Svenskar har rest till Ceylon i långa tider. Fram till inbördeskriget för 30 år sedan var Sri Lanka en stor chartrdestination för svenskar. Men 1970-talets svenska besökare hade föregångare två hundra år tidigare.
Linnés lärjunge Carl Peter Thunberg gjorde en stor ‘Resa uti Europa, Africa, Asia‘ och den 5 juli 1777 avseglade han från Java till Ceylon. Han samlar växter och mineraler, antecknar allt om djur- och växtliv, och om seder och bruk, mat och kultur.
Thunberg skriver: ‘November den 4 avreste jag från Colombo till Mature i sällskap med herr Frobus, som å companiets vägnar måse resa dit för att emballera kanel på Barbari, Gale och Mature’ [Galle och Matura är båda bekanta, Galle med sin befästning ett par mil norrut, och Matara med sin kitschiga jattebudda, som är det kommersiella centret och transportknuten här söderut].
Så det kanske mest intressanta för en nutida resenär: ‘Resan skedde i en palanquin, som är mera öppen än de japanska. Den bäresav morerna genom en bambustång som ligger över taket. Man kan både sitta och ligga i en sådan bärstol. För det mesta reser man med sex eller tolv bärare. ‘ På väg till Matara passerar man ‘Belligama’ där jag nu sitter och skriver. ‘Vägen somvar anlagd längs kusten, var ofta besvärlig och sandig. Överallt ser man längs denna kokosskogar… med träd i en otrolig mängd och till stor nytta för infödingarna.’ [Kokospalmerna växer fortfarande ner till sandstränderna; Weligama lär f ö övrigt betyda Sandbyn]
Thunberg reser igen till Matara: ‘December den 7 gjorde jag åter en resa från Columbo till Mature på guvernörens anmodan för att som läkare besöka greve Rantzows fru, som drogs med en långvarig och svår sjukdom. Greve Rantzow var huvudman på kompaniets kontor och visade mig stor ynnest under de få veckor jag vistades där. Jag reste både dag och natt i min bärstol, buren av tolv morer, som förmådde uthärda hela denna resa utan vila, så att jag redan inom tre dygn kom fram.’ (!)
Resan hit ner till Weligama från Colombo tog for mig ca 3 ½ timme med buss. Sittplats, sa jag slapp se framfarten. For tva hundra ar sedan alltså tre dygn nonstop buren av tolv morer. Den resan var säkert påfrestande, inte minst för morerna – Thunberg kunde ju ligga om han ville, och sova? Dagens bussresor här är dock lätt skräckinjagande ivartfall för oss ovana passagerare. Och för alla andra trafikanter. De kör vilt, tutar, svänger fram och tillbaka mellan bilar, tutar igen, tuk-tuks, cyklister och fotgängare. Men tvekar inte i sin framfart.
Ja även om jag fick stå, packad som en sill häromveckan, från Dambulla/Sigiria, i ett par timmar, ner till Kandy, så var det nog ändå att föredra framför Thunbergs bärstol. Sista timmen, placerade man mig längst fram, stående vid chauffören. Det var visst i all valmening, men med utsikt över skräckbilderna i trafiken framför mig var det inget jag egentligen ville. Chauffören inte bekvämt bakåtlutad, utan framåtböjd över ratten, med glödande blick och ständigt beredd göra en tvär gir, växla upp eller ner, tuta.
På alla fyra veckorna såg jag spåren efter en trafikolycka – men statistiken lär vara förfärande här. Nu återstrå bara en längre resa, buss till Galle, tåg till Colombo, och efter ett stopp där, vidare med buss till flygplatsen. Den resan ska nog också gå bra 🙂