Resebrev 6 från Ceylon – 1777

Svenskar har rest till Ceylon i långa tider. Fram till inbördeskriget för 30 år sedan var Sri Lanka en stor chartrdestination för svenskar. Men 1970-talets svenska besökare hade föregångare två hundra år tidigare.

Linnés lärjunge Carl Peter Thunberg gjorde en stor ’Resa uti Europa, Africa, Asia’ och den 5 juli 1777 avseglade han från Java till Ceylon. Han samlar växter och mineraler, antecknar allt om djur- och växtliv, och om seder och bruk, mat och kultur.

Thunberg skriver:  ’November den 4 avreste jag från Colombo till Mature i sällskap med herr Frobus, som å companiets vägnar måse resa dit för att emballera kanel på Barbari, Gale och Mature’ [Galle och Matura är båda bekanta, Galle med sin befästning ett par mil norrut, och Matara med sin kitschiga jattebudda,  som är det kommersiella centret och transportknuten här söderut].

Så det kanske mest intressanta för en nutida resenär: ’Resan skedde i en palanquin, som är mera öppen än de japanska. Den bäresav morerna genom en bambustång som ligger över taket. Man kan både sitta och ligga i en sådan bärstol. För det mesta reser man med sex eller tolv bärare. ’  På väg till Matara passerar man ’Belligama’ där jag nu sitter och skriver.  ’Vägen somvar anlagd längs kusten, var ofta besvärlig och sandig. Överallt ser man längs denna kokosskogar…  med träd i en otrolig mängd och till stor nytta för infödingarna.’ [Kokospalmerna växer fortfarande ner till sandstränderna; Weligama lär f ö övrigt betyda Sandbyn]

Thunberg reser igen till Matara: ’December den 7 gjorde jag åter en resa från Columbo till Mature på guvernörens anmodan för att som läkare besöka greve Rantzows fru, som drogs med en långvarig och svår sjukdom. Greve Rantzow var huvudman på kompaniets kontor och visade mig stor ynnest under de få veckor jag vistades där. Jag reste både dag och natt i min bärstol, buren av tolv morer, som förmådde uthärda hela denna resa utan vila, så att jag redan inom tre dygn kom fram.’ (!)

Resan hit ner till Weligama från Colombo tog for mig ca 3 ½ timme med buss. Sittplats, sa jag slapp se framfarten. For tva hundra ar sedan alltså tre dygn nonstop buren av tolv morer. Den resan var säkert påfrestande, inte minst för morerna – Thunberg kunde ju ligga om han ville, och sova? Dagens bussresor här är dock  lätt skräckinjagande ivartfall för oss ovana passagerare. Och för alla andra trafikanter. De kör vilt, tutar, svänger fram och tillbaka mellan bilar, tutar igen,  tuk-tuks, cyklister och fotgängare. Men tvekar inte i sin framfart.

Ja även om jag fick stå, packad som en sill häromveckan, från Dambulla/Sigiria, i ett par timmar, ner till Kandy, så var det nog ändå att föredra framför Thunbergs bärstol. Sista timmen,  placerade man mig längst fram, stående vid chauffören. Det var visst i all valmening, men med utsikt över skräckbilderna i trafiken framför mig var det inget jag egentligen ville. Chauffören inte bekvämt bakåtlutad, utan framåtböjd över ratten, med glödande blick och ständigt beredd göra en tvär gir, växla upp eller ner, tuta.

På alla fyra veckorna såg jag spåren efter en trafikolycka – men statistiken lär vara förfärande här. Nu återstrå bara en längre resa, buss till Galle, tåg till Colombo, och efter ett stopp där, vidare med buss till flygplatsen. Den resan ska nog också gå bra  🙂

Sri Lanka, Resebrev 5, Mirissa, Weligama, Colombo… Arlanda

Åter i Weligama med  den långa beachen, en av de bättre för surfare lär det vara, och ganska snäll, så att jag prövade på för ett par veckor sen, och ska försöka igen idag och i morgon, sista dagen på stranden. I övermorgon fredag blir det buss vid 6-tiden på morgonen den knapp timme till Galle, och tåg knappa tre timmar till Colombo.  Där har jag deponerat lite onödiga kläder hos Patya och Dinkie, vännen Nish’s vänner.

(När du reser till ett land som Sri Lanka, ta i klädväg bara med dig i stort sett det du reser i, och bara lite till, när du är framme ser du bäst vad du saknar, och allt finns att köpa, och det är billigt. Sri Lanka har en stor textilindustri, med legotillverkning för Europa och USA. Så åker man till t.ex. kyliga Nuwara Elya, ’Little England’, så kan man köpa vinterkläder där, av kända märken.)

Fredag kväll har jag flyg till Arlanda med Qatar Airlines, mellanlandning i Doha; där är Aljazeera baserat, TV-bolaget som nu bannlysts och förbjudits i Egypten. Det regnade sista dagen i Mirissa och det regnar här i Weligama, ett mycket lätt varmt svenskt sommarregn, så det blir en  bra övergång till vintern hemma, som jag förstår nu tappat lite av sitt grepp. Här i Weligama hade jag också deponerat min laptop, så nu kan jag frossa i å, ä och ö. I början av detta brev fick jag skriva om ofta, för i fingrarna satt aa, ae, och oe.  Lagom till hemresan kan jag nu vaenja mig vid åäö.

Perspektivet på världen är både likadant och annorlunda härifrån. Vi laeser i tidningar som  Daily Mirror och  The Island förstås om Tunisien och Egypten och Kina-USA toppmötet. Men också stor artikel, till försvar för Sri Lanka,  i samband med att EU behandlar kränkningar av mänskliga rättigheter i landet. Om den politiska situationen på grannögrppen Maldiverna, som sakta sjunker i oceanen. Om fängslade journalister och en tidnings kontor som sattes i brand häromdagen. Och mycket om den stora grannen Indien.

Media activists agitate in Colombo yesterdaycondemning the recent arson attack on the LankaeNews office in Malabe. Ur The Island, 1st February 2011.

I samma The Island kunde man läsa om att somaliska pirater dödat två fiskare från grannbyn Mirissa här på Sri Lankas sydvästkust.  De hade gett sig ut på djuphavsfiske den 4 januari, och haft kontakt med båtens ägare dagligen, men sedan den 27 januari hade han ingen kontakt. Ett par dagar senare informerades han per radio från en annan Mirissa-båt om att fiskarna skjutits och kastats i vattnet, och piraterna beklagade händelsen; hade de vetat att det var en lankesisk båt, hade de inte dödat de båda männen – Sri Lanka och Somalia har mycket gemensamt ska piraterna ha sagt.  Nästan dagligen rapporterar tidningarna här om de somaliska piraterna, t.ex. om en båt destinerad till Sri Lanka med kemiska produkter, och om FN:s behandling av frågan. Jag har dock inget sett om det vi kunnat läsa i svenska tidningar, om det eventuellt förståeliga i de somaliska kapningarna mot bakgrund av de stora utländska fiskefartyg som länsar somaliska vatten på fisk och berövar de somaliska fiskarna deras levebröd.

För en knapp vecka sen gjorde jag en dagsutflykt från Mirissa till Galle, med sin befästa gamla stad, portugisisk-holländska tjocka murar, ramparts från 1600-talet, som skyddar mot havet, inte bara mot inkräktare utan också mot tsunamin. Den nya staden, utanför murarna totalförstördes av tsunamin 2004. Jag gjorde detta andra besök i Galle för att gå på några av arrangemangen vid Galle Literary Festival. Bl.a en fin session med Tagores poesi och musik, 150 efter hans födelse, och ett roande panelsamtal med den engelska författaren Louis de Bernères. Får lust läsa hans Birds without wings och Captain Corelli’s Mandolin.

Galle Literary festival boykottades av författaren Damon Galgut pga bristande mänskliga rättigheter i Sri Lanka. Reporters sans frontieres uppmanar till boykott – jhournalister försvinner, mördas, tidningshus sätts i brand. En human rights-aktivist fick inte tala vid ett seminarium vid Colombouniversitetet i förra veckan. Festivalens stjärnor Orhan Pamuk och Kiran Desai ställde in med kort varsel, utan motiv. Regimen här kan karaktäriseras som nationalistisk-populistisk. Korrupt säger nästa alla – tar 50% av biståndspengarna i egen ficka. ’Alla’ som jobbar på guest houses, har små affärer, kör tuk-tuk säger att regimen nog är bra för den rika eliten Colombo, men inte för vanligt folk.

För alla jag möter, bland välbeställda och de fattiga, som familjen Rathnatilaka-Chitranalaniee i sin lilla souvenir och batikaffär  på Sethway i Mirissa, är skola och utbildning det viktiga!  Universiteten vill man kvalitetsäkra genom samarbeten med engelska och australiska universitt. De  fyra barnen i familjen i Mirissa går i skola på förmiddagar, men kvaliteten bekymrar,  engelskundervisningen är dålig, så man försöker ha råd att skicka barnen på privat tutorial på eftermiddagarana. LillePiumika, 6 år, berättar stolt att han går i second grade, kan räkna till tjugo och mer och kan det engelska alfabetet. Det singalesiska alfabetet har tror jag mer än två hundra tecken.

Till landets stora inkomstkällor har traditionellt hört export av gummi, te och kokosolja. Numera är pengar hemsända från lankeser som arbetar i arabländerna, t.ex. som byggnadsarbetare och hemhjälp en viktig inkomstkälla för landet. På flyget ner, från Doha till Colombo, satt jag brevid en ung kille från enthe h teplantage utanför Kandy. Han jobbade som just byggnadsarbetare i Doha där stora kontor och hotell byggs. Han berättade om de tuffa villkoren, den låga lönen, avdragen för bostad och mat. Jag skrev ner siffrorna, men finner den inte nu. Det som blev över skickade han hem till famljen, utom det han behövde för flygresan. Han hade jobbat nio månader i Doha och skulle nu vara hemma i the hill country vid Kandy i tre månader.

Nu efter slutet på det trettioåriga inbördeskriget har turismen tagit fart. De stora svenska charterbolagen flyger in tusentals. Förra våren hölls en Swedish culinary festival på Mt Lavinia Hotel söder om Colombo (som jag besökte med Patya och Dinkie häromveckan). Där bjöds: ’Lingonberries, cloudberries, root vegetables, Baltic herring, wild game and not least Västerbotten cheese’, med ’guest chef Mats from Grand Hotel’. ’Ericksson and Trellborg’ (gummiråvara förtås) sponsrade.

Nu har det slutat regna. Dags för frukost med mycket frukt: Papaya, mango, jack fruit, banan med lite lime på, kanske en drurian (med stark arom, intressant, nästan lite ruttet). Sen försöker jag mig nog på att surfa ett par timmar, vågorna lagom stora idag.

Fore lunch en promenad längs stranden norrut för att se igen ’stilt fishermen’, fiskare utan båt som sitter i timmar på sina pinnar en bit ut i vattnet. Märklig syn. Tuffa villkor. —

Vi ses och hörs snart därhemma.

Åke