Arbetslöshet och välfärdsbrister – föder de motstånd mot fler flyktingar i staden?

 

2014-10-17 10.52.52

Arbetslöshet och välfärdsbrister föder motstånd mot immigration… ungefär så skulle jag nog formulera en rubrik idag, om jag skulle skriva om SD:s framgångar t.ex i min gamla hemstad Säffle i södra Värmland.

Tills vidare publicerar jag här i länken en  artikel i Säffle-tidningen från igår den 16 oktober 2014. Den är i sin tur en återpublicering av min artikel i ST för 22 år sedan, på en dag när. Då var den långa rubriken ”Arbetslösheten föder främlingshat: ’Hata arbetslösheten ’ för de arbetslösas, de nya svenskarnas och ekonomins skull” I stort tycker jag artikeln håller, även om jag idag inte skulle formulerat en del avsnitt på samma sätt och även om jag idag förstås skulle ha aktuella siffror och exempel och sätta in dem i ett mer utvecklat sammanhang med referenser till aktuell forskning.

Chefredaktören Solveig Voyce har skrivit flera ledare präglade av en humanistisk grundsyn och har senast argumenterat för att Säffle ska ta emot ensamkommande flyktingbarn. Säffle-tidningen har en livaktig debatt om flyktingfrågor, asylmottagning och stadens utveckling. Frågan om stadens utveckling, flyktingförläggning och SD:s framgångar har även aktualiserats av  Peter Kadhammars (Säfflebördig som jag) reportage i Aftonbladet nyligen, som var en dyster skildring i ord och bild.

Här är min korta ingress i gårdagens Säffle-tidning:

”Det gläder mig att Säffle-Tidningen återpublicerar min artikel från nästan precis 22 år sedan, den 15 oktober 1992. Det sorgliga är att mycket av de problem artikeln handlar om består eller har förvärrats: Arbetslöshet, främlingsfientlighet och brister i äldreomsorg och i utbildning. Det är i den helheten problemen finns och där måste också lösningen sökas. Fabriksnedläggningar som Volvo Buss i Säffle nyligen, ungdomsarbetslöshet, brister i välfärden, tomma lägenheter och affärslokaler, stort flyktingmottagande – där finns grogrund för fientlighet mot invandrare eller i vart fall för önskan om begränsning i invandringen, ofta av ekonomiska skäl, ibland med direkt främlingsfientliga förtecken. Det är där vi måste börja, förstå orsakerna i samhället och göra något åt dem.

Då 1992 rådde arbetslöshet och då fanns det kortlivade Ny Demokrati (med Bert Karlsson och Ian Wachtmeister, den senare nu rådgivare till Sverigedemokraterna). Med sina fascistiska och rasistiska rötter och ledande företrädare idag är Sverigedemokraterna ett större hot mot solidaritet och gemenskap i det svenska samhället. Invandringen är större och arbetslösheten fortsatt hög. Alla medborgare och partier har anledning analysera de samhällsförhållanden som leder till röster på Sverigedemokraterna och visa på möjliga solidariska lösningar.

[…]  För de yngre läsarna kan nämnas att jag i stället för gulaschbaroner (som berikat sig genom spekulation i kristider) skriver ”galoschbaroner” med anspelning på Ny Demokratis slogan om att skapa ”drag under galoscherna”. Bengt Westerberg var partiledare för ett socialliberalt folkparti (till skillnad från det som idag ibland kallas ”kravliberalt”). Vidare skriver jag om att flyktingmottagande leder till jobb och intäkter för kommunen som får ersättning, men det borde nog framhållits att det ändå kortsiktigt är en samhällsekonomisk kostnad.

Åke Sandberg är idag professor emeritus vid Stockholms universitet. Han har under det gångna året utgivit boken Nordic Lights (SNS 2013) om arbete och företagsledning i Skandinavien och Värden i välfärden (Arena idé 2014) om styrning efter New public management.”

 

Vem tror på Sverige? Gyllenhammar, Löfven och kunskapen om arbetslivet

 

Bo Ekman, Tällbergstiftelseordförande och tidigare bl.a. ansvarig för Volvos koncernplanering under P G Gyllenhammar, påstår i SvD (25 aug) att många nu tävlar om att beskriva hur illa ställt det är i Sverige.  Jag ser inte den bilden. Snarare att de stora partierna till såväl höger som vänster säger att det är ganska bra, men kan bli lite bättre, med smärre modifieringar i ena eller andra riktningen. Gilla läget och så skruva lite. – Är partier så otydliga om var de står och vart de vill kan det paradoxalt nog, som Irene Wennemo framhöll vid ett seminarium på IFN häromdagen, bli svårt att förhandla och kompromissa.

Bo Ekman använder sin karaktäristik av opinionens bild av Sverige som nattsvart för att som kontrast hävda att Sverige, efter Danmark, ligger i topp i de flesta internationella rankingar. Ekmans bidrag till debatten är att väga samman sexton internationella rankinglistar på olika områden.

Jag har svårt att se poängen med en sådan metod, särskilt som Ekman inte redovisar urval och sätt att väga samman. Det är svårt nog att väga samman en rad faktorer till vart och ett av de index, som Ekman sen väger samman i ett steg till. Intressantare vore att redovisa olika centrala rankingar var för sig och diskutera dem och hur de hänger samman. Det har gjorts av flera författare, bl a av Kurt Lundgren i boken ”Kan landet lagom vara bäst” och av mig tillsammans med Fredrik Movitz i antologin ”Nordic Lights”.

Det särpräglade i den svenska och nordiska modellen ligger i att styrkan finns både i den ekonomiska dimensionen (konkurrenskraft, produktivitet, IT), i den sociala (livskvalitet, arbetslivsförhållanden, demokrati, jämställdhet) och den miljömässiga. De nordiska länderna är levande exempel på att ekonomisk utveckling kan gå hand i hand med välfärd och relativt höga skatter. Till stor del i strid med konventionell nationalekonomisk och nyliberal/ konservativ visdom, men framlyfta som förebilder av nobelpristagare i ekonomi som Paul Krugman och Joseph Stiglitz.

I såväl länderrankingar som debatt fokuseras i regel makronivån, samhället och ekonomin i stort (arbetsmarknad, välfärdssystem), och de är centrala. Men väsentliga drag i den svenska och nordiska modellen finner vi på nivån företag och organisationer, såsom delaktighet och medbestämmande, kvalificerade jobb, dialogorienterad företagsledning (svensk/ Volvos i motsats till amerikansk/Fords) –  länge belyst och utvecklat i den arbetslivsforskning som regeringen Reinfeldt abrupt stängde ner för sju år sedan.

Den samlade oppositionen i riksdagen krävde i mars i år att ”Regeringen bör tillsätta en utredning om hur arbetslivsforskningen kan samlas och stärkas.” Men inget påtagligt har hänt.
Stefan Löfvén har sagt att arbetslivsforskningen ska stärkas. Nu är tid att visa samma handlingskraft som alliansen gjorde när de stängde Arbetslivsinstitutet. Det var ett av regeringen Reinfeldts första beslut som togs i de förberedande regeringsförhandlingarna mellan partiledarna.

Ett tydligt besked före valet och budgetmedel för en snar nysatsning för att åter göra svensk forskning om arbetets organisation och miljö världsledande.

Oberoende är stark

Ekman avslutar sin artikel med ”Mänsklig aktivitet globaliseras men den politiska skötseln fragmenteras i takt med förställningen att oberoende är stark”. Är detta en liten blinkning, eller snarare en pik, från Ekman till hans tidigare chef, P G Gyllenhammar, som nyligen kommit med en bok med titeln just ”Oberoende är stark”. Gyllenhammar syftar dock inte på nationers oberoende utan skriver om kvalitet i medier och i någon mån nog om – sig själv. Och han skriver om människors autonomi och självkänsla i arbetslivet och låg arbetslöshet och samverkan med facket som en betingelse. Det senare var ett tema i en tidig Gyllenhammarbok: Jag tror på Sverige.

Åke Sandberg, organisationsforskare

En rad författare i boken ”Nordic Lights” medverkar på ett seminarium i där aktuella frågor om ”Makten och ledningen i arbetslivet” belyses i utfrågningar och paneler. Måndag 1 sept. kl 17:00, ABF-huset http://us3.campaign-archive1.com/?u=11e45cbfa3a79db862585a3e9&id=0b9a379d41&e=3dd6adebe7

The Future of Work – Seminar with Richard B. Freeman

The Future of  Work – Seminar with professor Richard B. Freeman  at Medelhavsmuseet, Stockholm, October 14, 2013. This was the first in a series of seminars entitled ”The future of …” and organized by Stefan Svallfors at the Institute for Futures Studies.
Freeman Future of work UR Skärmklipp
Richard B Freeman from NBER and Harvard University made an introductory  presentation entitled ”The Paradox of Increased Team Production and Greater Inequality in Pay in the Knowledge Economy”.  Author and journalist Göran Rosenberg moderated the seminar, and Lena Sommestad and Åke Sandberg commented upon Freemans presentation.

The speakers are presented in the Invitation to the seminar, which is announced as follows:
The increasingly collective character of advanced production conflicts with the desire to identify superstars and give huge rewards to winners. Richard Freeman will in this seminar use the work of scientists, engineers and academics as a prime example, as well as of executives discussing this paradox. He will also discuss the questions of who ”owns” results, and of how we deploy new technologies, alongside issues of the global division of labour.

For those interested, there is abundant documentation available from the seminar. Below find links from the programme aired by Swedish Public Television (UR), as well as recordings published by the Institute for Futures Studies, both video and audio.

Here I will try and summarize neither Richard Freeman’s introduction nor Lena Sommestad’s and my own comments and the final discussion. I will only in retrospect  share  a brief reflection on my own comments. A background for me was our book Nordic Lights (SNS förlag 2013), with some of the themes summarized in Swedish in an opinion article  (DN Debatt July 11, 2014). Our comments to the  interesting and empirically rich powerpoint presentation that Freeman delivered had to be  somewhat spontaneous. Here I try to make mine somewhat more systematic.

Freeman’s main thesis is stated already in the title of his presentation, ”The Paradox of Increased Team Production and Greater Inequality in Pay in the Knowledge Economy”. Another way to express a similar thesis would perhaps be the classic idea of a growing contradiction between the increasingly social or societal character of production technology and organization and the more unequal and indivualized pay and remuneration systems.

Freeman talked about rising inequality in the US, and the importance of rentseeking as an explanation to the contribution of top executives to economic efficiency. Freeman also brought up economic feudalism, referring to Eisenhower’s Military-Industrial Complex speech from 1961 he pointed at close relations politicians and companies (funding); lobbyists and the media; and new possibilities in ICT and ”citizen science” and a new transparency.

In my comments I focussed on the main theme in Freeman’s talk: team production and inequality. I especially discussed the concept of ”team”. On a conceptual level, ”team” may mean very different things. I have been interested in the automotive industry, the car industry. Group work was discussed and developed in the 1960’s, based in Tavistock and a Norwegian sociotechnical school, and introduced in Sweden not least in Volvo (as discussed for instance in my edited volume Enriching Production.) ”Sociotechnical group work” was a concept impregnated with competence, cooperation and union influence and related to democratization in companies and in the economy at large – against a background of a tight labour market, generous welfare benefits and a general political radicalization.

Later team work came to Scandinavia through Japanese experiences and above all the US interpretation through the MIT Lean production project. In some countries this meant a new focus on teams and cooperation. In Scandinavia it rather meant a tightening up and stricter control of already existing sociotechnical groups that became more narrow  teams.

This is to say that team or group work may be very different things, so to be able to say that individualized pay is a paradox when there is team work one presupposes that team work has a genuinely social character, and my view is that team work in general does not have a social character, but perhaps sociotechnical group work has. And what is spreading today seems to be team work. Also we see very different types of team/group work for different types of employees, a group of researchers or qualified consultants work in groups that are very different from teams at McDonalds or a call centre for instance. More generally, in Sweden,  there seems to be a tendency of polarization of qualifications with a recent growth of less qualified low wage jobs and at the same time growth of the best paid jobs (Rune Åberg in Ekonomisk debatt). And some of the jobs – at both ends – may be some kind of team work or group work. Perhaps more team work at the lower end and group work at the upper end?

It seems as if much of team work is hierarchically organized and controlled in a detailed way, hindering local, egalitarian cooperation at work, and not very collective and social in character and thus not in contradiction to unequal and individual pay.

A colleague, sociologist and former HR director at Volvo Cars, Anders Boglind, writes in Nordic Lights about Ford taking over Volvo and the changes this brought about in the character of work and management. Boglind uses words for Volvo like: Decentralization, trust, dialogue, local patchwork. And Ford: Centralized, formal control, uniformity, audit, technical procedures.

We probably see different types of work organization and of group/team work, in different countries and varying over time. Most of Freeman’s examples and figures are from the US. An interesting topic would be the relation between on the one hand macro ”societal models” with various degrees of inequality and of general trust, and on the other hand type of group work. In our Nordic Lights   we discuss concepts like ”productive justice” and ”solidaristic individualism” as a framework for understanding the organization of work, and of management.

The Nordic models are often characterized as having a comprehensive welfare state, labour market institutions developed over a century long process (with strong parties negotiating), low level of inequality (but growing), trust and a positive view of technological change.  Probably such characteristics are essential for the implications of group work and its relation to remuneration. For example trade union density in the US today is 11 percent, and in Sweden around 70 percent and about 90 percent of employees covered by collective agreements.

On such a more general note, talking about ”the future of work”, I think broader themes are essential like the weakening of trade unions, growing unemployment, more unsecure employment conditions, growing inequalities in pay and fortunes, the changing character of work with boundaryless and less regulated work putting the individual worker directly ”at the mercy” of not only managers using new techniques and ideologies, but also customers and markets. Flexibility is a catchword but there is a growing imbalance between the flexibility that is forced upon the employees, and flexibility that would mean that employees choose when and how to carry out their work and how much and how intense.

Utbildningsradion UR (the educational channel of the Swedish public radio and television) announced the seminar as follows, in Swedish:
”I dag är vi beroende av att arbeta tillsammans med andra för att nå resultat, men vi blir belönade som individer. Det är en märklig paradox. Det säger Richard B. Freeman, professor i ekonomi vid Harvard University. Under sitt föredrag utvecklar han sin tes som sedan kommenteras av Lena Sommestad, socialdemokratisk riksdagsledamot och professor i ekonomisk historia, samt Åke Sandberg, professor emeritus. Moderator: Göran Rosenberg. Inspelat 14 okt 2013. Arrangör: Institutet för framtidsstudier.” The programme will be available for streaming for a couple of years.
http://www.ur.se/Produkter/178997-UR-Samtiden-Arbetet-och-lonen-en-paradox

The Institute for Futures Studies,  presents, at mixcloud.com, an audio recording of the seminar as follows:
”The future of work: the paradox of increased team production and greater inequality in pay in the knowledge economy. A seminar from Stockholm on the 14th of October 2013. Labour economist Richard B Freeman tells us about his research and is commented by Lena Sommestad and Åke Sandberg. Göran Rosenberg is moderator. The seminar was arranged by the Institute for Futures Studies in Stockholm.”
http://www.mixcloud.com/Institutet_for_Framtidsstudier/the-future-of-work-with-richard-b-freeman/

Bambuser.com transmitted the seminar live via webcam, and this is now found in the Bambuser  archive:  http://bambuser.com/v/4010471

 

VÄRDEN I VÄLFÄRDEN. Reviderad juni 2014

juni 2014
Ny reviderad upplaga av rapporten

VÄRDEN I VÄLFÄRDEN
Om styrning och organisering efter NPM

I den första upplagan, april 2014, hade några fel insmugit sig. De är nu rättade.
Den nya upplagan av rapporten daterad juni 2014 på omslagets insida kan laddas ner här.

För den som har läst april-upplagan: Viktigast att rätta till är diagrammen på sidorna 17 och 21.  Där har färgerna blivit omkastade mellan vinstdrivna och icke-vinstdrivna skolor. Vilket den upmärksamme säkert sett.

Vi har gjort ett rättelseblad som en kan skriva ut och lägga i sin tryckta rapport.
Rättelsebladet finns här

Rapporten presenterades vid ett seminarium på ABF-huset 2 april. Utredarna Joa Bergold, LO och Ulrika Lorentzi från Kommunal tillförde intressanta kommentarer och perspektiv.
Seminariet webb-sändes direkt, och  videon finns på ABF Play

Rapportens nya version kan också laddas ner här från Arena idé:s webbsidor.

Hösten 2015 publicerade tidskriften Arbetsmarknad & Arbetsliv en intressant recension av rapporten. Prof. Gunnela Westlander sammanfattar och kommenterar rapporten

 

”Le modèle suédois résiste malgré tout” – grand entretien

  grand entretien –
”Le modèle suédois résiste malgré tout”


Apparu dans Les Mondes du Travail, No 14, mars 2014
Publié avec le soutien de Centre Pierre Naville (Université d’Evry/Paris)

Interview with Åke Sandberg, by professors Stephen Bouquin and Francoise Piotet, Paris, and published in the sientific journal Mondes du Travail (Worlds of Work), not digitally published. Yhis publication is done with the permission of the journal.

CouvLMDT14.

Entretien réalisé le 26 septembre 2013 par Stephen Bouquin et Francoise Piotet avec
Ake Sandberg à l’occasion de la sortie del’ouvrage qu’il a dirigé: Nordic Lights.
Work, Management and Welfare in Scandinavia (SNS, Stockholm 2013)

SB – Comment se porte le modèle suédois ?

L’analyse que nous défendons dans notre ouvrage est que le modèle suédois
peut conserver ses fondamentaux malgré les contraintes imposées par
la mondialisation des échanges et la concurrence accrue. Les pays scandinaves
ont beaucoup de caractéristiques en commun mais ils ont aussi des
différences.

Le modèle scandinave se distingue de ceux de l’Europe continentale ainsi
que des pays anglo-saxons et même s’il y a une pression extérieure forte
qui s’exerce sur eux, il peut résister. Il y a un numéro de The Economist 2
qui mettait bien en évidence ces différences entre ‘le model suédois’ et
celui des autres pays. The Economist souligne la combinaison d’un système
de protection sociale et de productivité élevée. Je pense qu’il s’agit-là
d’une caractéristique unique : le pays n’a pas seulement un Welfare state
mais il est également très innovateur et productif. Mais il ajoute aussi que
pour être encore meilleur, il faut réduire un peu plus les impôts, déréguler
et libéraliser davantage mais que la trajectoire choisie il y a près de
cent ans peut se poursuivre. Je pense qu’en poursuivant les déréglementations
comme The Economist le propose, ce qu’il fait depuis des années et
comme le gouvernement suédois est en train de le faire, les fondamen-
taux du modèle suédois – cette combinaison vertueuse du Welfare et de la
productivité du travail – ainsi que le contrat social entre travail et capital
sont non seulement menacés mais risquent même d’être détruits.

 

–>   Lisez le rest de l’entretien ici …
–>  Read the rest of the interview, in French,  here …

 

Den svenska modellen och ”Nordic Lights”

Under strecket:
”Den svenska modellen segare än sitt rykte

Att ”den svenska modellen” numera är ett minne blott tycks alla vara överens om – oenigheten gäller bara huruvida detta är av godo eller ondo. Men trots alla förändringar verkar kärnan i modellen kvarstå.

Har vi lämnat folkhemsidealet bakom oss?

Foto: Bertil Norberg/TT

DRAFT. Kommentarer välkomna.
På självaste nationaldagen uppmärksammas vår bok Nordic Lights (SNS förlag 2013) av Lars Magnusson, i finrummet, i en understreckare i Svenska Dagbladet. Det är vi som författare och jag som redaktör mycket glada. Boken höll alltså ett helt år, och då lär den hålla länge än!  (Bokens inledningskapitel, kan laddas ner: www.akesandberg.se/nordic-lights)

Magnussons essä reser som jag ser det en grundfråga: När kan man säga att den nordiska/svenska modellen fortsätter existera eller inte finns längre? För att svara på den frågan måste modellen definieras, vilka är dess grundbultar? Vad måste finnas för att modellen ska finnas? Eller mer generellt: Vad är en systemförändring? När kan man säga att ett system, en modell, övergått i något annat? Frågan kan belysas såväl,  i prinicpiella teoretiska resonemang som mer konkret empiriskt.  Detta finns det anledning återkomma till. Här följer några snabba kommentarer till understreckaren

Det är en intressant  essä Magnusson skrivit. Han framhåller som särskilt värdefullt att boken tar upp en försummad sida av den ’svenska modellen’, arbetslivet och dess förändring, där Sverige har många särdrag och bidrag till tänkande internationellt. Denna meso- och mikronivå behandlas i de flesta av bokens kapitel, på ett skiftande sätt av olika författare sätt. Magnusson fokuserar makronivån som förvisso är ämnet för ett par, tre tunga kapitel, och de ger en ram, som respektive kapitelförfattare står för.

För att recensionen ska bli så elegant som Magnusson har för sed måste han ge en något svart-vit bild av verkligheten och en ganska oklar bild av vår mångfacetterade mer än 500-sidiga bok med nitton kapitel av tjugofyra författare. Det är nästan så att man kan säga att Magnusson genom sin renodling skapar en egen ’strawman’ att kritisera (och någon slags förenkling måste ju göras i en recension även om den fyller en helsida i tidningen). Sedan kan  den förenklade bilden ställas mot andra framställningar av den ’svenska modellen’. Magnusson hävdar att vi menar att modellen förfallit och avskaffats. Tvärtom skriver vi att de nordiska länderna länge varit annorlunda och kan fortsätta vara annorlunda i framtiden, och att de utvecklas, deras provisoriska utopier ändras med erfarenheter över tiden.

Läs gärna Nordic Light’s inledningskapitel som kan laddas ner här www.akesandberg.se/nordic-lights  Där framgår att vårt resonemang är i hög grad nyansrikt: stora förändringar och samtidigt stabilitet,  modell förändras men består med väsentliga drag, välfärd/jämlikhet och konkurrenskraft/innovation förenas, modellen har styrka men utmanas idag av politiska beslut och globalt tryck, solidarisk lönepolitik bidrar till strukturomvandling, fackliga organisationer är positiva till teknisk utveckling, lagarbete och platt organisation men stärkta hierarkier.

Flera bidrag antyder, skriver recensenten ’att det mest gått i baklås sedan 90-talet’, däribland ett kapitel ett kapitel av Torsten Björkman om managementmoden med ursprung i amerikanska konsultfirmor, och ett kapitel av Kjellberg-Bruhn-Sandberg,  om ’A new world of work challenging Swedish unions’. Magnusson tolkar de tre författarna så att fackets minskade inflytande orsakar ’modellens förfall. Någon sådan enkel orsakskedja presenteras dock inte.  Snarare betonas att regeringens nedskärningar i arbetslöshets- och sjukförsäkringssystem tillsammans med underlättande av visstidsanställningar och försvagning av kollektivavtalens ställning varit bidragande orsaker till fackets försvagning, vilket i sin tur får effekter på olika samhällsområden.

Men där är inte temat undergång och förfall. Snarare lyfts de skandinaviska fackens ännu idag absoluta och växande relativa styrka fram, och att idag ställs de  inför stora utmaningar som de förmått hantera bättre än de flesta. Nya utvecklingsvägar framöver skisseras.

Magnusson betonar att Sverige som landet annorlunda  har historiska rötter i medeltidens samhälle med svaga feodala strukturer. Vi diskuterar den bakgrunden men betonar mer än Magnusson – och moderaterna i deras programskrifter – 1900-talets arbetarrörelses kamp och  reformer som centrala för formandet av det moderna välfärdssamhället och den ’svenska modellen’ med socialförsäkringar, kollektivavtal och aktiv arbetsmarknadspolitik.

Kanske kan man, som några  medförfattare uttryckt det, säga att Magnusson gör samma sak i bedömningen av vår bok som han – menar vi felaktigt – tillskriver oss vad gäller den ’svenska modellen’, nämligen att ge en tämligen ensidig bild av det en skriver om. Men visst, en recension kan inte rymma allt, ens som den här på en helsida.

Det lär finnas anledning att återkomma till boken och understreckaren. Det vore intressant med kommentarer till bok och recension.

 

Nordic Lights – Download Chapter 1

 

Nordic-lights-cover-large-jpeg

A preview of the introductory chapter of Nordic Lights is now available,  for download (pdf). It includes the Table of Contents as well as prof. Paul Adler’s Foreword and the whole of Chapter 1: How Bright are the Nordic Lights?

You will also see the book cover, with endorsements by professors Manuel Castells, Russell Lansbury, Ruth Milkman, Michael Schumann and Chris Smith.

Download here:  Nordic Lights introductory chapter (146 nedladdningar)
Foreword by Paul Adler
Preface
Chapter 1: How Bright are the Nordic Lights?

Want to read more? The book is available
at  Bokus or Adlibris, in print and as e-book
Information from Bokus for English-speaking readers

For more about our book go to my Nordic Lights pages
You may order  the book at a lower price by downloading one of the flyers from SNS förlag
Nordic Lights Flyer #1
Nordic Lights Flyer #2

 

 

 

”Den nordiska modellen kan stå emot omvärlden”

Artikel på DN Debatt, 11 juli 2013

11 juli 2013

”Globalt tryck. Den nordiska modellen är fortfarande ett fullt möjligt samhälls­system. Men nedmonteringen, som inleddes av Socialdemokraterna och fullföljs av de borgerliga partierna, kan bromsas om bara viljan finns. Globali­seringen styr inte allt – den ger alternativ, skriver professor emeritus Åke Sandberg.

Förra veckan i Almedalen var den nordiska modellen inte i fokus som för ett år sedan. Arbetslöshet bland unga och invandrare, otrygga jobb, försämrad sjukkassa och a-kassa, och pressande jobb gör att modellen börjar rämna. Regeringen har svårt att hålla fast vid den glättiga framgångsbilden, samtidigt som oppositionen inte har samlat sig till kritik och konkreta alternativ som innebär att ta konflikt om världsbild och vart vi är på väg” ….

Läs hela artikeln i Dagens Nyheter här (online) eller här (pdf)

Artikeln följdes av kommentarer på några ledarsidor

Heidi Avellan skriver uppskattande och uppslagsrikt  i Sydsvenskan  om den ’egensinniga nordiska modellen’

Corren tycker att den framtid jag argumenterar för är nostalgi

Svenska Dagbladet menar i sin huvudledare den 12 juli att  ’Globaliseringen styr Norden’

’Modellen nere för räkning’ är Värmlands Folkblads rubrik när de diskuterar min artikel tillsammans med inlägg av Dan Andersson (tidigare LO-ekonom) i Almedalen.  Även ledare i Allehanda.

 

Contested Nordic Models of Work and Employment:Volvo Uddevalla and Welfare Capitalism

Contested models - cover - 20130722

From the introduction to the report: Contested Nordic Models

On the macro level the labour market model with its solidaristic wages policy, active labour market policy and job creation is at the heart of the Swedish model. It interacts with welfare and social security policy. On the micro level we find models of qualified, decent and even ‘good work’ and participative forms of management. These are mutually dependent elements in a social contract. There are however recent tendencies that threaten this contract of ‘productive welfare’: degradation of work, and precarious employment conditions, unemployment as well as hikes in social security and in the welfare sector (lower taxes, less resources and crisis in schools and healthcare) may result in lower trust in the future of the model. Privatizations in the welfare sector with a growing role for tax-evading venture capitalists may additionally strengthen such distrust. The willingness to accept technological change and rationalizations in the economy, so central to the Scandinavian model of economic development and job creation may thus be jeopardized.

On the micro level, is Volvo’s human-centered model of work organization and production at the end of the road? In Volvo’s car assembly plant in Kalmar the work content was 20-40 minutes as compared to a couple of minutes in standard line production. Workers followed the car on a wagon along the line between various stations or they worked in a dock, with the car in a kind of side track. The Uddevalla plant had stationary parallel production groups of nine workers assembling whole cars and working for two hours or more before repeating the tasks. Material was brought to the autonomous groups.

Production according to the innovative concepts in the plants in Kalmar and Uddevalla was closed down some twenty years ago, but the ideas are alive not least in academia but also in practice. In a panel we will discuss what we can learn from the Uddevalla experience. Will we again se forms of production like in the Uddevalla plant where qualified workers in autonomous groups assemble whole cars? And more generally what can we learn for a future development of work organization where workers to a high extent control their own work, supported by advanced forms of automation, organization and learning strategies? And what types of vertical integration of planning and execution and of reorganization, even on the societal level, may be needed to make such an autonomous work possible.

The report argues that we must look at the model as a whole, you cannot pick for example only the productivity and innovation side while making hikes in the welfare systems and damaging the functioning of the labour market by cuts in the enemployment insurance. Productivity and welfare are, in Scandinavia, two sides of the same coin.

Read the whole report here:  Contested Nordic Models

Read an interview about the report (in Swedish): ”När den svenska modellen tappade sitt självförtroende

Det finns fler valvinnande koalitioner

Stockholmstidningen/AiP, Debatt, 10 dec. 2012, på nätet 14 dec. 2012

Åke Sandberg kommenterar Stefan Sterns artikel om arvet efter Per Schlingmann och funderar över ett framgångsrecept för S.

Moderaternas förändring är inte bara image. M har förändrats i verkligheten. Det hävdar Stefan Stern, påtryckare för vinstdrift i välfärden och vice VD i Magnora-koncernen med bolag i skola och omsorg.

Hans artikel i Aktuellt i Politiken (läs den här) är föranledd av Per Schlingmanns avgång. Kanske vill Stern också ta chansen till ett slags inhopp i sin forna roll som strategisk rådgivare inom socialdemokratin. Och kanske fungerar det på ett grundläggande plan, som en del i det nya jobbet.
Hur mycket Moderaternas politik har förändrats i praktiken kan diskuteras. De säger sig försvara den ”svenska modellen”, och godtar till exempel Las, men driver främst klassisk moderatpolitik med enorma skattesänkningar, mest för de välbeställda, men även, och det är viktigt, de breda grupperna av löntagare har fått mer i plånboken. M försämrar a-kassa och sjukförsäkring och skapar ökade möjligheter till anlitandeformer som ger otrygga jobb på arbetsmarknaden, som drabbar den sämst ställda tredjedelen. Resultatet är klyftor och minskande tillit i samhället, som i sin tur försämrar ekonomins funktionssätt.

Stern är däremot klarsynt i sin andra punkt. Han skriver: ”Jag menar att det M snarare gjort sedan 2003 är att de insett betydelsen av att bygga breda väljarkoalitioner. Och till det använt sakpolitik i förening med professionell kommunikation.”
Jag förstår det så att politiken handlat om att ekonomiskt gynna de stora ”valvinnande” grupper som har någorlunda välavlönade jobb, på bekostnad av de sämre ställda. Alla med jobb kan därtill se sig som framgångsrika, värda ett gott liv – till skillnad från dem utan jobb, samhällets förlorare och olycksbarn. Så gynnas den växande medel­klassen materiellt och blir också en del i sin egen framgångssaga.
Stern fortsätter: ”Moderaterna har skickligt lyckats bygga en koalition i väljarkåren mellan höginkomsttagare, medelklassen och förvärvsarbetande.” Där blir det riktigt oklart, för medel­klassen är typiskt sett förvärvsarbetande med många höginkomsttagare.

Vad Stern menar när han föreslår att S ska kopiera M och ”försöka bygga samma koalition fast underifrån” är lika svårbegripligt. Snus är snus vare sig i blå eller röda dosor. Ett alternativ till M-koalitionen måste förstås ha annan sammansättning och andra perspektiv.
M-koalitionen innefattar självklart inte ”alla som går till jobbet”. En kärna hos M är nog de som tänker mycket på den egna plånboken och egna fördelar. Till dem som saknas hos M hör förmodligen den engagerade medel- och arbetar­klass som också bryr sig om andra, om dem som inte har ett jobb att gå till eller som har serier av osäkra jobb: korttids, deltids, projekt, vikariat. Men det är klart att en alternativ ”valvinnande” politik inte bara kan handla om den sämre ställda tredje- eller fjärdedelen.

En grundbult i en annorlunda berättelse är den ”produktiva rättvisan”, där det anständiga, jämlika samhället är en förutsättning för både individernas utveckling och välfärd och ekonomisk utveckling som kommer alla till del. Om det skriver nobelpristagaren Joseph Stiglitz i sin nya bok The price of inequality.
Ett alternativ måste inte bara visa på en berättelse om ett anständigt och solidariskt samhälle att vara stolt över, utan samtidigt på hur de stora grupperna får ett bättre liv, och att välfärdssystemen är till för dem, inte bara för ”dem i utanförskap”.
Och att berättelsen och det materiella hänger samman: Att offensivt vinna och inkludera den växande medelklassen i ett projekt för välstånd, välfärd och gemenskap i ett samhälle som inte går sönder. Där människor kan förverkliga sina drömmar, men inte på bekostnad av andra.
Åke Sandberg
sociolog och civilekonom, professor emeritus

Läs artikeln i Stockholmstidningen här.