeringen borde erbjuda universiteten möjlighet att i konkurrens om medel etablera sådana centra.

Det behövs komplement till institutioner som företagsekonomi och industriell ekonomi som bas också för den angelägna  yrkesutbildningen i personalfrågor, ledning och arbetsorganisation.

Säkert kommer sådana krav att höras vid de svenska arbetslivsforskarnas årskonferens Falf2018 som pågår vid Högskolan i Gävle (10-12 juni)

Åke Sandberg är civilekonom, professor em. i sociologi vid Stockholms universitet. Utkommer i höst med boken Arbete & Välfärd.

Tillägg här i bloggen. 
På facebook finns liten rapport i ord & bild från våra falf-sessioner som rönte stort intresse. Många kom. Läs även intervju i Du&Jobbet.