”Vi behöver ett nationellt institut för arbetsmiljö”

Dagens Arbete har en debatt om arbetslivsforskning. Tidigare har Ann Bergman och Gunnar Aronsson skrivit och här nedanför finns mitt bidrag, och även länkar till de tidigare.

Omstart för arbetslivsforskning!  är mitt tema.
Inte minst omstart för en kritisk forskning om arbetsorganisation. Den har farit särskilt illa de senste åren. Det är arbetets organisation och ledning som, tillsammans med tekniken, bestämmer hur arbetsmiljön blir, hur hälsosamma arbetsplatserna är. Och det är genom förändringar i dessa villkor som jobben kan bli bättre. Annars återstår individuell behandling av de skador som arbetsorganisationen åstadkommer.
Kanske kan man sammanfatta några av förslagen i min artikel på  DA Debatt så här:
o  Institut eller centra vid universiteten och/eller helt fristående forskningsinstitut
o  Ett nationellt centrum för samverkan, förmedling, bibliotek, internationella och nordiska nätverk och samarbeten
o  Öronmärkta pengar för tillämpad, problemorienterad FoU i arbetslivet,
o  Som sammantaget säkrar en balans mellan vetenskaplig kvalitet och praktisk arbetsplatsorientering. 

Läs hela debatten om arbetsmiljö och forskning på DA Debatt:
Gunnar Aronsson: Samhällsutveckling kräver kunskap om arbetslivet
Ann Bergman: Svensk arbetslivsforskning är utarmad

 

 

Åke Sandberg

”Vi behöver ett nationellt institut för arbetsmiljö”

Om skribenten
Åke Sandberg är professor emeritus vid Stockholms universitet.Han har givit ut boken Nordic Lights om den skandinaviska modellen i arbetslivet och en rapportom vinster och värden i välfärden.
Fler debattartiklar av Åke Sandberg: Regeringen ratar kunskap om arbetslivet (I Dagens Arena)

DA DEBATT När Arbetslivsinstitutet lades ner 2007 uppstod ett tomrum. Universitetsinstitutioner prioriterar inte självklart flervetenskapligt samarbete och inte heller problem- och praktikorientering.

Det blev också tomt i kassan, de 300 miljonerna per år som drogs in från Arbetslivsinstitutet gick inte öronmärkta till arbetslivsforskning vid universiteten, utan slukades av deras svarta hål och fördelades förståeligt nog bland redan etablerade institutioner och verksamheter.

Därför krävs nya grepp. Ett särskilt skäl att ta det greppet nu är riksdagens krav nyligen till regeringen att ”tillsätta en utredning om hur arbetslivsforskningen kan samlas och stärkas”

Företagsledning och arbetsorganisation är de verksamheter som avgör hur det blir med arbetsmiljö och hälsa. Det är en del av arbetslivsforskningen som for mycket illa av Arbetslivsinstitutets nedläggning. Forskning om individers arbetsmiljö och hälsa drabbades också, men är inte lika ifrågasatt.

Ledning och arbetsorganisation handlar med nödvändighet om makt och inflytande i arbetslivet, och kan därför uppfattas som kontroversiell, men det är inget skäl att försumma den. Där handelshögskolor och liknande ofta har perspektivet: Hur styra människors arbete mot ökad produktivitet har arbetslivsforskningen fokus på: Vilka effekter har nya ledningsformer på arbetsinnehåll, kompetens, inflytande och hälsa, och hur får de anställda en bra miljö?

Svaret finns i att sociologer och organisationsforskare samverkar med dem som särskilt undersöker effekter för individer: psykologer, ergonomer och medicinare. Det är genom ändringar i organisation och styrning, och förstås teknik, som arbetsmiljön kan förbättras.

En relevant arbetslivsforskning har ett dubbelt perspektiv: Målet är goda arbeten i effektiva verksamheter. De arbetandes kunnande kan tas tillvara inte bara för att utveckla själva arbetsprocessen utan även produkter och tjänster, bl.a. som inslag i en arbetsplatsbaserad innovationspolitik. Ett historiskt exempel: Vid Volvos Uddevallafabrik hade arbetarna kunskap om bygget av en hel bil och därför en särskild förmåga att bidra med nytänkande. De anställda vill vara delaktiga i en bra verksamhet.

Nästa fråga är hur man åstadkommer och organiserar en sådan forskning. Arbetslivsforskningen idag är splittrad i mindre miljöer runtom – men den finns! Ann Bergman skriver på DA Debatt om behovet av öronmärkta medel och en samlande kraft för en långsiktig arbetslivsforskning.  Även Gunnar Aronsson betonar behovet av stabila villkor för en forskning som är både samhällsrelevant och har vetenskaplig kvalitet.

Här finns olika organisatoriska lösningar. Man kan, som Aronsson, tänka sig särskilda institut med egen finansiering och fokus på tillämpning, institut som samverkar med universiteten som har fokus på vetenskaplighet; forskare kan röra sig mellan miljöerna.

Sådana institut kan vara helt fristående, men det finns också flervetenskapliga delvis externt finansierade institut, avdelningar och centra vid universiteten, i Stockholm t.ex. demografi och på miljöområdet Stockholm Resilience Centre; annorstädes finns exempelvis Arbetsvetenskap i Karlstad. Men trycket mot att prioritera vetenskaplig kvalitet på bekostnad av samhällsrelevans är starkt, så en särskild, långsiktig finansering med anslag som tydligt pekar ut och stödjer flervetenskaplig problemorientering är en avgörande förutsättning.

Det senare kunde säkras genom ett nationellt centrum med medel att dela ut för just arbetslivsrelevant, flervetenskaplig forskning. Idag är Sverige ett av få länder i Europa som saknar ett nationellt institut för arbetsliv och arbetsmiljö. I den svenska och nordiska modellen har reformer baserade i forskning varit ett särmärke, och det borde idag alldeles särskilt gälla arbetslivet som är mitt i en genomgripande omvälvning.

Det nationella centret skulle också hysa bibliotek och ha ett samordnade ansvar för förmedling, information och utbildning av olika slag. Centret skulle också ha en särskild roll i att utveckla svensk närvaro i nordiska, europeiska och internationella nätverk och samarbeten. Där är Sverige svagt idag, grannländerna starkare med nationella institut. Ett stärkt nordiskt samarbete ligger också nära till hands, länderna delar många särdrag i den nordiska modellen.

… Läs hela artiklen på Dagens Arbete Debatt

—————————-
Tillägg 24 maj 2014
DN Debatt idag. Skrämmande om dagens arbetsliv och brist på inspektioner och kunskap, av Stefan Löfven och Arvid Solli, far till 55-procentigt brännskadade Gustaf. Gustafs lidande skildras och ingen tar ansvar för olyckan. Artikelns exempel och resonemang visar på det akuta behovet av mer resurser till inspektioner och utredningar, och nystart och resurer till en arbetslivsforskning som ser sammanhanget mellan flera nivåer  http://www.dn.se/debatt/det-pagar-en-tyst-attack-mot-svensk-arbetsmiljo/

Tillägg i sept 2014
Intervju med Stefan Löfven i Arbetarskydd, om satsningar på arbetsmiljö och på arbetslivsforsning.  ”Nytt nationellt centrum för arbetslivsforskning behövs”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *