Curlinghöger vs curlingvänster

Enligt min vän facebookvän Harald Ullman skriver ‘marxisten [?] Boris Benulic’ om en ‘curlingvänster’ som enligt Haralds sammanfattning skulle vara människor som vill bli betalda av staten för att kontrollera andra människor.
Man finner ofta intressanta trådar på Haralds sida. Det ser jag nu igen efter en välbehövlig paus från FB – och en än längre från min blogg. Men nu återkommer jag. Och idag blir det politik!
Jag vill mynta begreppet Curlinghöger. Curlinghöger använder offentliga medel (och alla medborgares och konsmenters pengar) för att främja de egna väljarnas vällevnad och de egna idéernas spridning:  Skattesänkningar till de minst behövande (litet ex: skattesubventionerad städning och hundvallning till väsentligen övre medelklass) , och inte minst: skatteavdrag för företagens kostnader för att kontrollera andra människor genom reklam (konsumtion) och propaganda (SAF/Svenskt näringslivs alla smedjor och kampanjer de senaste fyrtio åren) osv. CURLINGHÖGER alltså!
Begreppet ‘Curlingvänster’, som jag förstår det, verkar innebära att staten exempelvis inte skulle skulle få informera, det handlar om att ge fritt fram för ovan nämnda reklam och propaganda från höger och kapital, och säga nej till sådant som konsumentupplysning, analys och information om arbetsmiljön, kostvanor osv.
Skärpning ‘marxisten Benulic’ och skärpning Harald m fl. Med en sån ‘analys’ har curlinghögern snart hela makten!

4 svar på ”Curlinghöger vs curlingvänster

  1. I den fortsatta diskussionen på facebook skriver Olof Östberg: “Ett makthungrigt parti utan tilltalande ideologi ska naturligtvis snabbt som attan sopa sig fram så att ‘ideologin’ stämmer med den medborgerliga mittfåran; curlingpartiet.”

    Jag kommenterar:
    @Olof – curlingparti eller inte osagt; men rörelse mot medborgerliga mitten är troligen sättet kortsiktigt säkra maktinnehav och där har schlingmann få övermän. är politik idag…… att bättre än schlingmann säkra mittväljarna? ja kanske! men i så fall utifrån en annan samhällssyn, och strategi, som visar på en idé om ett solidariskt och anständigt samhälle, som samtidigt ger ett värde även till växande delar av mellanskikten – det schlingmann gjort fast från andra hållet och med andra mål

  2. Stig Carlsson skriver i den fortsatta diskussionen: ‘Det Du skriver i din blogg stämmer till nästan 100 % med den retorik som s förde under valrörelsen och som ledde till den största förlusten på 100 år. Vad är det Du inte förstår? Lite nya tankar om jag får be.’

    Mitt svar: Nåja, Stig, riktigt så argumenterade man väl inte, och framför allt, man var oförmögen att sätta in de kortsiktiga reformerna och/eller skattesänkningarna ur individsynvinkel i ett långsiktigt perspektiv om ett anständigt samhälle. Men Schlingmann lyckades: Små skattesänkarsmulor åt alla leder till ett lyckorike där alla står sin egen konsumtion närmast – fast lite mer money för vissa förstås. Alternativa perspektiv krävs – och där har instämmanden här med Boris Benulic föga att ge. Alternativet, Stig, är att gå till roten, att radikalt förnya från från grunden; det är det nya beprövade!
    Alternativet, som Olov skriver, är att med opinionssiffror lysande i ögonen dels kortsiktigt tävla med Schlingmann i populistisk följsamhet, och dels långsiktigt delta i det högerstyrda EU:s ‘race towards the bottom’ (konkurrenskraft genom sänkta ambitioner i välfärd, arbetsmiljö, jämlikhet…)

  3. Jag förstår inte riktigt hur då får till din tolkning av “curlingvänster” – “verkar innebära att staten exempelvis inte skulle skulle få informera, det handlar om att ge fritt fram för ovan nämnda reklam och propaganda från höger och kapital, och säga nej till sådant som konsumentupplysning, analys och information om arbetsmiljön, kostvanor osv.”
    Det jag pläderar för är en vänster som etablerar en egen offentlighet – på marknadsekonomins grundvalar – inte på grund av att man kontrollerar statsapparatens kommandocentraler.
    Sedan har jag inget som helst problem med att staten exempelvis ägnar sig åt konsumentupplysning och kvalitetskontroll av innehål i exempelvis mat – det är sådant som ger konsumenterna kunskap och därmed gör att marknaden fungerar.

  4. Som jag skrev på din sida så hade jag inte hittat din artikel på newsmill när jag skrev inläggen utifrån en hänvisning på facebook. Lite slarvigt medges, men det får man väl vara ibland på facebook?

    Byggande av vänsterns egna offentligheter, av egen kraft – jag är med, helt och fullt – och på marknadsekonomisk grund. Och då handlar det förstås om en grund i en socialt reglerad och organiserad marknadsekonomi, med institutioner som gör att marknaden kan fungera. Vilket innebär bl.a. lagar som motverkar monopol och oligopol, lokalt och nationellt, i så skilda branscher som elproduktion och -distribution såväl som medier. Att se nödvädnighten av detta är inte att ifrågasätta marknadsekonomin, det är att värna den, att göra den förenlig med ett samhälle som inte faller sönder. Som vi vet finns det olika marknadsekonomier, varianter av kapitalism. I Skandinavien en osedvanligt mänsklig, anständig och samtidigt produktiv variant.

    Och en stat som ägnar sig åt konsumentupplysning och kontroll och information om matkvalitet, fint! Det gör bidrar till välinformerade konsumenter, liter närmre det ideal som marknadsmodellerna antar gäller. Men det räcker inte med att en del av konsumenterna är välinformerade, vi konsumenter kan dels i våra organisationer (fackliga, konsument- osv) driva kollektiva krav, som inte hävdas effektivt av individer mot globala koncerner. Och vi kan i demokratisk ordning kräva att staten, där det behövs, går in med organiserade insatser för kontroll och styrning.

    Därtill:Vad sägs om ett annat område jag nämnde: arbetsmiljö, analys och information om kvalitet och i arbetet, inklusive möjligheterna göra ett bra, skapande jobb till nytta för andra (den viktigaste faktorn i arbetsmiljö för de flesta idag)? Arbetlivsanalys- och infomration menar jag är en annan alldelses väsentlig, nu ganska avlövad, uppgift för staten, och förstås för fackliga organisationer och företag/arbetsgivare. Särskilt i tider av radikal omvandling i arbetsliv och på arbetsmarknader, med tydliga tendenser till växande klyftor, konfilkter och utslagning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen