Uppdatering om nya myndigheten för arbetsmiljökunskap

Jag har uppdaterat min sida om det nya nationella centret om arbetsmiljö. Den 8 september  kom tillkännagivandet att regeringen beslutat inrätta en myndighet för arbetsmiljökunskap i Gävle. Den ska svara för bl.a. utvärdering av regeringens politik och kunskapsförmedling till arbetslivet, men också internationellt forskningssamarbete och kunskap om företagshälsovård.  Jag kommenterar kort och preliminärt. Glädjande är att regeringen nu verkar lägga större vikt vid arbetsplatsernas kunskapsbehov än man kunde förmoda att döma av utredningen (SOU) om centret.

För oss arbetslivsforskare är det ett glädjande beslut. Utvärdering och kunskapsförmedling kan ses som steg 1. Ett nödvändigt steg 2 är resurser till att skapa flervetenskapliga centra för arbetslivsforskning runt om på flera universitet. Särskilt samhällsvetenskaplig och arbetsorganisatorisk forskning är eftersatt ända sedan nedläggningen av Arbetslivsinstitutet.

Också den 8 september hade jag en artikel i Arbetet om just begränsningar i utredningen på temat ”Snäv kunskapssyn i utredning om nationellt arbetsmiljöcentrum”  Förstås skriven före regeringens beslut, men håller fortsatt.

Samtidigt har jag uppdaterad min bloggpost ”Framtidens arbetsliv och forskning”, om SOU-n om centret och om vår bok På jakt efter framtidens arbete.

Reformera undervisningen om företagens ekonomi, organisation och arbete

 

SvD Debatt 15 aug 2016 Bild

Jag skriver idag (15 augusti 2016)  på SvD Debatt om företagsekonomins dominans och tolkningsföreträde, makten och alternativen   ”…För mera mångfald, fördjupning och effektivitet borde business schools och företagsekonomin av­lövas och hjälpämnena befrias, så att särskilda ämnen bryts ut som undersöker företag även ur konsument-, samhälls-, miljö-, arbets- och personalsynvinkel. Med självständiga sådana institutioner eller långsiktiga program skulle fruktbara kontroverser uppstå och målkonflikter bli tydliga. Resultatet skulle bli en allsidigare kunskap av högre kvalitet.”
Här finns  hela artiklen som pdf 

Idag den 28 augusti publicerades min slutreplik på nätet, med rubriken ”Företagsekonomi bör spegla en mångfald”  Efter min replik finns också länkar till två intressanta repliker av professorer i företagsekonomi respektive nationalekonomi.
Här finns  hela debattartikeln som pdf

”Vad kommer efter New Public Management?” …och efter vinstdrivna bolag?

Som vi alla vet är det svårt med privatisering och upphandling på alla områden. Jag publicerade dessa fyra inspel inför seminariet  på ABF-huset i Stockholm, 20 januari 2016 (här något redigerat) ”Vad kommer efter New Public Management?” med kommentarer av bl a civilminister Ardalan Shekarabi

1. Nu senast sophanteringskaos i Stockholm Ändå skriver Donahue i sin klassiska bok om ”Den svåra privatiseringen” (SNS förlag) att på tekniska områden, som sopkörning, är det mycket lättare och lämpligare att privatisera än i välfärden, de mjuka sektorerna. När det ibland går så fel på de enkla områdena finns starka skäl ompröva privatisering och medföljande NPM åtminstone på de svårare, mjuka områdena. http://www.dn.se/sthlm/ragn-sells-bjod-35-procent-lagre-pa-sophanteringen/ http://www.dn.se/sthlm/sopkaos-i-staden-med-ny-entreprenor/

2. I pågående utredningar verkar två frågor komma var för sig a. NPM och styrning efter NPM (dagens ämne) b. Vinstdrift Men de två hänger nära samman, måste diskuteras i ett sammanhang. Att ge uppdrag till vinstdrivna bolag är att där sätta den oerhört starka vinstdriften främst, det är aktiebolags lagstadgade uppgift. Om sambandet vinst och NPM skrev jag på Dagens Arena:  http://www.dagensarena.se/opinion/ake-sandberg-vinstdrift-och-npm-hanger-samman/

3. Alltså: Vinstdrift är en styrform. Styrning efter NPM, Post-NPM, kan bli två olika saker a. Post-NPM med idéburna och offentliga verksamheter b. Post-NPM med vinstdrift som det dominerande Frågan är om det senare alls är möjligt. NPM är en kopia av de styrformer som används i de vinstdrivna bolagen, en del i marknadsstyrningen. Ska vinstdriften tämjs krävs exceptionella styrnings- och kontroll insatser.

4. NPM leder, särskilt  för vinstdrivna bolag, till kontrollspiraler och detaljstyrning. Post-NPM ger, i icke vinstdrvina driftformer, möjligheter till styrning i samklang med autonomi, inflytande och yrkeskunniga som gör sitt jobb.

Min rapport, ”Värden i Välfärden” som Ulrika Lorentzi en gång kommenterade intressant på ett  seminarium med Arena Idé har just underrubriken:”Styrning och organisering i välfärden efter NPM” och tar upp frågor om yrkeskunnande, omsorgsrationalitet och tillit, med flera exempel.
Jag är mycket glad  för psykologiprofessor Gunnela Westlanders recension av min rapport.
Hon gör  en kritisk genomgång och samtidigt en god sammanfattning av rapportens huvudtankar. Hennes slutsats: ”Alla som är engagerade i ämnet rekommenderas läsa Värden i välfärden.”
A -A omslag

Längre fram har jag för avsikt att  komplettera här med intryck från seminariet. En gedigen konkret rapport från Kommunal presenterades, och kommenterades av bl.a. Per Molander som hade empiriskt och teoretiskt, tankeväckande kommentarer. Det efterföljande samtalet – ja, det var ett samtal – mellan Ardalan Shekarabi och Ulf Kristersson visade på flera samstämmigheter men också på skiljelinjer.

Här finns en video-inspelningen från seminariet, i tre delar.

Så kan vinstfrågan lösas

Jag skriver idag på Newsmill  om att välfärden är ett svårstyrt pastorat som kräver en bredd av kompletterande återgärder. Läs gärna artikeln på Newsmill.

Välfärdstjänster är svårstyrda pastorat. Vare sig de drivs i offentlig regi eller läggs ut på privata utförare. Den offentligt drivna välfärden styrs idag i hög grad på liknande sätt som den privat drivna med målstyrning. Och båda har samma grundproblem: Att välfärden tilldelas för små resurser i förhållande till löften och ambitioner. Det andra problemet är en tung apparat för utvärdering. För en effektiv styrning måste flera kompletterande metoder brukas.

I välfärden är det svårt att formulera relevanta och utvärderingsbara mål. Än svårare styra är det om utföraren drivs av ett vinstintresse som inte sammanfaller med beställarens mål, dvs god välfärd. Förespråkare för vinstdrift brukar framhålla att den leder till effektivitet och innovation. De brukar bortse från en annan drivkraft:  ett meningsfyllt jobb för angelägna värden, med engagerade, kunniga och professionella anställda och chefer.

Att enbart ha kommunala eller privata icke vinstdrivna utförare är dock inte utan problem. Det fanns skäl till privatiseringarna. Ett var politikers önskan att slippa stå för konsekvenser av nedskärningar, men det fanns även kritik för ineffektivitet, brister i mångfald och innovation. Drift i offentlig regi förutsätter därför stöd till innovation, alternativ och kundanpassning. Liknande problem finns med ideellt drivna verksamheter.

Vinst är ett tydligt kvantifierbart mål för ett företag som kan leda till innovation och påhittighet. En del av denna är produktiv, det kan vara smarta arbets- och organisationsformer. Den andra sidan är påhittighet som handlar om att göra vinst på bekostnad av kvalitet, kringgående av beställarnas styrning, liksom avancerad skatteplanering. Vinstdrivna bolag driver pga. sina mål fram en särdeles kostsam kontrollapparat.

En sålunda framtvingad kontroll riskerar att hämma inte bara innovation utan också det professionella, självständiga ansvaret hos sjuksköterskor, läkare, lärare och andra. Alternativen till försök att tämja vinstdriften är dagens vilda-västern i välfärden med okontrollerad vinstdrift, eller enbart icke-vinstdrivna verksamheter.

Alternativ

Politikens rättsliga förutsättningar att reglera vinst i företag i väldfärdssektorn är stora. Det visar Ardalan Shekarabi i en genomgång för Arena Idé. Mot den bakgrunden skissar Shekarabi tre alternativ.

Jag vill här kort utveckla alternativen utifrån grundsynen att en kraftfull reglering i välfärdssektorn är nödvändig, en grundsyn som vi sett tecken på även i den borgerliga alliansen, bland politiker och närstående media.

  1. Förbud mot vinstutdelning. Den stora fördelen är att man här slipper verksamheter som är vinstdrivna och i stället får sådana som drivs av syftet god välfärd. Därmed minskar risken för försök att kringgå styrning av kvalitet på olika sätt. Om vinsten inte helt förbjuds utan begränsas hamnar man i alternativ 2. Ett vinsttak på ”rimlig nivå” (som direkt sorterar bort de värsta avarterna av vinstdrift) kanske kan förena många som ett inslag i en samlande lösning; begränsningen kan något minska behovet av andra styrformer för kvalitetssärking.
  2. Begränsning av vinstutdelning.   Tillåts vinstuttag av icke oväsentlig storlek kommer vinstdrivna bolag att fortsätta, även om de som bara strävar efter stora, snabba vinster kan väntas lämna branschen. Vinstdrivna bolag kan ha en innovationsförmåga som bidrar till kvalitet. Nackdelarna är den nödvändiga och omfattande kontrollapparat som handlar inte bara om vinstuttag utan även, vid ägarbyten, att hindra eller begränsa tillgodogörande av ackumulerad, outtagen vinst. Här finns en känd uppsjö av metoder att kringgå försök till styrning.
  3.  Krav på verksamhetens kvalitet. I detta alternativ sker ingen direkt reglering av möjligheter till vinstuttag, utan man begränsar sig väsentligen till att ställa höga krav på verksamhetens kvalitet.  Denna behöver följas upp i alla de tre alternativ vi skisserar och i alla slags driftformer, men störst är behovet i vinstdrivna bolag, där motiv och möjligheter till manipulation är störst.

Om man inte avser att förbjuda eller kraftigt begränsa vinstuttag, blir dessa kvalitetskrav det avgörande styrmedlet. Därför är det angeläget att dröja vid innehållet i dessa krav, och då skilja på utfall/output (hur bra är utbildningen, vården osv) och insatser/input (personal, lokaler osv). Vi gör det här helt kort men har för avsikt återkomma.

a. Utfall. Detta handlar om mått på resultatet, dvs hur bra är vårdens, omsorgens respektive skolans resultat. Vi vet att det är synnerligen svårt att formulera fungerande kvantitativa mått på utfallet.

b. Insats. Något enklare är det med kvantitativa mål för sådana insatser som vi vet bidrar till verksamhetens kvalitet. Intressanta generella variabler är personaltäthet, olika kvalifikationer och nivåer, total lönebudget för personal; ändamålsenliga lokaler.

c. Andra krav.   Andra väsentliga krav gäller etablering och tillstånd att driva verksamheter, former för väsentligt utökat inflytande för personal och brukare (och deras anhöriga); meddelarfrihet och offentlighetsprincip; ”öppna böcker” i varje företags/verksamhetsenhets redovisning.

Krav på kvalitet är alltså viktiga under alla omständigheter men särskilt vid helt eller delvis oreglerade möjligheter till vinstuttag. Det är klart att politiker måste formulera smarta krav som leder till kvalitet utan att det blir onödiga låsningar.

Sammanfattningsvis är en möjlighet att förbjuda eller kraftigt begränsa möjligheter till vinstuttag och därmed återföra bolag till icke vinstdrivna former med god välfärd som styrande mål. Väljer man att istället sätta frikostiga gränser för vinst eller inga gränser alls, är vinstdriften grunden. Då måste hela arsenalen av andra kraftfulla styrmöjligheter nyttjas, med åtföljande kostnader.  Tuff styrning krävs, med kvalitetskrav på inte bara de svårmätta resultaten/output utan också insatser av personal, lokaler etc., som samvarierar med kvaliteten. Höga sådana krav gör att rena lycksökare lämnar sektorn och därmed kan kontrollapparaten bli något mindre.

Utmaningen att säkra kvalitet i välfärden är stor. Problemen är komplicerade och ödmjukhet av nöden. Inga alternativ bör förhastat utmönstras och en bredd av åtgärder för kontroll, stöd och utveckling måste tas i anspråk.

——–

Ardalan Shekarabi sammanfattar sin rapport på DN Debatt.  Hela rapporten från Arena Idé finns här. På DN Debatt fördjupas frågan om professionell kunskap, utvärderingsraseri och NPM, New public managment i en intressant artikel.

Arbetsorganisatorisk innovation och forskning

I Värmlands Folkblad torsdag 25 maj skriver jag bl.a. så här:

Med stor arbetslöshet försvagas omvandlingsstrycket i arbetslivet. Det är då alltför lätt att finna arbetssökande även till jobb som kräver lite kunskap. Med en lägre arbetslöshet stärks trycket på utvecklande arbeten genom innovation i arbetets organisation.

Det är belagt i forskning och det har framhållits av till exempel legendariske Volvo-vd:n Pehr G. Gyllenhammar och fackföreningsekonomen Rudolf Meidner. På detta sätt förutsätter arbetsmarknadspolitiken för sysselsättning och arbetslivspolitiken för hållbara arbeten varandra.

I en innovationspolitik värd namnet är arbetsorganisatorisk innovation och forskning en omistlig del tillsammans med innovation i produkter och tjänster och en arbetsmarknadspolitik inriktad på utveckling av kompetens. En nystart för arbetslivsforskningen kan igen föra Sverige till fronten i denna utveckling.

Läs hela artikeln på VF här.

SD-are hyperaktiva på newsmill med kommentarer och ‘millningar’

Min artikel på Newsmill granskar SD:s agerande i relation till Facebookapplikationen ‘Riksdagsvalet 2010. Artiklen’ har hittills legat långt ner i bunten av inkommande Newsmillbidrag, så inte så många har ännu sett den. [Newsmillsiten har lagts ner, men här finns min artikel rekonstruerad; inte heller FB-appen för ‘riksdagsvalet’ finns kvar].

Som bekant: På Newsmill kan man ‘milla’, dvs uttrycka sin känsla inför ett eller två utvaldaord som är relaterade till en artikel. FÖr min artikel är orden: Sverigedemokraterna stödparti.

Av dem som nu lördag morgon den 18 sept.   hittat artikeln och som ‘millat’ är fördelningen ungeför 65  % glada åt SD som stödparti i riksdagen, och sa 25 % arga.

SD-sympatisöererna var oerhört snabba på nätet med att uttrycka sina känslor, andra har kommit lite långsammare. För ett par dar sen var siffrorna 70% glada och 20 % arga Vilka kan de 65 procenten vara? Sverigedemokrater förtås och kanske några andra på yttersta högerkantan. Tillsammans utgör dessa två grupper långt ifrån 65 % av befolkningen eller av deltagare i samhällsdebatten. Alltså, precis som jag skriver i artikeln: SD-sympatisörer är dels reptilsnabba på nätet, många verkar hänga vid sina datorer och dels är de kraftigt överrepresenterade bland dem som engagerar sig i vissa frågor på nätet, inklusive ‘valet’ på Facebook.

I sådana här fall är ‘millningen’ ett bra sätt ha koll på värderingar och känslor hos de grupper som engagerar sig aktivt i vissa frågor. Alla kan ‘milla’, behöver inte formulera sig med argument och kunskap.

Till K. Rosengren:   a) I artikeln skrev jag att ”SD kan däremot sägas ha ‘kapat’ undersökningen i den meningen att SD är mycket aktiva på nätet” och alltså fått uppblåsta opinionssiffror, siffror som de sen utnyttjar i sin propagande på nätet och vi valstugor. Skapar en kraftigt överdriven bild av vind i seglen.

b) Rosengren skriver att min ”…artikel vittnar [om] ett väljarförakt mot de som tänkt på SD. Jag litar på att folk … vet vad de ska rösta på, utan dig.” Fel! Jag föraktar inte, jag är sorgsen och medkännande. Sorgsen för att många unga människor (ofta unga) har det kämpigt idag, kanske problem i en skola som inte har resurser ta hand om dem som har det jobbigt, eller kanske arbeslös som så många unga idag. Jag är mycket oroad av att många är så frustrerade över sin tillvaro, över att de inte finner en plats de är tillfreds med i samhället, en plats i linje med deras förhoppninagar – så frusterade att de slår backut och röstar SD — och ger invandrare skulden.

Rosengren däremot verkar förakta kunskap och argument. Han bara påstår! Jag kan visst förstå varför en ung människa som slagits ut från skola eller arbetsmarknad, och varför t.ex. en byggarbetare med pressade villkor funderar på att rösta SD. En byggarbetare som ser sin lön och villkor försämras, kanske avskedas, under trycket av konkurrens från entreprenadarbetare från andra länder, ‘invandrare’ som tvingas arbeta utan riktigt stöd i svenska kollektivavtal.

Kunskapen om EU, kollektivavtal, facket osv brister hos många. Skolan borde givit insikter om EU:s avreglering av dessa förhållanden. Fackliga och politiska studier och folkbildning likaså. Nu blir ‘invandrarna’ syndabock. Det är förståeligt. Bättre kunskap och insikt skulle visa att orsaken finns i Bryssel och Stockholm, att skulden ligger på de politiker i EU och i Sverige som godtagit denna illojala konkurrens med dumpade löner och arbetsvillkor.

För decennier sedan var det ‘göteborgare’ som kom till Värmland och tog jobben från byggjobbarna där, genom att bjuda under i lön och villkor. Då på 1930-talet kallades det ‘smutskonkurrens’. Det var en tid med försämrade villkor, med massarbetslöshet, då fascism och förakt för de annorlunda, för de svagaste, växte fram. Då som nu.  Läs gärna målarnas i Säffle egna ord om detta i boken Färg, fack och flexibelt arbete (Svenska målareförbundet 1999). Jag avser att återkomma till dessa frågor här  på min blogg.

Ekot av 30-talet ljuder i fonden bakom SD:s frammarsch i dessa dagar. Låt oss stoppa de högerextrema och främlingsfientliga mens tid är. Ett sammanhållet samhälle, med minskade klyftor och med solidaritet med dem som är utsatta, både infödda svenska och dem som flytt eller flyttat hit – det är grunden för en demokratisk och mänsklig utveckling. Motsatsen –  klyftor, sprickor och ’satsa på dig själv’ – är grogrunden för missnöje , och för SD.

”Rösta” nu pa Facebook, och framför allt, rösta den 19 september.