Kollegan Ulf Sandström frågade mig om jag hade möjlighet att med kort varsel skriva ett bidrag i en vänbok till Anders L Johanssons 70-årsdag. Anders var under många år kollega och chef, för min del på Arbetslivsinstitutet. Jag hade gärna skrivit, men hade då inte möjlighet. Här en slags synopsis till vad jag kunde skrivit.
En bit in på 1990-talet utvecklades vid ALI, Arbetslivsinstitutet, the Auto Industry Project, Bilindustriprojektet. Det syftade till att studera förutsättningar och strategier inom bilindustrin för att samtidigt nå målen konkurrenskraft och ”goda arbeten”, ett alternativ till Lean Production, en slags ny-taylorism med avancerad teknik som utvecklades vid M.I.T i Boston.
Bakgrunden till vårt projekt var hoten mot Volvos personbilstillverkning i Kalmar och Uddevalla, med unikt utvecklande, kvalificerade arbetsuppgifter och, särskilt i Kalmar, med en produktivitet högre än den i Göteborg med Torslandaverkens modifierade löpande band.
Ford köpte Volvo, och fordismens löpande band skulle kanske följas av Lean Production, också den med korta arbetsmoment. En rad svenska forskare följde och dokumenterade i flera projekt om arbetsorganisation och ledning i Kalmar och Uddevalla, och även i Göteborg.
En grupp om mer än tjugo ledande internationella forskare bidrog i en stor insats till att beskriva och förstå och kanske påverka förändringarna i Volvo. Själv gjorde jag en del fältstudier i Sverige (Uddevalla och Kalmar), Frankrike och Japan och skrev inledning och ett kapitel i en ambitiös volym med titeln Enriching Production. Perspectives on Volvo’s Uddevalla Plant as an Alternative to Lean Production (Avebury 1996).
Projektet var kontroversiellt. Volvoledningen och facken i Göteborg var kritiska, och framförde detta med kraft till ledningen för Arbetslivsinstitutet, medan facken och företagsledningarna i Uddevalla och Kalmar, liksom flertalet forskare, var positiva. Även institutets ledning menade att vi hade gott på fötterna i våra analyser.
Arbetslivsinstitutets generaldirektör, professor Anders L. Johansson sade till mig ungefär: Sören Gyll har kontaktat mig och är upprörd och kritisk mot era studier och rapporter. Det kan jag förstå. Ni har hård kritik mot nedläggningarna inom Volvo. Er forskning om Volvo kan riskera inte bara er utan institutets framtid i forskningen. Men ni gör ett gediget forskningsjobb, så jag kan inte säga att er forskning har låg kvalitet och bör upphöra. Snarare är det god, relevant forskning.
Boken följdes upp med ett specialnummer av tidskriften EID, Economic and Industrial Democracy (1998) med mer teoretiskt grundade analyser på temat ”goda arbeten och produktivitet”, också här med ledande europeiska forskare inom industriell organisation.
Anders L Johansson och institutets ledning gav sitt stöd till vår forskning, till de seminarier vi ordnade i Stockholm och Göteborg och till utgivningen av skrifterna.
Vad hände sedan? Den borgerliga regeringen tillsatte en utredning om Arbetslivsinstitutet men när denna tenderade att komma fram till att kvaliteten på Arbetslivsinstitutets forskning var lika hög som eller högre än den vid universiteten – då lades utredningen ner. Under tryck av arbetsgivarnas organisationer lades Arbetslivsinstitutet senare ändå ner. Så i Sverige finns idag inte en samlad forskning som kan balansera den mycket omfattande managementinriktade forskningen vid handelshögskolor och inom företagsekonomi och industriell ekonomi.
I boken Perspektiv, vid decenniets början, skriver P G Gyllenhammar bland annat: I Kalmar och Uddevalla ville vi utveckla meningsfulla och effektiva arbeten. ”Åke Sandberg uttrycker det på följande sätt: ’innovativt, produktivt och humant … med åtskilliga idéer om arbete i grupp.’”
Jag fann nyligen Gyllenhammars bok och gladdes åt hans uppskattning av vårt arbete. Det var en tuff tid när SAF och arbetsgivarna angrep oss, och då var stödet från vår generaldirektör Anders av avgörande betydelse för att vi sedan på olika håll kunde och ville gå vidare i forskningsvärlden.
Åke Sandberg, 1 okt 2025
Tillägg. När jag just publicerar detta får jag av Ulf veta att Anders avlidit under gårdagens förmiddag.
Minnesord i kommentar, publicerade i DN den 8 okt 2025, av Lars Magnusson & Ulf Sandström
Vänboken finns i nätbokhandeln, såsom på Bokus och på Bokborsen.se och förlaget BoD.se
Minnesord i DN 8 okt 2025
Till minne.
Anders L Johansson
Professor Anders L Johansson, Solna, har gått bort, kort efter sin 70-årsdag, och efter en tids sjukdom. Han efterlämnar närmast hustrun Anna Gudmundsson och barnen Sanna, Anton och August.
Med stor sorg har vi nåtts av beskedet om Anders bortgång. Han var född i Kristinehamn och efter en tvärvetenskaplig forskarutbildning i Linköping var Anders under ett par decennier en inflytelserik röst inom svensk arbetsmarknadspolitik. Med analytisk blick, historiskt djup och stort samhällsengagemang lyckades han sätta komplexa arbetsmarknadsfrågor i både ett nationellt och internationellt sammanhang.
Hans forskargärning präglades såväl av nyfikenhet som av ett ovanligt sinne för balans mellan teori och praktik. I egenskap av generaldirektör för sammanlagt tre myndigheter under 1990- och 2000-talet – Arbetslivsinstitutet, AMS och Statskontoret – fick han tillfälle att tillämpa sina kunskaper.
Bland hans vetenskapliga insatser utmärker sig dels översiktsverk om LO:s historia, dels två omfattande biografier över finansminister Gunnar Sträng. Dessa verk visar Anders förmåga att levandegöra politisk historia i dess fulla komplexitet – analytiskt och med djup förståelse för individens roll i det strukturella sammanhanget.
För kollegerna var Anders inte bara en inspirerande akademiker, utan också en generös samtalspartner och vän. Han var alltid redo att pröva nya tankar och ville få oss att utmana det invanda med intellektuell öppenhet och respekt.
Anders tog även aktiv del i den offentliga debatten och han värnade om det politiska samtalets långsiktighet i en tid av allt kortare perspektiv. Hans engagemang för utbildning av blivande politiker var en viktig sida av denna karaktär.
Vi minns Anders som en människa med mycket humor och stort hjärta som inbjöd till samtal med en aldrig sinande entusiasm. Förlusten är stor – för forskningen, för hans kolleger, och för alla som haft förmånen att arbeta med honom.
Vi är många vänner som kommer att sakna honom.
Lars Magnusson & Ulf Sandström