Åke Sandberg

Kenneth Abrahamsson: Staden, bruket och migrationen – Om Säffle och Boliden

     

 

Staden, bruket och migrationen
– mellan uppväxt och framtid

av  Kenneth Abrahamsson

Minnesvärda tankar mellan Säffle och Boliden

Många människor bor på samma plats eller i samma område större delen av livet. Vissa av oss är stannare, andra flyttare och några återvändare. Första året bodde jag i Gamla Stan men familjen flyttade till barnrikehus i Aspudden i mitten av fyrtiotalet. Min nuvarande hembygd sedan fyradecennier är Mälarhöjden, Stockholm. Under senhösten 2021 läste jag böcker av två temporära återvändare.

Det är Åke Sandbergs (2021) studie Främling i sin stad. Stängda fabriker och butiker – missnöje och framtidstro som handlar om barndomsstaden Säffles utveckling och Anneli Rogemans (2021) Mönstersamhället som skildrar en resa tur och retur till Boliden där hon växte upp och gick i skolan. Båda böckerna beskriver hur industrins omvandlingar och samhället förändring påverkat och påverkar medborgarnas syn på framtid, lokalt politiskt engagemang och politiska prioriteringar i stort. Båda författarna har också intervjuat människor på orten – både tidigare bekanta, skolkamrater och grannar – men även nya röster.

Sandberg börjar i det personliga och går sedan över till rollen av den kritiske samhällsforskaren. Vad har hänt med min egen stad, varför förändras medborgarnas känsla för orten, deras politiska engagemang och syn på framtiden? Hur har den industriella omvandlingen påverkat villkoren och framtiden för de båda orterna. Rogeman är en välkänd journalist som gett sig ut på ett eget grävprojekt i det förflutnas sociala struktur i ”Mönstersamhället Boliden”. Den boken handlar om ett gruvsamhälles uppgång och aktiva tid till den tid då gruvan och den primära försörjningen tunnade bort. Det är också ett porträtt av ett patriarkaliskt och hierarkiskt samhälle där var och en visste sin plats och husen rangordnas på en social skala. De tidiga arkitekterna från 1920 ville ‒ på en plats där det bara fanns skogsmark ‒ forma en stadsplan med trädgårdsstaden som metafor och skapa ett genuint brukssamhälle. Den sociala hierarkin kom att prägla stadsbilden med disponentvillan högst uppå på en kulle, därefter de stora ingenjörsvillorna, och kring centrum enklare radhus för gruvarbetarna. En liknande men inte så uttalad åtskillnad mellan stadsdelar och sociala skikt syns i Säffle.

Boliden är idag en ort i Skellefteå kommun med den dynamiska nyindustrialiseringen av Norrland som en social och ekonomisk drivkraft. Säffle kämpar med viss framgång för att vända utvecklingen och dra till sig nya industrier. Jämförelsen mellan kommunerna Säffle och Skellefteå är intressant och deras framtider ser olika ut – kanske lite mörkare för Säffle och betydligt ljusare för Skellefteå. Det gäller också de olika förutsättningarna för demografi och migration. Säffle får bära en tung börda av omfattande flyktingmigration och stagnerande befolkningsutveckling medan Skellefteå är ”all time high” med demografisk tillväxt, höga boendepriser och internationell kompetensmigration.

Att se samhället bortom alla människorna – ett under av undran
”När vi försöker se samhället ser vi mest människor. På stan ser vi en massa människor som skyndar sig åt olika håll. Men vi ser inte vart de är på väg, vilka krafter som styr dem. Vi ser inte om de ska till jobbet eller på väg att träffa några kompisar eller hälsa på en person på sjukhuset. Vi ser helt enkelt inte vad det är som driver på dem och vilka relationer de ingår i. De maktrelationer som leder deras steg är osynliga” (Göran Ahrne, Att se samhället, 2007, sid. 12)

Politiken är viktigt men inte alltid ett tillräckligt redskap för att forma framtiden när den industriella omvandlingen och den nya migrationen blir dynamiska kraftfält i samhällsomvandlingen, något som speglas i båda böckerna. Men det är inte alltid lätt att se samhället, dess institutioner, strukturer och normer.

Åke Sandberg ger en fin inledande och personlig berättelse om sitt Säffle för att gå vidare med den industriella omvandlingen och samhällsförändringen speglade i intervjuer med nya och gamla Säfflebor och med politiker från olika partier. Dagens missnöje och nostalgi ser han som orsakade av decennier av förlust av jobb och fabriker, och butiksdöd, snarare än av invandring de senaste åren – men SD sätter under 2010-talet ord på missnöjet och pekar på flyktingarna. När det fortfarande finns ett hundratal sidor kvar undrar man lite vart texten ska gå vidare. Då erbjuds läsaren en intressant teoretisk fördjupning i samhällsforskning om framväxt av radikal höger, populism och polarisering, för att sedan knyta samman texten i en framtidsblick. Positivt är att Sandberg håller en kritisk distans och en undersökande inställning till sitt eget material.

Man kan jämföra Åke Sandbergs studie av Säffles historia och nutid med Johanna Lindells och Lisa Pellings (2021) sociala reportageresa i boken Det svenska missnöjet. De genomförde trehundra samtal med människor i olika delar av Sverige från Haparanda i norr till Landskrona i söder, från glesbygdens Ställdalen till hyreshusområdet i Sandvången, från småhusen i Ronneby till miljonprogrammet i Rannebergen. I deras bok fokuseras inte specifika orter utan man försöker ge en helhetsbild av människors vardag, levnadsvillkor och framtidssyn.

I likhet med Åke Sandbergs studie har de också en teoretisk analys av vad som händer i och med Sverige vad gäller levnadsvillkor, vardagens vedermödor och framtidshopp. Jämförelsen mellan de två studierna speglar predikamentet mellan delen och helheten. Ger den fördjupande och historiska studien mer insikt i Sveriges utveckling eller ska man försöka att lägga ett förståelsens pussel från olika intervjuer och nedslag idag över hela landet?

Och vad ger en polarisering av levnadsvillkor och livskvalitet om man jämför de mest gynnade och missgynnade orterna samtidigt, något som Mikael Holmquist (2016) gör i sin studie Djursholm: Sveriges ledarsamhälle, där han speglar ett samhälle som fostrat och fostrar överklassens villkor och dessa relationer till politik och näringsliv.

Att se sig själv i samhällsomvandlingen – och med olika glasögon.
Vad som förenar Sandbergs och Rogemans böcker är att båda orterna haft sin guldålder i dåtid och i nutid drabbats av nedläggningar, utflyttning samt minskad befolkning. I båda böckerna diskuteras migrationens roll och hur den delar samhället på olika sätt. Boken Mönstersamhället lyfter fint fram en resa både bakåt och framåt i tiden. Boliden hade sin egen guldålder – och guldåder – i framväxten av det moderna, och stundtals harmoniska brukssamhället i folkhemmets epok där bolaget tog större ansvar för tryggheten än samhället. Det kom att prägla spänningarna mellan centralorten Skellefteå och Boliden när gruvan lades ned. Det som ger Rogemans bok ett sympatiskt skimmer är att hon försöker blottlägga den klasstruktur som fanns i Boliden och som hon – som dotter till en högt uppsatt tjänsteman i den sociala hierarkin – inte lika tydligt erfor som ung. Det var skillnaderna mellan tjänsteman och arbetare, mellan hög och låg och de förmåner som ledningen hade. Åke Sandberg, son till en fackligt aktiv målare, ser privilegierna hos Billerudsdirektörerna med privatchaufförer när han som sommarjobb klipper deras gräsmattor; han har från uppväxten med sig ett klassperspektiv.

Boken Främling i sin stad skildrar Säffles guldålder med bas i skogens gröna guld. Den inträffade under 1940- till 1970-talen med ett växande Billeruds bruk och industrier däromkring inom maskinindustri, reglerteknik, fordonstillverkning med mera.  Därefter gradvis nedläggningar, men idag kan man skönja en försiktigt positiv framtidsanda med nya företag inom processtyrning, och med projektering av en stor laxfabrik.

För Boliden, Skellefteå och Västerbotten är ljuset från det industriella norrskenet betydligt starkare med tillskapandet av den nya batterifabriken Northvolt som för förväntas ha mycket positiva effekter på samhället, befolkningsutveckling och boende och välfärd. En liten anekdotisk mikrodetalj är att Northvolt byggs i Bergvik, Bergsholmen i Skellefteå. Det är på den marken mina fötter sprang då jag var sommarbarn hos Hjalmar och Frida Forsberg, Bergsholmen på femtiotalet (som jag här träffade på sjuttiotalet). Men då anade ingen av oss vad som skulle komma i framtiden. Och det vet nog inte framtiden själv.

I sin novell Hunter i Huskvarna har Sara Stridsberg fångat samhällsomvandlingen i både i stadens geografi, industri och med en känsla av vemod till en tid som inte längre finns. Det är en mer närsynt text om relationer mellan människor i samhällets utkanter, om tysta protester mot utvecklingen och om hur stadens geografiska läge, kvällsljuset i bergens skimmer och fabrikernas omvandling skapar en bild av både stillhet och eftertanke. Novellen skildrar samtidigt en samhällsdynamik och väcker tankar om vad som händer med människor som inte passar in i den pågående omvandlingen.

(Maj 2022)

Kenneth Abrahamsson är seniorkonsult, docent i pedagogik vid Stockholms universitet och adjungerad professor i arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet.

Artikeln här är en del av manus till en större essä. Kenneth Abrahamsson erbjuder mig publicera denna version här. Tacksam för det.
Mer om Främling i sin stad finns här på hemsidan:  bit.ly/framling-hem

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen