Värden och styrning i välfärden efter NPM

Här har jag ställt samman länkar till några kommentarer under hösten till frågan om välfärdens organisering. Om möjliga former för styrning efter NPM (New public management) och efter dominans för vinstdrivna bolag i välfärden.
Då finns utrymme för primärt kvalitetsmotiverade aktörer, styrda av välfärdsvärden, idéburet, kooperativt och en förnyad offentlig drift, och med stor roll för yrkeskunskap och brukarinflytande.

 

1.
http://www.akesandberg.se/om-valfardens-organisering/

2.
http://www.akesandberg.se/driftformer-management-och-kvalitet-valfarden/

3.
Min rapport ”Värden i välfärden” i reviderad upplaga, juni 2014
Rättelseblad för den som har den tryckta rapporten

4.
En bisak, men inte helt oviktig: Tidningen Dagens Samhälles obalans

 

Om välfärdens styrning och organisering efter NPM

Debatten om välfärdens organisering och styrning har fortsatt vara intensiv, inte minst på Dagens Nyheters debattsidor, DN Debatt.

Bo Janssons, Lärarnas Riksförbund hade en intressant artikel i förrgår på DN Debatt (9 sept 2014: ”Alliansens väljare vill stoppa eller reglera vinster i välfärden”. Min resonerande kommentar samma dag hade rubriken ”Förbjuda vinst inte lätt – och alternativen behöver utvecklas” Som jag skrivit om tidigare: att ha kvar vinstdrivna bolag och samtidigt försöka minska vinstjakt och vinstuttag är svårt, direkta vinsttak etc kan kringgås av smarta skattejurister, målstyrning leder ofta fel och styrning av insatser kräver ofta detaljerad reglering av personal, lokaler mm. Nån slags kombination kan vara en väg. Eller så tackar man nej till vinstdrivna bolag och satsar på alternativ, på stöd till och utveckling av offentligt driven välfärd och annan idéburen i form av  not-for-profit stiftelser, kooperativ, föreningar, SVB etc. Livskraftiga, dynamisk alternativ med delaktighet för brukare och personal, det kräver en stor FoU-satsning. En kan inte direkt ta över styrmodeller utvecklade i en företagsekonomi anpassad mest för vinstdrivna aktiebolag.

Dagen efter, den 10 sept, skrev entreprenören och it-miljardären Dan Olofsson en artikel med, för att uttrycka sig drastiskt, dåligt underbyggda självklarheter: ”Åtta av tio välfärdsföretag berörs negativt av vinsttak”. Min replik samma dag: ”Olofsson upprepar sig och rapporterar självklarheter”  Han upprepar sig från tidigare artiklar. Nytt (?) är att han redovisar  att de vinstdrivna bolagen i välfärdssektorn inte gillar vinstbegränsning (sic!)., bl a skulle de investera mindre då. Källan är en liten enkät hans bolag , tillsammans med Wallenbergs Investor (med flera bolag i sektorn) låtit göra. Det Olofsson framställde som ett ointresserat inlägg (har inga företag inom välfärden) visar sig alltså vara en maskerad partsinlaga för en av de stora privata aktörerna inom vård och skola, Investor.

Varför skrev jag igår att Olofsson upprepar sig? Jo, han har drivit liknande  teser, bl.a. på DN Debatt några veckor tidigare (18 sept): ”En myt att vinster tömmer vård och skola på resurser” som jag bemötte (20 sept) i en replik som gavs rubriken ”Valfrihet förutsätter inte privata bolag

I skrivande stund, som det brukade heta, ser jag  på dagens DN Debatt en artikel där tre skribenter (Lars Bryntesson, S i Sigtuna, Lars Pettersson, Famna och Anders Wijkman, ordf. i Upphandlingsutredningen) uppmanar politikerna ”Satsa på den tredje vägen i välfärden – idéburna bolag”, som visar det sig, innefattar avtal och kontrakt mellan kommuner och landsting och ett spektrum av former som ideella föreningar, kooperativa företag, aktiebolag med not-for-profit-klausul (kanske i form av SVB). De kräver att lagen om offentlig upphandling (LOU) ändras får att underlätta för idéburna och mindre organisationer. Detta möjliggörs genom ändringar i EU:s reglering, som tillåter mer av sociala krav i upphandling, t.ex. avseende driftform, miljö, kollektivavtal. Särskilt förespråkas olika former för direkta avtal och kontrakt mellan det offentliga och idéburna organisationer, gärna i form av idéburet-offentligt partnerskap (IOP)

Vidare krävs bättre kapitaltillgång, rådgivning och stöd, och  en satsning på forskning om idéburna organsationer. Det senare ser jag som långsiktigt helt centralt, och de handlar om att bygga upp institutioner eller centra för sådan FoU, som är fristående och inte underordnade mainstream inom företagsekonomin.

Den intressanta artikeln om idéburna organisationer i välfärden gör det lägligt att citera avslutningen på min artikel på DN Debatt den 9 sept, där jag argumenterar för en stor satsning på forskning om och utveckling av såväl offentlig som idéburen drift: organisering, reglering och styrning: ”Då kommer andra frågor högt på dagordningen: Hur undvika en återgång till den stelbenthet som kännetecknade offentlig drift på 1980-talet? Här krävs en stor satsning på stöd (finansiering och utbildning) för idéburna alternativ och forskning om och utveckling av former för organisation och styrning i offentlig drift med ledord som lokala alternativ och delaktighet för personal och brukare. Att ”låta lärare vara lärare” och allmänt ge olika yrkesgrupper utrymme att göra sitt professionella jobb.”

I en replik instämmer Ulla Andersson (V) i mycket med Bryntesson-Andersson-Wijkman i deras argumentation för idéburna alternativ,  men hon ser dem som komplement till en utveckling av en mindre stelbent offentlig sektor. Acko Ankarberg, partisekreterare i KD bejakar också han den ideella sektorn men vill inte ”stänga ute entreprenörer från välfärdstjänsterna

Som jag ser det har dock Ankarberg missat en huvudtanke hos Bryntesson m fl, nämligen  att ”vinstuttag inte är nödvändiga incitament” för dem som startar och driver verksamhet.er. Incitamenten är i stället att professionellt driva en värdegrundad verksamhet. Exempel som ges: Stadsmissionerna, Bräcke diakoni, HSB Omsorg. – Det är här som vikten av forskning och utveckling av en ekonomi för idéburna verksamheter blir central. En gedigen satsning på forskning som innefattar företagsorganisation, verksamhetens kvalitet, styrning, arbetsorganisation, arbetsvillkor, anställningsvillkor, miljö.  En  helhet av kvalitet i resultaten, verksamheten och arbetet, med grund i sociala värden.

Publicerat den 11 sept 2014, reviderat 13 sept.

En bakgrund till mina artiklar och kommentarer är rapporten Värden i välfärden. Om styrning och organisering efter NPM, (Arena idé 2014). Om välfärden som en del i den svenska eller nordiska modellen, vid sidan av arbetsmarknadens organisering, skriver jag med kollegor i antologin Nordic Lights. Work, management and welfare in Scandinavia (SNS förlag 2013). Jag tror att dessa skrifter sammantaget kan bli användbara bidrag i utredningar, överväganden och överenskommelser, även efter det stundande valet.

 

Vem tror på Sverige? Gyllenhammar, Löfven och kunskapen om arbetslivet

 

Bo Ekman, Tällbergstiftelseordförande och tidigare bl.a. ansvarig för Volvos koncernplanering under P G Gyllenhammar, påstår i SvD (25 aug) att många nu tävlar om att beskriva hur illa ställt det är i Sverige.  Jag ser inte den bilden. Snarare att de stora partierna till såväl höger som vänster säger att det är ganska bra, men kan bli lite bättre, med smärre modifieringar i ena eller andra riktningen. Gilla läget och så skruva lite. – Är partier så otydliga om var de står och vart de vill kan det paradoxalt nog, som Irene Wennemo framhöll vid ett seminarium på IFN häromdagen, bli svårt att förhandla och kompromissa.

Bo Ekman använder sin karaktäristik av opinionens bild av Sverige som nattsvart för att som kontrast hävda att Sverige, efter Danmark, ligger i topp i de flesta internationella rankingar. Ekmans bidrag till debatten är att väga samman sexton internationella rankinglistar på olika områden.

Jag har svårt att se poängen med en sådan metod, särskilt som Ekman inte redovisar urval och sätt att väga samman. Det är svårt nog att väga samman en rad faktorer till vart och ett av de index, som Ekman sen väger samman i ett steg till. Intressantare vore att redovisa olika centrala rankingar var för sig och diskutera dem och hur de hänger samman. Det har gjorts av flera författare, bl a av Kurt Lundgren i boken ”Kan landet lagom vara bäst” och av mig tillsammans med Fredrik Movitz i antologin ”Nordic Lights”.

Det särpräglade i den svenska och nordiska modellen ligger i att styrkan finns både i den ekonomiska dimensionen (konkurrenskraft, produktivitet, IT), i den sociala (livskvalitet, arbetslivsförhållanden, demokrati, jämställdhet) och den miljömässiga. De nordiska länderna är levande exempel på att ekonomisk utveckling kan gå hand i hand med välfärd och relativt höga skatter. Till stor del i strid med konventionell nationalekonomisk och nyliberal/ konservativ visdom, men framlyfta som förebilder av nobelpristagare i ekonomi som Paul Krugman och Joseph Stiglitz.

I såväl länderrankingar som debatt fokuseras i regel makronivån, samhället och ekonomin i stort (arbetsmarknad, välfärdssystem), och de är centrala. Men väsentliga drag i den svenska och nordiska modellen finner vi på nivån företag och organisationer, såsom delaktighet och medbestämmande, kvalificerade jobb, dialogorienterad företagsledning (svensk/ Volvos i motsats till amerikansk/Fords) –  länge belyst och utvecklat i den arbetslivsforskning som regeringen Reinfeldt abrupt stängde ner för sju år sedan.

Den samlade oppositionen i riksdagen krävde i mars i år att ”Regeringen bör tillsätta en utredning om hur arbetslivsforskningen kan samlas och stärkas.” Men inget påtagligt har hänt.
Stefan Löfvén har sagt att arbetslivsforskningen ska stärkas. Nu är tid att visa samma handlingskraft som alliansen gjorde när de stängde Arbetslivsinstitutet. Det var ett av regeringen Reinfeldts första beslut som togs i de förberedande regeringsförhandlingarna mellan partiledarna.

Ett tydligt besked före valet och budgetmedel för en snar nysatsning för att åter göra svensk forskning om arbetets organisation och miljö världsledande.

Oberoende är stark

Ekman avslutar sin artikel med ”Mänsklig aktivitet globaliseras men den politiska skötseln fragmenteras i takt med förställningen att oberoende är stark”. Är detta en liten blinkning, eller snarare en pik, från Ekman till hans tidigare chef, P G Gyllenhammar, som nyligen kommit med en bok med titeln just ”Oberoende är stark”. Gyllenhammar syftar dock inte på nationers oberoende utan skriver om kvalitet i medier och i någon mån nog om – sig själv. Och han skriver om människors autonomi och självkänsla i arbetslivet och låg arbetslöshet och samverkan med facket som en betingelse. Det senare var ett tema i en tidig Gyllenhammarbok: Jag tror på Sverige.

Åke Sandberg, organisationsforskare

En rad författare i boken ”Nordic Lights” medverkar på ett seminarium i där aktuella frågor om ”Makten och ledningen i arbetslivet” belyses i utfrågningar och paneler. Måndag 1 sept. kl 17:00, ABF-huset http://us3.campaign-archive1.com/?u=11e45cbfa3a79db862585a3e9&id=0b9a379d41&e=3dd6adebe7

The Future of Work – Seminar with Richard B. Freeman

The Future of  Work – Seminar with professor Richard B. Freeman  at Medelhavsmuseet, Stockholm, October 14, 2013. This was the first in a series of seminars entitled ”The future of …” and organized by Stefan Svallfors at the Institute for Futures Studies.
Freeman Future of work UR Skärmklipp
Richard B Freeman from NBER and Harvard University made an introductory  presentation entitled ”The Paradox of Increased Team Production and Greater Inequality in Pay in the Knowledge Economy”.  Author and journalist Göran Rosenberg moderated the seminar, and Lena Sommestad and Åke Sandberg commented upon Freemans presentation.

The speakers are presented in the Invitation to the seminar, which is announced as follows:
The increasingly collective character of advanced production conflicts with the desire to identify superstars and give huge rewards to winners. Richard Freeman will in this seminar use the work of scientists, engineers and academics as a prime example, as well as of executives discussing this paradox. He will also discuss the questions of who ”owns” results, and of how we deploy new technologies, alongside issues of the global division of labour.

For those interested, there is abundant documentation available from the seminar. Below find links from the programme aired by Swedish Public Television (UR), as well as recordings published by the Institute for Futures Studies, both video and audio.

Here I will try and summarize neither Richard Freeman’s introduction nor Lena Sommestad’s and my own comments and the final discussion. I will only in retrospect  share  a brief reflection on my own comments. A background for me was our book Nordic Lights (SNS förlag 2013), with some of the themes summarized in Swedish in an opinion article  (DN Debatt July 11, 2014). Our comments to the  interesting and empirically rich powerpoint presentation that Freeman delivered had to be  somewhat spontaneous. Here I try to make mine somewhat more systematic.

Freeman’s main thesis is stated already in the title of his presentation, ”The Paradox of Increased Team Production and Greater Inequality in Pay in the Knowledge Economy”. Another way to express a similar thesis would perhaps be the classic idea of a growing contradiction between the increasingly social or societal character of production technology and organization and the more unequal and indivualized pay and remuneration systems.

Freeman talked about rising inequality in the US, and the importance of rentseeking as an explanation to the contribution of top executives to economic efficiency. Freeman also brought up economic feudalism, referring to Eisenhower’s Military-Industrial Complex speech from 1961 he pointed at close relations politicians and companies (funding); lobbyists and the media; and new possibilities in ICT and ”citizen science” and a new transparency.

In my comments I focussed on the main theme in Freeman’s talk: team production and inequality. I especially discussed the concept of ”team”. On a conceptual level, ”team” may mean very different things. I have been interested in the automotive industry, the car industry. Group work was discussed and developed in the 1960’s, based in Tavistock and a Norwegian sociotechnical school, and introduced in Sweden not least in Volvo (as discussed for instance in my edited volume Enriching Production.) ”Sociotechnical group work” was a concept impregnated with competence, cooperation and union influence and related to democratization in companies and in the economy at large – against a background of a tight labour market, generous welfare benefits and a general political radicalization.

Later team work came to Scandinavia through Japanese experiences and above all the US interpretation through the MIT Lean production project. In some countries this meant a new focus on teams and cooperation. In Scandinavia it rather meant a tightening up and stricter control of already existing sociotechnical groups that became more narrow  teams.

This is to say that team or group work may be very different things, so to be able to say that individualized pay is a paradox when there is team work one presupposes that team work has a genuinely social character, and my view is that team work in general does not have a social character, but perhaps sociotechnical group work has. And what is spreading today seems to be team work. Also we see very different types of team/group work for different types of employees, a group of researchers or qualified consultants work in groups that are very different from teams at McDonalds or a call centre for instance. More generally, in Sweden,  there seems to be a tendency of polarization of qualifications with a recent growth of less qualified low wage jobs and at the same time growth of the best paid jobs (Rune Åberg in Ekonomisk debatt). And some of the jobs – at both ends – may be some kind of team work or group work. Perhaps more team work at the lower end and group work at the upper end?

It seems as if much of team work is hierarchically organized and controlled in a detailed way, hindering local, egalitarian cooperation at work, and not very collective and social in character and thus not in contradiction to unequal and individual pay.

A colleague, sociologist and former HR director at Volvo Cars, Anders Boglind, writes in Nordic Lights about Ford taking over Volvo and the changes this brought about in the character of work and management. Boglind uses words for Volvo like: Decentralization, trust, dialogue, local patchwork. And Ford: Centralized, formal control, uniformity, audit, technical procedures.

We probably see different types of work organization and of group/team work, in different countries and varying over time. Most of Freeman’s examples and figures are from the US. An interesting topic would be the relation between on the one hand macro ”societal models” with various degrees of inequality and of general trust, and on the other hand type of group work. In our Nordic Lights   we discuss concepts like ”productive justice” and ”solidaristic individualism” as a framework for understanding the organization of work, and of management.

The Nordic models are often characterized as having a comprehensive welfare state, labour market institutions developed over a century long process (with strong parties negotiating), low level of inequality (but growing), trust and a positive view of technological change.  Probably such characteristics are essential for the implications of group work and its relation to remuneration. For example trade union density in the US today is 11 percent, and in Sweden around 70 percent and about 90 percent of employees covered by collective agreements.

On such a more general note, talking about ”the future of work”, I think broader themes are essential like the weakening of trade unions, growing unemployment, more unsecure employment conditions, growing inequalities in pay and fortunes, the changing character of work with boundaryless and less regulated work putting the individual worker directly ”at the mercy” of not only managers using new techniques and ideologies, but also customers and markets. Flexibility is a catchword but there is a growing imbalance between the flexibility that is forced upon the employees, and flexibility that would mean that employees choose when and how to carry out their work and how much and how intense.

Utbildningsradion UR (the educational channel of the Swedish public radio and television) announced the seminar as follows, in Swedish:
”I dag är vi beroende av att arbeta tillsammans med andra för att nå resultat, men vi blir belönade som individer. Det är en märklig paradox. Det säger Richard B. Freeman, professor i ekonomi vid Harvard University. Under sitt föredrag utvecklar han sin tes som sedan kommenteras av Lena Sommestad, socialdemokratisk riksdagsledamot och professor i ekonomisk historia, samt Åke Sandberg, professor emeritus. Moderator: Göran Rosenberg. Inspelat 14 okt 2013. Arrangör: Institutet för framtidsstudier.” The programme will be available for streaming for a couple of years.
http://www.ur.se/Produkter/178997-UR-Samtiden-Arbetet-och-lonen-en-paradox

The Institute for Futures Studies,  presents, at mixcloud.com, an audio recording of the seminar as follows:
”The future of work: the paradox of increased team production and greater inequality in pay in the knowledge economy. A seminar from Stockholm on the 14th of October 2013. Labour economist Richard B Freeman tells us about his research and is commented by Lena Sommestad and Åke Sandberg. Göran Rosenberg is moderator. The seminar was arranged by the Institute for Futures Studies in Stockholm.”
http://www.mixcloud.com/Institutet_for_Framtidsstudier/the-future-of-work-with-richard-b-freeman/

Bambuser.com transmitted the seminar live via webcam, and this is now found in the Bambuser  archive:  http://bambuser.com/v/4010471

 

”Valfrihet förutsätter inte privata bolag”

”Valfrihet förutsätter inte privata bolag”

Publicerad i dag 15:14   /  Onsdag den 20 aug 2014.

REPLIK. Dan Olofsson må vara en duktig entreprenör, men om företag i välfärdssektorn tycker han till i en rad teser som inte hänger särskilt väl samman och är svagt underbyggda, skriver Åke Sandberg.

Dan Olofssons teser (DN Debatt 18/8) bemöts bäst punktvis:

• Olofsson skriver att vinststopp leder till avveckling av en hel bransch med 160.000 anställda och 11.000 företag. Nåja, nu omfattar välfärdsektorn mer än privata bolag. Och verksamheterna skulle förstås inte avvecklas utan i god ordning drivas vidare i andra former.

• De privata företagen bidrar till mångfald och valfrihet. Valfrihet förutsätter inte, som bland andra Kjell-Olof Feldt framhållit, privata bolag. Valmöjlighet kan finnas med offentliga utförare, och idéburna. Vidare har mångfalden blivit mindre än många avsåg, entreprenörers företag köps upp av koncerner som ”rullar ut” samma koncept i alla skolor. För att minska segregering behöver valfriheten även modereras genom etablering och resurser efter behov, inte efterfrågan.

–>  Läs hela artikeln på dn.se

MAKTEN OCH LEDNINGEN I ARBETSLIVET. Välkommen till ABF-huset 1 sept. kl 17

Makten och ledningen i arbetslivet – utmaningar och alternativ

Välkommen till utfrågning och samtal om aktuella utmaningar i arbetsliv, företagsledning och välfärd, med ledande samhällsforskare

Måndag 1 september 17:00 ABF-huset i Stockholm

Några av författarna i boken Nordic Lights (SNS förlag) diskuterar makten och ledningen i arbetslivet. Det blir kortpresentationer, utfrågningar och samtal om aktuella teman, där forskningen kan bidra med analys och möjliga vägar framåt.Den nordiska modellen brukar beskrivas som en välfärdsstat som skapar trygghet i olika livsskeden och med en arbetsmarknad med starka parter, stöd i omvandling och utvecklande arbeten. Jämlikhet, jämställdhet och tillit samspelar på ett unikt sätt med ekonomisk utveckling.Mycket av detta har monterats ned de senaste åren.Sjukförsäkringar och a-kassa har försämrats och med högra a-kasseavgifter har facken försvagats, aktiv arbetsmarknadspolitik och utbildning har sämre resurser, välfärdssektorn har privatiserats och managementmetoder från industrin har förts in.

Arbetets organisation och kvalitet:
Svagt intresse men vi ser ny kraft i förändringskrav
Intresset för arbetslivet och goda arbeten har länge varit svagt i forskning och politik, och facken har inte varit pådrivande. Arbetslösheten har dominerat agendan.
Arbetslivsforskningsinsitutet lades ner för sju år sedan. Arbetsmiljöinstitutet har kraftigt bantatsMen idag ser vi en ny kraft i kritik och i krav på förändring.

Vad säger forskningen om arbetslivets problem och om möjliga alternativ?
Teman vid seminariet: Organisation av arbetet, arbetsmiljön, jämställdhet och genus, företagsledning, ’human resource management’, new public management, flexibilitet, utmaningar för facklig verksamhet.

Medverkande forskare:
Gunnar Aron
sson, Stockholms universitet
Torsten Björkman, Försvarshögskolan, Anders Boglind, Göteborgs univ, f.d. chef vid Human Resources, Volvo Cars
Patrik Hall, Malmö högskola
Annette Kamp, Roskilde universitet
Jan Ch Karlsson, Karlstds universitet
Christian Koch, Chalmers
Fredrik Movitz, Stockholms universitet
Åke Sandberg, Stockholms universitet
Anna Wahl, KTH
Concluding comment by Russell Lansbury, Sydney University

Kommentarer och frågor: Ann Bergman, Karlstads universitet
Moderator: Lisa Pelling, Arena Idé

Inbjudan utsänd av arena idé: http://us3.campaign-archive1.com/?u=11e45cbfa3a79db862585a3e9&id=0b9a379d41&e=3dd6adebe7

Datum: Måndag 1 september

Tid: Kl 17:00 till 20

Plats:  ABF-huset i Stockholm, Sveavägen 41

Fri entré

Seminariet arrangeras av ABF Stockholm, Arena Idé och Åke Sandberg vid Stockholms universitet

           .


Anmäl dig här

 

Programmet i stora drag, kl 17:00 – 20

Lisa Pelling modererar

Åke Sandberg inleder om management och arbete i den svenska/ nordiska modellen

Anna Wahl talar om Management: mansdominans i förändring, utifrån en ny offentig utredning SOU, som hon leder

Ann Bergman kommer att fråga ut var och en av forskarna på deras speciaområden

Tre panelsamtal ledda av Lisa Pelling, de tio forskarna deltar i olika konstellationer
1. Management, makt, moden
Trender i privat och offentig sektor. Hur ser de ut? Hänger lean production samman med new public management? Jämställdhet och genus. Human resource management HRM, personalstyrning. Vad händer i Volvo (Sverige -> USA -> Kina – och Toyota? Facken och ledningen
2. Arbetsorganisation i omvandling. Var finns de goda jobben. Polarisering och klyftor? High road eller low road: kvalificerade jobb och produktion, eller låglönejobb? Flexibiitet – för vem? Gränslösa jobb – organisationen och individen. Varför så litet intresse idag för jobbens kvalitet – tar frågan om arbetslösheten över? Maktförhållanden. Klass, etnicitet, identitet. Andra chefer – efter PG?
3. Arbetsmarknaden, facken. Håller den nordiska modellen?
Ändrade förutsättningar för fackligt inflytande genom arbetslöshet, förändringar i a-kassa, sjukförsäkring, anlitandeformer (tidsbegränsade, bemanningsföretag), individualisering av lönesättning etc.
Internationellt perspektiv 
av prof. Russell Lansbury, Sydney university

Avslutning, lärdomar av eftermiddagen. Dags för ny arbetslivsforskning?

 

Nordic Lights: Work, Management and Welfare in Scandinavia”

Antologin Nordic Lights gavs ut av SNS förlag 2013. Den presenterar och analyserar arbete, management och välfärd i Sverige och Skandinavien, och ger en bakgrund till den pågående omvandlingen av de nordiska välfärdsmodellerna.
Boken beskriver modern ledning i företag och förvaltning såsom Lean production och New public management. I olika kapitel diskuteras också arbetsmiljö, managementmoden, genus och management, Volvos unika arbetsorganisation och ledningskultur, samt utmaningar för de fackliga organisationerna.
Bokens redaktör Åke Sandberg är civilekonom och sociolog, professor emeritus vid Stockholms universitet, tidigare vid Arbetslivsinstitutet och KTH. I boken medverkar tjugofem skandinaviska forskare, och tio av dem deltar vid seminariet den 1 sept.

Läs mer om boken och beställ den här ››

Det inledande kapitlet finns att ladda ner  här ›› 

 

Varför tonas driftformernas betydelse i välfärden ner? — Om styrning i välfärden efter NPM

2014-07-03 23.12.02

 

 

 

 

 

 

Vi lär oss efterhand mer och mer om de komplexa organisationerna och verksamheterna i välfärden: skolor, äldreboenden, sjukvård. Om svårigheter organisera och styra för kvalitet och anständiga arbetsvillkor.

Men att det är komplext betyder inte att allt går för sig, att alla former för organisering och ledning är lika bra. Att det finns problem både i vinstdrivet och icke-vinstdrivet betyder inte att driftformen saknar betydelse. Den är en av flera avgörande faktorer.

En del marknadsdogmatiska förespråkare för vinstdrift hävdar förstås att aktiebolag alltid är överlägsna andra former: innovation, effektivitet, kvalitet, allt gott kommer ur AB. Det är en konsekvent hållning. Det är däremot märkligt att så många förespråkare för vinstdrivet samtidigt hävdar att driftformen inte är viktig.

Att välja driftform är att välja ett visst sätt styra, där vissa värden och mål prioriteras. Aktiebolag är och skall vara primärt motiverade av aktieägarnas intresse: vinst och kapitaltillväxt. Vilket  inte utesluter att kvalitet ibland kan vara en bieffekt. Alternativet är att välja driftformer som inte är primärt vinststyrda utan styrda mot kvalitet.

Forskare bl.a. från IFN har hävdat att det är konkurrensen som är det viktiga för att nå kvalitet. Då kan man hävda att i så fall kan man skapa konkurrens mellan icke vinstdrivna verksamheter, idéburna och kommunala. (Jag deltog i en debatt i DN om detta med IFN-forskare, men min egen slutreplik kom i Dagens Arena.)

Men då krävs kraftiga utvecklingssatsningar för att säkra dynamik och följsamhet mot brukares behov i de icke-vinstdrivna formerna. Fördelen är att just behoven kan styra, inte starka individeras efterfrågan, alltså att resurstilldelningen i stort sker efter behov, vårdtyngd, elevkårens sammansättning osv.

I stället för den styrning mot utfall/resultat som lånats in från privata företag med klara vinstmål kan en styra genom att ange insatser/resurser och så kvalificerade, kvalitativa utvärderingar, men kvantitativa inslag, säg vart fjärde år. Då kan det bli en reell styrning, med reellt politiskt ansvar (inlägg på DN Debatt om egen regi)

Hem

Bland dem som anser att vinstdrift har betydelse och som anser att den är negativ finns ledande socialdemokrater som vill få bort ”vinstjakten i välfärden” men ändå behålla primärt vinstdrivna (enligt lag) aktiebolag. Varför inte välja bort aktiebolag till förmån för andra alterntiv, kan man fråga sig. I en artikel i ETC diskuterar jag vad avsaknaden av omprövning kan bero på?

Arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv SN har fått ny VD, Carola Lemne från Praktikertjänst. Jag jämför hennes syn med Urban Bäckströms bombastiska uttalanden. Det är nya mildare ord, men i sak samma ganska dogmatiska tror på marknadens överhöghet över politiken. Artikel i Länstidningen Östersund och i Dala-Demokraten.

En del av dessa frågor behandlar jag utförligare i rapporten Värden i välfärden. Om styrning och organisering efter NPM” (Arena idé, april 2014)  och tänker om framtiden bl.a. :”… tillskapandet av organisationer där kompetens och förnyelseförmåga kan komma till sin rätt, vars resultat mäts med hjälp av omfattande kvalificerade och kvalitativa utvärderingar(med (kvantitativa inslag) med långa mellanrum- Detta kan vara ett alternativ till organisationer där professionalismen satts på undantag, som kräver kvantitativa detaljmått och ymnigt och ständigt dokumenterande istället för att göra det man egentligen är anställd för: undervisa, ta hand om patienter ellerhjälpsökande och så vidare.”

 

VÄRDEN I VÄLFÄRDEN. Reviderad juni 2014

juni 2014
Ny reviderad upplaga av rapporten

VÄRDEN I VÄLFÄRDEN
Om styrning och organisering efter NPM

I den första upplagan, april 2014, hade några fel insmugit sig. De är nu rättade.
Den nya upplagan av rapporten daterad juni 2014 på omslagets insida kan laddas ner här.

För den som har läst april-upplagan: Viktigast att rätta till är diagrammen på sidorna 17 och 21.  Där har färgerna blivit omkastade mellan vinstdrivna och icke-vinstdrivna skolor. Vilket den upmärksamme säkert sett.

Vi har gjort ett rättelseblad som en kan skriva ut och lägga i sin tryckta rapport.
Rättelsebladet finns här

Rapporten presenterades vid ett seminarium på ABF-huset 2 april. Utredarna Joa Bergold, LO och Ulrika Lorentzi från Kommunal tillförde intressanta kommentarer och perspektiv.
Seminariet webb-sändes direkt, och  videon finns på ABF Play

Rapportens nya version kan också laddas ner här från Arena idé:s webbsidor.

Hösten 2015 publicerade tidskriften Arbetsmarknad & Arbetsliv en intressant recension av rapporten. Prof. Gunnela Westlander sammanfattar och kommenterar rapporten

 

VÄRDEN I VÄLFÄRDEN. Om styrning och organisering efter NPM. Rapport och video, ABF.

April 2014. Min nya rapport på Arena idé: VÄRDEN I VÄLFÄRDEN. Om styrning och organisering efter New public management.  Jag jobbar vidare med temat, så alla slags kommentarer är välkomna, epost ake.sandberg2 [at] gmail com

Juni 2014 publicerades en reviderad upplaga. En del fel hade insmugit sig i den tekniska produktionen av den första upplagan ovan.
På arena idés webbsida ligger fortfarande en pdf av den första upplagan. Ladda alltså inte ner den.
För den som redan har den tryckta rapporten från april finns ett rättelseblad att ladda ner här. [Rättelsen införd här 6 okt 2014].

Rapporten presenterades vid ett seminarium på ABF-huset 2 april. Utredarna Joa Bergold, LO och Ulrika Lorentzi från Kommunal tillförde intressanta kommentarer och perspektiv.

Seminariet webb-sändes direkt, finns att se här:

 
Från inledningen till rapporten
I denna rapport fokuseras det som i politiken och samhällsdebatten givits rubriken vinster i välfärden. Det handlar om former för drift: offentligt, idéburet eller vinstdrivet. Och det handlar om olika former för styrning, där de ”nya” inslagen hämtats från näringslivet och industrin. Från början var förändringarna för många inom politiken ett sätt att komma till rätta med den traditionella förvaltningens byråkratisering, kostnadsläge och medborgarnas kritik. Ansatser till öppenhet och brukarmedverkan i förvaltningens arbetssätt fanns, men efter hand kom förändringarna i driftsformer och styrning att bli sådana som i grunden står i samklang nyliberal ideologi som vill ”konstruera kunder” på vad som kallas en kvasimarknad där ”kunden” betalar med skattemedel. Samlingsbeteckningen är New public managment (NPM). Omvandlingen har samspelat med omfattande skattesänkningar. Nu i en tredje fas är frågan: Vad kan komma efter NPM.
 
Låt mig här inledningsvis göra ett par personliga reflexioner. Min forskning genom åren har huvudsakligen behandlat arbetsorganisation, företagsledning och partsrelationer i den privata sektorn. Det speglas av bidragen i den nya bok jag redigerat, Nordic Lights, men där finns också kapitel om New public managment, som är centralt i denna rapport. Jag har följt utvecklingen inom offentlig sektor med intresse, ända sedan jag vid FOA:s Planeringsbyrå på 1970-talet skrev en avhandling om planering och demokrati och var med om att lyfta fram organisationssociologiska och kritiska aspekter på framväxten av det som kallades programbudgetering och som kan ses som inledande steg mot NPM. På Handelshögskolan i Göteborg och sedermera på Industriell ekonomi på KTH verkade professor Albert Danielsson vars seminarier om vetenskapsteori, modeller av beslutsprocesser, och rationella kalkylers problematiska och särskilda roll påverkat den här framställningen.
 
Albert Hirschmans analys av politik och marknad i boken Exit, Voice and Loyalty har likaså betytt mycket; en av mina sociologilärare, Ulf Himmelstrand i Uppsala skrev förordet till den svenska utgåvan (1972).Med bakgrunder som dessa är det inte förvånande att denna rapport har ett kritiskt perspektiv på förenklade modeller av marknader, beslutsfattande, planering och styrning som de nu manifesterar sig i New Public Management. Sett som ett instrument att ruska om och vitalisera den offentliga välfärdssektorn kunde konkurrensen och den förändrade styrningen behövas och ha sina förtjänster, men när den nu dominerar visar den upp sina negativa sidor
Välfärdens organisering och styrning är ett i grunden komplext område. Det är svårt att urskilja en orsak till förändringar och därmed inte enkelt att föreslå en handlingslinje. Därtill skiljer sig förutsättningarna i olika sektorer. I skolan kommunalisering, lärarutbildning, politisk detaljstyrning av rapportering, situationen i klassrummen; i sjukvården ersättningar kopplade till detaljerade diagnosmetoder som rycker isär vårdkedjan; för järnvägarnas del åtskillnad av underhåll och drift där driftbolaget eftersätter underhållet för de ska ju inte köra tågen på rälsen. Arbetets konkreta organisering, arbetsprocesserna, och hur personal möter brukare är förstås olika i de olika fallen.Det finns ändå mycket som är gemensamt för sektorerna. Det gäller driftsformer, styrformer och organisationsprinciper, det gäller marknad och politik, individuella val och demokrati, likvärdighet och integration i samhället, och arbetsorganisationens betydelse för kvalitet i verksamheten och prestationer. Det gäller också de värden som ligger bakom NPM: betydelen av individuella val på en marknad – och konsekvenserna av dem.En rapport av den här omfattningen kan givetvis inte göra anspråk på att grundligt och detaljerat belysa hela detta problemkomplex. Men avsikten är att denna översikt av sätt att se på välfärdsområdet skall visa på nödvändigheten av att ta ett steg tillbaka, begrunda beslut som tagits och hur det blev, och så säga: Det här blev ju bra! Eller kanske: Det blev fel, vi tar nya grepp och gör om. Att det senare inte är helt lätt för den som varit involverad i processerna är klart. Men det är likafullt angeläget. Lättare blir det när man betänker att situationen och kunskapsläget var annorlunda när avgörande beslut togs i början av 1990-talet och i senare skeden. Nu har vi erfarenhet och mer kunskap, även om den fortfarande är ofullständig.[…]… Läs hela rapporten, ladda ner från  Arena idés hemsida

”En enskild studie är inget alexanderhugg i skoldebatten”

Jag skriver en replik på DN Debatt till en artikel om övertolkningar av Pisa-studien. Här är först DN:s ingress till min replik:

”REPLIK. De tre IFN-ekonomer som skrev på DN Debatt den 13 januari kritiserar med rätta att Pisastudien använts för att tolka statistiska samband som orsakssamband. Men för att driva sin tes refererar de samtidigt till en annan studie utan att berätta om den studiens speciella historiska bakgrund, som gör att det är vågat att använda den för att dra slutsatser för svensk skolas del, skriver professor emeritus Åke Sandberg.”

OECD:s Pisastudie har fått motivera skilda slutsatser om skolans prestationer. Därför är det intressant när tre ekonomer med bas i IFN (Institutet för näringslivsforskning) på DN Debatt den 13/1 kritiserar att statistiska samband i Pisa tolkats som orsakssamband. Deras kritik är rimlig. De tar som ett exempel påståenden att Pisastudien skulle visa att konkurrens inte ökar elevernas prestationer eller till och med orsakar kunskapsfall i svensk skola. De hänvisar så till en, som de menar, rigorös studie av West & Wössmann som säger att friskolekonkurrens tvärtom förbättrar länders prestationer.

Men om nu metod och klarhet är så viktiga, och det är de, är det anmärkningsvärt att IFN-forskarna inte presenterar studien på ett sätt som gör att den kvalificerade läsaren av DN:s debattsida kan göra en egen bedömning av huruvida just de tres tolkning och tillämpning av studien på den svenska situationen är rimlig. Jag efterlyser en sådan analys.

Intrycket när de avfärdar dem de kallar ”debattörer på vänsterkanten” är att deras egen agenda kan vara att med Pisasiffror främja friskolors intressen. De hade gärna, för läsarens skull, kunnat redovisa sin grundsyn på marknad och politik – kanske på ”högerkanten”? … …  forts.

Läsa hela artikeln på DN Debatt här

Efter min replik har IFN-ekonomerna fått in i DN vad som rubriceras som en ’Slutreplik’ . Deras slutreplik är lika lång som min replik, vilket är ovanligt, och de kan därmed föra in delvis nya resonemang som jag inte kan bemöta i DN. De presenterar en abstrakt modellanalys som bortser från historiska och institutionella förhållanden. I grundfrågan anser jag min kritik håller. Tills vidare får jag alltså hänvisa den intresserade till min redan publicerade replik i DN.

Tidigare, den 16 januari, publicerade jag i  Värmlands folkblad en bredare kommentar till IFN-ekonomernas artikel, med fokus på vetenskap och politik i välfärdsdebatten