Så kan vinstfrågan lösas

Jag skriver idag på Newsmill  om att välfärden är ett svårstyrt pastorat som kräver en bredd av kompletterande återgärder. Läs gärna artikeln på Newsmill.

Välfärdstjänster är svårstyrda pastorat. Vare sig de drivs i offentlig regi eller läggs ut på privata utförare. Den offentligt drivna välfärden styrs idag i hög grad på liknande sätt som den privat drivna med målstyrning. Och båda har samma grundproblem: Att välfärden tilldelas för små resurser i förhållande till löften och ambitioner. Det andra problemet är en tung apparat för utvärdering. För en effektiv styrning måste flera kompletterande metoder brukas.

I välfärden är det svårt att formulera relevanta och utvärderingsbara mål. Än svårare styra är det om utföraren drivs av ett vinstintresse som inte sammanfaller med beställarens mål, dvs god välfärd. Förespråkare för vinstdrift brukar framhålla att den leder till effektivitet och innovation. De brukar bortse från en annan drivkraft:  ett meningsfyllt jobb för angelägna värden, med engagerade, kunniga och professionella anställda och chefer.

Att enbart ha kommunala eller privata icke vinstdrivna utförare är dock inte utan problem. Det fanns skäl till privatiseringarna. Ett var politikers önskan att slippa stå för konsekvenser av nedskärningar, men det fanns även kritik för ineffektivitet, brister i mångfald och innovation. Drift i offentlig regi förutsätter därför stöd till innovation, alternativ och kundanpassning. Liknande problem finns med ideellt drivna verksamheter.

Vinst är ett tydligt kvantifierbart mål för ett företag som kan leda till innovation och påhittighet. En del av denna är produktiv, det kan vara smarta arbets- och organisationsformer. Den andra sidan är påhittighet som handlar om att göra vinst på bekostnad av kvalitet, kringgående av beställarnas styrning, liksom avancerad skatteplanering. Vinstdrivna bolag driver pga. sina mål fram en särdeles kostsam kontrollapparat.

En sålunda framtvingad kontroll riskerar att hämma inte bara innovation utan också det professionella, självständiga ansvaret hos sjuksköterskor, läkare, lärare och andra. Alternativen till försök att tämja vinstdriften är dagens vilda-västern i välfärden med okontrollerad vinstdrift, eller enbart icke-vinstdrivna verksamheter.

Alternativ

Politikens rättsliga förutsättningar att reglera vinst i företag i väldfärdssektorn är stora. Det visar Ardalan Shekarabi i en genomgång för Arena Idé. Mot den bakgrunden skissar Shekarabi tre alternativ.

Jag vill här kort utveckla alternativen utifrån grundsynen att en kraftfull reglering i välfärdssektorn är nödvändig, en grundsyn som vi sett tecken på även i den borgerliga alliansen, bland politiker och närstående media.

  1. Förbud mot vinstutdelning. Den stora fördelen är att man här slipper verksamheter som är vinstdrivna och i stället får sådana som drivs av syftet god välfärd. Därmed minskar risken för försök att kringgå styrning av kvalitet på olika sätt. Om vinsten inte helt förbjuds utan begränsas hamnar man i alternativ 2. Ett vinsttak på ”rimlig nivå” (som direkt sorterar bort de värsta avarterna av vinstdrift) kanske kan förena många som ett inslag i en samlande lösning; begränsningen kan något minska behovet av andra styrformer för kvalitetssärking.
  2. Begränsning av vinstutdelning.   Tillåts vinstuttag av icke oväsentlig storlek kommer vinstdrivna bolag att fortsätta, även om de som bara strävar efter stora, snabba vinster kan väntas lämna branschen. Vinstdrivna bolag kan ha en innovationsförmåga som bidrar till kvalitet. Nackdelarna är den nödvändiga och omfattande kontrollapparat som handlar inte bara om vinstuttag utan även, vid ägarbyten, att hindra eller begränsa tillgodogörande av ackumulerad, outtagen vinst. Här finns en känd uppsjö av metoder att kringgå försök till styrning.
  3.  Krav på verksamhetens kvalitet. I detta alternativ sker ingen direkt reglering av möjligheter till vinstuttag, utan man begränsar sig väsentligen till att ställa höga krav på verksamhetens kvalitet.  Denna behöver följas upp i alla de tre alternativ vi skisserar och i alla slags driftformer, men störst är behovet i vinstdrivna bolag, där motiv och möjligheter till manipulation är störst.

Om man inte avser att förbjuda eller kraftigt begränsa vinstuttag, blir dessa kvalitetskrav det avgörande styrmedlet. Därför är det angeläget att dröja vid innehållet i dessa krav, och då skilja på utfall/output (hur bra är utbildningen, vården osv) och insatser/input (personal, lokaler osv). Vi gör det här helt kort men har för avsikt återkomma.

a. Utfall. Detta handlar om mått på resultatet, dvs hur bra är vårdens, omsorgens respektive skolans resultat. Vi vet att det är synnerligen svårt att formulera fungerande kvantitativa mått på utfallet.

b. Insats. Något enklare är det med kvantitativa mål för sådana insatser som vi vet bidrar till verksamhetens kvalitet. Intressanta generella variabler är personaltäthet, olika kvalifikationer och nivåer, total lönebudget för personal; ändamålsenliga lokaler.

c. Andra krav.   Andra väsentliga krav gäller etablering och tillstånd att driva verksamheter, former för väsentligt utökat inflytande för personal och brukare (och deras anhöriga); meddelarfrihet och offentlighetsprincip; ”öppna böcker” i varje företags/verksamhetsenhets redovisning.

Krav på kvalitet är alltså viktiga under alla omständigheter men särskilt vid helt eller delvis oreglerade möjligheter till vinstuttag. Det är klart att politiker måste formulera smarta krav som leder till kvalitet utan att det blir onödiga låsningar.

Sammanfattningsvis är en möjlighet att förbjuda eller kraftigt begränsa möjligheter till vinstuttag och därmed återföra bolag till icke vinstdrivna former med god välfärd som styrande mål. Väljer man att istället sätta frikostiga gränser för vinst eller inga gränser alls, är vinstdriften grunden. Då måste hela arsenalen av andra kraftfulla styrmöjligheter nyttjas, med åtföljande kostnader.  Tuff styrning krävs, med kvalitetskrav på inte bara de svårmätta resultaten/output utan också insatser av personal, lokaler etc., som samvarierar med kvaliteten. Höga sådana krav gör att rena lycksökare lämnar sektorn och därmed kan kontrollapparaten bli något mindre.

Utmaningen att säkra kvalitet i välfärden är stor. Problemen är komplicerade och ödmjukhet av nöden. Inga alternativ bör förhastat utmönstras och en bredd av åtgärder för kontroll, stöd och utveckling måste tas i anspråk.

——–

Ardalan Shekarabi sammanfattar sin rapport på DN Debatt.  Hela rapporten från Arena Idé finns här. På DN Debatt fördjupas frågan om professionell kunskap, utvärderingsraseri och NPM, New public managment i en intressant artikel.

’Decent capitalism’ och mer demokrati – genom EU?

Gårdagens arenaseminarium om ’Decent capitalism’ var välorganiserat och spännande, men endast en kvinna i panelerna var flera kvinnor för få.

I key note föredraget av Stefan Collignon framhölls att EU är för mycket kapitalism och för lite demokrati.

Jag menar att ett huvudproblem för radikala rörelser och partier, ja för medborgare i länder med en mer anständig kapitalism är att EU domineras av länder med högerregeringar som driver en nyliberal politik. Alltså regeringar som vill ha mer och oreglerad kapitalism, och som vill minska politikens (den möjliga demokratins) roll till förmån för ’marknaden’.

Vad blir en strategin i en sådan verklighet?  En strävan mot just mindre kapitalism och mer demokrati – men är dagens EU instrumentet?  Sven Giegold, Europaparlamentariker för de gröna (som intressant nog talade om de gröna som tillhörande ’den europeiska vänstern), menade att vi behöver EU för att nå viktiga mål, men för att få folkligt stöd för att driva frågor via EU måste man först visa att EU är en väg för att avskaffa några av de mest flagranta orättvisorna, t.ex. att rika i Europa betalar så lite skatt, även svenskar, flyttar till London för att undkomma skatt. Ex: Visa att man genom EU kan komma till rätta med storbankernas vinster och bonusar.

Sympatiskt, men hur ska majoritet i EU nås för det? Då krävs först starka folkliga protester och röresler runtom i hela Europa. Ja visst är det underligt, att vi alla stilltigande godtar direktörers och rikas rofferi, och s k vårdbolags vanskötsel av våra gamla – och politiker som godtar bådadera, ja i det senare fallet skapat förutsättningarna för vanskötsel genom privatisering av vården till vinstdrivna aktiebolag.

Även i det senare fallet hade Sven Giegold en intressant kommentar: Jag skulle inte sätta mina föräldrar i ett boende drivet av ett privat aktiebolag, utan i ett hem drivet av katolska kyrkan, där organsation och anställda motiveras av annat än vinst.  –  När får vi i Sverige ett tydligt avståndstagande, bland röd-gröna partier, från vinstdrivna bolag i vård och skola?

Oanständig kapitalism: Skamlösa bankdirektörer och vinster i vården

Aktiebolagens direktörer allt skamlösare med ohemula krav på löner, bonusar och förmåner. Nu får NordeaVD-n  lägenhet för 22 miljoner + lyxrenovering ovanpå lön och förmåner. Bra för honom! För Nordea? För oss kunder: Nej.

Oreglerad jakt på status och vinst leder fel. Skamlösheten går på torra land. Direktörerna håller varandra om ryggen ger varandra förmåner. Och de skrattar hela vägen till jobbet, banken och lyxlägenheten.

Allra värst i vård, omsorg och skola där bolags vinstjakt och direktörers bonusjakt leder till vanvård av sjuka och gamla och sänkt kvalitet i skolan. Jag säger bara: Carema. Attendo care. Ex. Vintertullens äldreboende på Södermalm…

Aktiebolag ska inte driva verksamheter som vård, skola och omsorg, för deras vinstjakt drabbar svaga. Vilket stort parti säger nej? Och vilket stort parti säger idag att marknader måste återregleras efter nyliberala excesser?

Blir det kanske (M) som först inser vad som rör sig bland oss medborgare och konsumenter? Och blir det nya partiet för anständig kapitalism? Fa’n tro’t.

Arena-seminarium idag om Decent capitaism?

… forts avses följa

ILPC News: Call for Papers – Stockholm 27-29 March 2012. Submission deadline Oct. 31st, 2011

As announced the 2012 International Labour Process will take place at the University of Stockholm. The deadline for submissions of proposals for abstracts and symposia is 31st October 2011.

The second call for papers can be downloaded and gives details of the conference.  You may also download a conference poster that can be used for advertising the conference. Proposals for abstracts and symposia shall be submitted through the conference website www.ilpc.org.uk

The website now contains full details of the special streams that will supplement the general conference. These consist of:

-S1: Lean in ideology and practice: from labour process and societal effects perspectives

-S2: Putting labour in its place: The Global Commodity Chain, the Global Value Chain, the Global Production Network and Labour Process Analysis

-S3: Work or nature? The Effects of Climate Change on the Labour Process and the Responses of the Labour Movement in the Global South and the Global North

-S4: Global capitalism, national institutions and the comparative political economy of work and employment relations

We also hope to get in touch with (potential participants), so please visit and comment our ilpc2012 conference blog where you may find background information and now e.g. a clarificationabout papers, symposia and panels.

For those of you on facebook our event there (so far known only to some facebook friends). Members of the ISA International Sociological Association and its RC10, Research Committee on Participation, Organizational Democracy and Self-management, may want to use the RC10 wiki as a forum.

We look forward to seeing you in Stockholm!

Fredrik Movitz, Åke Sandberg, Lotta Stern, all at Stockholm University, Department of Sociology

ilpc.admin@ilpc.org.uk

 

Stig’s Christmas Message: Don’t believe in angels.

Stig’s Christmas Message

Don’t believe in stars. Stars are distant things,
that don’t dispel the darkness over any Bethlehem.
They were not lit for us. They burn for themselves.
For people, eyes shine bright. Let us follow them.

Don’t believe in kings. They think themselves wise men.
They don’t journey through the desert to new life.
They live in a desert that separates us from them.
A sword is their gaze and their hand a sharp knife.

Don’t believe in angels. They will not soon descend.
They find space empty and cold. They find the road too long.
If it is song we seek, if light,
seek the light in our brother’s gaze and in our own throats the song.

Don’t believe in stars. Stars are burnt out things.
Long gone; dead grasses on the steppe of the universe.
Beacons beam and sparkle much closer to the earth.
Toward the eyes of others, people should steer their ships.

Don’t believe in kings. They themselves are filled with doubt.
What is life and death for us, is their idle play.
Believe only in shepherds, who know and tend to lambs.
To their belts, we attach our lives without fear.

Don’t believe in angels. They are merely prisoners,
dragging their wings as shackles of lead.
If there is freedom, it is in our brothers’ eyes.
If freedom sings, the song will be heard in our blood.

STIG DAGERMAN, 1950

(Julbudskap in translation by Lo Dagerman)

Stig Dagerman, Swedish author and journalist, more on this blog

PrimeGate and ‘The Swedish leadership question’

An opinion article dated Dec. 16, with the title ‘The Swedish leadership question’, was published by Policy Network today Dec.21. It was written by former chairman of SSU, the Swedish social democratic youth organization.

The article was proably written before before media (Aftonbladet) revealed, the last few days, that Mr. Nordström and his PR agency Prime were paid by the SN (Swedish Employers Federation) to convince social democratic leaders that political renewal with ‘economic growth’ as the key is necessary. This is already know in Sweden and on twitter as #primegate

Here are a few extracts from Mr. Nordströms article:   ”Upon resigning as leader, Mona Sahlin has frankly stated that the Social Democrats are way out of step with public sentiment. ..

She amazed her audience by rejecting not only the analysis that underpinned the Social Democratic election campaign, but many of the actual policies of the party: policies on taxation, entrepreneurship, unemployment, and economic growth, all of which she said were out of step with public sentiment. She also stated that she hadn’t believed in the alliance with the Left Party in the first place, having instead preferred an alliance exclusively with the Greens. …

The lesson is simple. To replace one leader with another is seldom enough to save a party from decline. A change of perspective is needed, the fresh vision of someone not entangled in the ideological web of the old party leadership. …In Sweden, unfortunately, this is unlikely to happen. The indications are that the next Swedish social democratic leader will be recruited from Mrs. Sahlin’s old guard. The generational shift, and consequently a much needed change of perspective, still seems a distant promise.

Niklas Nordström is a member of Stockholm County Council and partner of the leading PR agency in Sweden, Prime Group.”

Of course, after the first article in Aftonbladet (indep. social democratic on its lead pages) the debate has continued. A key point has been that the lobbying was financed and carried out secretly. Many feel manipulated by Prime. Mr. Nordström has defended himself (’my opinions are not for sale’), but union officials and many social democrats are not convinced, and prime has ben called ’a troyan horse in the labour movement’ (Daniel Suhonen). Also, the progressive/left think tank Arena has broken all relations with Prime, which was one of the main sponsors of Arena.

There is reason to believe that we have only seen the beginning of primegate, and that it will have consequences for social democracy and its process of choosing a new leadership and formulating its new policy. For social democracy it is essential of course to find ways beyond Primegate. One way is regulation and registration of lobbying in the future. But more fundamental is, as Karin Pettersson in Aftonbladet writes today, that the various tendencies in the party find ways to open dialogue with each other. In spite of Prime.

Högerpopulister och SDare aktiva i debatt på nätet

Helle Klein undrade tidigare idag på twitter:  ”Redan 44 kommentarer till min ledarkolumn i Aftonbladet. Var finns alla motröster till högerpopulismens gnällspikar?” Jag tror Helle Klein och vi alla sett de senaste åren att så snart invandring (eller anslag till kultur) debatteras på nätet, så dyker mängder av högerpopulistiska och främlings- och kulturfientliga kommentarer upp. Det är regel.

Jag skrev en debattartikel i Värmlands Folkblad före valet i september. Den handlade om hur aktiva Sverigedemokraterna var i den omröstning som man kunde delta i på nätet genom en applikation på facebook, Riksdagsvalet2010. Bland dem som ”röstade” i facebookomröstningen hade SD nära 17 % mot 6 % i riksdagsvalet den 19 september; bland unga var de ännu mycket större i nätomröstningen. Jag diskuterade nätaktivismen bland högerpopulisterna och hur man genom artiklar, nätet, epost och youtube mobiliserade sina medlemmar och sympatisörer.

Bland kommentarerna på VF:s hemsida dominerade högerpopulister. Detsamma gällde på newsmill där en annan version av min artikel publicerades. På newsmill kan man som bekant dels kommentera, dels ”milla” vilket ska betyda att uttrycka vilken känsla man har inför ett ord som uttrycker något centralt i artikeln. Bland kommentarerna som vanligt många högerpopulister och kan man förmoda SD-sympatisörer. – Newsmill är nedlagt sen länge, men artikeln har jag fått hjälp rekonstruera här

Detsamma gällde ”millningarna”. Jag hade valt ordparet ”sverigedemokraterna stödparti”. 65 % blev glada inför de orden, bara 21 % arga. Det brukar ibland sägas att ”det är inte så underligt att populister och extremister är de som oftast kommenterar, för de har ju enkla budskap och idéer som kan summeras i några få ord”. ”Vi andra däremot vi är ju kunniga och nyanserade och behöver fler ord och har därför svårt för kommentarsformen.” – Men även de kunniga och nyanserade kunde lätt trycka på knappen och säga sig vara glad eller arg över att se SD som stödparti för en eller annan minoritersregering. Men det har de inte gjort.

I valet satsade alla de etablerade partierna mycket på internet och sociala medier, och flera siter byggdes upp (en del ganska framgångsrika) och det fanns lösningar som ”vattenstämpling” av profilbilder på facebook och liknande. Men vi såg inte mycket ill genomslag i debatten på nätet, i vart fall på de etablerade mediernas debattsiter, inklusive newsmill.

Högerpopulisterna var helt enkelt mycket mer aktiva. Deras medlemmar var uppenbarligen engagerade och mobiliserade i mycket högre grad än de etablerade partiernas. Därav kan man dra lärdomar om politik och medier framöver, om de nya medierna ska bidra till demokrati och öppenhet och inte till dessas motsats.

Öppna processer för val av politik och personer

Socialdemokraterna i Stockholm tar ett stort första steg i rätt riktning. På sin blogg berättar Veronica Palm att man nu med hjälp av webbverktyget Quest Back ska fråga de 6.000  medlemmarna vad de anser om en ny partilednings önskvärda egenskaper och erfarenheter, och även om namnförslag. Riktigt bra!

Men det räcker inte att fråga om egenskaper och erfarenheter. Därtill bör man i nästa steg fråga om medlemmars syn på  politikens inriktning, hjärtefrågor och strategi (svårare, medges).  Och i ett tredje steg bör alla kandidater presentera  sin politik och sin strategi, så det blir en reell påverkan och val med fokus inte bara på person utan också på politik. Fortsätt på den inslagna folkrörelsevägen!

Samma slags öppna diskussioner och presentationer av politik och personer skulle behövas på den nationella nivån när nyu partiledning ska väljas, och i de lokala föreningarna och områdesorganisationerna runt om i Stockholm. Och så är det inte alltid, det är min erfarenhet.

Exempel: Nyligen har val till stadsdelsnämnder hållits, utan liknande öppenhet. Ambitiöst arbetande valberedningar – ja! det har vi sett. Och dugliga personer valdes säkert. Men tiden för processen efter valet var kort, och mötet där beslut fattas om företrädare är första gången medlemmarna möter kandidaterna och får veta om deras erfarenheter och framför allt om deras politik. Det är kanske förståeligt mht. tidspressen nu, men inte  i ordning framöver i en folkrörelse i behov av omvandling av både innehåll och arbetsformer

Därför diskuterades i en stadsdelsförening att nu ska ta stadgarna på allvar, dvs
– att man väljer företrädare på ett år
– att det närmsta året ägnas åt en bred omprövning och diskussion om den lokala politikens riktning och vilka krav vi gör ställa på dem som ska företräda den politiken på bästa sätt
– och att man om ett år har en genomgripande beredning av val av företrädare till s tadesnämnd och andra organ, med nomineringar, öppna presentationer – i samspel med valberedningen – av politik och kandidater, och så ett väl underbyggt val av trovärdiga, kunniga och engagerade företrädare för politiken

Allt detta helt enligt stadgarna. Och efter katastrofvalet måste nu stadgarna tas på allvar. Några ifrågasatte bekymrat detta. Hävdade: Så har vi aldrig gjort; vi har alltid i praktiken valt företrädare för fyra år, bara fyllnadsvalt om någon avsagt sig etc. Och politikens inriktning ska vi inte diskutera, den är ju bestämd av ’partiet’. Och kandidaterna ska inte behöva schavottera inför medlemmarna, sa någon! —

Schavottera? Alltså:  Locket på?  Ingen politikdiskussion i föreningarna? Inte diskutera politik och person i ett sammanhang? Tvärtom menar jag: I dagens läge måst verkliga samtal föras i föreningarna! Samling och enighet är bra, men inte till priset av tystad politisk diskussion i en politisk förening.

Om någon gång, så denna gång, är det dags att göra som man inte brukar göra. Folkrörelsearbete, öppen bred dialog, omprövning av politik, ’starta från noll’, redovisa alternativa politiska vägar, och välja friskt om ett år.