Erik Gandinis film ”The Swedish theory of love”

Värmlands Folkblad

Min artikel i Värmlands Folkblad 14 januari 2016:

En svart bild av det svenska välfärdssamhället

Erik Gandinis film ”A Swedish theory of love” ger en svart bild av vad det svenska välfärdssamhället kan göra med oss.   Det brukar framhållas att välfärden ger autonomi och oberoende för alla, inte minst kvinnor, genom barn- och äldreomsorg. Vi behöver inte ha fullt individuellt ansvar för barn och gamla. Men en konsekvens, som Gandini drastiskt målar upp, kan bli isolering och ensamhet. 
Läs min artikel i Värmlands Folkblad .

* * *

Här nedan en längre version, som kom till tidningen först efter deadline.

Nästa steg: Politik och civilsamhälle för solidariskt oberoende

Erik Gandinis film ”The  Swedish theory of love”  — inte ”A Swedish theory…” — som jag skrev i mitt manus till VF) ger en svart bild av vad det svenska välfärdssamhället kan göra med oss. Vi lyfter gärna ram välfärdens positiva sidor: Den ger autonomi och oberoende för alla, inte minst kvinnor, genom barn- och äldreomsorg. Vi behöver inte ha fullt individuellt ansvar för barn och gamla. Förändringarna drevs i hög grad, med förnyad kraft på 1970-talet, av arbetarrörelsen och kvinnorörelsen och bidrog till kvinnors frigörelse, ett tema som det dock inte syns mycket av i Gandinis film.

En negativ sida av välfärden, som Gandini drastiskt målar upp, kan bli isolering och ensamhet. Vi tvingas inte hjälpa ochvårda varandra, inte umgås, vi får inte den friktion i relation till andra som är det som skapar oss som människor, som sociala varelser säger den 90-årige polske sociologen Zygmunt Bauman i filmen.  Resultatet kan bli en ofrivillig isolering.

Filmen visar gamla som hittas när de legat döda länge, anonym befruktning med nedfrysta spermier, SFI-elever som får lära sig att inte prata för mycket utan svara kort och koncist på frågor, ”så som svenskar gör”. Sådan mänsklig isolering i svensk vardag kontrasteras mot någon slags new age grupp som gosar med varandra i en solig skogsglänta, och mot en svensk läkare som flytt det kalla, sterila välfärdssamhället för Etiopien för att där möta värme och verkligen kunna göra nytta och vara behövd. Men jämförelserna och kontrasterna blir som framgår krystade, ovidkommande för frågan om ensamhet i Sverige.

Stundtals tänkte jag att psykiatern David Eberhardt – som gjorde sig ett medialt namn genom sitt kallhamrade bemötande av Anna Odell och hennes konstprojekt – kan få nytt vatten på kvarn. Men den kvarnen snurrar nog på i sin dogmatism under alla omständigheter; vi känner ju hans avsky mot svenskars ”trygghetsnarkomani”. Och han skulle nog inte uppfatta det ibland ironiska i filmen.

Filmen är dock angelägen, och oavsett att välfärdens dödgrävare bland nyliberaler kan hitta citat till stöd, så inspirerar den framför allt, genom sin dystopi, till eftertanke och ger känslomässiga avtryck – är vi kanske så här tysta, avskärmade? Ja, sådana tendenser och risker finns.

Filmen är i sin tur inspirerad av Henrik Berggrens och Lars Trägårdhs bok med en teori om statsindividualism, ”Är svensken människa?” (Norstedts) I ett efterföljande samtal framstod som ett tema: Hur kan, utifrån den autonomi och oberoende som vi vant oss vid och vill ha, förutsättningar skapas för mer av gemenskap och socialt samspel? Det behövs en politik för det, vilket framhölls av Lawen Redar (i riksdagen, S) och Henrik Berggren, som menade att staten och civilsamhället behöver samverka här.

I vår bok ”Nordic Lights” (SNS 2013) skrev vi om en ”solidarisk individualism” och ser den svenska individualismen eller snarare oberoendet som framväxt i samspel inte bara med staten utan i föreningsliv och folkrörelser och därför med drag också av gemenskap. Men den bakgrunden räcker inte. För visst finns ändå idag tendenser till isolering och ensamhet.

Ett nytt politiskt projekt idag kan vara att undersöka en autonomi, ett oberoende, som inte utesluter utan snarare skapar förutsättningar för gemenskap, för det allmänna. För sociala relationer som inte är framtvingade av beroenden (vi måste inte dagligen vårda vår sjuka förälder), men där oberoendet inte får göra att vi tappar den sociala närheten (att vi ofta besöker äldreboendet till exempel, träffar våra vänner). Ett solidariskt oberoende.

En del i en politik för solidariskt oberoende är ett samhälls- och bostadsbyggande med demokratiska mötesplatser, med förutsättningar och lokaler för gemenskap. Det kan vara en större lokal i stadsdelen och mer decentraliserat i varje kvarter, ja i varje större flerbostadshus. Inte en grå möteslokal i ett mörkt hörn, utan en plats som inbjuder till spontant umgänge över hushållsgränserna, där de unga kan träffas, kanske för gemensamma måltider ibland. Andra kan vilja nyttja förutsättningarna för mer en mer organiserad samverkan.

Själv lever jag i en bogemenskap (den danska beteckningen som är ett mer träffande  ord än kollektiv), med ett tjugotal lägenheter som delar ett gemensamt utrymme med bra kök, matsal, TV/läsrum, barnens lekrum och gästrum. Hjärtat är gemensam matlagning och fyra middagar i veckan för dem som önskar. Annars har alla sin helt vanliga lägenhet med rejält kök. Vi turas om att laga mat (ett par matlagarpass var femte vecka för var och en). Genialt!

Allmännyttiga Familjebostäder skapade en gång förutsättningar för sådan gemenskap (politiken), och vi som ville bo så förverkligar denna (det civila samhället). En politik för resurser till det civila samhället. Kanske arbetstidsförkortning kan bli en del. Något i den vägen ser jag som nästa steg i utvecklingen av den ”svenska modell” som skapat världens mest autonoma människor. Det är på en sådan grund som en närhet kan byggas som inte är påtvingad genom (ekonomiska och andra) beroenden, utan är fritt vald. Och det är angeläget att sådana möjligheter öppnas för alla. Då räcker inte en kvarterslokal för fester och sammanträden, det behövs något mindre, närmare. Detta må vara en utopi – men det har vi inte för mycket av i svensk politik idag. Inspirerar den oss att ta steg på vägen att förena autonomi och gemenskap är det gott nog.

Bogemenskaper kan även ge särskilda möjligheter till kontakter och möjligheter bjuda in nyanlända till  bekantskaper och mänskliga  med oss som är etablerade i landet.

Så även om Eric Gandinis film om svensk ensamhet är dystopisk och målar i bjärta kontraster, väcker den känslor och tankar som pekar framåt mot fortsatt utveckling av ”världens bästa land”.

Åke Sandberg
januari 2016

Kris i ”Dagens Samhälle”. Edman stoppar kritik internt och externt.

Uppdaterat 18 dec 2015
Nu är bloggposten här  nedan omarbetad till en längre  artikel i tidningen  Arbetet idag. Rubriken är Kris (krig) i ”Dagens Samhälle” – debatt och redaktion tystas

Anställda vittnar om ett utbrett missnöje på tidningen Dagens Samhälle där Mats Edman är chefredaktör och vd.

—————

Tidningen Journalisten skriver om allvarliga arbetsmiljöproblem på Dagens Samhälle, SKL:s tidning. Dagens Nyheter följer upp i två artiklar

Anställda vittnar om ett utbrett missnöje på tidningen där Mats Edman är chefredaktör,  vd och ansvarig utgivare. Turbulensen runt  växer i styrka. Åtta journalister har uttalat sitt misstroende. Nu väljer journalister  att öppet kritisera chefredaktören – och utesluter inte att de blir avstängda liksom en kollega redan blivit. Edman ska dessutom ha förbjudit de anställda att diskutera konflikten på arbetstid i lokalerna, om det inte sker i regi av facket.

För den som läst Dagens Samhälle är det väl känt att Edman haft en mycket uttalad samhällspolitisk agenda. I vinster i välfärden har han i tidningen drivit Timbro-högerns linje. Hans samhällssyn har skapat obalans i tidningens opinionsmaterial och även det redaktionella innehållet. Många har framhållit detta, och jag har skrivit om det i  artiklar och i  tidigare blogginlägg här och här med exempel från tidningen. Länkar till mina artiklar i Resumé, Medievärlden och Dagens Opinion finns i blogginläggen.

Debattredaktören på Dagens Samhälle hade accepterat en artikel, men Edman grep in och stoppade den. Edman gillar inte öppen debatt om tidningen – det visste vi. Nu vet vi att han lägger locket på för intern debatt också.I blogginläggen finns länkar  även till Edmans svar. Den som läser svaren ser lätt en tydlig linje mellan  hur han förhåller sig på liknande sätt till å ena utomståendes  kommentarer om tidningen, å andra sidan anställda journalisters synpunkter: auktoritärt, obalanserat och, i vart fall om mina kommentarer, dogmatiskt och fyllt av invektiv i tidningarna och  i sociala medier.

På Facebook skrev Edman bland annat: ”Det går inte att bemöta Åke Sandberg som är så pinsamt okunnig, oinsatt och politiserad. … tendensiös, patetisk, konspirationsteoretiker helt i nivå med Avpixlat, fast från vänster”

Dagens Samhälle och dess läsare vore värda en mer balanserad och professionell journalistisk ledning.

Edman verkar dock vara en duktig tidningsmakare. Från Veckans affärer till Ofantliga affärer i den offentliga sektorn. Det är med privatiseringarna i välfärden en lukrativ marknad för köp och sälj, med offentliga köpare och privata välfärdsbolag som säljare, mellan t.ex. kommuner och det Anna Dahlberg i Expressen förskönande kallar ‘buskapitalister’ i skolsektorn. Denna marknad ger annonsintäkter för Edmans tidning; det är hemligheten bakom den penningmässiga framgången för tidningen.

Säkert finns plats för Edman i någon renodlad affärstidning. Eller på Timbro. SKL har idag en rödgrön majoritet, men SKL:s ordförande vill inte kommentera och en annan styrelseledamot ser allvarligt på det som framkommer men hänvisar till  SKL:s särskilda aktiebolag för tidningen, och dess styrelse har nu den 9 december fortsatt förtroende för Edman.  Verkar inte funka bra där på SKL, Dagens Samhälles styrelse, och själva tidningen.

Värden i välfärden – recension i A&A

A -A omslag

Så glad för professor Gunnela Westlanders kunniga och välskrivna recension av Värden i välfärden, min rapport  om styrning och organisering i välfärden, efter New Public Management (NPM).

Recensionen publicerades i Arbetsmarknad & Arbetsliv (A&A) nr 3, 2015. Recensionen granskar förstås min framställning, men den ger också en utmärkt sammanfattning av rapporten.

Det är angeläget fortsätta intressera sig för välfärdens utveckling. Nästa år (hösten 2016)  kommer Illmar Reepalus utredning om vinster i välfärden, och på departementet pågår Ardalan Shekarabis utredning om just styrning efter NPM.

Här finns rapporten, i den reviderade upplagan från juni 2014, på Arena idé.

Video från seminariet där rapporten presenterades på ABF-huset, och  mer om rapportens tema finns i länken.

 

ABF 1 sept 2014 Makten... Gunnela Westlander och Åke Sandberg Kenneth A foto
I samspråk med Gunnela Westlander vid ett seminarium hösten 2014 om ”Makten och ledningen i arbetslivet”, också på ABF-huset på Sveavägen.

 

Asylboende och jobb i Säffle och Stockholm – och annat om flyktingpolitik

Var bör flyktingar tas emot: där det finns bostäder eller där det finns jobb? Bäst är förstås om det finns både jobb och bostad. Men tendensen är att många tas emot där det finns bostäder, det är ju det första och akuta behovet. Men där det finns tomma bostäder där är det ofta arbetslöshet, avfolkning. Och där finner ibland Bert Karlsson och andra entreprenörer byggnader att göra om till asylboende – bortom kommunens kontroll.

Varför  inte tänka ett steg till. Låta de asylsökande komma till områden med god arbetsmarknad, runt storstäder. Men då måste en bygga bostäder där – för alla, svenskfödda, ungdomar, asylsökande. Lämpliga modulhus kan byggas t.ex. i Moelvens industri utanför Säffle. Jobb i Säffle!

Detta synsätt får inte rättfärdiga att så lite görs i den nationella politiken för att skapa förutsättningar för jobb och god livsmiljö på landsbygd och i småstäder långt från storstäder. Den aspekten framhölls särskilt i en diskussion om artikeln på en Säfflesida i sociala medier.

Jag skriver om dessa frågor på ett område, migration, som inte är mitt primära, men som jag läser in mig på. Mitt särskilda området är arbetsliv och arbetsorganisation.  Jag skriver också om hur storstadsmedier ibland bidrar till svartmålning av små orter och landsbygd på ett sätt som försvårar deras kamp för utveckling, för att skaffa fram jobb och inte minst skapa god livsmiljö med natur, kommunal och privat service  och framtidstro. I SvD-publiceringen finns ett par länkar till dystra reportage och bilder från bruksorter som Säffle och Grums.


Åke Sandberg

Svenska Dagbladet, svd.se, 11 juli 2015:

”Flyktingar bör få komma till områden där jobb finns”
——————————————

 Foto: Åke Bruce

Säffle-Tidningen, 14 juli 2015:

Placera asylboenden där jobben finns
——————————————–

Den 1 september skrev jag i Värmlands Folkblad:

Väljaropinioner och SD-are på nätet och behovet av andra initiativ
——————————————–

Skriver i Dagens Arena den 10 september om invandring, hyckleri, Hans Rosling och jämlikhet:

Nyanserad debatt om flyktingmottagande efterlyses
——————————————–

 På DN Debatt 23 september 2015:
”Huvudproblemet är att många kommuner tar emot flyktingar i mycket liten omfattning. Lyft fram de kommuner som säger nej. Och bygg bostäder!…”

”Lyft fram kommuner som säger nej”

 

 

 

Cyklopen på DN om vinststyrd välfärd

Min artikel i Värmlands Folkblad den 5  juni 2015

Debatt.  Vinster i välfärden – var skulle vi vara dem förutan, frågade sig ledarskribenten i Dagens Nyheter förra veckan (27/5).

För att visa vinstdriftens välsignelse framhålls att Skanska som bygger Nya Karolinska är vinstdrivet, liksom privata tandläkare. Andra argument är lika oskarpa och närmast ovärdiga med försök till ”human touch”. S- kongress pågick, då blir det ”lilla valrörelsen” på DN:s ledarsida och mycket är tillåtet.

Vinstens välsignelse brukar framhållas av Svenskt Näringsliv och Riskkapitalföreningen. Ofta argumenteras det i tre absurda led: Jaha, de vill förbjuda vinstuttag i välfärden, i skolor och vård. Men då måste väl också vinstdrivna bolag som bygger skolor och sjukhus förbjudas? Och i nästa steg allt vinstdrivet företagande. DDR nästa!

Det tredje ledet besvaras bäst genom att ta sig för pannan. Mellan de två första leden är skillnaden väl utforskad. Att det är olämpligt att privatisera drift av sjukhus och skolor visade Donahue i en bok på SNS för ett kvartssekel sedan, och det har styrkts i forskningen sedan dess. Byggnation och annat tekniskt är det lämpligare att lägga ut och privatisera – där klarar en att upprätta fungerande kontrakt.

DN finner det närmast löjligt att hävda att vinstintresset påverkar incitamentsstrukturen vilket går ut över kvalitet etcetera. Men att introducera vinstintresse är att premiera ett tydligt, mätbart mål som påverkar hela verksamheten och enligt lag i aktiebolag är överordnat andra mål som kvalitet.

Det är förvånande att DN lyfter fram Nya Karolinska som föredömligt med dess överskridna budgetar och ifrågasatta skatteupplägg. Förvånande är också exemplet tandläkarna. Det brukar framhållas som en vårdverksamhet som är relativt enkel att styra med den sorts kvantitativa mått som är en förutsättning för marknadisering och köp-säljsystem. När detta, enligt bland andra Riksrevisionen, inte fungerar som avsett talar inte mycket för att det skulle fungera i mer komplexa och långvariga vård- och utbildningsrelationer.

När sakargumenten är svaga har DN lyckats finna en gammal ledare med ”human touch” i Dalarnas tidningar, skriven av PR-konsulten Martin Borgs med uppdrag för moderaterna:

” ’Grattis till överlevnaden, älskade pappa’. Så stod det på ett kort jag fick i måndags. Vi firade att det var exakt tio år sedan jag kom hem från sjukhuset efter sex månaders cellgiftsbehandling.” Så inleds ledaren. Och tillfrisknandet är en seger som både Borgs och svensk offentligt driven vård ska gratuleras till.

Men Borgs och DN:s sätt att använda berättelsen för att rättfärdiga vinstuttag i välfärden är manipulativt och ovärdigt.

DN citerar: ”Apparaten som gjorde det möjligt att skiktröntga min kropp. Manicken under huden som cellgifterna sprutades in genom. Sprutorna som stacks in i ryggmärg och benmärg. Framtagna på vinstdrivande företag, av människor av kött och blod.” – Chefernas och aktieägarnas vinster, avslutar Borgs, ”blev också min och min familjs”.

Men nu var ju vården Borgs fick bekostad av skattemedel och gavs i offentlig regi. Och vinstdrivna bolag inom tillverkning av läkemedel och medicinsk teknik är nog ifrågasatta bara i Borgs och DN-skribentens enögda marknadsdogmatiska dröm.

Med en mer välgrundad och mångsidig syn är det, som civilminister Ardalan Shekarabi framhöll i en intervju ”skillnad på barn och betong”, på att driva en förskola och att bygga den. Att i köp-säljsystem skriva kontrakt som styr verksamheten är kvalitativt svårare än att styra ett bygge. Särskilt svårt om incitament och ersättningar domineras av vinstdrift.

Vinstdrift är den kraftfullaste av styrformer och därför vore det lämpligt att Shekarabis utredning om andra styrformer efter NPM och Ilmar Reepalus om vinstdrift kopplas nära samman. Gör de inte det kan båda bli tandlösa.

Åke Sandberg

ekonom och sociolog, prof.em

Värmlands Folkblad
Publicerad: 2015-06-05 09:11

Vinstdrift och NPM hänger samman

Artikel i Dagens Arena  31 mars  2015

Åke Sandberg. Bild: Privat

Att låta aktiebolag driva verksamheter är att säga: Vinsten först. En kraftfullare och tydligare styrning är svår att tänka sig. Vinstdrift och New Public Management hänger ihop, skriver forskaren Åke Sandberg.

Det finns de som säger att vinstdrivna skolor inte alls sätter vinst i första rummet.

Att det är oförskämt att hävda att driftsformen har betydelse. Att vinstdrivna friskolor, på samma sätt som idéburna och kommunala, främst tar ansvar för elever och samhälle med kvalitet som ledstjärna. Och så kan det vara i en del fall. Kanske främst i små, entreprenörsdrivna med en särskild pedagogisk idé.

Men exemplen på att vinsten går först är många.

Det senaste är Dagens Nyheters granskning av naturbruksgymnasierna. Naturbrukslinjen är den inriktning som ger skolorna mest betalt per elev. Anledningen är att dyra maskiner, som skogsavverkingsmaskiner kan behövas i utbildningen.

Naturbruksgymnasierna får 230 000 kronor per elev – att jämföra med samhälls- och ekonomiinriktade skolor som får knappt 80 000 per elev. En guldgruva för åtta av tio av de undersökta fristående naturbruksgymnasierna – 16 av 20 skolor har tricksat med reglerna och plockat ut hela det statliga bidraget, men inte investerat i de dyra maskiner som motiverar den höga ersättningen.

I stället för skogsbruksinriktning har friskolorna utbildat för sådant som hunddagis och äventyrsturism.

Bara fyra av 20 friskolor har den kostsamma skogsmaskinförarutbildningen, jämfört med kommunala skolor där 17 av 20 ger denna dyra utbildning.

De 16 vinstdrivna ”skogsskolorna” bryter inte mot lagen. Det finns kryphål – och de utnyttjas. Det skulle inte skett om skolorna hade haft elevernas och samhällets bästa för ögonen. Men de har vinst för ögonen. Och det ska aktiebolag ha, enligt lag. Så det är inte förvånande.

Mer förvånande är att vinstdrivna skolor tillåts fortsätta på detta sätt. Det är klart att samhället kan försöka täppa till alla nyfunna kryphål, men sannolikheten är stor att de vinstdrivna hittar nya. För att rätta till felstyrningen växer den kostsamma kontrollsprialen och byråkratin.

Därför är det bra att vinster i välfärden nu utreds.

För det finns en lösning för stat och kommun: Att inte välja primärt vinstdrivna utförare, utan utförare vars primära mål är kvalitet och ansvar. Det är att göra rätt från början.

Att säga att vanliga aktiebolag skall driva en verksamhet är att säga: Vinsten först. En kraftfullare och tydligare styrning är svår att tänka sig.

Bestämmer man sig ändå för att bibehålla vinstdrivna bolag i välfärden blir det en stor och grannlaga uppgift att forma ett smart regelverk som styr in vinstdriften i riktning mot kvalitet och likvärdighet utan att bli så omfattande och detaljerat att syftet att öka mångfald och nytänkande vänds i sin motsats. Det är genuint svårt.

New Public Management, NPM, är en samling idéer om styrning av offentlig verksamhet och där är marknadsorientering en del. Managementmetoder från privat industri med målstyrning och utvärdering mot vinst eller andra enkelt mätbara mål, en annan. Det är dock svårt att formulera enkelt mätbara mål på välfärdskvalitet, exempelvis bra och likvärdig skola, så vinststrävan tenderar ta överhanden. (Stycket är tillagt 12:30 15-04-01)

På så sätt hänger två viktiga pågående utredningar om välfärdens organisering nära samman. Utredningen om Vinster i välfärden samt om Styrning efter NPMbör knytas ihop.

Åke Sandberg, organisationsforskare, civilekonom och sociolog
Arena idé har publicerat rapporten Värden i välfärden. Om organisering och styrning efter NPM.

 

DN framhåller Åkessons problem – inte demokratins

Åkesson gör visst comeback. Har nog inte undgått någon. Inte heller att det är i ett brett underhållningsprogram, i Skavlans myssoffa på fredag, som han ska få berätta och prata ut om återkomsten.

Vi kommer alltså på fredag att se ytterligaer ett steg i riktning mot normalisering av ett främlingsfientligt parti med fascistiska rötter. Det anser jag och många med mig vara ett stort demokratiskt problem, som SVT inte borde medverka till att förstora.

I DN idag anser Erik Helmerson i ett ledarstick att SD-medverkan i Skavlan är en oviktig fråga. Åkesson har ju så många andra problem: Ska han orka? Kunna hålla ihop partiet? Klara konkurrensen från KD?

Ja, Åkesson må ha de problemen, stora eller små. Men nu handlar kritiken mot SVT och Skavlan inte om Åkessons problem, utan om våra, om demokratins problem, om främlingsfientligheten som legitimeras.

Enda chansen för Skavlan och SVT att behålla hedern, och inte medverka till ett alltmer normaliserat SD är att Piketty – eller en annan skarp forskare – sitter i soffan och får chans avslöja Åkesson. Vem skulle den forskaren vara, som lugnt, sakligt och metodiskt kunde klä av Åkesson?

Eller har SVT och andra televisioner andra planer. Nästa steg, ett motdrag från TV4: Let’s dance? Eller kanske kan han sjunga – Idol? NB.Nu ligger Helmersons kommentar ute på nätet.

Utblick: låt oss göra allt för att undvika den danska utvecklingen med skarpare asylregler och normalisering av främlingsfientlighet. Danska (S) går nu för första gången i stor skala ut med  plakat med partiledaren Helle Thorning: Flera krav och stramare asylregler för invandrare.

Uppdatering
Dagens Arena berättar om hur svenska S-kommentarer på dansk S facebooksida raderats och om dansk socialdemokratis förlorade heder
K
roneman skriver bra i DN om public service som sätter Åkesson i myssoffa i stället för att rapportera och granska politiskt.
SVT:s förlorade heder avhandlas av Kroneman i DN.

Sådan så det ud, da Socialdemokraterne offentliggjorde deres kampagne på en række stationer landet rundt (Foto: Anthon Unger)