Åsa Moberg propagerar återigen för vinstdriven välfärd. Denna gång i Dagens samhälle 7 mars (numera under Edmans ledning en affärstidning för aktörer på den ’offentliga marknaden’).
Jag skrev om detta här på hemsidan den 8 mars, dagen efter Åsa Mobergs publicering i Dagens samhälle. Inlägget har nu publicerats av Newsmill. Läs det gärna där. Newsmills rubrik är: Kritik mot vinst i vård och skola är inte kritik mot kvinnligt företagande.
Åsa Moberg har skrivit samma sak i flera artiklar tidigare. Även Lena Melin har skrivit om detta, om att man verkar vilja begränsa vinsten i vissa sektorer, därför att där jobbar mest kvinnor, i Aftonbladet 28 okt. 2012.
Moberg har inga nya argument jämfört med de fyra artiklar jag senast granskade i Dagens arena: ”Åsa Moberg är inte ensam om att inte förstå att det är en grundskillnad vad gäller vinstdrifts lämplighet och konsekvenser i skola och vård jämfört med i byggande av en skola eller äldreboende. Vinstdrivna byggen kan någorlunda styras och följas upp av politikerna. Med mjuka verksamheter är det svårare, där är professionellt ansvar och mänskliga värden lämpligare.”
Moberg argumenterar inte i sakfrågan, hon bara vidhåller påståenden. Kanske kan belägg från forskningen påverka? Man kan konsultera t.ex. J. Donahues studie Den svåra privatiseringen på SNS förlag för mer än tjugo år sedan, eller Bo Rothsteins kommentar för några månader sedan i Expressen.
I den aktuella krönikan i Dagens Samhälle tar Moberg som exempel inte bara byggnation av skolor och sjukhus utan läkemedelsproduktion, och IT-projekt i skola, vård och omsorg. Hon förundras över att dessa verksamheter inom välfärden tillåts gå med vinst, medan vinstdrift och vinstuttag i välfärdsverksamheternas kärna kritiseras. Hennes tolkning verkar vara att det är missunnsamhet mot kvinnor som tjänar pengar som ligger bakom kritiken.
Men Moberg blandar bort begreppen. Visst finns verksamheter inom välfärdssektorn där vinstdrivkraft kan vara lämpligt, t.ex. just sådana hon nämner. Men de handlar inte om omsorg, utbildning, vård – det är fortfarande byggnation, varuproduktion och IT. Det kan inte vara svårt hålla isär.
Även de upphandlingarna är svåra att styra och följa upp, det visar t.ex. haveriet med IT i Stockholms skolor upphandlat från Volvo. Så mycket svårare styra med enkla vinstmått är utbildning, vård och omsorg om gamla, unga och barn. Det Donahue visade för tjugo år sen är orsaken till kritiken mot vinstdrift i välfärdsverksamhet. Att behöva säga att kritiken inte bottnar i motstånd mot kvinnors rätt tjäna pengar är pinsamt.
Sedan återkommer Moberg till tesen att vinst är grunden för forskning och framsteg. Hon har alltså inte bemödat sig läsa på om vinst, överskott, vinstuttag, t.ex. följande i min kommentar till hennes tidigare inlägg: ”Åsa Moberg, liksom lobbyister och twittrare som snabbt sprider hennes funderingar, har inte förstått – eller vill inte förstå – en grundläggande tanke: Problemet i välfärden är inte att verksamheten gör överskott eller vinst om man vill, överskott är nödvändigt. Problemet är dels otyglade vinstmotiv som drivkraft, dels omfattande uttag av vinst ur verksamheten, direkt eller genom tricksande och transaktioner i koncernen eller vid försäljning”
Välfärdsverksamheterna handlar om människors kunskap, utveckling och hälsa. Den offentliga sektorn må ses som en ’offentlig marknad’, till och med en potentiellt ’ofantlig marknad’ för kapital som söker nya intjäningsområden. Men där saknas förutsättningar på både utbuds- och efterfrågesidan för en väl fungerande marknad. Vi har nu för mycket marknad och för lite politik som Henrik Berggren skrev i DN.
Oförmågan att se att kritik mot vinstdrift i välfärden inte riktar sig mot kvinnor delar Åsa Moberg med många politiker, ledarskribenter och vinstlobbyister av föregivet olika kulörer. Argumenten har befunnits ohållbara i flera omgångar. Gårdagens krönika blir inte mera rätt för att den publiceras dagen före 8 mars. Snarare patetisk. Så blir det när man söker argument bortom gränsen för det rimliga.