Vem tror på Sverige? Gyllenhammar, Löfven och kunskapen om arbetslivet

 

Bo Ekman, Tällbergstiftelseordförande och tidigare bl.a. ansvarig för Volvos koncernplanering under P G Gyllenhammar, påstår i SvD (25 aug) att många nu tävlar om att beskriva hur illa ställt det är i Sverige.  Jag ser inte den bilden. Snarare att de stora partierna till såväl höger som vänster säger att det är ganska bra, men kan bli lite bättre, med smärre modifieringar i ena eller andra riktningen. Gilla läget och så skruva lite. – Är partier så otydliga om var de står och vart de vill kan det paradoxalt nog, som Irene Wennemo framhöll vid ett seminarium på IFN häromdagen, bli svårt att förhandla och kompromissa.

Bo Ekman använder sin karaktäristik av opinionens bild av Sverige som nattsvart för att som kontrast hävda att Sverige, efter Danmark, ligger i topp i de flesta internationella rankingar. Ekmans bidrag till debatten är att väga samman sexton internationella rankinglistar på olika områden.

Jag har svårt att se poängen med en sådan metod, särskilt som Ekman inte redovisar urval och sätt att väga samman. Det är svårt nog att väga samman en rad faktorer till vart och ett av de index, som Ekman sen väger samman i ett steg till. Intressantare vore att redovisa olika centrala rankingar var för sig och diskutera dem och hur de hänger samman. Det har gjorts av flera författare, bl a av Kurt Lundgren i boken ”Kan landet lagom vara bäst” och av mig tillsammans med Fredrik Movitz i antologin ”Nordic Lights”.

Det särpräglade i den svenska och nordiska modellen ligger i att styrkan finns både i den ekonomiska dimensionen (konkurrenskraft, produktivitet, IT), i den sociala (livskvalitet, arbetslivsförhållanden, demokrati, jämställdhet) och den miljömässiga. De nordiska länderna är levande exempel på att ekonomisk utveckling kan gå hand i hand med välfärd och relativt höga skatter. Till stor del i strid med konventionell nationalekonomisk och nyliberal/ konservativ visdom, men framlyfta som förebilder av nobelpristagare i ekonomi som Paul Krugman och Joseph Stiglitz.

I såväl länderrankingar som debatt fokuseras i regel makronivån, samhället och ekonomin i stort (arbetsmarknad, välfärdssystem), och de är centrala. Men väsentliga drag i den svenska och nordiska modellen finner vi på nivån företag och organisationer, såsom delaktighet och medbestämmande, kvalificerade jobb, dialogorienterad företagsledning (svensk/ Volvos i motsats till amerikansk/Fords) –  länge belyst och utvecklat i den arbetslivsforskning som regeringen Reinfeldt abrupt stängde ner för sju år sedan.

Den samlade oppositionen i riksdagen krävde i mars i år att ”Regeringen bör tillsätta en utredning om hur arbetslivsforskningen kan samlas och stärkas.” Men inget påtagligt har hänt.
Stefan Löfvén har sagt att arbetslivsforskningen ska stärkas. Nu är tid att visa samma handlingskraft som alliansen gjorde när de stängde Arbetslivsinstitutet. Det var ett av regeringen Reinfeldts första beslut som togs i de förberedande regeringsförhandlingarna mellan partiledarna.

Ett tydligt besked före valet och budgetmedel för en snar nysatsning för att åter göra svensk forskning om arbetets organisation och miljö världsledande.

Oberoende är stark

Ekman avslutar sin artikel med ”Mänsklig aktivitet globaliseras men den politiska skötseln fragmenteras i takt med förställningen att oberoende är stark”. Är detta en liten blinkning, eller snarare en pik, från Ekman till hans tidigare chef, P G Gyllenhammar, som nyligen kommit med en bok med titeln just ”Oberoende är stark”. Gyllenhammar syftar dock inte på nationers oberoende utan skriver om kvalitet i medier och i någon mån nog om – sig själv. Och han skriver om människors autonomi och självkänsla i arbetslivet och låg arbetslöshet och samverkan med facket som en betingelse. Det senare var ett tema i en tidig Gyllenhammarbok: Jag tror på Sverige.

Åke Sandberg, organisationsforskare

En rad författare i boken ”Nordic Lights” medverkar på ett seminarium i där aktuella frågor om ”Makten och ledningen i arbetslivet” belyses i utfrågningar och paneler. Måndag 1 sept. kl 17:00, ABF-huset http://us3.campaign-archive1.com/?u=11e45cbfa3a79db862585a3e9&id=0b9a379d41&e=3dd6adebe7

”Oroväckande nätval”

Min debattartikel om Sverigedemokraternas effektiva agerande på Facebook är nu publicerad i Värmlands Folkblad 13 sept. 2010
My opinion article, in Swedish, on the rightwing populist Sweden Democrats party activity on Facebook is now pubished.  See the summary in English in my earlier blogpost.
En annan version av artikeln publicerades på debattsiten Newsmill. Ytterligare kommentarer här.

DEBATT, VF

Facebookvalet är ”kapat” av SD. Rösta bort deras chans till makt som stödparti, skriver Åke Sandberg, sociolog och civilekonom, professor emeritus vid Stockholms universitet, tidigare KTH och Arbetslivsinstitutet.

På Facebook kan man gå till ”Riksdagsvalet 2010” och lägga sin ”röst”. Utfallet hittills är gynnsamt för Sverigedemokraterna. SD är största parti bland unga upp till 30 års ålder. De utnyttjar siffrorna för sina syften, för att stärka sina medlemmar och för att dra med sig andra till det de själva ser som ett parti på frammarsch – om än bara i en icke-representativ enkät, färgad av SD:s effektiva utnyttjande av nätet. Ett bidrag till att få ett sannolikt mer rättvisande utfall, och vrida facebookvapnet ur Sverigedemokraternas näve är att gå man ur huse, ut på nätet och rösta antirasistiskt, för en human politik för invandring och social integration, nu genast på Facebook och sedan på valdagen den 19 september. Därtill bör man begrunda opinionsläget och rösta genomtänkt så att risken för en minoritetsregering med Sverigedemokraterna som stödparti minimeras. Kanske kommer någon att välja att bli blockbytare?

På Facebook finns en valenkät, applikationen ”Riksdagsvalet 2010”. I torsdags förmiddag (9 september) har över 204 000 ”röstat” och av dem är nära 172 000 röstberättigade över 18 år. Fördelningen bland dessa 17 000 är den att M har 24,1 procent, S 19,4 procent, ) 17.5, MP 9,5, V 9,1, FP 5,4, PP (Piratpartiet) 5,3. Bland enkätsvaren hamnar övriga partier under fyra procent, i fallande storlek: blankröstande, C, KD, Fi, annat parti. Anmärkningsvärd är främst SD:s storlek, liksom PP:s, samt att både C, och KD hamnar på låga 2 procent . Fi får drygt 1 procent av de svarandes röster.

SD:s storlek är bekymmersam även om resultaten av enkäten förstås inte är representativa för alla röstberättigade över 18 år. De svarande är inget slumpurval ur hela befolkningen, och Facebook-användare är till exempel yngre än befolkningssnittet. De som ”röstar” på Facebook är inte ens representativa för alla som är på Facebook, särskilt som man har skäl anta en organiserad röstningskampanj från SD.

Varför bekymra sig om en icke-representativ enkät på Facebook? Jo, det kan faktiskt vara så att SD är större bland ungdomar på Facebook och internet, än vad man kanske trott utifrån frågor till slumpurval av alla ungdomar.

Väsentligare är att SD genom sina samordnade ”nätaktioner” troligen är uppblåst stora, och att de använder enkätsiffrorna för att hävda att man är stor och på väg bli större, ett sätt stärka de egna och värva nya sympatisörer i deras släptåg. Några medier har hakat på och spridit siffrorna, med en rubrik som ”De unga väljer Sverigedemokraterna” i en nättidning. Danska Ekstrabladet rapporterar uppjagat om mätningen på Facebook: ”Chokmåling: Sverigedemokraterna tredjestørst”.

Facebookundersökningen är, som jag bedömer det, seriös, gjord som ett hobbyprojekt av en datorintresserad ung marknadsundersökare från Stockholm. Några har misstänkt att SD skulle ligga bakom tillämpningsprogrammet, men den misstanken är såvitt jag kan finna helt ogrundad.

SD kan däremot sägas ha ”kapat” undersökningen i den meningen att SD är mycket aktiva på nätet, inte bara som rabiat missnöjda, oftast okunniga kommentatorer så snart någon journalist eller debattör skriver om en generös flyktingpolitik, eller för den delen helt enkelt om kultur – då kommer invändningar som att invandrare bara ställer till problem, och att kulturarbetare inte gör nytta för anslagen (i det senare instämmer för övrigt inte sällan helt vanliga marknadsdogmatiska nyliberaler). På den artikel du nu läser kommer den slags kommentarer, säkerligen att inflyta, SD-nätverken på sociala medier förefaller finmaskiga och snabba.

Facebookresultaten ger partiet självsäkerhet i slutspurten i valet och bidrar till att göra dess politik rumsren – ”så många kan ju inte ha helt fel”. Opinionsmätningar om val kan, som valforskare framhållit, bidra till att stärka det parti som verkar ha medvind. Och SD blåser under genom att propagera med hjälp av facebooksiffrorna. Facebookenkätens hittillsvarande utfall kan således bidra till att osäkra, inte minst unga nätaktiva väljare, den 19 september röstar vare sig rödgrönt eller blått utan brun light.

Med dagens osäkra opinionsläge finns risken att Sverigedemokraterna blir vågmästare i riksdagen. Risken skärps av oklara besked från Reinfeldt och den borgerliga alliansen om hur man skulle ställa sig i en sådan situation. En borgerlig allians lutande sig åt höger på ett främlingsfientligt lutande plan vore en mardröm som ett Sverige som glider isär inte behöver.

Därför, den som vill en human flykting- och invandringspolitik, en social integrering och ett inkluderande samhälle: Gå till  www.facebook.com/riksdagsval [sidan är nu bortagen], ”lägg din röst”, använd möjligheten bjuda in vänner till ”valet” och publicera enkätlänken på hemsidor. Så kan kanske facebookvapnet vridas ur de främlingsfientligas händer.

Framför allt: Rösta 19 september mot rasism. Kolla och begrunda opinionsläget och lägg rösten på ett sätt som minimerar risken för en regering med stöd från SD, om än passivt.

Kanske kommer någon faktiskt överväga bli blockbytare?

Åke Sandberg

(SD) har ‘kapat’ Facebooks valenkät – Rösta antirasistskt! — Sweden democrats (extreme right, racist, populist party) have ’captured’ a Facebook election survey, so, vote antiracist!

På Facebook kan man gå till ’Riksdagsvalet 2010’ och lägga sin ’röst’. Utfallet hittils är gynnsamt för Sverigedemokraterna. SD är största parti bland unga upp till 30 års ålder. De utnyttjar siffrorna för sina syften, även om det bara är en icke-representativ enkät. Slutsats för oss andra: Rösta på Facebook, för att vrida enkät-vapnet ur SD:s nävar.

Jag arbetar på en artikel på temat:  ”Facebookvalet ’kapat’ av Sverigedemokraterna – Rösta bort deras inflytande!”

Short summary in English:  Sept. 15 there will be general elections in Sweden. There is a risk that for the first time Sverigedemokraterna (SD), the Sweden Democrats, a xenofobic, right wing populist party, will get seats in the parliament/Riksdag. SD is very active on the webb, not least Facebook, and in a survey, and ’net election’ with a Facebook app. the SD come out as the largest party among all young ’voters’, up until 30 years of age. SD is using these figures to strenghten their propaganda. Conclusion for my Swedish friends it to go to the Facebook election app.  and vote non-racist.

På Facebook kan man gå till ’Riksdagsvalet 2010’ och lägga sin ’röst’. Utfallet hittills är gynnsamt för Sverigedemokraterna. SD är största parti bland unga upp till 30 års ålder. De utnyttjar siffrorna för sina syften, för att stärka sina medlemmar och för att dra med sig andra till det de själva ser som ett parti på frammarsch – om än bara i en icke-representativ enkät, färgad av SD:s effektiva utnyttjande av nätet.

Ett bidrag till att få ett sannolikt mer rättvisande utfall, och vrida facebookvapnet ur Sverigedemokraternas näve är att gå man ur huse, ut på nätet och rösta antirasistiskt, för en human politik för invandring och social integration  nu genast på Facebook och på valdagen den 19 september. Därtill bör man begrunda opinionsläget och rösta genomtänkt så att risken för en minoritetsregering med Sverigedemokraterna som stödparti minimeras. Kanske kommer någon att välja att bli blockbytare?”

Bakgrund: Jag har inte i min forskning undersökt frågor om främlingsfientlighet. Däremot har jag konfronterats med främlingsfientlighet genom många besök i Danmark de senaste decennierna och genom uppväxt och besök i ett värmländskt brukssamhälle, som varit ett fäste för en avdelning av ett rasistiskt MC-gäng. Jag har haft anledning reflektera över frågan som medborgare och i samband med studier av arbetsmarknadens förändring, och de EU-domar och regeringsbeslut som försvagar svenska kollektivavtals tillämpning för arbetare från andra länder på svenska arbetsplatser. Det kan bli en slags ’illojal konkurrens’ mellan ’lågprisinvandrare’ och svenska arbetare som har avtalsmässig lön och arbetsmiljö  – och en grogrund för främlingshat och SD.

Ovan är temat i en kommande artikel. Jag arbetar vidare med texten och återkommer…

New site design ready to roll! Rock on!! In search of followers and comments …”

Kära vänner och kollegor / Dear friends and colleagues / Chers amis et collègues / Liebe Freunde und Kolleg(inn)en and etc.  …

”Rock on!!” says my friend Björn, who designed this site for me. (By the way – Any comments on the site design and usability are welcome, to both Björn and me. I myself am now getting acquainted. )

I will continue slowly filling the various pages of my site with content, mainly from my work and research, and also try to write now and then some more substantial blog posts; so far, as you noticed, blog posts have but announced site updates. As usual, as autumn begins, ambitions are high, there is energy uploaded during a long and sunny summer in the Stockholm archipelago and on Danish island. The result may be somewhat less sporadic blog posts.

I also have another blog (almost exclusively in Swedish) on Blogger, at http://akesandberg.blogspot.se. Most posts are opinion texts, comments to ongoing debates and processes in the Swedish society: Culture, media, IT, work, organization – and politics, especially now with elections to the Riksdag (Parliament) coming up, on Sunday Sept. 19.

The outcome may turn out to be of fundamental importance for the the economy, competitiveness and welfare. Can competitiveness and material prosperity be combined with a high ambitions in social welfare, high taxes, equality/solidarity, strong union and employer organizations and collective agreements between management and labour?

Some believe that the above characteristics constitutes the ’Swedish model’  that has served us so well for decades. Others seem to believe that essential principles and parts of the welfare system must be dismantled in order to secure economic development – while repeatedly saying they want to maintain and develop the ’Swedish welfare model’.  I may come back to the election in a blog post in English here soon.

My blog at blogspot.com,  in Swedish, thus mostly contains opinion articles, while the blog here will have a leaning more towards research-related issues, which is not to say neither that my other, Swedish, blog is not influenced by research –  It certainly is! – nor that my English blog here would not present opinion and comments.

This is my first real and substantial blog post.  So I now hope I will find followers, and also get comments. If not immediately, as this post is rather general and introductory, but on posts to come.

Hej då, Cheers, Salutations, Ciao  / Åke