Charlie

Today Sunday January 11 we are all Charlie. Manifestations all over the world, in Stockholm at 1.30 pm at Sergels torg.
I am Charlie, for freedom of expression, against terror. Condemning the Paris slaughters. They cannot be justified in any way.

However the drawings in Charlie Hebdo can be discussed. They are and should be legal, but were they reasonable?
Charlie – je suis, ou pas?
To be or nor not to be – Charlie
Time for reflection – here is food for thought that I found on the internet and via facebook friends.

Tid för eftertanke, efter upprördheten och sorgen.
Här är några bidrag som ger underlag för nyanser, som jag funnit på nätet och genom vänner, bl a Rianne M  och Jenny A.

The Guardian
Joe Sacco: On Satire – a response to the Charlie Hebdo attacks
The acclaimed graphic artist and journalist Joe Sacco on the limits of satire – and what it means if Muslims don’t find it funny

David Brooks, NYT:  I Am Not Charlie Hebdo
The massacre at Charlie Hebdo should be an occasion to end speech codes. And it should remind us to be legally tolerant toward offensive voices, even as we are socially discriminating.

Jordan Weissmann, Slate: Charlie Hebdo Is Heroic and Racist
We should embrace and condemn it.

Arthur Goldhammer, Aljazeera America: Let’s not sacralize Charlie Hebdo
The magazine’s raison d’être was to show nothing is sacred

Teju Cole: Unmournable Bodies

Julian Vigo, HuffPost Canada: #JeNeSuisPasCharlie
Why I Can’t Support the Original Hashtag

Jeremy Harding, LRB (2006): Short Cuts

Johannes Klenell, Aftonbladet: Att följa sin publicistiska linje är att hedra Charlie Hebdo
Inga extremister får påverka min utgivning
”Under de senaste dagarna har jag fått påtryckningar av många, men kanske framför allt från den anonyma extremhögern, att i yttrandefrihetens namn publicera den franska satirtidskriften Charlie Hebdos satirteckningar om islam. När jag först hörde om terrordådet kände jag en stark vilja att också publicera – visa upp, ge igen – men sedan började jag tänka. Jag kan bara inte göra det av ett antal skäl.”

Je suis Charlie

 

Charlie - Peanuts.jpg-large

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Charlie Brown i tårar, tecknad av Schulz.

Sorg. Oro. Kamplystnad. Tillsammans, alla,  försvara demokrati och frihet.
Här några bilder, länkar till Charlie-omslag och till tecknares skildringar av attacken.
Och för franksspråkiga, länk till Le Mondes bevakning.

Added Jan. 11
Sarah Palin: ‘Why Do Muslims Hate Charlie Brown?’
Satire. On Sarah Palin mixing up Charlie Brown with Charlie Hebdo.

 

Je-suis-charlie-skärmbild

 

 

 

 

 

Charlie Hebdo annonserar nästa nummer, onsdag 13 januari, 1 miljon exemplar trycks
Le Mondes täckning av attacken: Aktuella fakta, analyser, rörande vittnesmål

12 Charlie Hebdo-omslag. Le Monde publicerar och kommenterar  – med satir över  politik och religion, kristen, judisk och muslimsk.

 

xDessin Je suis Charlie

Tecknares syn på attacken, i Liberation här  och här
bl a Snobbenbilden ovan

 

Je suuis Charlie - plural

GOD JUL … men …

20121224-001842.jpg

 

I dessa dystra tider i land och politik är det lite svårt att säga God Jul. God Jul, men … Tankar går till de många som lever i fattigdom, de växande klyftorna i landet, flyktingmottagande som nu inte bara SD utan igår även KD vill spara in på – för att säkra välfärden som båda säger. Välfärd för några, och inte för andra.

Kent Wisti, den intressante prästen i Lund, satirtecknare och konstnär, har en annan turnering av God Jul, men…  Ett men som väl ofta har att göra med att ‘det var bättre förr’, före det moderna, före invandrarna, före PK
Jag vill med en av hans bilder önska alla ett gott nytt år 2015.

Wisti har för övrigt inte sällan ‘tankar för dagen’ i P1, och han ska leda gudstjänster i jul och nyår i SVT. Värt att  lyssna på. Liksom förra årets julgudtjänster  från Katarina Kyrka på Södermalm  med Olle Carlsson som liksom Wisti förenar förnyade gudstjänstformer med samhällsengagemang för utstötta och fattiga

Wistis bild passar förstås bra med min föregående post om främlingsfientlighet och SD.

God helg
Åke

 

 

Arbetslöshet och välfärdsbrister – föder de motstånd mot fler flyktingar i staden?

 

2014-10-17 10.52.52

Arbetslöshet och välfärdsbrister föder motstånd mot immigration… ungefär så skulle jag nog formulera en rubrik idag, om jag skulle skriva om SD:s framgångar t.ex i min gamla hemstad Säffle i södra Värmland.

Tills vidare publicerar jag här i länken en  artikel i Säffle-tidningen från igår den 16 oktober 2014. Den är i sin tur en återpublicering av min artikel i ST för 22 år sedan, på en dag när. Då var den långa rubriken ”Arbetslösheten föder främlingshat: ‘Hata arbetslösheten ‘ för de arbetslösas, de nya svenskarnas och ekonomins skull” I stort tycker jag artikeln håller, även om jag idag inte skulle formulerat en del avsnitt på samma sätt och även om jag idag förstås skulle ha aktuella siffror och exempel och sätta in dem i ett mer utvecklat sammanhang med referenser till aktuell forskning.

Chefredaktören Solveig Voyce har skrivit flera ledare präglade av en humanistisk grundsyn och har senast argumenterat för att Säffle ska ta emot ensamkommande flyktingbarn. Säffle-tidningen har en livaktig debatt om flyktingfrågor, asylmottagning och stadens utveckling. Frågan om stadens utveckling, flyktingförläggning och SD:s framgångar har även aktualiserats av  Peter Kadhammars (Säfflebördig som jag) reportage i Aftonbladet nyligen, som var en dyster skildring i ord och bild.

Här är min korta ingress i gårdagens Säffle-tidning:

”Det gläder mig att Säffle-Tidningen återpublicerar min artikel från nästan precis 22 år sedan, den 15 oktober 1992. Det sorgliga är att mycket av de problem artikeln handlar om består eller har förvärrats: Arbetslöshet, främlingsfientlighet och brister i äldreomsorg och i utbildning. Det är i den helheten problemen finns och där måste också lösningen sökas. Fabriksnedläggningar som Volvo Buss i Säffle nyligen, ungdomsarbetslöshet, brister i välfärden, tomma lägenheter och affärslokaler, stort flyktingmottagande – där finns grogrund för fientlighet mot invandrare eller i vart fall för önskan om begränsning i invandringen, ofta av ekonomiska skäl, ibland med direkt främlingsfientliga förtecken. Det är där vi måste börja, förstå orsakerna i samhället och göra något åt dem.

Då 1992 rådde arbetslöshet och då fanns det kortlivade Ny Demokrati (med Bert Karlsson och Ian Wachtmeister, den senare nu rådgivare till Sverigedemokraterna). Med sina fascistiska och rasistiska rötter och ledande företrädare idag är Sverigedemokraterna ett större hot mot solidaritet och gemenskap i det svenska samhället. Invandringen är större och arbetslösheten fortsatt hög. Alla medborgare och partier har anledning analysera de samhällsförhållanden som leder till röster på Sverigedemokraterna och visa på möjliga solidariska lösningar.

[…]  För de yngre läsarna kan nämnas att jag i stället för gulaschbaroner (som berikat sig genom spekulation i kristider) skriver ”galoschbaroner” med anspelning på Ny Demokratis slogan om att skapa ”drag under galoscherna”. Bengt Westerberg var partiledare för ett socialliberalt folkparti (till skillnad från det som idag ibland kallas ”kravliberalt”). Vidare skriver jag om att flyktingmottagande leder till jobb och intäkter för kommunen som får ersättning, men det borde nog framhållits att det ändå kortsiktigt är en samhällsekonomisk kostnad.

Åke Sandberg är idag professor emeritus vid Stockholms universitet. Han har under det gångna året utgivit boken Nordic Lights (SNS 2013) om arbete och företagsledning i Skandinavien och Värden i välfärden (Arena idé 2014) om styrning efter New public management.”

 

Jean-Jacques Marcel, Olympique de Marseille

Jean Jacques et Michèle MARCEL 20130701_102329

I förrgår, fredagen den 3 oktober avled Jean-Jacques Marcell’Olympique de Marseilles legendariske mittfältare, 83 år gammal,  efter en tids sjukdom. Jean-Jacques spelade i VM för Frankrike 1954, och i Sverige 1958 där Frankrike fick bronsmedaljen – höjdpunkten i karriären.

Jag mötte Jean-Jacques och hans underbara fru Michéle i St Maxime i juli förra sommaren, nära deras sommarbostad . Jag kom med tåget från Marseille. Vi hade ett långt och intressant samtal och en god lunch med ‘fruits de mer’.  JJ berättade om fotbollen i l’OM och om sitt liv efter fotbollen, som representant för ett sportklädsföretag. Han lyckades fäl med la conversion, med övergången från en framgångsrik idrottskarriär till ett liv efteråt, och nu som pensionär med Michéle.

Jag var i Marseille på semester och för att samla material om Säffle-Gunnar Andersson, och det var det intresset som förde mig till St Maxime – och så visade det sig att paret var en mycket angenäm bekantskap. JJ hade mycket gott att berätta som Säffle-Gunnar, både som fotbollsspelare och målgörare, och som snäll människa och god kamrat. Han sörjde Gunnars öde, att efter all framgång gå ner sig i misär på Marseilles gator.

Jean-Jacques gjorde en stor insats i organiseringen av franska professionella fotbollsspelare. Med en annan spelare åkte han till England för att se hur de arbetade, och sedan hade han en viktig roll i formandet av fackföreningen för de professionella fotbollsspelarna, UNFP. Det handlade inte minst om att ge fotbollsspelarna stöd efter karriären. – Tänk om det facket funnits på Gunnar Anderssons tid, han hade behövt det.

Tänk om jag hade kunnat möta Gunnar och hans familj i Marseille eller Côte d’Azur på somrarna där. Nu ligger Gunnar begravd på Saint-Pierre-kyrkogården i Marseille, i fotbollsfamiljen Robins familjegrav. På måndag på Saint-Pierre kommer Jean-Jacques att kremeras, och senare samma dag blir det begravningsgudstjänst i födelsestaden Brignoles i Var. (Nära fina favoritbyn Cotignac.)

Jag har fått möta Gunnar genom samtal med hans barn, bror, andra släktingar, lagkamrater i OM samt forskare, journalister m fl i Marseille, Paris Säffle och Göteborg och kamrater och ledare i Åmål, Säffle och Göteborg.  Och i tidningsarkiv. I Marseille bodde jag hos forskarkollegor och  vänner, i Paris på Svenska institutet, SI Paris i de vackra Marais-kvarteren. Jag planerar att skriva något som tack för allt jag fått mig berättat.


OM 1955/1956 Jean-Jacques Marcel i första raden,
andra spelaren från vänster, t.h. om honom ser vi
Säffle-Gunnar Andersson


Jean-Jacques Marcel med franska VM-bronslaget
i Sverige 1958, trea från höger i andra raden

 

Värden och styrning i välfärden efter NPM

Här har jag ställt samman länkar till några kommentarer under hösten till frågan om välfärdens organisering. Om möjliga former för styrning efter NPM (New public management) och efter dominans för vinstdrivna bolag i välfärden.
Då finns utrymme för primärt kvalitetsmotiverade aktörer, styrda av välfärdsvärden, idéburet, kooperativt och en förnyad offentlig drift, och med stor roll för yrkeskunskap och brukarinflytande.

 

1.
http://www.akesandberg.se/om-valfardens-organisering/

2.
http://www.akesandberg.se/driftformer-management-och-kvalitet-valfarden/

3.
Min rapport ”Värden i välfärden” i reviderad upplaga, juni 2014
Rättelseblad för den som har den tryckta rapporten

4.
En bisak, men inte helt oviktig: Tidningen Dagens Samhälles obalans

 

Dagens samhälle allsidigt speglat i ”Dagens Samhälle”?

Bildresultat för dagens samhälle logotyp     

Låt mig först säga: Stort grattis till Dagens Samhälles redaktion att ha lyckats så väl med upplagan, inte minst i pappersformatet.  Till det har säkert bidragit både den spänstiga journalistiken, inriktningen på det relativt stabila affärssegmentet (beslutsfattare, företagsledare och kommunpolitiker,  i det kommunal&välfärdsindustriella komplexet) och, som chefredaktör Mats Edman framhållit, även den svaga konkurrensen.

Dagens samhälle allsidigt speglat i ”Dagens Samhälle” (DS)? Det är temat i några artiklar där jag presenterat en kritik av Dagens Samhälles bevakning av välfärdssektorn, av frågan om driftformer. Min sammanställning här är föranledd av en diskussion initierad på facebook av DS debattredaktör Andreas Henriksson med anledning av DS upplageframgångar. I tråden hyllas tidningen, men där reses också krav på en allsidigare och kritiskt granskande journalistik och Henriksson förefaller positiv till önskemålen. Kanske stärkt av upplageframgången och inspirerad till visst omtänkande av alliansens svagare ställning i många av Sveriges kommuner.

Jag skrev  i Medievärlden en genomgång av ett par exempel som verkar relativt väl spegla tendensen i tidningens bevakning av välfärdens driftformer – för att uttala sig mer säkert om representativiteten skulle en stor undersökning behöva göras. Det de valda exemplen visar  är dock illa nog, hårt vinklad journalistik  i en väsentlig samhällsfråga som dessutom verkar vara Dagens Samhälles hjärtefråga. DS hade först accepterat publicering, men sedan grep Edman personligen in och refuserade. Efter publiceringen i Medievärlden skrev Edman tillmälen och otidigheter på Facebook. I en artikel i Resumé  diskuterar jag därefter Edmans bemötande och denne kommenterar (med fortsatta invektiv)  i en intervju i Dagens Opinion, som jag bemöter i en slutreplik i samma blad. – Se även en aktuell  kommentarnederst i posten här, med anledning av den nya röd-gröna majoriteten i Sveriges kommuner och landsting, SKL, som äger tidningen.

I en senare artikel diskuterade jag socialdemokratins politik för välfärdssektorn. Där fanns en passant en kritisk kommentar om DS obalanserade journalistik, men DS debattredaktör sa sig vilja publicera om jag strök en mening. Det gjorde jag, men sedan kom inget svar – kan det ha berott på att en kvarstående sakupplysning om DS styrelseordförandes ledande roll i Moderaterna var redaktionen misshaglig? Tidningen Etc publicerade artikeln. (I Dagens ETC skriver f ö Kajsa Ekis Ekman om ”Dagens Samhälle: Riskkapitalisternas bästa vän och ett journalistiskt haveri”)

DS honnörsord verkar vara balanserad. Chefredaktören förefaller dock långt därifrån i sina utfall, och i tidningen som helhet är i vart fall i behandlingen av välfärdssektorn obalanserad och inte allsidig. – Tidningen är formellt oberoende men verkar i hög grad i samklang men den majoritet som länge rått inom SKL.  Föga har setts av kritisk granskning av SKLs verksamhet – det brukar annars ses som en indikation på organisationspressens faktiska oberoende.

Jag tillåter mig citera Torsten Kindtröm i DS debattredaktörs offentliga facebooktråd idag (10 okt): ”Det lustiga var att i tioårsjubileumstexten i DS påstods att tidningens självständighet gentemot ägaren var a och o. En tidning som aldrig under nuvarande regim varit i närheten av att våga granska SKL- en ytterst märklig halvreviderad semimyndighet som döljer hur många granskningsbara skräphögar som helst.
 Självständig – no way!”  Jag har själv i en av mina artiklar fört fram en liknande synpunkt om oberoende och allsidighet.

Det är därför  uppmuntrande att  Andreas Henriksson säger att redaktionen nu överväger satsning på kritiska granskningar av SKL – välkommet om kritik tas på allvar och leder till förändring. AH tar också positivt upp en annan läsares, Nicke Bremer, önskan om mer fördjupning, bidrag av forskare etc. Däremot kommenteras inte fleras önskan om fler/andra krönikörer – trots förnyelse finns där en bias idag. Detsamma kan sägas om forskarmedverkan – forskare har t ex mycket olika syn på DS hjärtefråga: Vinster i välfärden. Så även där är urvalet avgörande för om det blir en kritisk, allsidig och oberoende journalistik.  Låt oss hoppas att det ändrade politiska landskapet blåser in lite frisk luft av journalistisk oförvägenhet och allsidighet i Dagens Samhälle. Då har skiftet i majoriteter i vart fall fört en god sak med sig.

Texten ovan publicerad 10 okt 2014, reviderad 16 januari 2015, samt tillägg här:
Läs Dagens Arena om ny röd-grön majoritet i SKL och Reepalus kritik av Dagens Samhälle. Jag delar hans syn att DS ofta är välgjord, men även att den bör bli balanserad och allsidig, inte ensidigt högerorienterad som idag. Debattörer på DS facebooksida talar gärna om att då blir det Pravda. Nej tvärtom, nuvarande ‘högerpravda’ – för att ansluta till språkbruket i facebooktråden – bör ersättatas med balans och måtta och professionalitet. Undrar om nuvarande chefred Edman är rätt person för det?

Tillägg 4 februari 2015:
Obalansen i Dagens Samhälle som helhet, inklusive i krönikörsstallet.
Bearbetning av kommentar på Dagens Samhälle samt på min facebooksida.

Jag läser en intressant krönika  av Daniel Suhonen (chef för fackliga idéinstitutet Katalys) i Dagens Samhälle: Skattesänkningar och snedvridande bidrag till branscher har urholkat välfärdens kvalitet. Som K O Feldt brukar framhålla, med ref till SKL, krävs ökade skatteintäkter bara för att bibehålla nuvarande standard inom välfärden – än mer för att öka den. (Sker inte det riskerar vi, som Suhonen skriver, bl a växande krav på privat medfinansiering för ”det lilla extra” och mer därtill)
Krönikan: http://www.dagenssamhalle.se/…/maerklig-paradox-om-den-trae…

Alltså, intressant nyrekrytering av Suhonen som kolumnist på Dagens Samhälle. En krönikör till vänster i det borgerligt dominerade krönikörsstallet, till vänster om chefredaktör Mats Edman och Timbrohögern förstås, till vänster om goda liberaler och klart till vänster om S högerflank.

Chefredaktören tycker sig enligt Dagens Opinion ha uppnått en balans bland krönikörerna mellan höger-vänster-mittemellan. Det säger en del om var Edmans ”mitt” ligger. Balansering är en vällovlig ambition till förändring av en tidning vilken som helhet är obalanserad och kantrar kraftigt åt höger. Men, bland krönikörerna fortsatt kraftig dominans för högersidan och borgerligheten således; en fluga gör ingen sommar.

En omfattande omgörning i balansens tecken behövs, och då inte bara bland krönikörerna. Balans och oberoende borde bli ledstjärna för hela tidningen – och för hela SKL (med visst oberoende av aktuell majoritet, inte i praktiken dess språkrör som under den gångna mandatperioden). Socionom David Liljekvist framhåller  i Dagens Arena (den 26 januari 2015) utifrån sina erfarenheter, att inte bara Dagens Samhälle, utan även SKL, kommit att fungera som en ”politisk plattform” för den tidigare majoriteten – och att det är inte acceptabelt.

Referens
Om styrning och organisering i välfärden – efter NPM –  skriver jag i rapporten ”Värden i välfärden” från arena idé, våren 2014.

 

 

Om välfärdens styrning och organisering efter NPM

Debatten om välfärdens organisering och styrning har fortsatt vara intensiv, inte minst på Dagens Nyheters debattsidor, DN Debatt.

 

Bo Janssons, Lärarnas Riksförbund hade en intressant artikel i förrgår på DN Debatt (9 sept 2014: ”Alliansens väljare vill stoppa eller reglera vinster i välfärden”. Min resonerande kommentar samma dag hade rubriken ”Förbjuda vinst inte lätt – och alternativen behöver utvecklas” Som jag skrivit om tidigare: att ha kvar vinstdrivna bolag och samtidigt försöka minska vinstjakt och vinstuttag är svårt, direkta vinsttak etc kan kringgås av smarta skattejurister, målstyrning leder ofta fel och styrning av insatser kräver ofta detaljerad reglering av personal, lokaler mm. Nån slags kombination kan vara en väg. Eller så tackar man nej till vinstdrivna bolag och satsar på alternativ, på stöd till och utveckling av offentligt driven välfärd och annan idéburen i form av  not-for-profit stiftelser, kooperativ, föreningar, SVB etc. Livskraftiga, dynamisk alternativ med delaktighet för brukare och personal, det kräver en stor FoU-satsning. En kan inte direkt ta över styrmodeller utvecklade i en företagsekonomi anpassad mest för vinstdrivna aktiebolag.

Dagen efter, den 10 sept, skrev entreprenören och it-miljardären Dan Olofsson en artikel med, för att uttrycka sig drastiskt, dåligt underbyggda självklarheter: ”Åtta av tio välfärdsföretag berörs negativt av vinsttak”. Min replik samma dag: ”Olofsson upprepar sig och rapporterar självklarheter”  Han upprepar sig från tidigare artiklar. Nytt (?) är att han redovisar  att de vinstdrivna bolagen i välfärdssektorn inte gillar vinstbegränsning (sic!)., bl a skulle de investera mindre då. Källan är en liten enkät hans bolag , tillsammans med Wallenbergs Investor (med flera bolag i sektorn) låtit göra. Det Olofsson framställde som ett ointresserat inlägg (har inga företag inom välfärden) visar sig alltså vara en maskerad partsinlaga för en av de stora privata aktörerna inom vård och skola, Investor.

Varför skrev jag igår att Olofsson upprepar sig? Jo, han har drivit liknande  teser, bl.a. på DN Debatt några veckor tidigare (18 sept): ”En myt att vinster tömmer vård och skola på resurser” som jag bemötte (20 sept) i en replik som gavs rubriken ”Valfrihet förutsätter inte privata bolag

I skrivande stund, som det brukade heta, ser jag  på dagens DN Debatt en artikel där tre skribenter (Lars Bryntesson, S i Sigtuna, Lars Pettersson, Famna och Anders Wijkman, ordf. i Upphandlingsutredningen) uppmanar politikerna ”Satsa på den tredje vägen i välfärden – idéburna bolag”, som visar det sig, innefattar avtal och kontrakt mellan kommuner och landsting och ett spektrum av former som ideella föreningar, kooperativa företag, aktiebolag med not-for-profit-klausul (kanske i form av SVB). De kräver att lagen om offentlig upphandling (LOU) ändras får att underlätta för idéburna och mindre organisationer. Detta möjliggörs genom ändringar i EU:s reglering, som tillåter mer av sociala krav i upphandling, t.ex. avseende driftform, miljö, kollektivavtal. Särskilt förespråkas olika former för direkta avtal och kontrakt mellan det offentliga och idéburna organisationer, gärna i form av idéburet-offentligt partnerskap (IOP)

Vidare krävs bättre kapitaltillgång, rådgivning och stöd, och  en satsning på forskning om idéburna organsationer. Det senare ser jag som långsiktigt helt centralt, och de handlar om att bygga upp institutioner eller centra för sådan FoU, som är fristående och inte underordnade mainstream inom företagsekonomin.

Den intressanta artikeln om idéburna organisationer i välfärden gör det lägligt att citera avslutningen på min artikel på DN Debatt den 9 sept, där jag argumenterar för en stor satsning på forskning om och utveckling av såväl offentlig som idéburen drift: organisering, reglering och styrning: ”Då kommer andra frågor högt på dagordningen: Hur undvika en återgång till den stelbenthet som kännetecknade offentlig drift på 1980-talet? Här krävs en stor satsning på stöd (finansiering och utbildning) för idéburna alternativ och forskning om och utveckling av former för organisation och styrning i offentlig drift med ledord som lokala alternativ och delaktighet för personal och brukare. Att ”låta lärare vara lärare” och allmänt ge olika yrkesgrupper utrymme att göra sitt professionella jobb.”

I en replik instämmer Ulla Andersson (V) i mycket med Bryntesson-Andersson-Wijkman i deras argumentation för idéburna alternativ,  men hon ser dem som komplement till en utveckling av en mindre stelbent offentlig sektor. Acko Ankarberg, partisekreterare i KD bejakar också han den ideella sektorn men vill inte ”stänga ute entreprenörer från välfärdstjänsterna

Som jag ser det har dock Ankarberg missat en huvudtanke hos Bryntesson m fl, nämligen  att ”vinstuttag inte är nödvändiga incitament” för dem som startar och driver verksamhet.er. Incitamenten är i stället att professionellt driva en värdegrundad verksamhet. Exempel som ges: Stadsmissionerna, Bräcke diakoni, HSB Omsorg. – Det är här som vikten av forskning och utveckling av en ekonomi för idéburna verksamheter blir central. En gedigen satsning på forskning som innefattar företagsorganisation, verksamhetens kvalitet, styrning, arbetsorganisation, arbetsvillkor, anställningsvillkor, miljö.  En  helhet av kvalitet i resultaten, verksamheten och arbetet, med grund i sociala värden.

Publicerat den 11 sept 2014, reviderat 13 sept.

 

Sandberg omslagEn bakgrund till mina artiklar och kommentarer är rapporten Värden i välfärden. Om styrning och organisering efter NPM, (Arena idé 2014). Om välfärden som en del i den svenska eller nordiska modellen, vid sidan av arbetsmarknadens organisering, skriver jag med kollegor i antologin Nordic Lights. Work, management and welfare in Scandinavia (SNS förlag 2013). Jag tror att dessa skrifter sammantaget kan bli användbara bidrag i utredningar, överväganden och överenskommelser, även efter det stundande valet.

 

MAKTEN OCH LEDNINGEN I ARBETSLIVET. Seminarierapport & video.

 

Fullsatt med  extrastolar  i ABF-husets Palmesal. I väntan på öppningen av seminariet.

Vad säger forskningen om arbetslivets problem och om möjliga alternativ? Vad händer med den nordiska modellen på samhällsnivån och i företag och förvaltningar?
Närmare diskuteras bl.a. organisation av arbetet, arbetsmiljön, jämställdhet och genus, företagsledning, ’human resource management’, new public management, flexibilitet, utmaningar för facklig verksamhet och den skandinaviska modellen. 
Över dessa teman reflekterar och samtalar en del av författarna från boken Nordic Lights.
ABF-huset i Stockholm, måndag den 1 septtember 2014

Organisation av arbetet, arbetsmiljön, jämställdhet och genus, företagsledning, ’human resource management’, new public management, flexibilitet, utmaningar för facklig verksamhet och den skandinaviska modellen.

Palmesalen i ABF-huset var fullsatt, 78 deltagare räknade ABFs Göran Eriksson till, och det blev en spänstig kväll genom att vi valt bort långa akademiska föreläsningar. I stället hade jag lagt upp kvällen med bara två inledande kortföreläsningar och därefter väl förberedda författarsamtal och paneldiskussioner.

Seminariet videosändes direkt och finns i sin helhet att se på ABF Play.
Video Del 1. Föredrag av Åke Sandberg och Anna Wahl, därefter utfrågning och samtal med var och en av forskarna
Video Del 2. Tre panelsamtal och avslutning om behovet.

Seminariet i medierna
Artikel i Arbeidsliv i Norden”Forskarkritik: Sysselsättningen har blivit viktigare än arbetets innehåll”

Anna Wahl föreläser och presenterar nya rön från sin offentliga utredning, SOU, om höga chefer i näringslivet, kvinnor och män

Medverkande forskare:
Gunnar Aron
sson, professor,Stockholms universitet
Torsten Björkman, professor, Försvarshögskolan,
Anders Boglind, docent Göteborgs univ, f.d. chef vid Human Resources, Volvo Cars
Patrik Hall, docent, Malmö högskola
Annette Kamp, professor, Roskilde universitet
Jan Ch Karlsson, professor, Karlstds universitet
Christian Koch, professor, Chalmers
Fredrik Movitz, fil.dr., forskare, Stockholms universitet
Åke Sandberg, professorStockholms universitet
Anna Wahl, professorKTH
Concluding comment by Russell Lansbury, professor, Sydney University
Kommentarer och frågor: Ann Bergman, Karlstads universitet
Moderator: Lisa Pelling, Arena Idé

Kvällens program
Åke Sandberg inleder om management och arbete i den svenska och nordiska modellen

Anna Wahl talar om Management: mansdominans i förändring, utifrån en aktuell utredning SOU, som hon leder

Ann Bergman frågar ut och samtalar med var och en av forskarna på deras specialområden

Ann Bergman i raden av forskarsamtal, här med Fredrik Movitz

Tre panelsamtal ledda av Lisa Pelling, de tio forskarna deltar i olika konstellationer
1. Management, makt, moden:
Anders Boglind,  Torsten Björkman, Patrik Hall, Anna Wahl

2. Arbetsorganisation i omvandling: Flexibilitet och arbetets kvalivet:
Gunnar Aronsson, Annette Kamp, Jan Ch Karlsson, Christian Koch

3. Arbetsmarknaden och parterna. Den nordiska modellens framtid.
Annette Kamp, Fredrik Movitz, Åke Sandberg

Internationellt perspektiv Russell Lansbury

Åke Sandberg: Lärdomar av kvällen. Dags för ny arbetslivsforskning!

 

De tre panelerna i bild

Lisa Pelling modererar panelsamtal 1: Anna Wahl, Patrik Hall, Anders Boglind, Torsten Björkman

 

Panelsamtal 2: Annette Kamp, Jan Karlsson, Christian Koch, Gunnar Aronsson

 

abf1sept2014 panel 3 beskuren-3 FM ÅS Annete K Russell L 14MAKTEN 018

 

 

 

 

 

 

 

Panelsamtal 3: Fredrik Movitz, Åke Sandberg, Annette Kamp, Russell Lansbury

 

Eftersnack

ABF 1 sept 2014 Makten... Gunnela Westlander och Åke Sandberg Kenneth A foto

 

 

 

 

 

 

 

Gunnela Westlander, en nestor i arbetsorganisationsforskningen,  samtalar med Åke S.

 

Eftersnack: Torsten Björkman och Russell Lansbury


Torsten Björkman och Russell Lansbury talar om sin gemensamma ABB-studie

 


Några av forskarna  på Cafe 60 på Sveavägen. Jan, Ann, Anders, Fredrik, Torsten och Patrik, och den tomma stolen är seminariearrangörens/ fotografens.
I övrigt, tack till Kenneth Abrahamsson för några av de andra bilderna.

 

Boken Nordic Lights (Åke Sandberg, red; SNS förlag) är en bakgrund till seminariet

Och efteråt blev det Biff Rydberg, lax och gös (! länge en) – förstsås på upphovsstället till lyxbiffen/pytt i pannan. Här väntar Ann och Fredrik på mat och öl.

2014-09-01 20.39.35

 

 

Vem tror på Sverige? Gyllenhammar, Löfven och kunskapen om arbetslivet

 

Bo Ekman, Tällbergstiftelseordförande och tidigare bl.a. ansvarig för Volvos koncernplanering under P G Gyllenhammar, påstår i SvD (25 aug) att många nu tävlar om att beskriva hur illa ställt det är i Sverige.  Jag ser inte den bilden. Snarare att de stora partierna till såväl höger som vänster säger att det är ganska bra, men kan bli lite bättre, med smärre modifieringar i ena eller andra riktningen. Gilla läget och så skruva lite. – Är partier så otydliga om var de står och vart de vill kan det paradoxalt nog, som Irene Wennemo framhöll vid ett seminarium på IFN häromdagen, bli svårt att förhandla och kompromissa.

Bo Ekman använder sin karaktäristik av opinionens bild av Sverige som nattsvart för att som kontrast hävda att Sverige, efter Danmark, ligger i topp i de flesta internationella rankingar. Ekmans bidrag till debatten är att väga samman sexton internationella rankinglistar på olika områden.

Jag har svårt att se poängen med en sådan metod, särskilt som Ekman inte redovisar urval och sätt att väga samman. Det är svårt nog att väga samman en rad faktorer till vart och ett av de index, som Ekman sen väger samman i ett steg till. Intressantare vore att redovisa olika centrala rankingar var för sig och diskutera dem och hur de hänger samman. Det har gjorts av flera författare, bl a av Kurt Lundgren i boken ”Kan landet lagom vara bäst” och av mig tillsammans med Fredrik Movitz i antologin ”Nordic Lights”.

Det särpräglade i den svenska och nordiska modellen ligger i att styrkan finns både i den ekonomiska dimensionen (konkurrenskraft, produktivitet, IT), i den sociala (livskvalitet, arbetslivsförhållanden, demokrati, jämställdhet) och den miljömässiga. De nordiska länderna är levande exempel på att ekonomisk utveckling kan gå hand i hand med välfärd och relativt höga skatter. Till stor del i strid med konventionell nationalekonomisk och nyliberal/ konservativ visdom, men framlyfta som förebilder av nobelpristagare i ekonomi som Paul Krugman och Joseph Stiglitz.

I såväl länderrankingar som debatt fokuseras i regel makronivån, samhället och ekonomin i stort (arbetsmarknad, välfärdssystem), och de är centrala. Men väsentliga drag i den svenska och nordiska modellen finner vi på nivån företag och organisationer, såsom delaktighet och medbestämmande, kvalificerade jobb, dialogorienterad företagsledning (svensk/ Volvos i motsats till amerikansk/Fords) –  länge belyst och utvecklat i den arbetslivsforskning som regeringen Reinfeldt abrupt stängde ner för sju år sedan.

Den samlade oppositionen i riksdagen krävde i mars i år att ”Regeringen bör tillsätta en utredning om hur arbetslivsforskningen kan samlas och stärkas.” Men inget påtagligt har hänt.
Stefan Löfvén har sagt att arbetslivsforskningen ska stärkas. Nu är tid att visa samma handlingskraft som alliansen gjorde när de stängde Arbetslivsinstitutet. Det var ett av regeringen Reinfeldts första beslut som togs i de förberedande regeringsförhandlingarna mellan partiledarna.

Ett tydligt besked före valet och budgetmedel för en snar nysatsning för att åter göra svensk forskning om arbetets organisation och miljö världsledande.

Oberoende är stark

Ekman avslutar sin artikel med ”Mänsklig aktivitet globaliseras men den politiska skötseln fragmenteras i takt med förställningen att oberoende är stark”. Är detta en liten blinkning, eller snarare en pik, från Ekman till hans tidigare chef, P G Gyllenhammar, som nyligen kommit med en bok med titeln just ”Oberoende är stark”. Gyllenhammar syftar dock inte på nationers oberoende utan skriver om kvalitet i medier och i någon mån nog om – sig själv. Och han skriver om människors autonomi och självkänsla i arbetslivet och låg arbetslöshet och samverkan med facket som en betingelse. Det senare var ett tema i en tidig Gyllenhammarbok: Jag tror på Sverige.

Åke Sandberg, organisationsforskare

En rad författare i boken ”Nordic Lights” medverkar på ett seminarium i där aktuella frågor om ”Makten och ledningen i arbetslivet” belyses i utfrågningar och paneler. Måndag 1 sept. kl 17:00, ABF-huset http://us3.campaign-archive1.com/?u=11e45cbfa3a79db862585a3e9&id=0b9a379d41&e=3dd6adebe7