Jag läste sent omsider IT-miljardären Olofssons funderingar i DN om populism och vinstbegränsning i välfärden. Jag skrev en enkel kommentar, som jag publicerar här, för DN har inte tagit in någon replik på Olofsson. Olofsson är som framgår ganska vulgär. Mina argument och analys i rapporten “Värden i välfärden” står sig gott
Dan Olofsson, företagsägare och miljardär, har åter, för jag tror fjärde gången tagit till orda om vinster i välfärden i en stor artikel på DN Debatt (den 4/10). Har Olofsson några nya argument utöver dem från hans tidigare artiklar? Ja kanske två: Det hela är ett skenproblem. Och det är populism.
1. Skenproblem. Olofsson tror sig veta att syftet med det vinsttak som övervägs är att skapa en ideologisk konflikt kring ett problem som inte finns: Vinstfrågan är ett skenproblem för ingen kan visa att vinstuttag ger sämre kvalitet. Med samma rätt kan sägas att det inte entydigt visats att vinstuttag ger bättre kvalitet. Fortfarande håller slutsatserna i den stora SNS-studien att det handlar om komplexa frågor i flera dimensioner, att kunskapsläget är oklart och att vinstdrift i vart fall inte ger de stora fördelar i effektivitet som förespeglades. Så varför då denna omvandling av den offentligt finansierade sektorn?
Sverige har som enda land helt skattefinansierade skolor som drivs i bolagsform med vinst som mål, helt enligt Chicagoskolans nyliberala ekonomiska doktrin, en lösning som världen i övrigt avvisat. Det borde lända till eftertanke snarare än till Olofssons lättvindiga etikettering som ”skenproblem”.
2. Populism. Olofsson sätter ytterligare en etikett på vinstbegränsning. Han skriver om en populistisk våg som tar sig olika uttryck: I USA vill Trump bygga en mur mot Mexico. I Sverige förbereds förslag om vinstbegränsning, och dessutom könskvotering i bolagsstyrelser. Han föser samman Trumps Mexicomur med vinstbegränsning i svensk skattefinansierad välfärd. Populism om något.
Olofsson kopplar också samman vinstbegränsning i välfärden med 70-talets löntagarfondsförslag, som uttryck för önskan om politisk kontroll av företagen. Ett eko av borgerliga partiledare som nyss talat om vinstbegränsning som fondsocialism.
Men frågan om vinster i välfärden handlar om önskan om en politisk, demokratisk kontroll av de skattemedel som ska säkra verksamheten i välfärden. Och att något reglera den kvasimarknad där föräldrar handlar för skattemedel, med nånannan som betalar och med stora konsekvenser för hela skolsystemet. För Olofsson är det självklart att marknaden ska styra bl.a. lokalisering och inriktning av skolor. Att ifrågasätta detta är att starta ”krig med företagsamheten” tycker han.
I stället för att ropa krig och populism föreslår jag att Olofsson läser Albert O Hirschmans sparsmakade fina bok ”Exit, loyalty, voice”, det är visserligen inte Olofssons typ av snäv företagsekonomi, utan en intressant förening av bl.a. ekonomi och sociologi, och en nyanserad diskussion av marknad, ekonomi, och demokrati och hur marknad och politik kan balanseras. På svenska “Sorti eller protest” (Arkiv förlag)
PS. För den intresserade finns min rapport för Arena idé om “Värden i välfärden” och inte minst prof. Gunnela Westlanders initierade recension och kommentar – finn dem här.
Åke Sandberg, samhällsforskare