Sri Lanka, Resebrev 5, Mirissa, Weligama, Colombo… Arlanda

Åter i Weligama med  den långa beachen, en av de bättre för surfare lär det vara, och ganska snäll, så att jag prövade på för ett par veckor sen, och ska försöka igen idag och i morgon, sista dagen på stranden. I övermorgon fredag blir det buss vid 6-tiden på morgonen den knapp timme till Galle, och tåg knappa tre timmar till Colombo.  Där har jag deponerat lite onödiga kläder hos Patya och Dinkie, vännen Nish’s vänner.

(När du reser till ett land som Sri Lanka, ta i klädväg bara med dig i stort sett det du reser i, och bara lite till, när du är framme ser du bäst vad du saknar, och allt finns att köpa, och det är billigt. Sri Lanka har en stor textilindustri, med legotillverkning för Europa och USA. Så åker man till t.ex. kyliga Nuwara Elya, ’Little England’, så kan man köpa vinterkläder där, av kända märken.)

Fredag kväll har jag flyg till Arlanda med Qatar Airlines, mellanlandning i Doha; där är Aljazeera baserat, TV-bolaget som nu bannlysts och förbjudits i Egypten. Det regnade sista dagen i Mirissa och det regnar här i Weligama, ett mycket lätt varmt svenskt sommarregn, så det blir en  bra övergång till vintern hemma, som jag förstår nu tappat lite av sitt grepp. Här i Weligama hade jag också deponerat min laptop, så nu kan jag frossa i å, ä och ö. I början av detta brev fick jag skriva om ofta, för i fingrarna satt aa, ae, och oe.  Lagom till hemresan kan jag nu vaenja mig vid åäö.

Perspektivet på världen är både likadant och annorlunda härifrån. Vi laeser i tidningar som  Daily Mirror och  The Island förstås om Tunisien och Egypten och Kina-USA toppmötet. Men också stor artikel, till försvar för Sri Lanka,  i samband med att EU behandlar kränkningar av mänskliga rättigheter i landet. Om den politiska situationen på grannögrppen Maldiverna, som sakta sjunker i oceanen. Om fängslade journalister och en tidnings kontor som sattes i brand häromdagen. Och mycket om den stora grannen Indien.

Media activists agitate in Colombo yesterdaycondemning the recent arson attack on the LankaeNews office in Malabe. Ur The Island, 1st February 2011.

I samma The Island kunde man läsa om att somaliska pirater dödat två fiskare från grannbyn Mirissa här på Sri Lankas sydvästkust.  De hade gett sig ut på djuphavsfiske den 4 januari, och haft kontakt med båtens ägare dagligen, men sedan den 27 januari hade han ingen kontakt. Ett par dagar senare informerades han per radio från en annan Mirissa-båt om att fiskarna skjutits och kastats i vattnet, och piraterna beklagade händelsen; hade de vetat att det var en lankesisk båt, hade de inte dödat de båda männen – Sri Lanka och Somalia har mycket gemensamt ska piraterna ha sagt.  Nästan dagligen rapporterar tidningarna här om de somaliska piraterna, t.ex. om en båt destinerad till Sri Lanka med kemiska produkter, och om FN:s behandling av frågan. Jag har dock inget sett om det vi kunnat läsa i svenska tidningar, om det eventuellt förståeliga i de somaliska kapningarna mot bakgrund av de stora utländska fiskefartyg som länsar somaliska vatten på fisk och berövar de somaliska fiskarna deras levebröd.

För en knapp vecka sen gjorde jag en dagsutflykt från Mirissa till Galle, med sin befästa gamla stad, portugisisk-holländska tjocka murar, ramparts från 1600-talet, som skyddar mot havet, inte bara mot inkräktare utan också mot tsunamin. Den nya staden, utanför murarna totalförstördes av tsunamin 2004. Jag gjorde detta andra besök i Galle för att gå på några av arrangemangen vid Galle Literary Festival. Bl.a en fin session med Tagores poesi och musik, 150 efter hans födelse, och ett roande panelsamtal med den engelska författaren Louis de Bernères. Får lust läsa hans Birds without wings och Captain Corelli’s Mandolin.

Galle Literary festival boykottades av författaren Damon Galgut pga bristande mänskliga rättigheter i Sri Lanka. Reporters sans frontieres uppmanar till boykott – jhournalister försvinner, mördas, tidningshus sätts i brand. En human rights-aktivist fick inte tala vid ett seminarium vid Colombouniversitetet i förra veckan. Festivalens stjärnor Orhan Pamuk och Kiran Desai ställde in med kort varsel, utan motiv. Regimen här kan karaktäriseras som nationalistisk-populistisk. Korrupt säger nästa alla – tar 50% av biståndspengarna i egen ficka. ’Alla’ som jobbar på guest houses, har små affärer, kör tuk-tuk säger att regimen nog är bra för den rika eliten Colombo, men inte för vanligt folk.

För alla jag möter, bland välbeställda och de fattiga, som familjen Rathnatilaka-Chitranalaniee i sin lilla souvenir och batikaffär  på Sethway i Mirissa, är skola och utbildning det viktiga!  Universiteten vill man kvalitetsäkra genom samarbeten med engelska och australiska universitt. De  fyra barnen i familjen i Mirissa går i skola på förmiddagar, men kvaliteten bekymrar,  engelskundervisningen är dålig, så man försöker ha råd att skicka barnen på privat tutorial på eftermiddagarana. LillePiumika, 6 år, berättar stolt att han går i second grade, kan räkna till tjugo och mer och kan det engelska alfabetet. Det singalesiska alfabetet har tror jag mer än två hundra tecken.

Till landets stora inkomstkällor har traditionellt hört export av gummi, te och kokosolja. Numera är pengar hemsända från lankeser som arbetar i arabländerna, t.ex. som byggnadsarbetare och hemhjälp en viktig inkomstkälla för landet. På flyget ner, från Doha till Colombo, satt jag brevid en ung kille från enthe h teplantage utanför Kandy. Han jobbade som just byggnadsarbetare i Doha där stora kontor och hotell byggs. Han berättade om de tuffa villkoren, den låga lönen, avdragen för bostad och mat. Jag skrev ner siffrorna, men finner den inte nu. Det som blev över skickade han hem till famljen, utom det han behövde för flygresan. Han hade jobbat nio månader i Doha och skulle nu vara hemma i the hill country vid Kandy i tre månader.

Nu efter slutet på det trettioåriga inbördeskriget har turismen tagit fart. De stora svenska charterbolagen flyger in tusentals. Förra våren hölls en Swedish culinary festival på Mt Lavinia Hotel söder om Colombo (som jag besökte med Patya och Dinkie häromveckan). Där bjöds: ’Lingonberries, cloudberries, root vegetables, Baltic herring, wild game and not least Västerbotten cheese’, med ’guest chef Mats from Grand Hotel’. ’Ericksson and Trellborg’ (gummiråvara förtås) sponsrade.

Nu har det slutat regna. Dags för frukost med mycket frukt: Papaya, mango, jack fruit, banan med lite lime på, kanske en drurian (med stark arom, intressant, nästan lite ruttet). Sen försöker jag mig nog på att surfa ett par timmar, vågorna lagom stora idag.

Fore lunch en promenad längs stranden norrut för att se igen ’stilt fishermen’, fiskare utan båt som sitter i timmar på sina pinnar en bit ut i vattnet. Märklig syn. Tuffa villkor. —

Vi ses och hörs snart därhemma.

Åke

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *