Socialdemokraterna i Stockholm tar ett stort första steg i rätt riktning. På sin blogg berättar Veronica Palm att man nu med hjälp av webbverktyget Quest Back ska fråga de 6.000 medlemmarna vad de anser om en ny partilednings önskvärda egenskaper och erfarenheter, och även om namnförslag. Riktigt bra!
Men det räcker inte att fråga om egenskaper och erfarenheter. Därtill bör man i nästa steg fråga om medlemmars syn på politikens inriktning, hjärtefrågor och strategi (svårare, medges). Och i ett tredje steg bör alla kandidater presentera sin politik och sin strategi, så det blir en reell påverkan och val med fokus inte bara på person utan också på politik. Fortsätt på den inslagna folkrörelsevägen!
Samma slags öppna diskussioner och presentationer av politik och personer skulle behövas på den nationella nivån när nyu partiledning ska väljas, och i de lokala föreningarna och områdesorganisationerna runt om i Stockholm. Och så är det inte alltid, det är min erfarenhet.
Exempel: Nyligen har val till stadsdelsnämnder hållits, utan liknande öppenhet. Ambitiöst arbetande valberedningar – ja! det har vi sett. Och dugliga personer valdes säkert. Men tiden för processen efter valet var kort, och mötet där beslut fattas om företrädare är första gången medlemmarna möter kandidaterna och får veta om deras erfarenheter och framför allt om deras politik. Det är kanske förståeligt mht. tidspressen nu, men inte i ordning framöver i en folkrörelse i behov av omvandling av både innehåll och arbetsformer
Därför diskuterades i en stadsdelsförening att nu ska ta stadgarna på allvar, dvs
– att man väljer företrädare på ett år
– att det närmsta året ägnas åt en bred omprövning och diskussion om den lokala politikens riktning och vilka krav vi gör ställa på dem som ska företräda den politiken på bästa sätt
– och att man om ett år har en genomgripande beredning av val av företrädare till s tadesnämnd och andra organ, med nomineringar, öppna presentationer – i samspel med valberedningen – av politik och kandidater, och så ett väl underbyggt val av trovärdiga, kunniga och engagerade företrädare för politiken
Allt detta helt enligt stadgarna. Och efter katastrofvalet måste nu stadgarna tas på allvar. Några ifrågasatte bekymrat detta. Hävdade: Så har vi aldrig gjort; vi har alltid i praktiken valt företrädare för fyra år, bara fyllnadsvalt om någon avsagt sig etc. Och politikens inriktning ska vi inte diskutera, den är ju bestämd av ‘partiet’. Och kandidaterna ska inte behöva schavottera inför medlemmarna, sa någon! —
Schavottera? Alltså: Locket på? Ingen politikdiskussion i föreningarna? Inte diskutera politik och person i ett sammanhang? Tvärtom menar jag: I dagens läge måst verkliga samtal föras i föreningarna! Samling och enighet är bra, men inte till priset av tystad politisk diskussion i en politisk förening.
Om någon gång, så denna gång, är det dags att göra som man inte brukar göra. Folkrörelsearbete, öppen bred dialog, omprövning av politik, ‘starta från noll’, redovisa alternativa politiska vägar, och välja friskt om ett år.