Årtionden av skattesänkningar har skapat oförmåga att skydda de gamla, skriver Patrik Hall, Anders Kjellberg, Christin Mellner och Åke Sandberg. Tre årtionden av resursminskning och styrformen New public management har bäddat för krisens allvar under pandemin. Men pandemin får inte användas som ursäkt för att driva genom fler avregleringar.
Bildtext och ingress till vår debattartikel i Göteborgs-Tidningen, GT den 30 april 2020.
Här är länk till artikeln i GT
Bakgrunden till vår artikel är publikationer från institutet Ratio som argumenterar för fortsatt avreglering av arbetsmarknaden, decentralisering av förhandlingar, ökad lönespridning och sänkta lägstalöner, numerisk flexibilitet genom uppluckrat anställningsskydd och liknande. Senast i en debattartikel i Dagens Nyheter, där flexibilitet och avreglering nu ses som lösningen på krisen i spåren efter Covid-19
Vi skriver bland annat: “Vi ser försök att använda pandemin för att driva fram fortsatt avreglering. Det är att blanda bort korten. Dagens kris orsakas inte av för mycket planering eller alltför trygga jobb utan av en pandemi, svår att hantera på grund av resursminskningar och oreglerade marknader. Tidigare har avreglering motiverats med sysselsättning för unga och utlandsfödda. Likt den romerske senatorn Catos ”för övrigt anser jag att Kartago bör förstöras” är refrängen från arbetsgivarhåll: för övrigt anser vi att anställningstryggheten bör försvagas, lönespridningen öka och förhandlingar decentraliseras (jfr Ratiorapporten ”Framtidens arbetsliv” 2017 ).”