Kris i ”Dagens Samhälle”. Edman stoppar kritik internt och externt.

Uppdaterat 18 dec 2015
Nu är bloggposten här  nedan omarbetad till en längre  artikel i tidningen  Arbetet idag. Rubriken är Kris (krig) i ”Dagens Samhälle” – debatt och redaktion tystas

—————

Tidningen Journalisten skriver om allvarliga arbetsmiljöproblem på Dagens Samhälle, SKL:s tidning. Dagens Nyheter följer upp i två artiklar

Anställda vittnar om ett utbrett missnöje på tidningen där Mats Edman är chefredaktör,  vd och ansvarig utgivare. Turbulensen runt  växer i styrka. Åtta journalister har uttalat sitt misstroende. Nu väljer journalister  att öppet kritisera chefredaktören – och utesluter inte att de blir avstängda liksom en kollega redan blivit. Edman ska dessutom ha förbjudit de anställda att diskutera konflikten på arbetstid i lokalerna, om det inte sker i regi av facket.

För den som läst Dagens Samhälle är det väl känt att Edman haft en mycket uttalad samhällspolitisk agenda. I vinster i välfärden har han i tidningen drivit Timbro-högerns linje. Hans samhällssyn har skapat obalans i tidningens opinionsmaterial och även det redaktionella innehållet. Många har framhållit detta, och jag har skrivit om det i  artiklar och i  tidigare blogginlägg här och här med exempel från tidningen. Länkar till mina artiklar i Resumé, Medievärlden och Dagens Opinion finns i blogginläggen.

Debattredaktören på Dagens Samhälle hade accepterat en artikel, men Edman grep in och stoppade den. Edman gillar inte öppen debatt om tidningen – det visste vi. Nu vet vi att han lägger locket på för intern debatt också.I blogginläggen finns länkar  även till Edmans svar. Den som läser svaren ser lätt en tydlig linje mellan  hur han förhåller sig på liknande sätt till å ena utomståendes  kommentarer om tidningen, å andra sidan anställda journalisters synpunkter: auktoritärt, obalanserat och, i vart fall om mina kommentarer, dogmatiskt och fyllt av invektiv i tidningarna och  i sociala medier.

På Facebook skrev Edman bland annat: ”Det går inte att bemöta Åke Sandberg som är så pinsamt okunnig, oinsatt och politiserad. … tendensiös, patetisk, konspirationsteoretiker helt i nivå med Avpixlat, fast från vänster”

Dagens Samhälle och dess läsare vore värda en mer balanserad och professionell journalistisk ledning.

Edman verkar dock vara en duktig tidningsmakare. Från Veckans affärer till Ofantliga affärer i den offentliga sektorn. Det är med privatiseringarna i välfärden en lukrativ marknad för köp och sälj, med offentliga köpare och privata välfärdsbolag som säljare, mellan t.ex. kommuner och det Anna Dahlberg i Expressen förskönande kallar ’buskapitalister’ i skolsektorn. Denna marknad ger annonsintäkter för Edmans tidning; det är hemligheten bakom den penningmässiga framgången för tidningen.

Säkert finns plats för Edman i någon renodlad affärstidning. Eller på Timbro. SKL har idag en rödgrön majoritet, men SKL:s ordförande vill inte kommentera och en annan styrelseledamot ser allvarligt på det som framkommer men hänvisar till  SKL:s särskilda aktiebolag för tidningen, och dess styrelse har nu den 9 december fortsatt förtroende för Edman.  Verkar inte funka bra där på SKL, Dagens Samhälles styrelse, och själva tidningen.

Unik styrka: Tankesmedjor i samspel med studiecirklar

Standsatt på en ö har jag inte kunnat se om artikeln nedan som planerat kommit i dagens Dala-Demokraten, lördagen den 26 maj 2012. Vad jag ser är att den ännu inte lagts ut i DD:s nätupplaga. Jag lägger därför ut den här tills vidare. I samband med publiceringen här har jag gjort några smärre ändringar i texten:

I en pragmatisk politik behövs självrannsakan  och nytänkande. När en reform inte fungerar gör man annorlunda. Som grund för omprövning behövs utvärdering och kunskap i gränsen mellan forskning och politik.Den borgerliga sidan dominerar bland tankesmedjor, men de progressiva folkrörelserna har en unik styrka: lokala studiecirklar som  kan samspela i nätverk med tankesmedjor på nationell nivå. Det kan bli väl förankrade tankesmedjor med en unik styrka. Men resurser behövs för att matcha Timbro och andra.

Vad är egentligen en tankesmedja? Kan vi lite på deras resultat? Produceras  kunskap eller ideologi och propaganda?

Ordet tankesmedja må vara relativt nytt, men verksamheten och frågorna är inte nya. Inom försvaret fanns  ’think tanks’ på 60-talet.  Tankesmedjor försöker knyta samman praktik, politik och forskning. Kunskapen ska bli användbar i praktiken, i beslutsfattandet, men numera handlar det i hög grad om att fånga och påverka opinioner.

En bakgrund är att arbetsmarknadens organisationer och politiska partier har nedrustat sin samhällsanalys, men ibland stärkt opinionsstudier och kommunikation. Det offentliga utredningsväsendet, SOU, med tung representation för forskning, partier och organisationer har även det rustats ner, medan s.k. kommunikationsavdelningar byggs ut. Sektorforskningsinstitut som bl.a. Arbetslivsinstituet har lagts ner (av den första regeringen Reinfeldt).

Samtidigt styrs universitetsforskning alltmer utifrån inomvetenskapliga krav och popularisering tillmäts minskande betydelse och närmast negativt meritvärde.

Markus Uvell, VD för näringslivets Timbro, menade i en diskussion nyligen på tankesmedjan Sektor3 att de politiska partierna blivit alltmer av kampanjorganisationer. En titt på partiers lokala närvaro på nätet tycks bekräfta detta.  Strömlinjeformade uttalanden och kampanjer verkar stå högt i kurs, öppet kunskapssökande, meningsbrytningar och alternativanalys som grund för vägval lågt i kurs.

Den utvecklingen är bekymmersam särskilt för organisationer som vill vara levande rörelser med aktiva medlemmar. Men här finns en möjlighet att utveckla fritt sökande efter kunskap och alternativ i lokalt liv och arbete i studiecirkelns form.

Vid seminariet deltog utöver Timbro även progressiva Arena Idé, gröna-liberala Fores och SNS (Studieförbundet näringsliv och samhälle). Alla framhöll att man bygger på god och empirisk forskning, är oberoende av finansiären, och har öppna mandat att pröva olika synsätt, och presentera oväntade lösningar – men att man samtidigt i val av frågeställningar och perspektiv är i samklang med uppdragsgivaren.

SNS tf VD Pernilla Klein ville dock inte instämma fullt ut. Hon ser SNS som en mötesplats för oberoende forskare som möter samhället; SNS skulle inte ha något eget perspektiv. Boa Ruthström är tveksam till möjligheten av detta, och för honom är Arena Idé tydligt en center-vänster tankesmedja, vilket inte hindrar att den är en mötesplats, som ger näring åt nytänkande.

I slutrundan uppmanade Markus Uvell LO att satsa massivt på en kvalificerad tankesmedja. Timbro har 300 mkr från näringslivet i en stiftelse. Stiftarna har inget med den löpande verksamheten att göra. Uvell hoppades LO skulle göra sammalunda, och satsa 300 mkr eller mer, och det skulle, menade han, bli en farlig aktör för Timbro, men välkommen för kvaliteten i samhällsdebatten.

För LO borde arbetsorganisation och arbetsmarknad vara centralt, liksom ekonomisk politik och innovation. Ja, nytänkta arbetsorganisatoriska former, och innovativt klimat i arbetsorganisationer borde vara centrala i en bred innovationspolitik. Men även allmänpolitiska frågor som vinstdrivna bolag i välfärden, och hur de påverkar kvalitet och arbetsförhållanden i välfärden behöver man tänka till om.

För en pragmatisk politik är det naturligt att i komplicerade frågor skaffa sig gedigen kunskap och på den grunden välja linje. Reformer som inte fungerar leder till självrannsakan och man gör annorlunda. Starka smedjor behövs som motvikt till dem som dominerar idag. Och i kunskapandets och politikens näringskedjor behövs också i grunden en återuppbyggd arbetslivsforskning, och i det offentliga samtalet stärkta medier för en större mångfald och därmed kvalitet.

Särskilt farliga för näringslivets Timbro skulle en eller flera sådana fritänkande smedjor bli om de nyttjade folkrörelsers unika styrka och samspelade med studiecirklar som undersöker lokala förhållanden och möjliga alternativ. Det skulle ge en förankring och tyngd som tankesmedjors skrifter och utspel ibland saknar.

Åke Sandberg