Kurslitteraturpris till vår bok ARBETE & VÄLFÄRD

  • Vilket lag, vi vann! Inte VM, inte fotboll, men vi blev idag en av tre vinnare av Kurslitteraturpriset 2018. Roligt, hedrande och kvitto att ansträngningar bar frukt. Vår bok Arbete & Välfärd kommer i oktober.

Bokens hemsida: http://www.akesandberg.se/arbete-valfard-2/  
Facebook  https://www.facebook.com/arbete.valfard/   

Förlagets info
https://www.studentlitteratur.se/#press/node/432001 
#ArbeteVälfärd

Åke Sandbergs foto.

Vilka vi? Jo författarna ”i den ordning de uppträder” i boken som det brukar heta i andra sammanhang. Torsten Björkman, Åke Sandberg, Fredrik MovitzAnders KjellbergCarl le Grand, Michael Tåhlin, Moa BursellIrene Wennemo, Göran Ahrne, Karin Lundqvist, Patrik Hall, Anna Fogelberg Eriksson, Anders Boglind, John SjöströmMalin BolinLisa Schmidt., Tina Forsberg Kankkunen, Ann Bergman, Ylva Ulfsdotter Eriksson, Gunnar AronssonChristin Mellner, Anders Boglind, Christian Koch, Per Sederblad, Roland Paulsen, Jan Ch Karlsson, Egil Skorstad – och vår förlagsredaktör Johan Lindgren

Fortsätt läsa ”Kurslitteraturpris till vår bok ARBETE & VÄLFÄRD”

”Vad kommer efter New Public Management?” …och efter vinstdrivna bolag?

Som vi alla vet är det svårt med privatisering och upphandling på alla områden. Jag publicerade dessa fyra inspel inför seminariet  på ABF-huset i Stockholm, 20 januari 2016 (här något redigerat) ”Vad kommer efter New Public Management?” med kommentarer av bl a civilminister Ardalan Shekarabi

1. Nu senast sophanteringskaos i Stockholm Ändå skriver Donahue i sin klassiska bok om ”Den svåra privatiseringen” (SNS förlag) att på tekniska områden, som sopkörning, är det mycket lättare och lämpligare att privatisera än i välfärden, de mjuka sektorerna. När det ibland går så fel på de enkla områdena finns starka skäl ompröva privatisering och medföljande NPM åtminstone på de svårare, mjuka områdena. http://www.dn.se/sthlm/ragn-sells-bjod-35-procent-lagre-pa-sophanteringen/ http://www.dn.se/sthlm/sopkaos-i-staden-med-ny-entreprenor/

2. I pågående utredningar verkar två frågor komma var för sig a. NPM och styrning efter NPM (dagens ämne) b. Vinstdrift Men de två hänger nära samman, måste diskuteras i ett sammanhang. Att ge uppdrag till vinstdrivna bolag är att där sätta den oerhört starka vinstdriften främst, det är aktiebolags lagstadgade uppgift. Om sambandet vinst och NPM skrev jag på Dagens Arena:  http://www.dagensarena.se/opinion/ake-sandberg-vinstdrift-och-npm-hanger-samman/

3. Alltså: Vinstdrift är en styrform. Styrning efter NPM, Post-NPM, kan bli två olika saker a. Post-NPM med idéburna och offentliga verksamheter b. Post-NPM med vinstdrift som det dominerande Frågan är om det senare alls är möjligt. NPM är en kopia av de styrformer som används i de vinstdrivna bolagen, en del i marknadsstyrningen. Ska vinstdriften tämjs krävs exceptionella styrnings- och kontroll insatser.

4. NPM leder, särskilt  för vinstdrivna bolag, till kontrollspiraler och detaljstyrning. Post-NPM ger, i icke vinstdrvina driftformer, möjligheter till styrning i samklang med autonomi, inflytande och yrkeskunniga som gör sitt jobb.

Min rapport, ”Värden i Välfärden” som Ulrika Lorentzi en gång kommenterade intressant på ett  seminarium med Arena Idé har just underrubriken:”Styrning och organisering i välfärden efter NPM” och tar upp frågor om yrkeskunnande, omsorgsrationalitet och tillit, med flera exempel.
Jag är mycket glad  för psykologiprofessor Gunnela Westlanders recension av min rapport.
Hon gör  en kritisk genomgång och samtidigt en god sammanfattning av rapportens huvudtankar. Hennes slutsats: ”Alla som är engagerade i ämnet rekommenderas läsa Värden i välfärden.”
A -A omslag

Längre fram har jag för avsikt att  komplettera här med intryck från seminariet. En gedigen konkret rapport från Kommunal presenterades, och kommenterades av bl.a. Per Molander som hade empiriskt och teoretiskt, tankeväckande kommentarer. Det efterföljande samtalet – ja, det var ett samtal – mellan Ardalan Shekarabi och Ulf Kristersson visade på flera samstämmigheter men också på skiljelinjer.

Här finns en video-inspelningen från seminariet, i tre delar.

Erik Gandinis film ”The Swedish theory of love”

Värmlands Folkblad

Min artikel i Värmlands Folkblad 14 januari 2016:

En svart bild av det svenska välfärdssamhället

Erik Gandinis film ”A Swedish theory of love” ger en svart bild av vad det svenska välfärdssamhället kan göra med oss.   Det brukar framhållas att välfärden ger autonomi och oberoende för alla, inte minst kvinnor, genom barn- och äldreomsorg. Vi behöver inte ha fullt individuellt ansvar för barn och gamla. Men en konsekvens, som Gandini drastiskt målar upp, kan bli isolering och ensamhet. 
Läs min artikel i Värmlands Folkblad .

* * *

Här nedan en längre version, som kom till tidningen först efter deadline.

Nästa steg: Politik och civilsamhälle för solidariskt oberoende

Erik Gandinis film ”The  Swedish theory of love”  — inte ”A Swedish theory…” — som jag skrev i mitt manus till VF) ger en svart bild av vad det svenska välfärdssamhället kan göra med oss. Vi lyfter gärna ram välfärdens positiva sidor: Den ger autonomi och oberoende för alla, inte minst kvinnor, genom barn- och äldreomsorg. Vi behöver inte ha fullt individuellt ansvar för barn och gamla. Förändringarna drevs i hög grad, med förnyad kraft på 1970-talet, av arbetarrörelsen och kvinnorörelsen och bidrog till kvinnors frigörelse, ett tema som det dock inte syns mycket av i Gandinis film.

En negativ sida av välfärden, som Gandini drastiskt målar upp, kan bli isolering och ensamhet. Vi tvingas inte hjälpa ochvårda varandra, inte umgås, vi får inte den friktion i relation till andra som är det som skapar oss som människor, som sociala varelser säger den 90-årige polske sociologen Zygmunt Bauman i filmen.  Resultatet kan bli en ofrivillig isolering.

Filmen visar gamla som hittas när de legat döda länge, anonym befruktning med nedfrysta spermier, SFI-elever som får lära sig att inte prata för mycket utan svara kort och koncist på frågor, ”så som svenskar gör”. Sådan mänsklig isolering i svensk vardag kontrasteras mot någon slags new age grupp som gosar med varandra i en solig skogsglänta, och mot en svensk läkare som flytt det kalla, sterila välfärdssamhället för Etiopien för att där möta värme och verkligen kunna göra nytta och vara behövd. Men jämförelserna och kontrasterna blir som framgår krystade, ovidkommande för frågan om ensamhet i Sverige.

Stundtals tänkte jag att psykiatern David Eberhardt – som gjorde sig ett medialt namn genom sitt kallhamrade bemötande av Anna Odell och hennes konstprojekt – kan få nytt vatten på kvarn. Men den kvarnen snurrar nog på i sin dogmatism under alla omständigheter; vi känner ju hans avsky mot svenskars ”trygghetsnarkomani”. Och han skulle nog inte uppfatta det ibland ironiska i filmen.

Filmen är dock angelägen, och oavsett att välfärdens dödgrävare bland nyliberaler kan hitta citat till stöd, så inspirerar den framför allt, genom sin dystopi, till eftertanke och ger känslomässiga avtryck – är vi kanske så här tysta, avskärmade? Ja, sådana tendenser och risker finns.

Filmen är i sin tur inspirerad av Henrik Berggrens och Lars Trägårdhs bok med en teori om statsindividualism, ”Är svensken människa?” (Norstedts) I ett efterföljande samtal framstod som ett tema: Hur kan, utifrån den autonomi och oberoende som vi vant oss vid och vill ha, förutsättningar skapas för mer av gemenskap och socialt samspel? Det behövs en politik för det, vilket framhölls av Lawen Redar (i riksdagen, S) och Henrik Berggren, som menade att staten och civilsamhället behöver samverka här.

I vår bok ”Nordic Lights” (SNS 2013) skrev vi om en ”solidarisk individualism” och ser den svenska individualismen eller snarare oberoendet som framväxt i samspel inte bara med staten utan i föreningsliv och folkrörelser och därför med drag också av gemenskap. Men den bakgrunden räcker inte. För visst finns ändå idag tendenser till isolering och ensamhet.

Ett nytt politiskt projekt idag kan vara att undersöka en autonomi, ett oberoende, som inte utesluter utan snarare skapar förutsättningar för gemenskap, för det allmänna. För sociala relationer som inte är framtvingade av beroenden (vi måste inte dagligen vårda vår sjuka förälder), men där oberoendet inte får göra att vi tappar den sociala närheten (att vi ofta besöker äldreboendet till exempel, träffar våra vänner). Ett solidariskt oberoende.

En del i en politik för solidariskt oberoende är ett samhälls- och bostadsbyggande med demokratiska mötesplatser, med förutsättningar och lokaler för gemenskap. Det kan vara en större lokal i stadsdelen och mer decentraliserat i varje kvarter, ja i varje större flerbostadshus. Inte en grå möteslokal i ett mörkt hörn, utan en plats som inbjuder till spontant umgänge över hushållsgränserna, där de unga kan träffas, kanske för gemensamma måltider ibland. Andra kan vilja nyttja förutsättningarna för mer en mer organiserad samverkan.

Själv lever jag i en bogemenskap (den danska beteckningen som är ett mer träffande  ord än kollektiv), med ett tjugotal lägenheter som delar ett gemensamt utrymme med bra kök, matsal, TV/läsrum, barnens lekrum och gästrum. Hjärtat är gemensam matlagning och fyra middagar i veckan för dem som önskar. Annars har alla sin helt vanliga lägenhet med rejält kök. Vi turas om att laga mat (ett par matlagarpass var femte vecka för var och en). Genialt!

Allmännyttiga Familjebostäder skapade en gång förutsättningar för sådan gemenskap (politiken), och vi som ville bo så förverkligar denna (det civila samhället). En politik för resurser till det civila samhället. Kanske arbetstidsförkortning kan bli en del. Något i den vägen ser jag som nästa steg i utvecklingen av den ”svenska modell” som skapat världens mest autonoma människor. Det är på en sådan grund som en närhet kan byggas som inte är påtvingad genom (ekonomiska och andra) beroenden, utan är fritt vald. Och det är angeläget att sådana möjligheter öppnas för alla. Då räcker inte en kvarterslokal för fester och sammanträden, det behövs något mindre, närmare. Detta må vara en utopi – men det har vi inte för mycket av i svensk politik idag. Inspirerar den oss att ta steg på vägen att förena autonomi och gemenskap är det gott nog.

Bogemenskaper kan även ge särskilda möjligheter till kontakter och möjligheter bjuda in nyanlända till  bekantskaper och mänskliga  med oss som är etablerade i landet.

Så även om Eric Gandinis film om svensk ensamhet är dystopisk och målar i bjärta kontraster, väcker den känslor och tankar som pekar framåt mot fortsatt utveckling av ”världens bästa land”.

Åke Sandberg
januari 2016

Vem tror på Sverige? Gyllenhammar, Löfven och kunskapen om arbetslivet

 

Bo Ekman, Tällbergstiftelseordförande och tidigare bl.a. ansvarig för Volvos koncernplanering under P G Gyllenhammar, påstår i SvD (25 aug) att många nu tävlar om att beskriva hur illa ställt det är i Sverige.  Jag ser inte den bilden. Snarare att de stora partierna till såväl höger som vänster säger att det är ganska bra, men kan bli lite bättre, med smärre modifieringar i ena eller andra riktningen. Gilla läget och så skruva lite. – Är partier så otydliga om var de står och vart de vill kan det paradoxalt nog, som Irene Wennemo framhöll vid ett seminarium på IFN häromdagen, bli svårt att förhandla och kompromissa.

Bo Ekman använder sin karaktäristik av opinionens bild av Sverige som nattsvart för att som kontrast hävda att Sverige, efter Danmark, ligger i topp i de flesta internationella rankingar. Ekmans bidrag till debatten är att väga samman sexton internationella rankinglistar på olika områden.

Jag har svårt att se poängen med en sådan metod, särskilt som Ekman inte redovisar urval och sätt att väga samman. Det är svårt nog att väga samman en rad faktorer till vart och ett av de index, som Ekman sen väger samman i ett steg till. Intressantare vore att redovisa olika centrala rankingar var för sig och diskutera dem och hur de hänger samman. Det har gjorts av flera författare, bl a av Kurt Lundgren i boken ”Kan landet lagom vara bäst” och av mig tillsammans med Fredrik Movitz i antologin ”Nordic Lights”.

Det särpräglade i den svenska och nordiska modellen ligger i att styrkan finns både i den ekonomiska dimensionen (konkurrenskraft, produktivitet, IT), i den sociala (livskvalitet, arbetslivsförhållanden, demokrati, jämställdhet) och den miljömässiga. De nordiska länderna är levande exempel på att ekonomisk utveckling kan gå hand i hand med välfärd och relativt höga skatter. Till stor del i strid med konventionell nationalekonomisk och nyliberal/ konservativ visdom, men framlyfta som förebilder av nobelpristagare i ekonomi som Paul Krugman och Joseph Stiglitz.

I såväl länderrankingar som debatt fokuseras i regel makronivån, samhället och ekonomin i stort (arbetsmarknad, välfärdssystem), och de är centrala. Men väsentliga drag i den svenska och nordiska modellen finner vi på nivån företag och organisationer, såsom delaktighet och medbestämmande, kvalificerade jobb, dialogorienterad företagsledning (svensk/ Volvos i motsats till amerikansk/Fords) –  länge belyst och utvecklat i den arbetslivsforskning som regeringen Reinfeldt abrupt stängde ner för sju år sedan.

Den samlade oppositionen i riksdagen krävde i mars i år att ”Regeringen bör tillsätta en utredning om hur arbetslivsforskningen kan samlas och stärkas.” Men inget påtagligt har hänt.
Stefan Löfvén har sagt att arbetslivsforskningen ska stärkas. Nu är tid att visa samma handlingskraft som alliansen gjorde när de stängde Arbetslivsinstitutet. Det var ett av regeringen Reinfeldts första beslut som togs i de förberedande regeringsförhandlingarna mellan partiledarna.

Ett tydligt besked före valet och budgetmedel för en snar nysatsning för att åter göra svensk forskning om arbetets organisation och miljö världsledande.

Oberoende är stark

Ekman avslutar sin artikel med ”Mänsklig aktivitet globaliseras men den politiska skötseln fragmenteras i takt med förställningen att oberoende är stark”. Är detta en liten blinkning, eller snarare en pik, från Ekman till hans tidigare chef, P G Gyllenhammar, som nyligen kommit med en bok med titeln just ”Oberoende är stark”. Gyllenhammar syftar dock inte på nationers oberoende utan skriver om kvalitet i medier och i någon mån nog om – sig själv. Och han skriver om människors autonomi och självkänsla i arbetslivet och låg arbetslöshet och samverkan med facket som en betingelse. Det senare var ett tema i en tidig Gyllenhammarbok: Jag tror på Sverige.

Åke Sandberg, organisationsforskare

En rad författare i boken ”Nordic Lights” medverkar på ett seminarium i där aktuella frågor om ”Makten och ledningen i arbetslivet” belyses i utfrågningar och paneler. Måndag 1 sept. kl 17:00, ABF-huset http://us3.campaign-archive1.com/?u=11e45cbfa3a79db862585a3e9&id=0b9a379d41&e=3dd6adebe7

The Future of Work – Seminar with Richard B. Freeman

The Future of  Work – Seminar with professor Richard B. Freeman  at Medelhavsmuseet, Stockholm, October 14, 2013. This was the first in a series of seminars entitled ”The future of …” and organized by Stefan Svallfors at the Institute for Futures Studies.
Freeman Future of work UR Skärmklipp
Richard B Freeman from NBER and Harvard University made an introductory  presentation entitled ”The Paradox of Increased Team Production and Greater Inequality in Pay in the Knowledge Economy”.  Author and journalist Göran Rosenberg moderated the seminar, and Lena Sommestad and Åke Sandberg commented upon Freemans presentation.

The speakers are presented in the Invitation to the seminar, which is announced as follows:
The increasingly collective character of advanced production conflicts with the desire to identify superstars and give huge rewards to winners. Richard Freeman will in this seminar use the work of scientists, engineers and academics as a prime example, as well as of executives discussing this paradox. He will also discuss the questions of who ”owns” results, and of how we deploy new technologies, alongside issues of the global division of labour.

For those interested, there is abundant documentation available from the seminar. Below find links from the programme aired by Swedish Public Television (UR), as well as recordings published by the Institute for Futures Studies, both video and audio.

Here I will try and summarize neither Richard Freeman’s introduction nor Lena Sommestad’s and my own comments and the final discussion. I will only in retrospect  share  a brief reflection on my own comments. A background for me was our book Nordic Lights (SNS förlag 2013), with some of the themes summarized in Swedish in an opinion article  (DN Debatt July 11, 2014). Our comments to the  interesting and empirically rich powerpoint presentation that Freeman delivered had to be  somewhat spontaneous. Here I try to make mine somewhat more systematic.

Freeman’s main thesis is stated already in the title of his presentation, ”The Paradox of Increased Team Production and Greater Inequality in Pay in the Knowledge Economy”. Another way to express a similar thesis would perhaps be the classic idea of a growing contradiction between the increasingly social or societal character of production technology and organization and the more unequal and indivualized pay and remuneration systems.

Freeman talked about rising inequality in the US, and the importance of rentseeking as an explanation to the contribution of top executives to economic efficiency. Freeman also brought up economic feudalism, referring to Eisenhower’s Military-Industrial Complex speech from 1961 he pointed at close relations politicians and companies (funding); lobbyists and the media; and new possibilities in ICT and ”citizen science” and a new transparency.

In my comments I focussed on the main theme in Freeman’s talk: team production and inequality. I especially discussed the concept of ”team”. On a conceptual level, ”team” may mean very different things. I have been interested in the automotive industry, the car industry. Group work was discussed and developed in the 1960’s, based in Tavistock and a Norwegian sociotechnical school, and introduced in Sweden not least in Volvo (as discussed for instance in my edited volume Enriching Production.) ”Sociotechnical group work” was a concept impregnated with competence, cooperation and union influence and related to democratization in companies and in the economy at large – against a background of a tight labour market, generous welfare benefits and a general political radicalization.

Later team work came to Scandinavia through Japanese experiences and above all the US interpretation through the MIT Lean production project. In some countries this meant a new focus on teams and cooperation. In Scandinavia it rather meant a tightening up and stricter control of already existing sociotechnical groups that became more narrow  teams.

This is to say that team or group work may be very different things, so to be able to say that individualized pay is a paradox when there is team work one presupposes that team work has a genuinely social character, and my view is that team work in general does not have a social character, but perhaps sociotechnical group work has. And what is spreading today seems to be team work. Also we see very different types of team/group work for different types of employees, a group of researchers or qualified consultants work in groups that are very different from teams at McDonalds or a call centre for instance. More generally, in Sweden,  there seems to be a tendency of polarization of qualifications with a recent growth of less qualified low wage jobs and at the same time growth of the best paid jobs (Rune Åberg in Ekonomisk debatt). And some of the jobs – at both ends – may be some kind of team work or group work. Perhaps more team work at the lower end and group work at the upper end?

It seems as if much of team work is hierarchically organized and controlled in a detailed way, hindering local, egalitarian cooperation at work, and not very collective and social in character and thus not in contradiction to unequal and individual pay.

A colleague, sociologist and former HR director at Volvo Cars, Anders Boglind, writes in Nordic Lights about Ford taking over Volvo and the changes this brought about in the character of work and management. Boglind uses words for Volvo like: Decentralization, trust, dialogue, local patchwork. And Ford: Centralized, formal control, uniformity, audit, technical procedures.

We probably see different types of work organization and of group/team work, in different countries and varying over time. Most of Freeman’s examples and figures are from the US. An interesting topic would be the relation between on the one hand macro ”societal models” with various degrees of inequality and of general trust, and on the other hand type of group work. In our Nordic Lights   we discuss concepts like ”productive justice” and ”solidaristic individualism” as a framework for understanding the organization of work, and of management.

The Nordic models are often characterized as having a comprehensive welfare state, labour market institutions developed over a century long process (with strong parties negotiating), low level of inequality (but growing), trust and a positive view of technological change.  Probably such characteristics are essential for the implications of group work and its relation to remuneration. For example trade union density in the US today is 11 percent, and in Sweden around 70 percent and about 90 percent of employees covered by collective agreements.

On such a more general note, talking about ”the future of work”, I think broader themes are essential like the weakening of trade unions, growing unemployment, more unsecure employment conditions, growing inequalities in pay and fortunes, the changing character of work with boundaryless and less regulated work putting the individual worker directly ”at the mercy” of not only managers using new techniques and ideologies, but also customers and markets. Flexibility is a catchword but there is a growing imbalance between the flexibility that is forced upon the employees, and flexibility that would mean that employees choose when and how to carry out their work and how much and how intense.

Utbildningsradion UR (the educational channel of the Swedish public radio and television) announced the seminar as follows, in Swedish:
”I dag är vi beroende av att arbeta tillsammans med andra för att nå resultat, men vi blir belönade som individer. Det är en märklig paradox. Det säger Richard B. Freeman, professor i ekonomi vid Harvard University. Under sitt föredrag utvecklar han sin tes som sedan kommenteras av Lena Sommestad, socialdemokratisk riksdagsledamot och professor i ekonomisk historia, samt Åke Sandberg, professor emeritus. Moderator: Göran Rosenberg. Inspelat 14 okt 2013. Arrangör: Institutet för framtidsstudier.” The programme will be available for streaming for a couple of years.
http://www.ur.se/Produkter/178997-UR-Samtiden-Arbetet-och-lonen-en-paradox

The Institute for Futures Studies,  presents, at mixcloud.com, an audio recording of the seminar as follows:
”The future of work: the paradox of increased team production and greater inequality in pay in the knowledge economy. A seminar from Stockholm on the 14th of October 2013. Labour economist Richard B Freeman tells us about his research and is commented by Lena Sommestad and Åke Sandberg. Göran Rosenberg is moderator. The seminar was arranged by the Institute for Futures Studies in Stockholm.”
http://www.mixcloud.com/Institutet_for_Framtidsstudier/the-future-of-work-with-richard-b-freeman/

Bambuser.com transmitted the seminar live via webcam, and this is now found in the Bambuser  archive:  http://bambuser.com/v/4010471

 

”Le modèle suédois résiste malgré tout” – grand entretien

  grand entretien –
”Le modèle suédois résiste malgré tout”


Apparu dans Les Mondes du Travail, No 14, mars 2014
Publié avec le soutien de Centre Pierre Naville (Université d’Evry/Paris)

Interview with Åke Sandberg, by professors Stephen Bouquin and Francoise Piotet, Paris, and published in the sientific journal Mondes du Travail (Worlds of Work), not digitally published. Yhis publication is done with the permission of the journal.

CouvLMDT14.

Entretien réalisé le 26 septembre 2013 par Stephen Bouquin et Francoise Piotet avec
Ake Sandberg à l’occasion de la sortie del’ouvrage qu’il a dirigé: Nordic Lights.
Work, Management and Welfare in Scandinavia (SNS, Stockholm 2013)

SB – Comment se porte le modèle suédois ?

L’analyse que nous défendons dans notre ouvrage est que le modèle suédois
peut conserver ses fondamentaux malgré les contraintes imposées par
la mondialisation des échanges et la concurrence accrue. Les pays scandinaves
ont beaucoup de caractéristiques en commun mais ils ont aussi des
différences.

Le modèle scandinave se distingue de ceux de l’Europe continentale ainsi
que des pays anglo-saxons et même s’il y a une pression extérieure forte
qui s’exerce sur eux, il peut résister. Il y a un numéro de The Economist 2
qui mettait bien en évidence ces différences entre ‘le model suédois’ et
celui des autres pays. The Economist souligne la combinaison d’un système
de protection sociale et de productivité élevée. Je pense qu’il s’agit-là
d’une caractéristique unique : le pays n’a pas seulement un Welfare state
mais il est également très innovateur et productif. Mais il ajoute aussi que
pour être encore meilleur, il faut réduire un peu plus les impôts, déréguler
et libéraliser davantage mais que la trajectoire choisie il y a près de
cent ans peut se poursuivre. Je pense qu’en poursuivant les déréglementations
comme The Economist le propose, ce qu’il fait depuis des années et
comme le gouvernement suédois est en train de le faire, les fondamen-
taux du modèle suédois – cette combinaison vertueuse du Welfare et de la
productivité du travail – ainsi que le contrat social entre travail et capital
sont non seulement menacés mais risquent même d’être détruits.

 

–>   Lisez le rest de l’entretien ici …
–>  Read the rest of the interview, in French,  here …

 

Nordic Lights – Download Chapter 1

 

Nordic-lights-cover-large-jpeg

A preview of the introductory chapter of Nordic Lights is now available,  for download (pdf). It includes the Table of Contents as well as prof. Paul Adler’s Foreword and the whole of Chapter 1: How Bright are the Nordic Lights?

You will also see the book cover, with endorsements by professors Manuel Castells, Russell Lansbury, Ruth Milkman, Michael Schumann and Chris Smith.

Download here:  Nordic Lights introductory chapter (127 nedladdningar)
Foreword by Paul Adler
Preface
Chapter 1: How Bright are the Nordic Lights?

Want to read more? The book is available
at  Bokus or Adlibris, in print and as e-book
Information from Bokus for English-speaking readers

For more about our book go to my Nordic Lights pages
You may order  the book at a lower price by downloading one of the flyers from SNS förlag
Nordic Lights Flyer #1
Nordic Lights Flyer #2

 

 

 

Så kan vinstfrågan lösas

Jag skriver idag på Newsmill  om att välfärden är ett svårstyrt pastorat som kräver en bredd av kompletterande återgärder. Läs gärna artikeln på Newsmill.

Välfärdstjänster är svårstyrda pastorat. Vare sig de drivs i offentlig regi eller läggs ut på privata utförare. Den offentligt drivna välfärden styrs idag i hög grad på liknande sätt som den privat drivna med målstyrning. Och båda har samma grundproblem: Att välfärden tilldelas för små resurser i förhållande till löften och ambitioner. Det andra problemet är en tung apparat för utvärdering. För en effektiv styrning måste flera kompletterande metoder brukas.

I välfärden är det svårt att formulera relevanta och utvärderingsbara mål. Än svårare styra är det om utföraren drivs av ett vinstintresse som inte sammanfaller med beställarens mål, dvs god välfärd. Förespråkare för vinstdrift brukar framhålla att den leder till effektivitet och innovation. De brukar bortse från en annan drivkraft:  ett meningsfyllt jobb för angelägna värden, med engagerade, kunniga och professionella anställda och chefer.

Att enbart ha kommunala eller privata icke vinstdrivna utförare är dock inte utan problem. Det fanns skäl till privatiseringarna. Ett var politikers önskan att slippa stå för konsekvenser av nedskärningar, men det fanns även kritik för ineffektivitet, brister i mångfald och innovation. Drift i offentlig regi förutsätter därför stöd till innovation, alternativ och kundanpassning. Liknande problem finns med ideellt drivna verksamheter.

Vinst är ett tydligt kvantifierbart mål för ett företag som kan leda till innovation och påhittighet. En del av denna är produktiv, det kan vara smarta arbets- och organisationsformer. Den andra sidan är påhittighet som handlar om att göra vinst på bekostnad av kvalitet, kringgående av beställarnas styrning, liksom avancerad skatteplanering. Vinstdrivna bolag driver pga. sina mål fram en särdeles kostsam kontrollapparat.

En sålunda framtvingad kontroll riskerar att hämma inte bara innovation utan också det professionella, självständiga ansvaret hos sjuksköterskor, läkare, lärare och andra. Alternativen till försök att tämja vinstdriften är dagens vilda-västern i välfärden med okontrollerad vinstdrift, eller enbart icke-vinstdrivna verksamheter.

Alternativ

Politikens rättsliga förutsättningar att reglera vinst i företag i väldfärdssektorn är stora. Det visar Ardalan Shekarabi i en genomgång för Arena Idé. Mot den bakgrunden skissar Shekarabi tre alternativ.

Jag vill här kort utveckla alternativen utifrån grundsynen att en kraftfull reglering i välfärdssektorn är nödvändig, en grundsyn som vi sett tecken på även i den borgerliga alliansen, bland politiker och närstående media.

  1. Förbud mot vinstutdelning. Den stora fördelen är att man här slipper verksamheter som är vinstdrivna och i stället får sådana som drivs av syftet god välfärd. Därmed minskar risken för försök att kringgå styrning av kvalitet på olika sätt. Om vinsten inte helt förbjuds utan begränsas hamnar man i alternativ 2. Ett vinsttak på ”rimlig nivå” (som direkt sorterar bort de värsta avarterna av vinstdrift) kanske kan förena många som ett inslag i en samlande lösning; begränsningen kan något minska behovet av andra styrformer för kvalitetssärking.
  2. Begränsning av vinstutdelning.   Tillåts vinstuttag av icke oväsentlig storlek kommer vinstdrivna bolag att fortsätta, även om de som bara strävar efter stora, snabba vinster kan väntas lämna branschen. Vinstdrivna bolag kan ha en innovationsförmåga som bidrar till kvalitet. Nackdelarna är den nödvändiga och omfattande kontrollapparat som handlar inte bara om vinstuttag utan även, vid ägarbyten, att hindra eller begränsa tillgodogörande av ackumulerad, outtagen vinst. Här finns en känd uppsjö av metoder att kringgå försök till styrning.
  3.  Krav på verksamhetens kvalitet. I detta alternativ sker ingen direkt reglering av möjligheter till vinstuttag, utan man begränsar sig väsentligen till att ställa höga krav på verksamhetens kvalitet.  Denna behöver följas upp i alla de tre alternativ vi skisserar och i alla slags driftformer, men störst är behovet i vinstdrivna bolag, där motiv och möjligheter till manipulation är störst.

Om man inte avser att förbjuda eller kraftigt begränsa vinstuttag, blir dessa kvalitetskrav det avgörande styrmedlet. Därför är det angeläget att dröja vid innehållet i dessa krav, och då skilja på utfall/output (hur bra är utbildningen, vården osv) och insatser/input (personal, lokaler osv). Vi gör det här helt kort men har för avsikt återkomma.

a. Utfall. Detta handlar om mått på resultatet, dvs hur bra är vårdens, omsorgens respektive skolans resultat. Vi vet att det är synnerligen svårt att formulera fungerande kvantitativa mått på utfallet.

b. Insats. Något enklare är det med kvantitativa mål för sådana insatser som vi vet bidrar till verksamhetens kvalitet. Intressanta generella variabler är personaltäthet, olika kvalifikationer och nivåer, total lönebudget för personal; ändamålsenliga lokaler.

c. Andra krav.   Andra väsentliga krav gäller etablering och tillstånd att driva verksamheter, former för väsentligt utökat inflytande för personal och brukare (och deras anhöriga); meddelarfrihet och offentlighetsprincip; ”öppna böcker” i varje företags/verksamhetsenhets redovisning.

Krav på kvalitet är alltså viktiga under alla omständigheter men särskilt vid helt eller delvis oreglerade möjligheter till vinstuttag. Det är klart att politiker måste formulera smarta krav som leder till kvalitet utan att det blir onödiga låsningar.

Sammanfattningsvis är en möjlighet att förbjuda eller kraftigt begränsa möjligheter till vinstuttag och därmed återföra bolag till icke vinstdrivna former med god välfärd som styrande mål. Väljer man att istället sätta frikostiga gränser för vinst eller inga gränser alls, är vinstdriften grunden. Då måste hela arsenalen av andra kraftfulla styrmöjligheter nyttjas, med åtföljande kostnader.  Tuff styrning krävs, med kvalitetskrav på inte bara de svårmätta resultaten/output utan också insatser av personal, lokaler etc., som samvarierar med kvaliteten. Höga sådana krav gör att rena lycksökare lämnar sektorn och därmed kan kontrollapparaten bli något mindre.

Utmaningen att säkra kvalitet i välfärden är stor. Problemen är komplicerade och ödmjukhet av nöden. Inga alternativ bör förhastat utmönstras och en bredd av åtgärder för kontroll, stöd och utveckling måste tas i anspråk.

——–

Ardalan Shekarabi sammanfattar sin rapport på DN Debatt.  Hela rapporten från Arena Idé finns här. På DN Debatt fördjupas frågan om professionell kunskap, utvärderingsraseri och NPM, New public managment i en intressant artikel.

New site design ready to roll! Rock on!! In search of followers and comments …”

Kära vänner och kollegor / Dear friends and colleagues / Chers amis et collègues / Liebe Freunde und Kolleg(inn)en and etc.  …

”Rock on!!” says my friend Björn, who designed this site for me. (By the way – Any comments on the site design and usability are welcome, to both Björn and me. I myself am now getting acquainted. )

I will continue slowly filling the various pages of my site with content, mainly from my work and research, and also try to write now and then some more substantial blog posts; so far, as you noticed, blog posts have but announced site updates. As usual, as autumn begins, ambitions are high, there is energy uploaded during a long and sunny summer in the Stockholm archipelago and on Danish island. The result may be somewhat less sporadic blog posts.

I also have another blog (almost exclusively in Swedish) on Blogger, at http://akesandberg.blogspot.se. Most posts are opinion texts, comments to ongoing debates and processes in the Swedish society: Culture, media, IT, work, organization – and politics, especially now with elections to the Riksdag (Parliament) coming up, on Sunday Sept. 19.

The outcome may turn out to be of fundamental importance for the the economy, competitiveness and welfare. Can competitiveness and material prosperity be combined with a high ambitions in social welfare, high taxes, equality/solidarity, strong union and employer organizations and collective agreements between management and labour?

Some believe that the above characteristics constitutes the ‘Swedish model’  that has served us so well for decades. Others seem to believe that essential principles and parts of the welfare system must be dismantled in order to secure economic development – while repeatedly saying they want to maintain and develop the ‘Swedish welfare model’.  I may come back to the election in a blog post in English here soon.

My blog at blogspot.com,  in Swedish, thus mostly contains opinion articles, while the blog here will have a leaning more towards research-related issues, which is not to say neither that my other, Swedish, blog is not influenced by research –  It certainly is! – nor that my English blog here would not present opinion and comments.

This is my first real and substantial blog post.  So I now hope I will find followers, and also get comments. If not immediately, as this post is rather general and introductory, but on posts to come.

Hej då, Cheers, Salutations, Ciao  / Åke